Vendela Ekmark - Onkologi i Sverige

Skolsköterskor utbildas i kampen mot cancer

Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland har tagit fram en webbkurs om barn och cancer för skolsköterskor. Det är ett nytt sätt att involvera elevhälsan främst i det förebyggande arbetet, men också i arbetet med att ta hand om familjer som drabbas.

Webbutbildningen: Barn och cancer – skolsköterskans roll berör bland annat HPV-vaccin, barn som närstående och hälsosamma levnadsvanor. Utbildningen är kostnadsfri och finns tillgänglig från och med 1 september.

Webbutbildningen vänder sig främst till skolsköterskor men några delar passar även andra roller i elevhälsoteamet. Utbildningen har två huvudspår. Det första handlar om barn som kommer i kontakt med cancer, antingen att de drabbas själva eller någon i deras närhet. Det andra spåret tar upp de områden där vi kan jobba med barn för att förebygga att cancer uppstår senare i livet.

– Varje år får ca 370 barn och ungdomar i Sverige en cancerdiagnos. Trots att vi kan bota 85 procent är cancer ändå den vanligaste dödsorsaken hos barn i åldrarna 1–14 år. Vi vet inte alltid orsaken till att barn får cancer. Barncancer är också svårt att förebygga, men vi behöver öka kunskapen på tidiga tecken för att på så sätt upptäcka dessa sjukdomar tidigare, säger Lena Sharp, chef på RCC Stockholm Gotland.

Preventiva åtgärder för utrotning av livmoderhalscancer

Cancer är en av de största folksjukdomarna i dag. Nästan hälften av all vuxencancer kan förebyggas med hälsosamma levnadsvanor. Men nyttan av preventiva åtgärder är störst bland unga. Dit hör bland annat HPV-vaccinering.

– Med HPV-vaccinering i kombination med screening kan vi i Sverige i stort sett utrota livmoderhalscancer. Men såklart möter varje skolsköterska en och annan som inte vill ta vaccin. Därför innehåller utbildningen den senaste forskningen om HPV och vaccinet så att man kan bemöta motstånd på ett konstruktivt sätt, säger Jennie Jackson, kursansvarig och projektledare på RCC Stockholm Gotland.

Barn och cancer – skolsköterskans roll innehåller sex kapitel som vardera är 30–60 minuter långa: alarmsymtom för barncancer, skolans roll för barn med cancer, barn som närstående, HPV-vaccin, hälsosamma levnadsvanor och motiverande samtal som samtalsmetod. Innehållet presenteras genom filmer, quiz och interaktiva texter.

Utbildningen är kostnadsfri och finns tillgänglig på Regionala cancercentrums webbplats från och med 1 september 2021.

Webbutbildning Barn och cancer – skolsköterskans roll

Antibiotika ger ökad risk för cancer i tjocktarmen

Det finns ett tydligt samband mellan att äta antibiotika och att få en ökad risk att drabbas av cancer i tjocktarmen inom de närmaste fem till tio åren. Det kan nu forskare vid Umeå universitet slå fast efter en studie av 40 000 cancerfall. Antibiotika påverkar bakteriefloran i tarmen, vilket tros vara en orsak till den ökade cancerrisken.

– Resultaten understryker att det finns flera skäl att vara restriktiv med antibiotika. Antibiotikabehandling är i många fall nödvändig och räddar liv, men vid mindre allvarliga åkommor som kan förväntas läka ut ändå bör man vara försiktig. Framförallt för att förhindra att bakterier utvecklar resistens men också, som denna studie visar, för att antibiotika kan öka risken för framtida tjocktarmscancer, säger Sophia Harlid, cancerforskare vid Umeå universitet.

Forskarna kunde se att både män och kvinnor som använt antibiotika under sammanlagt mer än sex månader löpte 17 procents ökad risk att få cancer i den högra delen av tjocktarmen dit maten når först efter tunntarmen, jämfört med personer som inte fått någon antibiotika alls. För vänstersidig tjocktarmscancer sågs däremot ingen förhöjd risk. Inte heller risken för ändtarmscancer påverkades av antibiotika hos män, medan kvinnor som ätit antibiotika hade något minskad förekomst av cancer i just ändtarmen.

Den förhöjda risken för tjocktarmscancer kunde ses fem till tio år efter antibiotikaanvändningen. Även om riskökningen var störst för de som använt mest antibiotika, gick det att se att också enstaka antibiotikakurer gav en visserligen mindre men statistiskt säkerställd ökning av cancerrisken.

Den aktuella studien är en registerstudie där forskarna har studerat 40 000 personer med kolorektalcancer, det vill säga cancer i tjocktarm eller ändtarm, i det svenska kolorektalcancerregistret under åren 2010 – 2016. De har jämförts med en kontrollgrupp om 200 000 matchande cancerfria individer i totalbefolkningen. Uppgifterna om personernas antibiotikaanvändning är hämtade från läkemedelsregistret från 2005 – 2016. Den svenska studien bekräftar i stort resultaten från en tidigare något mindre brittisk studie.

För att närmare förstå vad det är hos antibiotika som orsakar riskökningen, studerade forskarna även ett bakteriedödande läkemedel mot urinvägsinfektioner som inte är antibiotika och som inte påverkar tarmfloran. Det fanns ingen skillnad i frekvensen av tjocktarmscancer hos personer som använt läkemedlet vilket talar för att det är just antibiotikans påverkan på tarmfloran som ökar risken för cancer. Studien gäller enbart antibiotika som intas oralt, men även om antibiotikan tas intravenöst direkt i blodet, kan bakteriefloran i tarmsystemet påverkas.

– Det finns absolut ingen anledning till oro bara för att man har ätit antibiotika. Riskökningen är måttlig och den absoluta risken för individen påverkas ganska lite. Sverige är även på väg att införa allmän screening för kolorektalcancer. Precis som vid andra screeningprogram är det viktigt att delta så att eventuell cancer kan upptäckas tidigt eller till och med förebyggas eftersom även förstadier ibland kan tas bort, säger Sophia Harlid.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of the National Cancer Institute, som är en av världens högst rankade tidskrifter inom cancerforskning. Studien är finansierad av Lions cancerforskningsfond i norr.

Mer info

Leverkirurgi och lokal värmebehandling sammankopplas med ökad överlevnad vid spridd endokrin bukspottkörtelscancer

Neuroendokrina tumörer i bukspottskörteln sprider sig ofta till andra organ. Sjukligheten är lägre och överlevnaden betydligt längre för patienter som, efter att primärtumören i bukspottkörteln tagits bort, fått behandling lokal värmeablation eller kirurgi för levermetastaser, jämfört med om enbart primärtumören tagits bort. Det framgår av en studie vid Akademiska sjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Operation av patient med neuroendokrintumör i bukspottkörteln, så kallad pankreas-NET. På bilden syns fyra av sex endokrinkirurger i teamet: Olov Norlen , Peter Stålberg, Per Hellman och Branislav Klimacek.

– Resultaten visar att femårsöverlevnaden för patienter i studien var drygt 70 procent för de som efter borttagande av modertumören fick leverkirurgi och/eller lokal värmeablation (THA) av levermetastaser jämfört med 42 procent i kontrollgruppen. Det talar för att sådan behandling av dottersvulster kan erbjudas i ett försök att förbättra prognosen/överlevnaden, säger Olov Norlén, överläkare och sektionschef för endokrin-och bröstkirurgi vid Akademiska sjukhuset.

Neuroendokrina tumörer (NET) är ett samlingsnamn för en relativt ovanlig typ av hormonproducerande tumörer som oftast uppstår i mag-tarmkanalen eller lungorna, men även i bukspottkörteln.

Den aktuella studien omfattade totalt 714 patienter som behandlades för metastaserad pankreas-NET (spridd endokrin cancer i bukspottkörteln) vid Akademiska sjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset åren 1995–2018, varav 589 på Akademiska. Fokus var de 108 patienter med bortopererad primärtumör i bukspottkörteln, som antingen genomgått lokal värmebehandling (ablation) eller kirurgi för sina levermetastaser.

Termisk hepatisk ablation (THA) är en lokal, ofta röntgenstyrd behandling, som innebär att man via en nål använder värmeenergi (mikrovågor eller radiovågor) för att behandla metastaserna i levern.

Enligt Olov Norlén går trenden mot alltmer minimalinvasiv kirurgi med titthål för fler diagnoser och ingrepp såsom vid leverkirurgi och operation för endokrina bukspottkörteltumörer.

– De metoder som används minskar risken att skada frisk intilliggande vävnad, ger ofta mindre problem med smärta, kortade vårtider samt påskyndad rehabilitering jämfört med stor öppen kirurgi. Här spelar teknikutvecklingen en viktig roll liksom ökad användning av datortomografi, ultraljud och magnetkamera som gör att alltfler små tumörer upptäcks i ett tidigt skede, innan de börjat ge symptom, säger han.

På Akademiska sjukhuset finns bred kompetens inom området. Neuroendokrina tumörer är ett av fyra center of excellence jämte neurotrauma, inflammationer och typ 1-diabetes. Av de cirka 1 000 patienter som behandlas årligen för neuroendokrina tumörer på Akademiska är 300 nya patienter. Cirka 60 av dessa genomgår kirurgisk behandling.

Vård av patienter med neuroendokrina tumörer är föremål för att bli Nationell Högspecialiserad Vård, NHV, som innebär att högspecialiserad vård koncentreras till som mest fyra enheter i landet. När det gäller NET inleds ansökningsförfarandet i september och i december förväntas Socialstyrelsen besluta vilka fyra enheter som får sådant nationellt ansvar.

– En ökad koncentration av avancerad vård är av stor betydelse för patienterna. Att vården av ovanliga tumörer centraliseras till färre kliniker förväntas leda till en mer jämlik vård nationellt. Kunskapsöverföring mellan enheterna kommer sannolikt också att bidra till den utvecklingen, framhåller Olov Norlén.

Studien publicerades nyligen i den medicinska tidskriften Bristish Journal of Surgery Open. (BJSO).
Läs hela artikeln.

FAKTA: Neuroendokrina tumörer (NET)

Kan uppkomma i flera olika organ varav de flesta finns i tunntarmen, många i lungan och övriga i andra organ som till exempel i magsäcken, ändtarmen eller bukspottkörteln.
Gemensamt för tumörerna är att de i regel producerar olika hormoner, som kan ge upphov till olika symtom.
De flesta som drabbas är över 60 år och något fler är kvinnor
Det finns idag inga klara teorier om vad som orsakar NET.
Många patienter opereras, oavsett om tumörerna har hunnit sprida sig eller inte
Nästan alla patienter med neuroendokrina tumörer som ger hormonella symtom får behandling med en form av läkemedel, så kallade somatostatinanaloger, för att stoppa tumörtillväxten. Detta gäller framför allt tunntarms-NET, men även vissa NET i bukspottkörteln.
När tumören metastaserat/spridits till levern finns ett flertal olika behandlingar, inkluderande kirurgi, läkemedel, värmeablation, hämning av blodkärlsförsörjning till tumörerna och så kallad målsökande strålbehandling.

Rune Toftgård tilldelas stora silvermedaljen 2021

Årets stora silvermedalj tilldelas professor Rune Toftgård. Medaljen delas ut till personer som gjort storartade insatser till stöd för Karolinska Institutets verksamhet och uppmärksammas i samband med installationshögtiden i Aula Medica den 14 oktober.

Rune Toftgård, professor vid institutionen för biovetenskaper och näringslära

Rune Toftgård, professor vid institutionen för biovetenskaper och näringslära Foto: Stefan Zimmerman

Prisas för insatser i grund- och translationell cancerforskning

Rune Toftgård, professor vid institutionen för biovetenskaper och näringslära, tilldelas stora silvermedaljen för sina enastående insatser för Karolinska Institutet och för sin grund- och translationella cancerforskning under nära fyra decennier. Under sin långa karriär har Rune Toftgård arbetat outtröttligt och hängivet mot KI:s långsiktiga mål och har starkt bidragit till att göra KI:s cancerforskning internationellt ledande.

Rune Toftgård disputerade i toxikologi vid KI 1982 och blev professor i miljötoxikologi 1992. Han har haft ett antal viktiga befattningar inom och utanför KI, bland annat som medlem i både Nobelförsamlingen och Nobelkommittén, och han har framgångsrikt lett och utvecklat CIMED-initiativet på campus syd och det strategiska forskningsområdet cancer i StratCan ”SFO”-nätverket. Genom åren har han också initierat och främjat en rad internationella samarbeten med europeiska och amerikanska institutioner.

I sin egen forskning har Rune Toftgård definierat interaktioner, övergripande reglering och funktionell betydelse av flera proteiner inom Hedgehog-signalvägen. Han har också fastställt hur dysreglering av denna signalväg bidrar till cancerutveckling, främst hudcancer men även andra cancerformer. Därtill har han använt innovativa tekniker för att identifiera och beskriva nya stamcellspopulationer i huden. Hans resultat har haft stor betydelse för både grundläggande och klinisk vetenskap.

Ökad överlevnad vid ögonmelanom i klinisk prövning

Ögonmelanom är en ovanlig cancerform som har en mycket hög dödlighet när den spridit sig med dottertumörer. I en studie publicerad i Nature Communications visar forskare och läkare vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset att en ny kombinationsbehandling kan resultera i tumörkrympning och förlängd överlevnad i en mindre grupp av patienter med metastaserat ögonmelanom.

Ögonmelanom (uvealt melanom) är en ovanligare form av malignt melanom, som inte startar i hudens pigmentceller, utan i ögat. För melanom i huden har immunterapi med så kallade checkpointhämmare visat sig vara effektivt i många fall, men inte för ögonmelanom. Cirka 80 personer får uvealt melanom varje år i Sverige, och av dem får hälften metastaser, ofta i levern. Patienter med metastaserat uvealt melanom avlider ofta kort efter diagnos.

Klinisk prövning

Det rör sig om en fas II-prövning där 29 patienter med metastaserat ögonmelanom fick en kombination av de båda läkemedlen HDAC-hämmare och PD1-hämmare. För fyra av patienterna krympte tumörerna påtagligt och för flera bromsades sjukdomsförloppet. Tre år efter att studien startade lever några av patienterna fortfarande, vilket är ovanligt.

– Vår förhoppning var att HDAC-hämmaren skulle omprogrammera dolda cancerceller så att de blir synliga för immuncellerna och på så vis göra att immunterapin med PD1-hämmare verkar, förklarar Lars Ny, universitetslektor vid Göteborgs universitet och specialistläkare i onkologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Resistens med genetisk förklaring

– På det stora hela uppfylls våra förväntningar i den kliniska prövningen, även om inte heller detta verkar vara en botande behandling. För att ta reda på varför patienter svarade så olika bra har vi gått vidare med genetiska analyser, som visar att behandlingen fungerade bättre mot de tumörer där genen BAP1 var aktiv och intakt. Genen är ofta inaktiverad i metastaser, men kopplas alltså nu till ett bättre svar på immunterapi, säger Jonas Nilsson, professor vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, verksam vid både Sahlgrenska center för cancerforskning och Harry Perkins Institute of Medical Research, Perth, Australien.

Forskargruppen fortsätter nu undersöka varför förlust av genen BAP1 ger resistens mot immunterapi och vilka förändringar i blodkomponenter som ytterligare kan förutspå bättre överlevnad efter immunterapi hos ögonmelanompatienter.

En av tumörerna, vars mutationsmönster var annorlunda, visade sig härstamma från ögats regnbågshinna vilket innebar att skadats av UV-ljus från solen. Forskarna tror att detta leder till en tumör som är mer benägen att svara bättre på immunterapi. Svaret verkar också bero på hur många och hur stora tumörer patienten har. Genom samarbete med Anders Ståhlberg så kunde forskarna mäta cirkulerande fritt tumör-DNA och tumörmarkören LDH i blodprov, och se att dessa korrelerade med utfallet: ju mindre cirkulerande fritt tumör-DNA eller LDH i blodet innan behandling desto längre överlevnad efter behandling.

En prövning med lång historia

Sedan 2014 arbetar samma forskarlag också med en annan studie som kan ge en ny behandling mot metastaserat ögonmelanom, I studien, som kallas SCANDIUM, randomiseras patienter med spridd ögonmelanom till att få antingen den behandling som läkaren förordar eller en experimentell behandling som kallas isolerad hepatisk perfusionsbehandling (IHP). Den behandling som prövas innebär att patientens lever frikopplas i kroppen och sköljs med stora mängder cellgifter.

Jonas Nilsson berättar:

– När SCANDIUM startades så var det väldigt bitterljuvt. Det var viktigt att veta om denna behandling fungerade, vilket vi trodde baserat på retrospektiva studier. Det var också bra att operationerna genomfördes så att vi kunde få biopsier att studera sjukdomen – men det var förstås inte bra att patienter randomiserades bort från det enda som vid det läget var känt att ge en kort behandlingsrespons när patienterna hade levermetastaser. Vi kände att vi behövde fokusera vår forskning på ögonmelanom för att kunna komma upp med en behandling som kunde utmana IHP.

Från lymfom till ögonmelanom

Baserat på egna fynd om att epigenetisk behandling kunde påverka olika immunreglerande gener i lymfom bestämde sig Jonas och Lisa Nilsson att testa om dessa behandlingar kunde påverka samma gener i ögonmelanom. Henrik Jespersen, som då var doktorand hos Lars Ny och Jonas Nilsson, drar sig till minnes:

– Jag kom in på labbet och frågade vad Jonas gjorde vid flödescytometern. Han sa att han bara skulle se om han kunde få resultat till grund för en ny klinisk prövning som Lars och jag skulle kunna köra.

Det visade sig att så kallade BET-hämmare inte kunde stimulera immungenerna men att HDAC-hämmare däremot kunde det.

Lars Ny berättar:

– Jag hade lunch med Jonas och Lisa där de berättade om sina resultat. De föreslog att man skulle kombinera HDAC-hämmare med PD-1hämmare för att se om det då kunde fungera bättre för ögonmelanompatienter. Jag tyckte det lät spännande så jag föreslog att ta upp detta med läkemedelsföretaget Merck/MSD som jag ändå skulle ha möte med senare den veckan om en annan studie. Företaget var väldigt intresserade av den nya idén!

Fint samarbete

Det tog två och ett halvt år innan prövningen kunde starta, i samarbete med de båda företagen Merck/MSD och Syndax, som hade en HDAC-hämmare som endast testats på människa i inledande studier i USA och inte var tillgänglig i Europa. När studien inleddes 2018 tog det tio månader att rekrytera de 29 patienterna till studien.

– Att se patienter svara i en prövarinitierad studie som ingår som arbete i ens avhandling är något speciellt. Att vara den som både behandlar och sedan bidrar till labbanalyser var också en lärdom för livet, säger Henrik Jespersen.

Lars fyller i:

– Jag är stolt över det fina samarbetet vi har med patientföreningen samt inom svenska melanomstudiegruppen och att kollegor över hela landet var villiga att rekrytera patienter till studien från Norrland till Skåne. Dessa moderna behandlingar har även biverkningar, men numera har vi ganska stor erfarenhet av immunterapi så vi kunde häva biverkningarna även om en del var tvungna att avbryta behandlingen.

Forskningen kommer att fortsätta även efter artikeln är publicerad. Forskargruppen är intresserad av att utröna varför BAP1-förlust ger resistens mot immunterapi och vilka förändringar i blodkomponenter som ytterligare kan förutspå bättre överlevnad efter immunterapi hos ögonmelanompatienter. En del av de studierna kommer att ske i samarbete med Jonas Nilssons andra labb i Perth.

Studien:

The PEMDAC phase 2 study of pembrolizumab and entinostat in patients with metastatic uveal melanoma