Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Framgångsrik behandling på möss för svår barncancerform

Tumörer hos möss med högriskneuroblastom försvann när de fick en ny kombinationsbehandling med precisionsläkemedel, visar forskare vid Göteborgs universitet i en ny studie. Det är ett viktigt steg mot en potentiellt botande behandling för en just nu svårbehandlad cancerform som drabbar små barn.

Studien publiceras i tidskriften Nature Communications, och är resultat av samarbete mellan forskare vid Göteborgs universitet och universitetet i Gent, Belgien.

Neuroblastom är en form av barncancer som drabbar det perifera nervsystemet, alltså den del av systemet som inte är hjärna eller ryggmärg. I Sverige diagnostiseras 20 till 30 barn per år. Cancerformen kan exempelvis starta i binjurarna, men tumörer kan uppstå i hela kroppen.


Ruth Palmer (foto: Malin Arnesson)

– I en del fall kan sjukdomen självläka och försvinna av sig själv, men den aggressiva formen har en mindre bra prognos. Den nuvarande behandlingen är väldigt tuff för barnen att gå igenom, och dess bieffekter ger konsekvenser för resten av livet, säger Ruth Palmer, professor i molekylär cellbiologi vid Göteborgs universitet, som leder en av forskargrupperna bakom den nya studien.

Tumörer försvann i möss

Studien visar att en behandling som kombinerar två olika precisionsläkemedel, som ingår i läkemedelsgrupperna ATR-hämmare och ALK-hämmare, eliminerar neuroblastomtumörers tillväxt i möss.


Joanna Szydzik och Dan Emil Lind i labbmiljö (foto: Bengt Hallberg)

– Efter 14 dagars behandling hade tumörerna försvunnit helt i två oberoende musmodeller. Efter 200 dagar fick en av mössen återfall, vilket är mycket lång tid för en mus, medan övriga möss förblev tumörfria, säger Dan Emil Lind, forskare i gruppen och en av publiceringens försteförfattare.

– Vi är förvånade över det mycket positiva resultatet. Det är anmärkningsvärt att ett tvåveckors protokoll som kombinerar dessa två precisionsläkemedel kan leda till fullständig tumörregression hos två oberoende musmodeller för neuroblastom, säger den andra förstaförfattaren, Joanna Szydzik, som var doktorand i gruppen när arbetet gjordes.

Uppföljning pågår

– I odling med cellinjer från människa ser vi samma uttryck av RNA och protein som i mössen, vilket indikerar att vi är på rätt spår, säger Jimmy van Den Eynden, forskare inom Cancer Research Institute Ghent vid universitetet i Gent, som lett den belgiska delen av arbetet.

Exakt varför kombinationsbehandlingen fungerat så bra i studien vet inte forskargruppen ännu, men deras hypotes är att mössens immunförsvar fick signaler om att tumörcellerna påbörjat programmerad celldöd, och de naturliga immuncellerna därför bröt ned tumörcellerna.

– Våra resultat är över förväntan. Vi har nu startat en uppföljning med andra ATR-hämmare för att undersöka hur de påverkar mössens immunförsvar. Vi vill veta varför denna kombinationsbehandling av precisionsmediciner mot ATR och ALK blir så bra, fortsätter Ruth Palmer.

Felbalanserade uttryck

De molekylära mekanismerna varför neuroblastom uppstår är bara delvis kända. Troligtvis uppstår fel i utvecklingen av perifera nervsystemet, som ger en felbalans av de proteiner som uttrycks i cellen, vilket leder till att neuroblastom uppstår. Det bakomliggande felet i cellen kan vara att en gen har försvunnit, att det finnas ett överuttryck av ett specifikt protein, eller att ett specifikt protein eller en gen har blivit muterad.

En fjärdedel av alla fall av högriskneuroblastom uppstår när den cancerdrivande genen MYCN är överuttryckt. I många fall uppstår detta överuttryck av MYCN tillsammans med ett påslag av genen ALK. När sådana cancerdrivande gener uttrycks i en cancercell vill den dela sig snabbare, och då kan något som kallas replikationsstress uppstå.

Fler alternativ behövs

Resultat från denna studie tyder på att patienter med neuroblastom, och då särskilt dem i högriskgrupper där kombinationen av generna MYCN och ALK lett till replikationsstress, kan dra nytta av läkemedelsbehandling med ATR-hämmare.

– Läkemedlen bromsar cancertillväxten, men lagar inte det grundläggande felet. Därför behövs ytterligare behandlingsalternativ för högriskneuroblastom som drivs av onkogenerna ALK och MYCN, avslutar Ruth Palmer.

Titel: ATR inhibition enables complete tumour regression in ALK-driven NB mouse models; https://doi.org/10.1038/s41467-021-27057-2

Ribosomen – en nygammal måltavla inom kemoterapin

Ribosomen – en nygammal måltavla inom kemoterapin
– nya rön om cancercellers tillväxt öppnar för framtida möjlighet i cancerbehandling

För att en cell ska kunna växa och dela på sig behöver den tillverka nya proteiner. Detta gäller även för cancerceller. I en ny studie som publicerats i Science Advances har forskare vid Karolinska Institutet undersökt proteinet eIF4A3 och dess roll i cancercellers tillväxt. Studien visar att genom att blockera eller minska tillverkningen av detta protein, uppstår andra processer som gör att cancercellernas tillväxt och celldelning upphör och att de så småningom dör. Här beskriver docent Mikael Lindström vad den nya kunskapen kan innebära för framtida möjliga cancerbehandlingar.

De senaste decennierna har gett oss en större insikt i hur olika cancersjukdomar utvecklar sig på molekylär nivå. Vi har också upplevt utvecklingen av nya terapiformer mot cancer som till exempel skräddarsydda små molekyler, antikroppar, samt andra former av immunterapier. Tillkomsten av precisionsmedicin har inlett en ny era som implicerar högre behandlingsselektivitet med möjlighet
till färre biverkningar. Cancerbehandling är dock fortfarande starkt beroende av de standardiserade behandlingsmetoderna inklusive konventionell kemoterapi som slår brett mot cancern men som visserligen ofta också kan komma

med påtagliga biverkningar. Även inom detta fält fortgår forskningen. Ett område som har rönt uppmärksamhet inom pre-klinisk utveckling av cancerläkemedel är inhibitorer mot cancercellens energikrävande produktion av proteinfabriker, ribosomerna. Vi har i en tidigare studie utvärderat redan godkända läkemedel och deras påverkan på ribosombiogenesen. I vår senaste studie, publicerad i Science Advances, presenterar vi data som visar på en ny möjlighet, en ny inkörsport, att i framtiden mer effektivt angripa cancercellens produktion av ribosomer samtidigt som vi aktiverar
p53 på olika sätt.

VARFÖR RIBOSOMEN?
Fokus för forskargruppens verksamhet, som startade 2015 i och med rekrytering av professor Jiri Bartek till Karolinska Institutet och SciLifeLab är bland annat att förstå vad som sker i cellen när fel uppstår i tillverkningen av ribosomer samt att mer i detalj undersöka verkningsmekanismer för läkemedel som blockerar denna process i cancerceller. Vi inriktar oss på förståelsen för produktion av ribosomalt RNA (rRNA) och sammansättningen av ribosomer. Varför fokus på just ribosombiogenesen (hädanefter förkortat RiBi) snarare än translation av mRNA? Det finns tre huvudsakliga motiv. 1) RiBi är en process som ofta är uppreglerad i cancerceller jämfört med normala celler. 2) Flera välkända cytostatika påverkar RiBi negativt. 3) Blockering av RiBi-processen är en mycket stark signal för att aktivera cellens skyddsprotein p53. Utvecklat mer i detalj, det första motivet är att steget från att vara en normal cell till att bli en cancercell kräver nya egenskaper samt förlust av olika
cellulära skyddsmekanismer.

Då cancerceller rent generellt anses ha en obegränsad delningspotential, och ofta en högre frekvens av celldelning, ses även en högre metabol aktivitet och biosyntes för att möjliggöra detta. Syntes av proteiner kan cellen styra på lite olika sätt, principiellt genom transkription av DNA till olika mRNA med hjälp av RNA Polymeras II eller rRNA (RNA Polymeras I), samt aktiviteten
i själva translationen. En förstorad nukleol struktur i cellkärnan och högre nivåer av ribosomer ses ofta i cancerceller jämfört med normala celler från motsvarande vävnad. Detta indikerar att en förhöjd translation från den befintliga ribosompoolen inte är tillräckligt för cancercellen, utan även en ökad produktion av ribosomer är nödvändigt.

Läs hela artikeln

Forskning om prostatacancer ökar – Många nya viktiga framsteg!

I många år var prostatacancer ett eftersatt forskningsområde trots att prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen. De stora forskningsfinansiärerna prioriterade andra cancersjukdomar. Innan Mustaschkampen fanns så delade Prostatacancerförbundet årligen ut mindre än två miljoner kronor till forskning. Mustaschkampen har bidragit till att uppmärksamheten för behovet av forskning om prostatacancer ökat och gåvorna från företag och allmänheten har ökat så mycket att Prostatacancerförbundet blivit en viktig forskningsfinansiär. De tre senaste åren har förbundet delat ut över 12 miljoner kronor per år till viktiga forskningsprojekt.

– Under de senaste åren har det genomförts många forskningsprojekt som verkligen bidrar till stora viktiga framsteg som till exempel två nya studier vid Karolinska Institutet som påvisar att överdiagnostiken kan minskas väsentligt om personer med förhöjt PSA-värde undersöks med magnetkamera (MR). Detta är ett viktigt steg mot införande av screening, säger Olov Berggren, generalsekreterare Prostatacancerförbundet.

Prostatacancerförbundet har bidragit till att forskningen inom prostatacancer ökar i Sverige, vilket bland annat märks av det ökande antalet ansökningar om forskningsbidrag.

* Utdelade medel hittills under 2021.

Varför är forskning om prostatacancer viktigt?
Prostatacancer är landets vanligaste cancersjukdom och den cancerform som tar flest mäns liv. Tidig upptäckt är avgörande för om sjukdomen ska kunna botas. Forskning pågår för att förbättra diagnostiken och göra den säkrare. Cirka 2 300 avlider varje år av prostatacancer. Spridd cancer innebar förr svårt lidande och snar död. Under de senaste åren har stora framsteg gjorts för att bromsa sjukdomens framfart utan svårare biverkningar. Omfattande forskning pågår för att utveckla nya läkemedel och behandlingsmetoder. På lång sikt anas möjligheten att till och med kunna bota sjukdomen. Prostatacancerförbundet vill driva på detta arbete genom stöd till forskningen. Nedan redovisas några projekt som delvis finansieras av Prostatacancerförbundet.

Anna Lantz, docent och specialistläkare urologi, Karolinska Universitetssjukhuset och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021:

Förbättrad uppföljning för män med lågriskprostatacancer
– Jag driver två studier med syftet att förbättra uppföljningen av män med lågriskprostatacancer, STHLM3AS och STHLM3AS-NorDCaP. Målet är att förbättra hur vi idag väljer ut och följer män med lågriskprostatacancer genom att använda en kombination av Stockholm3-testet och magnetkameraundersökning. Den första studien utvärderade 309 män från augusti 2018 till december 2019 och resultaten visar att den nya uppföljningen leder till ökad detektion av behandlingskrävande cancer samtidigt som man minskar behovet av upprepade provtagningar. Nu planerar vi utvidgade analyser, en multicenter valideringsstudie, där vi bjuder in män med lågriskprostatacancer från Norge, Danmark, Finland och Sverige att delta. En implementering av våra resultat på dagens uppföljningsprotokoll kan få viktig inverkan på denna stora grupp av män som går på livslång canceruppföljning, i form av minskad provtagning samt att rätt män väljs ut för behandling.

Utvärdering av nya behandlingsmetoder
– Min tidigare forskning har visat att kirurgisk behandling av prostatacancer är förknippat med stor risk för biverkningar i form av impotens och urinläckage vilket påverkar livskvaliteten. Jag driver nu ett nytt forskningsprojekt med målet att utvärdera en ny behandlingsmetod för lokaliserad prostatacancer, PRIS-studien. Ny bilddiagnostik med magnetkamera har möjliggjort att bättre lokalisera tumörer i prostata och metoder för fokal behandling med mindre risk för sidoeffekter har utvecklats under de senaste årtiondena. Det finns ett flertal olika tekniker som används och tidiga studier har visat att samtliga tekniker har en minskad risk för biverkningar i form av inkontinens och impotens jämfört med konventionell behandling med operation eller strålning. Vårt syfte är att utvärdera fokalbehandling av prostatacancer med IRE teknik med bevarad chans för bot, men där sidoeffekterna och vårdtiden är reducerad jämfört med traditionell behandling. Studien kommer att utföras som ett samarbete mellan sjukhusen i Stockholm och är godkänd av etikprövningsmyndigheten.

Införandet av organiserad prostatacancertestning
– Forskning har visat att prostatacancerscreening med PSA sänker risken för död. Dock har PSA-ledd screening lett till överdiagnostik av icke-behandlingskrävande prostatacancrar och varit den största anledningen till att screening för prostatacancer inte införts, trots att det är vår vanligaste cancerform. Men utvecklingen har gått fort framåt de senaste åren och prostatadiagnostiken har förändrats i grunden, framförallt med utvecklingen av magnetkamerabilder som en del i utredningen. Inom urologin vill vi verka för att förbättra diagnostiken av prostatacancer för att upptäcka alla cancrar i tid, när de fortfarande är botbara. Organiserad prostatacancertestning har redan påbörjats som pilotprojekt i några regioner i Sverige och jag kommer under 2021 delta i arbetsgruppen för att införa detta i Region Stockholm.

Kimia Kohestani, specialistläkare urologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021:

Enbart PSA-testning ger överdiagnostik
– I våras försvarade jag min avhandling där jag undersökte vad magnetkameraundersökning kan bidra med i screening för prostatacancer då enbart PSA-testning inte är en tillräckligt bra metod. Fördelen med PSA-testning är att allvarlig prostatacancer kan upptäckas i ett tidigt skede och därmed öka chansen att bli botad. Nackdelen med PSA-provtagning är så kallad överdiagnostik; att prostatacancer som aldrig skulle ha utvecklats till en allvarlig sjukdom också hittas.

Vid Socialstyrelsens senaste bedömning 2018 ansågs inte att fördelen med regelbunden provtagning av PSA med minskad dödligheten i prostatacancer övervägde nackdelarna och därmed rekommenderades inte allmän screening för prostatacancer med PSA-testet. För att rekommendera screening för prostatacancer behövs alltså metoder som bättre kan skilja mellan betydelsefull/behandlingskrävande och betydelselös/icke-behandlingskrävande former av prostatacancer.

Röntgenläkarens erfarenhet har betydelse för magnetkamerans träffsäkerhet
– Min avhandling baserades till stor del på Göteborg 2-studien och visade att hälften av 50–60-åriga män som inbjudes till en screeningstudie för prostatacancer med PSA-prov och magnetkameraundersökning väljer att delta samt att magnetkameraundersökningens förmåga att upptäcka tumör i prostata varierade mellan olika röntgenläkare. Eftersom röntgenläkare som granskar många bilder vid enheter som gör många magnetkameraundersökningar har högre träffsäkerhet är det viktigt att kontinuerligt utvärdera kvaliteten av magnetkameraundersökning som metod.

Med träffsäkrare metod kan nyttan med prostatacancerscreening överväga skadan
– Just nu pågår analyser för att besvara Göteborg 2-studiens huvudfråga, nämligen om fördelarna/nyttan med screening för prostatacancer kan överväga nackdelarna/skadan när kombinationen PSA-prov och magnetkameraundersökning används som metod. Jag är också delaktig i Göteborg 2-studiens delstudie G2B-studien. Denna studie undersöker om biomarkörer i blodet kan öka träffsäkerheten vid screening så att såväl antalet män som behöver utredas med vävnadsprovtagning med risk för infektioner som överdiagnostiken minskar. Trots att det inte finns något nationellt program för prostatacancerscreening sker idag en utbredd PSA-testning bland män i Sverige. Det är visat att organiserad PSA-testning ökar jämlikheten och minskar dödligheten i prostatacancer mer än ostrukturerad PSA-testning. Därför erbjuds män i Västra Götaland organiserad prostatacancertestning. Detta projekt kommer också att bidra till att öka kunskapen om olika screeningtesters träffsäkerhet. Jag har goda förhoppningar om att de kommande årens forskningsresultat kommer att belysa hur män på ett optimalt sätt kan screenas för prostatacancer.

Mer information om aktuella forskningsprojekt finns på Prostatacancerförbundets webbplats

Kraftens Nav – planering i full gång för en efterlängtad mötesplats för cancersjuka och anhöriga

Att ha en potentiellt dödlig sjukdom och utstå tuffa behandlingar är en verklighet som cancerpatienter handskas med under sjukdomsprocessen. Men vad händer när den medicinska behandlingsperioden är slut? Vem behandlar den ensamhet som många cancerdrabbade vittnar om i samtal till stödlinjer? Utvecklingsprojektet Kraftens Nav, som initierats av RCC i samråd med patient- och närståenderepresentanter, hoppas kunna råda bot på ensamhetskänslan genom att skapa en fysisk och digital mötesplats för cancerberörda i Stockholm.

Specialistsjuksköterskan Maria Wahlström- Norlin, som sedan tre år arbetar på RCC:s stödlinje Cancerrådgivningen, är projektledare för Kraftens Nav, som än så länge befinner sig i planeringsfas.
Maria Wahlström-Norlin blev klar specialistsjuksköterska på 90-talet och har lång erfarenhet av palliativ vård, bland annat på ASIH Dalen och Ersta sjukhus.

– För mig har det varit en kraftkälla att arbeta med palliativ vård. Hur sjuka patienterna än är så är det ett givande jobb. Man får så mycket tillbaka och det finns alltid sådant man kan göra för att hjälpa dem att fortsätta att se den friska sidan av sig själva, säger Maria Wahlström-Norlin, som även har en fyraårig utbildning i uttryckande konst (Expressive arts) och ser konstterapi, trädgårdsterapi och musikterapi som en naturlig form av ”friskvård”.

KRAFTENS HUS EN FÖREBILD
Redan för 15 år sedan väcktes idén om att hitta en plats där cancersjuka och deras anhöriga kunde träffas under trevliga, avspända former för att möta andra i en liknande situation. En förebild för en sådan framtida typ av mötesplats för cancerpatienter, närstående och efterlevande är Kraftens Hus i Borås som startade för tre år sedan och stöttats av bland annat RCC Väst i samarbete med många olika aktörer.

– Ja, Kraftens Hus, som nu öppnar även i Göteborg, är en viktig inspirationskälla för oss. Vi har kontakt med varandra och vi kommer att besöka dem under hösten. Det finns även andra verksamheter och organisationer som arbetar med stöd peer-to-peer att ta lärdom från. Projektet Kraftens Nav drogs igång för ett år sedan och har garanterats ett tvåårigt stöd av RCC som inbegriper lokalkostnader. I projektgruppen ingår representanter från RCC och PNR (Patient-och närståenderådet) samt forskare från Karolinska Institutet.

– Vi är fortfarande i utvecklingsfasen och arbetar nu med att via olika workshops samla in information om Kraftens Nav
– planering i full gång för en efterlängtad mötesplats för cancersjuka och anhöriga Att ha en potentiellt dödlig sjukdom och utstå tuffa behandlingar är en verklighet som cancerpatienter handskas med under sjukdomsprocessen. Men vad händer när den medicinska behandlingsperioden är slut? Vem behandlar den ensamhet som många cancerdrabbade vittnar om i samtal till stödlinjer?

Utvecklingsprojektet Kraftens Nav, som initierats av RCC i samråd med patient- och närståenderepresentanter, hoppas kunna råda bot på ensamhetskänslan genom att skapa en fysisk och digital mötesplats för cancerberörda i Stockholm. Vi är fortfarande i utvecklingsfasen och arbetar nu med att via olika workshops samla in information om vilka behov som finns, vilket slags stöd som behövs. Kraftens Nav ska utformas och styras av patienter och närstående.

Läs hela Artikeln

2,4 miljoner till projekt om webbaserat stöd för närstående till personer med cancer som vårdas i hemmet

När allt fler patienter med obotlig sjukdom vårdas i hemmet får de närstående ta ett allt större ansvar. Som närstående kan det vara lätt att känna sig otillräcklig. I ett projekt om ökad förberedelse för närstående till patienter med obotlig sjukdom ges ett webbaserat, vetenskapligt stöd för den närstående. Projektet får nu 2,4 miljoner i ytterligare anslag.

Projektet syftar till att erbjuda närstående till personer med avancerad cancer som vårdas i det egna hemmet, en möjlighet att förbereda sig för situationen att leva nära en svårt sjuk person under dennes sista tid i livet. Det webbaserade stödet innehåller filmer i form av samtal mellan närstående och vårdpersonal. I dessa samtal lyfts ämnen som tidigare forskning visat att närstående ofta har frågor kring och kan behöva stöd med.

– Betydelsen och effekter kommer nu att testas med en randomiserad kontrollerad design där närstående slumpmässigt lottas att ta del av webbsidan. Det här ytterligare anslaget gör att vi kan knyta fler forskare till projektet och stärka forskningsdesignen, säger Anette Alvariza, professor i palliativ vård vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.

Resultatet av jämförelsen mellan de två grupperna blir en viktig del i forskarnas arbete av att se hur formen med webbaserat stöd fungerar. Projektet har pågått sedan 2019 och är en pilotstudie där man undersöker betydelsen av denna form av stödjande intervention. Förutom en webbplats med information och stödjande filmer, finns ett chattforum med möjlighet till kontakt med andra närstående. Det nya forskningsanslaget på 2,4 miljoner kommer från Cancerfonden och är fördelat på tre år.

Läs mer om projektet här.

För mer information, kontakta Anette Alvariza.