Just nu pågår en stor satsning i Sverige för att vaccinera så många som möjligt av alla kvinnor mellan 25 och 30 år mot HPV, det virus som orsakar livmoderhalscancer. Om 70 procent av de unga kvinnorna vaccinerar sig kan det leda till att spridningen av HPV avstannar helt. Resultatet blir att livmoderhalscancer utrotas som cancerform.

Den som vaccinerar sig och samtidigt tar prov för HPV får ett mycket bra skydd mot livmoderhalscancer.

– Om vi når vaccinationsmålet före årsskiftet kan vi utrota livmoderhalscancer redan 2027. Vi kan bli först i världen med att lyckas med det, därför driver vi projektet som en studie så att andra länder ska kunna dra nytta av det vi lärt oss, om vi lyckas, säger Miriam Elfström, forskare och ordförande i Nationell arbetsgrupp för prevention mot livmoderhalscancer, Regionala cancercentrum i samverkan.

Vanligaste sexuellt överförda infektionen i Sverige

HPV är den vanligaste sexuellt överförda infektionen i Sverige. En majoritet av alla sexuellt aktiva kvinnor och män drabbas, och viruset kan utvecklas till flera olika cancerformer, t.ex. livmoderhalscancer.

Nästan 150 000 kvinnor har hittills tackat ja till erbjudandet om HPV-vaccin. Målet är att under hösten övertyga ytterligare minst 100 000 kvinnor, 25–30 år, att ta sprutan. Därför är vaccinationen gratis för kvinnorna.

– Vi tror att det finns en stor grupp kvinnor som egentligen är positiva till att vaccinera sig men som bara inte har kommit sig för. Den gruppen vill vi nu nå i en bred informationskampanj. Vi vill vara säkra på att alla känner till erbjudandet och har förstått hur bra det är. Man kanske behöver se erbjudandet fem gånger innan man nappar, säger Elin Ljungqvist, nationell screeningsamordnare på Regionala cancercentrum i samverkan som står bakom höstens informationskampanj.

Kampanjen från 1177 ”Ta Gratissprutan mot HPV”

Alla kvinnor 25–30 år som är folkbokförda i Sverige har fått ett personligt brev med erbjudande om vaccination och samtidig provtagning för HPV, och regionerna kommer att skicka påminnelser under hösten. I de flesta regioner kan man också boka tid själv eller komma på drop-in. Många som studerar kommer att se vaccinationsbussar och liknande på campus. Den som bor i ett område där språket kan vara ett hinder för att ta till sig informationen kan stöta på hälsoinformatörer som berättar om vaccinationen på andra språk än svenska.

Elin Ljungqvist hoppas att informationskampanjen tillsammans med aktiviteterna ska skapa en så bred ”snackis” som möjligt i samhället, med budskapet ”Ta gratissprutan mot HPV”. Hon hoppas att alla som har döttrar, systrar, kompisar och kollegor i rätt ålder hjälper till att sprida budskapet.

– Fråga din kompis om hon har tagit gratissprutan mot HPV. Det står på 1177 hur man gör i just din region. Och även om man vaccinerade sig under skoltiden så behöver man göra det igen för att få ett bredare skydd mot fler varianter av HPV-virus, om man är i den här åldern, avslutar Elin Ljungkvist.

Fakta

• Livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus (HPV). Alla kvinnor från 23-års ålder bjuds in till provtagning mot HPV och cellförändringar inom det nationella screeningprogrammet mot livmoderhalscancer. Vid screening med regelbunden provtagning kan cellförändringar upptäckas tidigt och behandlas innan de utvecklas till cancer.
• Sedan 2012 erbjuds alla flickor vaccination mot HPV inom skolvaccinationsprogrammet (även pojkar från 2020). Kvinnor födda på 90-talet har inte lika hög vaccinationsgrad och de som är vaccinerade har fått ett vaccin som inte ger lika brett skydd. Det vaccin som nu används skyddar mot de allvarligaste typerna av HPV och minskar risken för infektion och cellförändringar.
• Skolvaccinationen beräknas leda till att livmoderhalscancer är utrotat runt år 2039. Sveriges riksdag beslutade den 14:e april 2021 att skynda på utrotningen av livmoderhalscancer genom att erbjuda kvinnor födda 1994–1999 vaccination mot HPV och provtagning. Projektet drivs som en studie av Centrum för cervixcancereliminering på Karolinska Universitetssjukhuset och finansieras av medel från staten, regionerna samt med bidrag från Cancerfonden och Vetenskapsrådet. Studiens mål är att utrota livmoderhalscancer redan år 2027.
• Under hösten pågår en stor satsning i landet för att göra det så enkelt som möjligt att vaccinera sig. Regionerna har under hela projekttiden fått statliga medel för att driva projektet, och i augusti sköt regeringen till ytterligare fyra miljoner kronor för att ge regionerna möjlighet att öka takten ytterligare under hösten. En del av medlen har använts till den nationella informationskampanjen. Kampanjen har utformats av Regionala cancercentrum i samverkan, tillsammans med Inera/1177.
• Vaccinationen är gratis för alla 25–30 år med livmoderhals. Den som har livmoder men har manligt personnummer får ingen inbjudan men kan vända sig till en mottagning för att ta gratissprutan. Samma sak gäller för den som inte är folkbokförd i den region där man bor. På 1177.se står det hur man bokar tid om man inte har fått ett personligt erbjudande.

Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet har idag beslutat att tilldela 2024 års Nobelpris i fysiologi eller medicin gemensamt till Victor Ambros och Gary Ruvkun för upptäckten av mikroRNA och dess roll i posttranskriptionell genreglering.

Niklas Elmehed © Nobel Prize Outreach

This year’s Nobel Prize honors two scientists for their discovery of a fundamental principle governing how gene activity is regulated.

The information stored within our chromosomes can be likened to an instruction manual for all cells in our body. Every cell contains the same chromosomes, so every cell contains exactly the same set of genes and exactly the same set of instructions. Yet, different cell types, such as muscle and nerve cells, have very distinct characteristics. How do these differences arise? The answer lies in gene regulation, which allows each cell to select only the relevant instructions. This ensures that only the correct set of genes is active in each cell type.

Victor Ambros and Gary Ruvkun were interested in how different cell types develop. They discovered microRNA, a new class of tiny RNA molecules that play a crucial role in gene regulation. Their groundbreaking discovery revealed a completely new principle of gene regulation that turned out to be essential for multicellular organisms, including humans. It is now known that the human genome codes for over one thousand microRNAs. Their surprising discovery revealed an entirely new dimension to gene regulation. MicroRNAs are proving to be fundamentally important for how organisms develop and function.

Essential regulation

This year’s Nobel Prize focuses on the discovery of a vital regulatory mechanism used in cells to control gene activity. Genetic information flows from DNA to messenger RNA (mRNA), via a process called transcription, and then on to the cellular machinery for protein production. There, mRNAs are translated so that proteins are made according to the genetic instructions stored in DNA. Since the mid-20th century, several of the most fundamental scientific discoveries have explained how these processes work.

Our organs and tissues consist of many different cell types, all with identical genetic information stored in their DNA. However, these different cells express unique sets of proteins. How is this possible? The answer lies in the precise regulation of gene activity so that only the correct set of genes is active in each specific cell type. This enables, for example, muscle cells, intestinal cells, and different types of nerve cells to perform their specialized functions. In addition, gene activity must be continually fine-tuned to adapt cellular functions to changing conditions in our bodies and environment. If gene regulation goes awry, it can lead to serious diseases such as cancer, diabetes, or autoimmunity. Therefore, understanding the regulation of gene activity has been an important goal for many decades.

The flow of genetic information from DNA to mRNA to proteins. The identical genetic information is stored in DNA of all cells in our bodies. This requires precise regulation of gene activity so that only the correct set of genes is active in each specific cell type. © The Nobel Committee for Physiology or Medicine. Ill. Mattias Karlén

In the 1960s, it was shown that specialized proteins, known as transcription factors, can bind to specific regions in DNA and control the flow of genetic information by determining which mRNAs are produced. Since then, thousands of transcription factors have been identified, and for a long time it was believed that the main principles of gene regulation had been solved. However, in 1993, this year’s Nobel laureates published unexpected findings describing a new level of gene regulation, which turned out to be highly significant and conserved throughout evolution.

Research on a small worm leads to a big breakthrough

In the late 1980s, Victor Ambros and Gary Ruvkun were postdoctoral fellows in the laboratory of Robert Horvitz, who was awarded the Nobel Prize in 2002, alongside Sydney Brenner and John Sulston. In Horvitz’s laboratory, they studied a relatively unassuming 1 mm long roundworm, C. elegans. Despite its small size, C. elegans possesses many specialized cell types such as nerve and muscle cells also found in larger, more complex animals, making it a useful model for investigating how tissues develop and mature in multicellular organisms. Ambros and Ruvkun were interested in genes that control the timing of activation of different genetic programs, ensuring that various cell types develop at the right time. They studied two mutant strains of worms, lin-4 and lin-14, that displayed defects in the timing of activation of genetic programs during development. The laureates wanted to identify the mutated genes and understand their function. Ambros had previously shown that the lin-4 gene appeared to be a negative regulator of the lin-14 gene. However, how the lin-14 activity was blocked was unknown. Ambros and Ruvkun were intrigued by these mutants and their potential relationship and set out to resolve these mysteries.

(A) C. elegans is a useful model organism for understanding how different cell types develop. (B) Ambros and Ruvkun studied the lin-4 and lin-14 mutants. Ambros had shown that lin-4 appeared to be a negative regulator of lin-14. (C) Ambros discovered that the lin-4 gene encoded a tiny RNA, microRNA, that did not code for a protein. Ruvkun cloned the lin-14 gene, and the two scientists realized that the lin-4 microRNA sequence matched a complementary sequence in the lin-14 mRNA. © The Nobel Committee for Physiology or Medicine. Ill. Mattias Karlén

After his postdoctoral research, Victor Ambros analyzed the lin-4 mutant in his newly established laboratory at Harvard University. Methodical mapping allowed the cloning of the gene and led to an unexpected finding. The lin-4 gene produced an unusually short RNA molecule that lacked a code for protein production. These surprising results suggested that this small RNA from lin-4 was responsible for inhibiting lin-14. How might this work?

Concurrently, Gary Ruvkun investigated the regulation of the lin-14 gene in his newly established laboratory at Massachusetts General Hospital and Harvard Medical School. Unlike how gene regulation was then known to function, Ruvkun showed that it is not the production of mRNA from lin-14 that is inhibited by lin-4. The regulation appeared to occur at a later stage in the process of gene expression, through the shutdown of protein production. Experiments also revealed a segment in lin-14 mRNA that was necessary for its inhibition by lin-4. The two laureates compared their findings, which resulted in a breakthrough discovery. The short lin-4 sequence matched complementary sequences in the critical segment of the lin-14 mRNA. Ambros and Ruvkun performed further experiments showing that the lin-4 microRNA turns off lin-14 by binding to the complementary sequences in its mRNA, blocking the production of lin-14 protein. A new principle of gene regulation, mediated by a previously unknown type of RNA, microRNA, had been discovered! The results were published in 1993 in two articles in the journal Cell.

The published results were initially met with almost deafening silence from the scientific community. Although the results were interesting, the unusual mechanism of gene regulation was considered a peculiarity of C. elegans, likely irrelevant to humans and other more complex animals. That perception changed in 2000 when Ruvkun’s research group published their discovery of another microRNA, encoded by the let-7 gene. Unlike lin-4, the let-7 gene was highly conserved and present throughout the animal kingdom. The article sparked great interest, and over the following years, hundreds of different microRNAs were identified. Today, we know that there are more than a thousand genes for different microRNAs in humans, and that gene regulation by microRNA is universal among multicellular organisms.

Ruvkun cloned let-7, a second gene encoding a microRNA. The gene is conserved in evolution, and it is now known that microRNA regulation is universal among multicellular organisms. © The Nobel Committee for Physiology or Medicine. Ill. Mattias Karlén

In addition to the mapping of new microRNAs, experiments by several research groups elucidated the mechanisms of how microRNAs are produced and delivered to complementary target sequences in regulated mRNAs. The binding of microRNA leads to inhibition of protein synthesis or to mRNA degradation. Intriguingly, a single microRNA can regulate the expression of many different genes, and conversely, a single gene can be regulated by multiple microRNAs, thereby coordinating and fine-tuning entire networks of genes.

Cellular machinery for producing functional microRNAs is also employed to produce other small RNA molecules in both plants and animals, for example as a means of protecting plants against virus infections. Andrew Z. Fire and Craig C. Mello, awarded the Nobel Prize in 2006, described RNA interference, where specific mRNA-molecules are inactivated by adding double-stranded RNA to cells.

Tiny RNAs with profound physiological importance

Gene regulation by microRNA, first revealed by Ambros and Ruvkun, has been at work for hundreds of millions of years. This mechanism has enabled the evolution of increasingly complex organisms. We know from genetic research that cells and tissues do not develop normally without microRNAs. Abnormal regulation by microRNA can contribute to cancer, and mutations in genes coding for microRNAs have been found in humans, causing conditions such as congenital hearing loss, eye and skeletal disorders. Mutations in one of the proteins required for microRNA production result in the DICER1 syndrome, a rare but severe syndrome linked to cancer in various organs and tissues.

Ambros and Ruvkun’s seminal discovery in the small worm C. elegans was unexpected, and revealed a new dimension to gene regulation, essential for all complex life forms.

The seminal discovery of microRNAs was unexpected and revealed a new dimension of gene regulation. © The Nobel Committee for Physiology or Medicine. Ill. Mattias Karlén

Key publications

Lee RC, Feinbaum RL, Ambros V. The C. elegans heterochronic gene lin-4 encodes small RNAs with antisense complementarity to lin-14. Cell. 1993;75(5):843-854. doi:10.1016/0092-8674(93)90529-y

Wightman B, Ha I, Ruvkun G. Posttranscriptional regulation of the heterochronic gene lin-14 by lin-4 mediates temporal pattern formation in C. elegans. Cell. 1993;75(5):855-862. doi:10.1016/0092-8674(93)90530-4

Pasquinelli AE, Reinhart BJ, Slack F, Martindale MQ, Kurodak MI, Maller B, Hayward DC, Ball EE, Degnan B, Müller P, Spring J, Srinvasan A, Fishman M, Finnerty J, Corbo J, Levine M, Leahy P, Davidson E, Ruvkun G. Conservation of the sequence and temporal expression of let-7 heterochronic regulatory RNA. Nature. 2000;408(6808):86-89. doi:10.1038/35040556

Read more about this year’s prize

Scientific background: For the discovery of microRNA and its role in post-transcriptional gene regulation

Victor Ambros was born in 1953 in Hanover, New Hampshire, USA. He received his PhD from Massachusetts Institute of Technology (MIT), Cambridge, MA, in 1979 where he also did postdoctoral research 1979-1985. He became a Principal Investigator at Harvard University, Cambridge, MA in 1985. He was Professor at Dartmouth Medical School from 1992-2007 and he is now Silverman Professor of Natural Science at the University of Massachusetts Medical School, Worcester, MA.

Gary Ruvkun was born in Berkeley, California, USA in 1952. He received his PhD from Harvard University in 1982. He was a postdoctoral fellow at Massachusetts Institute of Technology (MIT), Cambridge, MA, 1982-1985. He became a Principal Investigator at Massachusetts General Hospital and Harvard Medical School in 1985, where he is now Professor of Genetics.

See pressrelease here.

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i fysik 2024 till John J. Hopfield, Princeton University, NJ, USA och  Geoffrey E. Hinton, University of Toronto, Kanada ”för grundläggande upptäckter och uppfinningar som möjliggör maskininlärning med artificiella neuronnätverk”.

Ill. Niklas Elmehed © Nobel Prize Outreach

De tränade artificiella neuronnät med fysik

Årets två Nobelpristagare i fysik har använt sig av fysikens verktyg för att konstruera metoder som ligger till grund för dagens kraftfulla maskininlärning. John Hopfield skapade ett associativt minne som kan lagra och återskapa bilder och andra sorters mönster i data. Geoffrey Hinton uppfann en metod som självständigt kan hitta egenskaper i data, och på så vis bland annat känna igen särdrag i bilder.

När man i dag talar om artificiell intelligens är det oftast maskininlärning med artificiella neuronnätverk man syftar på. Tekniken inspirerades från början av hjärnans uppbyggnad. I ett artificiellt neuronnät motsvaras hjärnans neuroner av noder som antar olika värden. Noderna påverkar varandra genom kopplingar som kan liknas vid synapser och som görs starkare eller svagare. Nätverket tränas, till exempel genom att kopplingarna blir starkare mellan noder som har stora värden samtidigt. Årets pristagare har gjort viktiga arbeten med artificiella neuronnätverk från 1980-talet och framåt.

John Hopfield uppfann ett nätverk som tillämpar en metod för att spara och återskapa mönster. Vi kan tänka oss noderna som bildpunkter. Hopfieldnätverket utnyttjar fysiken som beskriver de egenskaper vissa typer av material får av atomernas spinn – en egenskap som gör varje atom till en liten magnet. Nätverket som helhet karakteriseras genom en egenskap som fungerar precis som energin i fysikens spinnsystem. Nätverket tränas genom att anpassa värden på kopplingarna mellan noderna så att de sparade bilderna får låg energi. När Hopfieldnätverket sedan matas med en förvrängd eller ofullständig bild tillämpar det en metod för att gå igenom noderna och uppdatera deras värden så att nätverket får allt lägre energi. På så sätt stegar sig nätverket fram till den sparade bild som är mest lik den inmatade.

Geoffrey Hinton utgick från Hopfieldnätverket och skapade ett nytt nätverk som använder en annan metod: Boltzmannmaskinen. Den kan lära sig att urskilja karakteristiska drag i ett antal exempel på en viss typ av data. Geoffrey Hinton använde redskap från statistisk fysik – en vetenskap om system som är uppbyggda av många likadana delar. Maskinen tränas på ett sådant sätt att de exempel den matas med får stor sannolikhet att uppstå när maskinen sedan körs. Boltzmannmaskinen kan användas för att klassificera bilder eller för att skapa nya exempel på den typ av mönster den tränats på. Geoffrey Hinton har byggt vidare på detta arbete och bidragit till att sätta fart på den nuvarande explosionsartade utvecklingen av maskininlärning.

– Pristagarnas arbeten har redan varit till stor nytta. I fysiken använder vi artificiella neuronnät inom många olika områden, till exempel för att ta fram nya material med önskade egenskaper, säger Ellen Moons, ordförande för Nobelkommittén för fysik.

Läs mer om årets fysikpris:

Populärvetenskaplig information: De använde fysiken för att hitta mönster i information (pdf)
Scientific background: “For foundational discoveries and inventions that enable machine learning with artificial neural networks” (pdf)

John J. Hopfield, fd 1933 (91 år) i Chicago, IL, USA. Fil.dr 1958 vid Cornell University, Ithaca, NY, USA. Professor vid Princeton University, NJ, USA.

Geoffrey E. Hinton, fd 1947 (76 år) i London, Storbritannien. Fil.dr 1978 vid The University of Edinburgh, Storbritannien. Professor vid University of Toronto, Kanada.

Pressmeddelande: Nobelpriset i fysik 2024. NobelPrize.org. Nobel Prize Outreach AB 2024. Tue. 8 Oct 2024. 

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i kemi 2024 med ena hälften till David Baker, University of Washington, Seattle, WA, USA ”för datorbaserad proteindesign” och med andra hälften gemensamt till Demis Hassabis, Google DeepMind, London, Storbritannien och John M. Jumper, Google DeepMind, London, Storbritannien ”för proteinstrukturprediktion”.

Ill. Niklas Elmehed © Nobel Prize Outreach

Nobelpriset i kemi 2024 handlar om proteiner, livets geniala kemiska multiverktyg. David Baker har lyckats med det nästan omöjliga konststycket att bygga nya proteiner. Demis Hassabis och John Jumper har med hjälp av en AI-modell löst ett 50 år gammalt problem: att förutspå proteiners komplexa strukturer. Potentialen i dessa upp­täckter är enorm.

Livets mångfald vittnar om vilka enastående kemiska verktyg proteiner är. De kontrollerar och driver alla de kemiska reaktioner som tillsammans ger liv. Proteiner fungerar även som hormoner, signalämnen, antikroppar och byggstenar i olika vävnader.

– Årets ena upptäckt handlar om att bygga egna spek­takulära proteiner. Den andra om att uppnå en 50 år gammal dröm: att kunna förutsäga proteiners struktur utifrån deras sekvenser av aminosyror. Båda upptäckterna öppnar för oändliga möjligheter, säger Heiner Linke, ordförande för Nobelkommittén för kemi.

Proteiner består av 20 olika sorters aminosyror, som kan beskrivas som livets byggsats. År 2003 lyckades David Baker med konststycket att med denna byggsats som grund, designa ett nytt protein som var olikt alla kända proteiner. Sedan dess har hans forskargrupp tagit fram den ena mer fantasifulla proteinkreationen efter den andra, bland annat proteiner som kan fungera som läkemedel, vaccin, nanomaterial och minimala sensorer.

Den andra upptäckten handlar om att kunna förutspå hur proteiner ser ut. I ett protein är aminosyrorna sammanlänkade i långa strängar, som veckar sig till en tredimensionell struktur. Denna struktur är avgörande för proteinets funktion. Sedan 1970-talet har forskare försökt förutsäga proteiners strukturer utifrån sekvensen av aminosyror, men det har varit notoriskt svårt. För fyra år sedan skedde dock ett gigantiskt genombrott.

År 2020 presenterade Demis Hassabis och John Jumper en AI-modell kallad AlphaFold2. Med hjälp av den har de kunnat förutspå strukturen för i princip alla de 200 miljoner proteiner som forskare känner till. Sedan genombrottet har AlphaFold2 använts av mer än två miljoner personer från 190 länder. Bland väldigt mycket annat, kan forskare bättre förstå antibiotikaresistens och skapa bilder av enzymer som kan bryta ner plast.

Utan proteiner hade livet inte existerat. Att vi nu kan förutsäga hur proteiner får sin struktur och designa egna varianter gör mänskligheten den största nytta.

Läs mer om årets pris:

Populärvetenskaplig information: De har avslöjat proteinernas hemligheter med hjälp av datorer och artificiell intelligens (pdf)
Scientific background: Computational protein design and protein structure prediction (pdf)

David Baker, född 1962 (62 år) i Seattle, WA, USA. Fil.dr 1989 vid University of California, Berkeley, CA, USA. Professor vid University of Washington, Seattle, WA, USA.

Demis Hassabis, född 1976 (48 år) i London, Storbritannien. Fil.dr 2009 vid University College London, Storbritannien. VD för Google DeepMind, London, Storbritannien.

John M. Jumper, född 1985 (39 år) i Little Rock, AR, USA. Fil.dr 2017 vid University of Chicago, IL, USA. Senior Research Scientist på Google DeepMind, London, Storbritannien.

Kungl. Vetenskapsakademien, stiftad år 1739, är en oberoende organisation som har till uppgift att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället. Akademien tar särskilt ansvar för naturvetenskap och matematik, men strävar efter att öka utbytet mellan olika discipliner.

Nobelpriset® är av Nobelstiftelsen registrerat varumärke

Pressmeddelande: Nobelpriset i kemi 2024. NobelPrize.org. Nobel Prize Outreach AB 2024. Wed. 9 Oct 2024.

Bild- och funktionsmedicin står inför utmaningar som kompetensförsörjning och ökad efterfrågan. Men samtidigt finns stora möjligheter till ett mer effektivt arbete genom samverkan och tekniska framsteg.

Efterfrågan på bilddiagnostik väntas öka kraftigt och ingår i dag som rutin inom nästan alla standardiserad vårdförlopp inom cancerområdet, enligt en rapport från RCC.

Det framgår av en rapport från RCC, Regionala cancercentrum i samverkan, som delvis slår hål på myten om att bilddiagnostik försenar cancerutredningar enligt modellen med standardiserade vårdförlopp, SVF.

– Möjligen kan det vara så i vissa regioner och för vissa diagnoser. Men de data som vi samlat in visar inte att bild- och funktionsmedicin skulle vara någon flaskhals, säger Helena Brändström, biträdande nationell cancersamordnare vid RCC.

I nästan alla SVF ingår någon form av bildundersökning som exempelvis datortomografi. Trots det utgör SVF-utredningar en liten del av det totala remissflödet, någonstans kring 5-10 procent enligt RCC:s beräkning.

De akuta undersökningarna har ökat och bland 80-åringar och äldre har datortomografiska undersökningar blivit så vanliga att de nästan snittar en per person och år.

Anders Wennerberg och Helena Brändström.

Efterfrågan på radiologi fördubblas

Anders Wennerberg, verksamhetschef för den radiologiska kliniken vid Nyköpings lasarett, bedömer att utvecklingen kommer att leda till en fördubbling av efterfrågan på radiologi inom 15 år för att diagnostisera och behandla olika sjukdomstillstånd.

Han betonar bild- och funktionsmedicins komplexa flöde.

– Vi får remisser från många kliniska specialiteter och ingår i många olika vårdflöden. Det är inte heller bara en process utan flera samverkande processer. Vi tar emot, registrerar och prioriterar remisserna medicinskt, bokar in patienter, genomför undersökningar, granskar och analyserar bilder, skriver medicinska svar, genomför ronder och presenterar medicinska slutsatser på multidisciplinära konferenser, säger Anders Wennerberg, som lett RCC:s granskning av bild- och funktionsmedicin tillsammans med Helena Brändström.

Bristen på radiologer och röntgensjuksköterskor har i enkätsvaren som grund för granskningen beskrivits som en av de främsta anledningarna till vissa regioners svårigheter att uppfylla SVF-ledtider.

Främst bland röntgensjuksköterskor finns stora variationer, från omkring 0,2 per 1 000 invånare i flera regioner till över 0,6 i ett par regioner.

För radiologer finns en särskild problematik, enligt granskningen. Unga läkare i färd att välja specialisering riskerar att rata bild- och funktionsmedicin utifrån en rädsla att AI, artificiell intelligens, kan slå ut läkartjänster i framtiden.

AI kan öka bristen på kort sikt

RCC skriver i rapporten att AI på kort sikt förvänts leda till ökad brist på radiologer innan tekniken kan användas till sin fulla potential.

– Vi ser väldigt stora möjligheter med AI för bildgranskning men det ställer också krav på att vi kan sammanställa all den data som idag finns likt isolerade öar på regional nivå till en nationell resurs. För AI-utvecklingen är det av stor vikt då många AI-system kräver träning på stora datamängder för att bli riktigt bra, säger Helena Brändström.

RCC vill även se mer av samarbete mellan regioner för att nyttja befintliga resurser effektivt och hantera de remisser som kommer in.

– För att underlätta behöver vi arbeta med gemensamma rutiner och undersökningskoder, säger Helena Brändström.

Hon efterlyser också ökad kunskap om uppföljning av cancerpatienter när andelen som överlever sin diagnos ökar – idag runt 70 procent.

–De patienterna följs upp regelbundet med bilddiagnostik, men vi saknar ofta evidens för vad som är lämpliga intervall. Det skulle göra stor skillnad för vården om vi kunde hitta sätt att glesa ut intervallen på ett säkert sätt, säger Helena Brändström.

Många förbättringsprojekt

En förhoppning är att pågående förbättringsprojekt runtom i regionerna får spridning. Totalt handlar det om 63 olika insatser under 2024

– Finansieringen, totalt 60 miljoner kronor, är en del av de överenskommelser som finns mellan SKR och regeringen. Vi kan redan se att projekten gör stor nytta på exempelvis områden som AI-utveckling och uppgiftsväxling mellan olika professioner.

– För att fortsätta ta kliv framåt inom bild- och funktionsmedicin är det viktigt att vi får del av medel från centrala canceröverenskommelser även 2025 och där framgår det av regeringens budgetproposition att totalsumman blir densamma nästa år, säger Helena Brändström.

Text: Fredrik Mårtensson för life-time (Lif).

Bilder

Magnetröntgen. Foto: Johnér bildbyrå (omfattas inte av CC. All rights reserved)

Anders Wennerberg och Helena Brändström. Foto: RCC (omfattas inte av CC. All rights reserved)

En ny donationsprofessur i prevention inrättas på Karolinska Institutet.
Den får namnet Prins Daniels professur i kardiovaskulär prevention och tilldelas forskaren och obesitasläkaren Ylva Trolle Lagerros som tillträdde tjänsten den 1 oktober. Syftet är att minska förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar i Sverige.

Ylva Trolle Lagerros Foto: Andreas Andersson/Karolinska Institutet

En stor andel av den totala sjukdomsbördan i Sverige orsakas idag av ohälsosamma levnadsvanor. Ny forskning visar att 45 procent av alla demenssjukdomar, 80 procent av all hjärt-kärlsjukdom samt 30 procent av all cancer kan förebyggas genom förbättrade levnadsvanor. Men vad består dessa levnadsvaneförbättringar av? Hur ska de som behöver insatser nås på ett effektivt sätt? Det är frågor som den nya professuren ska arbeta med och hitta svar på.

– Det finns idag en bred samsyn om att vi i högre grad behöver fokusera på att förhindra och försena sjukdom och ohälsa. Att förebygga att sjukdom och ohälsa uppkommer har många fördelar både på samhällsnivå och för individen, säger Karolinska Institutets rektor Annika Östman Wernerson.
Satsningen på att stärka preventionsforskning är avsedd att få fram evidensbaserad kunskap för att samhället i stort ska bli bättre på att förebygga hjärt-kärlsjukdom.

Ylva Trolle Lagerros har ett stort engagemang för att förbättra folkhälsan genom sin forskning, bland annat om levnadsvanornas betydelse för framtida hälsa.

– Jag har under min karriär fått se otroliga framsteg när det gäller att behandla sjukdom, vilket är fantastiskt i sig. Men vi står inför stora hälsoutmaningar, nu behöver både akademi, klinik och samhälle jobba tillsammans för att bli bättre på att förebygga och försena att sjukdom och ohälsa uppstår. Där har Karolinska Institutet en nyckelroll att spela, och jag är glad och tacksam för att få vara med och driva den utvecklingen, säger Ylva Trolle Lagerros.

Professuren är förlagd till institutionen för medicin, Huddinge vid Karolinska Institutet och till Liljeholmens Universitetsvårdcentral, Akademiskt Primärvårdscentrum för att stärka kardiovaskulär prevention genom hela vårdkedjan och forskningssamarbete med primärvården. Ylva Trolle Lagerros kommer också fortsatt vara kliniskt verksam inom obesitasvården på Centrum för obesitas, Akademiskt Specialistcentrum.

Den nya professuren har möjliggjorts genom donationer från Norheds stiftelse via Hjärt-Lungfonden, hälsoanalysföretaget Werlabs, fordonstillverkaren Scania och Region Stockholm.

Forskare vid Lunds universitet visar i en studie att kraftig övervikt, obesitas, ökar risken för fler cancerformer än vad man tidigare känt till. Resultaten visar på samband mellan obesitas och risken att utveckla 31 olika cancerformer eller subgrupper till cancerdiagnoser.

Forskare vid Lunds universitet visar i en studie att kraftig övervikt, obesitas, ökar risken för fler cancerformer än vad man tidigare känt till. Foto: iStock/Liudmila Chernetska

Kraftig övervikt, även kallat fetma eller obesitas, är en kronisk sjukdom som ofta kräver långsiktig behandling och som även kan öka risken för andra sjukdomstillstånd.

– Resultaten i vår studie visar att fetma kan öka risken för upp till 40 procent av alla cancerfall av de som ingick i studien och som diagnostiserades mellan 1963–2019, säger Tanja Stocks, forskare och docent i epidemiologi vid Lunds universitet.

Tidigare forskning har slagit fast samband mellan fetma och 13 cancerformer. Den aktuella studien utökar alltså antalet med ytterligare 18 cancerformer, eller subgrupper av cancer, som kan kopplas till fetma. Dessa inkluderar bland annat tunntarmscancer, blodcancer, samt huvud- och halscancer.

Ming Sun, doktorand och Tanja Stocks, forskare och docent. Foto: Tove Smeds

Studien, som är publicerad i The Lancet Regional Health – Europe, inkluderar data om 122 olika cancerformer och deras subgrupper. Det är betydligt fler än vad tidigare studier undersökt. Data kommer från många svenska register*, till exempel Värnpliktsregistret och Medicinska födelseregistret, och omfattar 4,1 miljoner individer som följts under i snitt 24 år. Med hjälp av uppgifter i de olika registerunderlagen beräknades BMI, ett mått på vikt i förhållande till längd.

Cancerregistret gav forskarna information om vilka individer som sedan diagnostiserats med cancer, över 330 000 fall identifierades. Eftersom Cancerregistret har så detaljerade diagnosuppgifter kunde även ovanliga cancerformer och subtyper av cancer studeras.

– Detta är inte den största studien sett till antalet inkluderade deltagare, men den är störst när det gäller antal cancerdiagnoser, eftersom uppföljningstiden var så lång och fler individer därmed hunnit insjukna i cancer. Ju fler antal cancerdiagnoser man kan inkludera för varje form av cancer, desto mer tillförlitliga är resultaten, säger Ming Sun, doktorand vid Lunds universitet, som har lett forskningen tillsammans med Tanja Stocks. Studien är ett samarbetsprojekt mellan flera olika organisationer.

25 procent av alla cancerfall i studien kunde relateras till cancerformer som sedan tidigare är bekräftat relaterade till fetma. Det är till exempel tjock- och ändtarmscancer, bröstcancer efter klimakteriet och njurcancer. Och när man lade till de cancerformer som inte ännu är etablerat fetmarelaterade men där samband med BMI sågs i den aktuella studien, ökade andelen fetmarelaterad cancer till 40 procent av alla fall.

– Sambanden med fetma för ovanligare cancerformer, subtyper av cancer, och cancrar med något svagare samband med fetma, vet man mindre om. Det är där vår studie fyller en viktig kunskapslucka, säger Ming Sun.

– Mekanismerna bakom sambanden har inte undersökts i denna studie och vi ska vara försiktiga med att uttala oss om att det är orsakssamband vi ser. Det kan finnas andra faktorer som har ett samband med obesitas, men som egentligen är det som orsakar cancer. Men risken att utveckla cancer ökar linjärt med stigande övervikt för de flesta cancerformer. Det i sig stärker hypotesen om orsakssamband, säger Tanja Stocks.

Ming Sun, doktorand och Tanja Stocks, forskare och docent. Foto: Tove Smeds

Forskarna menar att ur ett folkhälsoperspektiv betyder resultaten att om vi kan förebygga obesitas, som finns hos över 10 procent av den vuxna befolkningen i Sverige idag, så skulle vi också förebygga en betydande andel cancerfall.

– Fetma klassas som en kronisk sjukdom och beror på en kombination av arv och miljö. Viktminskning är svårt och att enbart ge rekommendationer om livsstilsförändringar har begränsad effekt. Här krävs troligtvis omfattande åtgärder; hela samhället behöver förändras för att motverka ökningen av fetma och de följdsjukdomar som detta kan orsaka, konstaterar forskarna.

*Värnpliktsregistret, Medicinska födelseregistret, och en rad befolkningsmaterial som t.ex. Bygghälsan, Västerbottens hälsoundersökningar och SIMPLER.

Forskningen är genomförd med stöd från Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Fru Berta Kamprads Cancerstiftelse, Allmänna Sjukhusets i Malmö Stiftelse för bekämpande av cancer, Craafords stiftelse och China Scholarship Council.

Följande cancerformer har sedan tidigare bekräftat samband med obesitas:

Matstrupe (adenokarcinom)

Magsäck (cardia, övre delen)

Tjock- och ändtarm

Lever

Gallblåsa

Bukspottskörtel

Njurar

Bröstcancer bland kvinnor efter klimakteriet

Livmoderkropp

Äggstockar

Hjärna (meningiom)

Sköldkörtel

Multipelt myelom

För ytterligare följande cancerformer fann forskarna samband med obesitas:

Delar av huvud- och halscancer (fyra olika)

Magsäck (GIST)

Tunntarm

Övriga gallvägar utöver tidigare känd gallblåsa

Malignt melanom (bland kvinnor endast en subtyp)

Endokrina organ (fyra olika)

Bindväv

Lymfom

Myeolida neoplasmer (inklusive akut och kronisk myeolid leukemi)

Penis

Vulva

Livmoderhals (adenokarcinom)

Publikation

Kortfakta om studien: obesitas och cancer//epidemiologisk, registerbaserad studie//prospektiv//kohortstudie// statistiska samband.

”Body mass index and risk of over 100 cancer forms and subtypes in 4.1 million individuals in Sweden: the Obesity and Disease Development Sweden (ODDS) pooled cohort study”DOI: 10.1016/j.lanepe.2024.101034

Fakta: Ju högre BMI, desto högre risk för cancer

BMI räknas ut genom att dividera vikten i antalet kilo med längden i meter i kvadrat (kg/m2). BMI under 18,5 klassificeras som undervikt, 18,5-24,9 som normalvikt, 25,0-29,9 som övervikt och BMI över 30 klassificeras som fetma/obesitas.

För varje ökning på fem enheter i BMI ökar risken för de potentiellt nya fetmarelaterade cancerformerna med 17 procent hos män och 13 procent hos kvinnor. Det betyder till exempel att en man med ett BMI-värde på 31 har 17 procents högre risk att utveckla dessa cancrar jämfört med en man med BMI 26. För redan kända fetmarelaterade cancerformer var motsvarande riskökning 24% bland män och 12% bland kvinnor. Riskökningen är alltså betydande både för redan kända och de nya potentiellt fetmarelaterade cancerformerna.

– Sambanden med fetma för ovanligare cancerformer, subtyper av cancer, och cancrar med något svagare samband med fetma, vet man mindre om. Det är där vår studie fyller en viktig kunskapslucka, säger Ming Sun.

Vilka är de naturvetenskapliga upptäckter som prisas 2024 och varför? Välkommen på en Crash Course där Nobelkommittéerna förklarar årets priser så att alla förstår!

När förklarade du senast ett Nobelpris för dina vänner? Efter den här kvällen kan du briljera. Välkommen till en helkväll i två akter då vi firar årets naturvetenskapliga Nobelpriser.

Under akt ett utmanar vi representanter från de Nobelkommittéer som utser pristagarna, att förklara varför just årets upptäckter är så viktiga att de förtjänar världens finaste pris. Plats på scen för ledamöterna från Nobelkommittérna i fysik, kemi och medicin: Ulf Danielsson, Pernilla Wittung Stafshede och Anna Wedell. Modererar, frågar och frågar igen så att vi förstår, gör Carin Klaesson och Gustav Källstrand från Nobelprismuseet.

Efter paus intar Emma Knyckare och Scroll-Mia från podden Flashback Forever scenen. De har djupdykt på nätet för att se vilka spår Alfred Nobel och Nobelpristagarna har lämnat där. Sedan testar de publiken i ett Nobel-quiz med inspiration från anonyma nätforum.

I Flashback Forever söker Emma Knyckare och Scroll-Mia tillsammans med Ina Lundström svaret på livets stora frågor via nätforumet Flashback. Podden har blivit utsedd till både Årets podd och Årets humorpodd.

Läs mer och köp biljetter här.

Under Rosa Oktober kommer 185 brösthälsoguider sprida information om vikten av tidig upptäckt av bröstcancer. Genom att få fler kvinnor att prioritera sin brösthälsa, det vill säga regelbundet undersöka sina bröst och gå på sin mammografi, kommer fler bröstcancrar upptäckas tidigt. Det räddar liv. Brösthälsoguiderna, som utbildats av Bröstcancerförbundet, har som uppdrag att visa kvinnor hur de undersöker sina bröst.

Två av tre brösttumörer upptäcks inom bröstcancerscreeningen. Men en tredjedel av all bröstcancer upptäcks av kvinnorna själva eller deras partner. Därför är det viktigt att lära känna sina bröst och själv undersöka dem regelbundet.

– Att en tumör hittas i ett tidigt skede är avgörande för en god prognos och framgångsrik behandling. Med brösthälsoguiderna vill vi nå ut med information om varför det är viktigt att undersöka sina bröst varje månad, säger Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet.

De 185 brösthälsoguiderna har tagit del av en utbildning som Bröstcancerförbundet arrangerat med experter från Bröstcentrum Södersjukhuset. Initiativet är del av en nationell informationskampanj där Sveriges 34 bröstcancerföreningar gör insatser för att främja en god brösthälsa.

Under bröstcancermånaden besöker brösthälsoguiderna olika områden för att sprida kunskap om mammografi och visa hur kvinnor själva undersöker sina bröst. På vissa platser går det att boka brösthälsoguider för informationsmöten på företag eller andra plattformar där människor möts.

– Om du går på din mammografi när du kallas och själv undersöker brösten varje månad har du möjlighet att hitta en eventuell förändring tidigare. Det kan göra stor skillnad, ge både effektivare behandling och bättre prognos, säger Helena Gunnarsdottir, bildkvalitets- och utbildningsansvarig på Bröstcentrum Södersjukhuset.

BRÖSTCANCER I SIFFROR

• Varje timme får en kvinna i Sverige beskedet bröstcancer
• Drygt 9000 kvinnor och 60 män insjuknar årligen i bröstcancer
• Genomsnittsåldern vid diagnos i bröstcancer är 65 år
• En av tio kvinnor riskerar att få bröstcancer före 75 års ålder
• Två av tre bröstcancrar upptäcks vid mammografi

BRÖSTHÄLSOGUIDER FINNS ATT BOKA VIA FÖLJANDE LOKALFÖRENINGAR:

Bröstcancerföreningen Amazona Stockholm

Bröstcancerföreningen Aurora Sörmland

Bröstcancerföreningen Blåkulla Oskarshamn

Bröstcancerföreningen Dalarna

Bröstcancerföreningen Emma Jämtland Härjedalen

Bröstcancerföreningen Hilda Örebro

Bröstcancerföreningen Johanna Göteborg

Bröstcancerföreningen Johanna Trollhättan

Bröstcancerföreningen Jönköping

Bröstcancerföreningen Kronoberg

Bröstcancerföreningen Maria Gävleborg

Bröstcancerföreningen Moa-Lina Östergötland

Bröstcancerföreningen Pärlan Helsingborg

Bröstcancerföreningen Uppsala

Bröstcancerföreningen Viktoria Ängelholm

Bröstcancerföreningen Viola Sjuhärad

Bröstcancerföreningen Värmland

Bröstcancerföreningen Västmanland

Svenska Läkaresällskapets Translationella pris 2024 tilldelas Catharina Hagerling, docent och forskningsledare vid avdelningen för experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet.

Catharina Hagerling belönas för ansökan: ”Spatial whole transcriptomic and multiplex profiling of clinical metastases to identify therapeutic targets”.

Cancer som metastaserats till andra organ i kroppen utgör den huvudsakliga orsaken till att patienter inte överlever sin cancer. I dag finns endast få behandlingar som behandlar metastaser utifrån vilket organ som koloniserats. Utöver riktade behandlingar så saknas även prognostiska markörer för patienter med metastaser.

– Genom att göra omfattande undersökningar av lung-, lever-, hjärn- och skelettmetastaser från melanom-, bröst-, lung-och prostatacancerpatienter hoppas vi kunna identifiera måltavlor på tumörceller och immunceller som kan ligga till grund för framtida behandlingar som angriper metastaser. Vi kommer använda olika spatiala teknologier för att identifiera de egenskaper tumörceller behöver för att metastasera till ett visst organ och utforska vilka immunceller som infiltrerar metastaser. Vidare kommer vi undersöka om det finns prognostiska biomarkörer för patienter med spridd cancer, säger Catharina Hagerling, docent och forskningsledare vid avdelningen för experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet.

Catharina Hagerling, docent och forskningsledare vid avdelningen för experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet.

Priset delas ut under Svenska Läkaresällskapets Årshögtid den 22 oktober 2024. Pristagaren belönas med 100 000 kronor.

Om Translationella priset
För att uppmuntra yngre forskare och translationell forskning delar Svenska Läkaresällskapet (SLS) ut priset för bästa translationella forskning. Pristagaren utses av SLS nämnd efter förslag av Forskningsdelegationens Prioriteringskommitté.

Karolinska Universitetssjukhuset är bland världens främsta sjukhus inom samtliga medicinska specialiteter i Newsweeks nya globala sjukhusranking.

Tidningen Newsweek och analysföretaget Statista har presenterat sin femte globala ranking av vilka sjukhus som är ledande inom tolv medicinska områden:  hjärtkirurgi, kardiologi, endokrinologi, gastroenterologi, neurologi, neurokirurgi, onkologi, ortopedi, barnsjukvård, lungsjukvård, urologi samt obstetrik och gynekologi. För första gången tar Karolinska Universitetssjukhuset sig in på den globala topplistan på alla tolv områden.

Högst global ranking når kardiologen på plats 20 följt av neurokirurgen på plats 25, neurologen på plats 27 och endokrinologen på plats 28. I global jämförelse klättrar Karolinska i rankingen på tio medicinska områden, behåller samma rankning på ett område och tappar två placeringar på ett.

I europeisk jämförelse rankas Karolinska Universitetssjukhuset som det sjunde bästa sjukhuset inom kardiologi, endokrinologi, neurologi, neurokirurgi. Hjärtkirurgin bedöms som nionde bäst i Europa, ortopedin som trettonde och Karolinska bedöms vara det femtonde bästa sjukhuset på cancerområdet.

I nordisk jämförelse bedöms Karolinska Universitetssjukhuset ha en särställning. I tio av de tolv medicinska specialiteterna rankas sjukhusets som bäst i Norden och på två områden bedöms Karolinska som näst bäst.

‒ Det här är väldigt goda resultat och ytterligare ett kvitto på att vi tillsammans på Karolinska kan erbjuda sjukvård i världsklass och att utvecklingen av sjukhuset de senaste åren varit framgångsrik. Det är väldigt få sjukhus som kan erbjuda så här högkvalitativ vård inom så många medicinska specialiteter, säger Patrik Rossi, tillförordnad sjukhusdirektör på Karolinska Universitetssjukhuset.

Patrik Rossi, tillförordnad sjukhusdirektör på Karolinska Universitetssjukhuset. Fotograf: Fredric Möller Eklund

‒ Jag är övertygad om att viktiga förklaringar till framgångarna är vårt patientfokus, den vårdnära styrningen av verksamheterna och det decentraliserade beslutsfattandet där besluten tas så nära den kliniska verkligheten som möjligt som främjar innovativa lösningar. Sjukhusets nära samarbete med forskning och utbildning på Karolinska institutet och att vi relativt snabbt förmår att implementera forskningsresultat och ny smart teknik i klinisk praxis är också viktigt, fortsätter Patrik Rossi, tillförordnad sjukhusdirektör på Karolinska Universitetssjukhuset.

‒ Jag möts ibland av invändningar mot den här typen av rankningar från internationella och svenska kollegor. Och resultaten är naturligtvis inte exakta eller hela sanningen. Jag är dock ganska säker på att Karolinskas konsekvent goda resultat och att vi år efter år förbättrar många av våra rankingar, i årets ranking klättrar vi på tio områden, speglar ett sjukhus som har världsledande vård och har gjort stora framsteg de senaste åren, avslutar Patrik Rossi, tillförordnad sjukhusdirektör på Karolinska Universitetssjukhuset.

Obstetrik och gynekologi rankas nu också som världsledande

I Newsweeks och Statistas studie utses och rangordnas världens 100 bästa sjukhus inom obstetrik och gynekologi. Vården på Medicinsk enhet (ME) Graviditet och förlossning och Gynekologi och Reproduktionsmedicin inom tema Kvinnohälsa och Hälsoprofessioner på Karolinska Universitetssjukhuset rankas i år för första gången bland de hundra bästa i världen. Enligt rankingen är verksamheten vid Graviditet och förlossning och Gynekologi och reproduktionsmedicin på plats 90 globalt, 40:e bäst i Europa och bäst i Norden.

‒ Verksamheten fortsätter arbetet för att ytterligare förbättra kvaliteten inom förlossningsvården på Karolinska Universitetssjukhuset. Trots de utmaningar vi haft, rankas den högspecialiserade obstetriska vården högt, det gläder oss, säger Pia Teleman verksamhetschef för Graviditet och förlossning på Karolinska Universitetssjukhuset.

‒ Det här är ett positivt erkännande. Vi bedriver företrädelsevis högspecialiserad gynekologi och reproduktionsmedicin och där är vi särskilt starka inom några profilområden såsom exempelvis bäckenbottenkirurgi, reproduktionsmedicin, och gynekologisk endokrinologi. Vi har en även mycket hög kvalitet på såväl vård som forskning inom abortvård och prevention. Inom flera fält samarbetar vi med starka forskargrupper inom grundforskning vilket gör att vi kan ställa djupgående forskningsfrågor vilket varit särskilt framgångsrikt de senaste åren, säger Sebastian Gidlöf Brusell verksamhetschef för Gynekologi och reproduktionsmedicin på Karolinska Universitetssjukhuset.

Urologin på Karolinska också i världstopp

I Newsweeks och Statistas studie utses och rankas de 125 bästa sjukhusen inom den medicinska specialiteten urologi. Urologin på Karolinska rankas som den 117 bästa i världen. I Europa hamnar den på plats 41. Den bedöms vara bäst i Norden.

‒ Vi bedriver urologisk sjukvård i framkant och strävar efter att snabbt anamma nya metoder, ny teknik och ny forskning för att hela tiden kunna leverera bättre vård till våra patienter. Vårt stora samarbete med nationella och internationella urologiska kollegor ger oss och patienterna möjlighet att snabbt ta till sig ny vetenskap och teknik. Vi siktar på att hela tiden utvecklas inom vårt område och att goda omdömen från kollegor i världen även ska omsättas i klinisk verklighet för de patienter som vi träffar varje dag, säger Mats Bergkvist, Sektionschef för Urologi på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Ranking

Medicinskt område              Norden          Europa          Globalt

Hjärtkirurgi                         1 (1)              9 (12)            30 (37)

Kardiologi                           1 (1)              7 (6)              20 (18)

Endokrinologi                     1 (1)              7 (8)              28 (29)

Gastroenterologi                 2 (2)              20 (20)           48 (57)

Neurologi                            1 (1)              7 (7)              27 (27)

Neurokirurgi                       1 (1)              7 (5)              25 (27)

Onkologi                             1 (1)              16 (16)           42 (48)

Ortopedi                             1 (1)              13 (17)           41 (45)

Barnsjukvård                       2 (2)              27 (31)           97 (108)

Lungsjukvård                      1 (1)              22 (26)           78 (90)

Urologi                                1 (-)               41 (-)             117 (-)

Obstetrik och gynekologi    1 (-)               40 (-)             90 (-)

Ta del av rankingen i sin helhet

Hur gjordes studien?

Newsweeks och Statistas ranking är den enda världsomspännande av sitt slag som genomförs.

Studien World’s Best Specialized Hospitals 2025 baseras på tre typer av data:

1. 1. En världsomspännande enkätstudie där 85 000 läkare, chefer och andra experter på sjukvårds- och hälsoområdet gör bedömningar utifrån sin specialistkompetens.
   2. Ackrediteringsdata och certifikat som avspeglar kvalitet och strukturella krav i sjukvården.
   3. Patient Reported Outcome Measures (PROMS) är patientrapporterade utfallsmått alltså hur patienterna skattar den vård de fått, nyttan av behandlingen och sin livskvalitet efter vården.

EU godkänner Astellas VYLOY™ (zolbetuximab) i kombination med kemoterapi för behandling av avancerad magsäckscancer och cancer i den gastroesofageala övergången.

Regionalt centrum för cancerrehabilitering öppnade 1 september och är resultatet av en regiongemensam utredning och efterföljande handlingsplan för cancerrehabilitering. Foto: Johanna Ewald St Michaels

Personer som behandlats för cancer kan drabbas av komplexa biverkningar, ibland många år efter avslutad behandling. För att fånga upp patienter med behov av mer avancerade rehabiliteringsinsatser startar nu ett regionalt centrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Regionalt centrum för cancerrehabilitering har sina fysiska lokaler på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, men vänder sig till patienter i hela Västra Götalandsregionen. Ett konsultativt kunskapscentrum som ska komplettera den cancerrehabilitering som finns, och fånga upp besvär som kan kräva mer avancerad rehabilitering.

– Vi vänder oss till patienter som har genomgått och avslutat en behandling för cancer, men har sena biverkningar av till exempel medicinsk behandling och/eller strålbehandling. Vi tar även emot patienter som lever med kronisk cancer. Allt fler lever längre med cancer och överlever sin cancer idag, men kan ha allt från tarmpåverkan till sexuella besvär, smärtproblematik, fatigue (trötthet), nutritionsproblem och psykisk ohälsa, säger Maria Lancha, enhetschef på Cancerrehabiliteringen.

Hon har tillsammans med Marianne Jarfelt, vårdenhetsöverläkare, sökt statsbidrag för att starta upp mottagningen som består av ett multiprofessionellt basteam med läkare, specialistsjuksköterskor, arbetsterapeut, dietist, fysioterapeut, sexolog, kurator, psykolog, och rehabiliteringskoordinator.

Från 1 september i år tar de emot patienter som kan komma på remiss från hela Västra Götalandsregionen, både genom fysiska möten och digitalt. Alla remisser bedöms av teamets professioner gemensamt, för att man i nästa steg ska kunna erbjuda en skräddarsydd rehabilitering och vid behov koppla in andra specialiteter.

Jämlik cancervård med helhetsperspektiv

– Behandlingen kan se så olika ut och vissa drabbas av mer komplexa biverkningar. Frågan är långt ifrån ny inom cancervården, berättar Lisen Heden, specialistsjuksköterska inom onkologi.

Hon har lång erfarenhet inom rehabilitering och biverkningar efter behandling för bäckencancer, där man i många år haft ett strukturerat omhändertagande för att fånga upp komplexa biverkningar.

– Cancervården idag är fantastisk, men det finns inte resurser att se till alla problem en patient kan ha som kopplas till cancern. Man tar det mest akuta och ibland kanske man inte ens kopplar ihop de problem man har med cancerbehandlingen. Men med det här centrumet är meningen att man ska kunna få den rehabiliteringen oavsett cancerdiagnos, säger hon.

Regionalt centrum för cancerrehabilitering är resultatet av en regiongemensam utredning och efterföljande handlingsplan för cancerrehabilitering som gjordes 2019. Där kom behovet av en jämlik cancervård med helhetsperspektiv fram, vilket lett fram till att man i september 2024 nu tar emot de första patienterna på centrumet.

– Det blev naturligt att vi inom onkologi och cancerrehabilitering på Sahlgrenska blev verksamheten som ansökte om statsbidrag för att få starta igång detta. Att det hamnade här på Sahlgrenskatomten har många fördelar, men framför allt så finns all specialistkompetens väldigt nära. Det här centrumet inkluderar alla cancerdiagnoser så det kan vara väldigt spritt vad patienterna har för behov, säger Maria Lancha.

Text: Karin Eurenius, Sahlgrenskaliv, [email protected]

Orions samarbetspartner Bayer har lämnat in en ansökan till den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) för en ny indikation för darolutamide, ett läkemedel för behandling av prostatacancer. Läkemedlet har samtidigt uppnått blockbuster-status med en försäljning som överstiger en miljard euro. Darolutamide är nu det första Orion-utvecklade läkemedlet att nå denna milstolpe.

Bayer har lämnat in en kompletterande ansökan till FDA för att utöka användningen av darolutamide i kombination med androgen deprivationsterapi (ADT) för patienter med metastaserande hormonkänslig prostatacancer (mHSPC). Ansökan grundas på positiva resultat från fas III-studien ARANOTE, som visade att behandling med darolutamide och ADT minskade risken för radiologisk progression eller död med 46% jämfört med placebo. Darolutamide är redan godkänt i över 80 länder för behandling av mHSPC och i över 85 länder för icke-metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (nmCRPC). Bayer meddelade även att försäljningen av Nubeqa® (darolutamide) överstigit en miljard euro hittills under 2024, vilket gör det till den första blockbuster-produkten som utvecklats av Orion.

Darolutamides framgång representerar ett historiskt ögonblick för Orion och bekräftar företagets forskningsexpertis. Blockbuster-statusen och den positiva utvecklingen för nya indikationer skapar en lovande framtid för läkemedlet och ger hopp om ytterligare medicinska innovationer från Orion.

Pfizer har beslutat att frivilligt dra tillbaka alla partier av läkemedlet OXBRYTA (voxelotor) för behandling av sicklecellanemi från alla marknader globalt. Beslutet kommer efter att ny klinisk data har indikerat att riskerna med läkemedlet överväger dess fördelar. Företaget uppmanar patienter att kontakta sina läkare för alternativa behandlingar.

Pfizer meddelar att man frivilligt drar tillbaka OXBRYTA (voxelotor), ett läkemedel som används för behandling av sicklecellanemi, från alla marknader där det är godkänt. Beslutet baseras på en samlad klinisk bedömning som visar att läkemedlet inte längre erbjuder tillräckliga fördelar jämfört med de risker som uppstått, inklusive en ökning av vaso-ocklusiva kriser och dödsfall. Samtidigt avslutar företaget alla pågående kliniska prövningar och tillgänglighetsprogram för OXBRYTA. Pfizer betonar att säkerheten för patienterna är högsta prioritet och råder dem att konsultera sina läkare för alternativa behandlingsalternativ.

Pfizers tillbakadragande av OXBRYTA visar företagets fokus på patientsäkerhet och dess beredskap att vidta åtgärder när nya data ifrågasätter ett läkemedels nytta. Beslutet påverkar inte företagets finansiella prognoser för 2024, men understryker de osäkerheter som kan följa med läkemedelsutveckling och kliniska prövningar.

Länk till det globala pressmeddelandet hittar du här. 

MSD tillkännager att deras fas 3-studie, KEYFORM-007, som undersöker en fast doskombination av favezelimab (en anti-LAG-3 antikropp) och pembrolizumab (KEYTRUDA), inte uppnådde sitt primära mål om förbättrad total överlevnad (OS) för patienter med tidigare behandlad PD-L1-positiv mikrosatellitstabil (MSS) metastaserad kolorektalcancer. Studien visade ingen signifikant förbättring jämfört med standardbehandling (regorafenib eller TAS-102). Säkerhetsprofilen var i linje med tidigare studier, och inga nya säkerhetsproblem upptäcktes.

MSD fortsätter att analysera resultaten och kommer att dela dem med det vetenskapliga samfundet. Trots detta bakslag poängterar MSD att behandlingen av metastaserad kolorektalcancer, särskilt MSS-varianten som svarar dåligt på immunterapier, är fortsatt utmanande. Företaget kommer att fortsätta utveckla nya kombinationsbehandlingar och terapier för att erbjuda fler alternativ till dessa patienter.

Studien nådde inte sitt mål om förbättrad överlevnad för denna patientgrupp, men MSD fortsätter sitt engagemang för att utveckla nya behandlingar inom kolorektalcancer.

Länk till det globala pressmeddelandet här.

Region Stockholm har nått målet för 2024 om att ha högst en procent inhyrd bemanning i hälso- och sjukvården. Antalet egna medarbetare har till exempel ökat med drygt 600 sjuksköterskor jämfört med år 2023.

– Det är glädjande att vi fortsätter det lyckade arbetet med att bemanna med egna medarbetare i Region Stockholm. Vi jobbar tillsammans över organisationsgränser och följer utvecklingen noga för att kunna hjälpa varandra, säger Zilla Jonsson, HR-direktör Region Stockholm.

– Vi minskar andelen inhyrd bemanning för att skapa kontinuitet och långsiktighet i vården. Att ha egna medarbetare skapar förutsättningar för en bättre arbetsmiljö och att bygga kompetens över tid, säger Zilla Jonsson.

Kostnaderna fortsätter att minska

Kostnaderna för den inhyrda bemanningen i Region Stockholm har minskat med 57 procent mellan januari-augusti 2024, motsvarande 344 miljoner kronor, jämfört med samma period föregående år.

Ökad kontinuitet och minskad sjukfrånvaro

Under 2024 har antalet medarbetare inom hälso- och sjukvården ökat och den inhyrda bemanningen minskat.

– Ökningen av andelen egna medarbetare skapar kontinuitet och ger förutsättningar för verksamhetsutveckling och en hållbar arbetsmiljö, säger Zilla Jonsson.

Under de senaste åren har sjukfrånvaron minskat i Region Stockholm. Samtidigt har mertid och övertid minskat.

– Vi har arbetat aktivt med att minska sjukfrånvaron, till exempel genom att satsa på arbetsmiljön. Det i sin tur innebär att fler är på jobbet. Att vi blir fler och att vi har högre närvaro gör stor skillnad för arbetsmiljön och arbetsbelastningen och det har bidragit till att våra medarbetare arbetar mindre övertid, säger Zilla Jonsson.

Påverkan på vården

– Vi ser inte att patientsäkerheten har påverkats av hyrreduceringen. Vi har ungefär lika många vårdplatser på våra akutsjukhus. Antalet geriatrikplatser utanför akutsjukhusen är också oförändrat, och kapaciteten i förlossningsvården är god, säger Johan Bratt, chefläkare Region Stockholm.

Uppdrag i budget

I enlighet med uppdraget i Region Stockholms budget pågår ett arbete för att minska beroendet av inhyrd bemanning i hälso- och sjukvården. Arbetet inleddes i mars 2023. Den 1 maj 2024 anslöt Region Stockholm till det nationella avtalet för hyrbemanning. Avtalet är tecknat för Sveriges samtliga regioner och gäller i fyra år. Målet med avtalet är en ökad trygghet och kontinuitet för patienterna, en långsiktigt stabil bemanning och bättre förutsättningar att utveckla verksamheter.

Bröstcancerförbundets rapport för 2024ger en djupgående analys av de allvarliga utmaningar som bröstcancervården i Sverige står inför. Trots framsteg inom diagnostik och behandling hotas patienternas tillgång till nya mediciner och behandlingar av vårdens resursbrist, kompetensutvecklingsstopp och ojämlika riktlinjer mellan regioner.

Kritiska problem inom vården
Rapporten lyfter fram hur bristen på resurser inom bröstcancervården har förvärrats. Varannan bröstonkolog har nekats kompetensutveckling under det senaste året, vilket i sin tur begränsar deras förmåga att ordinera nya läkemedel och behandlingar.

Dessutom saknar hälften av bröstklinikerna sjuksköterskor, vilket ytterligare försvårar patientvården. Denna brist på sjukvårdspersonal har direkta konsekvenser för patienterna, särskilt de med spridd bröstcancer, där tidig och rätt behandling kan vara livsavgörande.

En annan viktig insikt är att 15 procent av onkologerna har tvingats välja bort nya läkemedel på grund av regionala riktlinjer. Denna ojämlikhet i vården innebär att patienter i vissa delar av landet har sämre tillgång till behandling än andra, vilket skapar ett vårdlotteri där geografisk plats kan påverka överlevnadschanserna.

Patienternas oro och tillgång till kliniska studier
Ett av de mer alarmerande resultaten i rapporten är att 20 procent av bröstcancerpatienterna upplever oro över att inte få tillgång till nödvändiga läkemedel eller behandlingar. Samtidigt finns det en tydlig ojämlikhet i vilka patienter som erbjuds att delta i kliniska studier. Bara 27 procent av de med spridd bröstcancer har erbjudits denna möjlighet, jämfört med 42 procent av de med primär bröstcancer. Detta pekar på en strukturell utmaning inom vården som kräver omedelbar uppmärksamhet.

Regeringens och politikers ansvar
För att motverka dessa brister föreslår Bröstcancerförbundet en rad åtgärder till regeringen och beslutsfattare. Först och främst krävs en nationell strategi för att säkerställa att alla bröstcancerpatienter, oavsett var de bor, får lika tillgång till nya läkemedel och behandlingar. Det är också avgörande att satsa på utbildning och kompetensutveckling för vårdpersonal för att säkerställa att vården kan hålla jämna steg med forskningsframsteg och nya behandlingsmetoder.

Ytterligare en viktig åtgärd som föreslås är att standardisera riktlinjerna för läkemedelsanvändning över hela landet, så att patienter inte missgynnas av regionala variationer. Regeringen uppmanas att införa nationella riktlinjer och avsätta resurser för att motverka den rådande sjuksköterskebristen och stärka vårdpersonalens utbildningsmöjligheter.

Bröstcancerrapporten 2024 visar tydligt att svensk bröstcancervård står inför stora utmaningar som hotar både kvaliteten och jämlikheten i vården. För att säkerställa att alla patienter får bästa möjliga behandling måste regering och beslutsfattare omedelbart vidta åtgärder för att stärka kompetensutveckling, motverka sjuksköterskebristen och harmonisera vården över hela landet. Genom dessa satsningar kan bröstcancervården fortsätta att utvecklas och säkerställa att patienter får den vård de behöver och har rätt till, i tid.

Ladda ned och läs Bröstcancerrapporten 2024 här. 

Under 2024 genomförde Blodcancerförbundet en välbesvarad medlemsundersökning om att leva med någon av lymfomdiagnoserna. Övergripande följer undersökningen tidigare undersökningars mönster, om vad som är viktigt för patienterna. Bland annat skulle många vilja få möjligheten att ingå i en klinisk studie, men få har fått det erbjudandet.

– Medlemsundersökningen ger oss viktiga fakta om hur Blodcancerförbundets medlemmar upplever sin eller sina närståendes vård och vardag, säger Sofia Segergren, ny generalsekreterare för Blodcancerförbundet och fortsätter,  – Den ger patientbaserade bevis för våra medlemmars upplever och är viktig kunskap för att förbättra vården. Vi använder den till exempel i vårt påverkansarbete. Vi vill få politiker och andra företag inom vården, att göra prioriteringar och ta beslut, som skapar större patientsäkerhet och en så bra och rättvis blodcancervård över hela landet som möjligt.

Sofia Segergren, ny generalsekreterare för Blodcancerförbundet

Patienter vårdnöjda
Här är några av slutsatserna när svaren har sammanställts och sedan analyserats av Novus och Blodcancerförbundets team:
Hela 78 procent av de svarande säger sig vara mycket nöjda eller nöjda med den behandling som fått på sjukhuset. Bara 4 procent uppger att de är missnöjda med den vård de erbjudits och fått.

Många är också nöjda över att ha fått en snabb diagnos. Över hälften (64 procent) fick sin diagnos fastställd inom 2 månader och 32 procent fick diagnosen fastställd inom en månad. Förtroendet för läkarkåren verkar vara högt för mer än varannan svarande (52 procent) uppger att de skulle välja den behandling läkaren föreslår.

Stort intresse för kliniska studier – men får ges chansen

När det deltagande att ingå i en klinisk studie och att erbjuda nya behandlingsalternativ under utveckling är kunskapen låg och möjligheterna gäller begränsade. Hela 80 procent svarar att de tidigare inte har fått information och erbjudande om att delta i en klinisk studie. Detta är beklagligt när intresset är stort hos patienter då hela 74 procent av svaren är intresserade av delta i kliniska studier, samtidigt som det har positiva effekter överlag på forskning och sjukvård. Enligt undersökningen har enbart få patienter, 10 procent, fått information om kliniska studier av sin vårdpersonal.

Förbundet viktigaste informationskällan

Forskningen har gått fram mycket inom lymfomområdet, med nya behandlingsalternativ för flera av diagnoserna. Trots detta har inte fler än 63 procent hört talas om de nya framforskade behandlingarna som nu finns godkända och rekommenderade för flera lymfomdiagnoser. Det handlar om cell- och immunterapier såsom CAR-T (Chimeric antigen receptor T cells) och bispecifika antikroppar, som visar sig vara mer effektiva i jämförelse med tidigare standardbehandlingar.

Av de som svarade att de kände till dessa nya behandlingar, har så många som 72 procent fått information genom Blodcancerförbundets olika kommunikationskanaler. Enbart 16 procent hade fått denna information av sin vårdpersonal.

De vanligaste biverkningarna
När det gäller biverkningar har så många som 90 procent av de svarande drabbade av någon form av biverkning av sin blodcancerbehandling. Fatigue, en svårare form av hjärntrötthet, är den klart vanligaste biverkningen som över hälften drabbats av.

39 procent uppger gastrointestinal besvär (illamående, kräkningar, diarré, förstoppning).
34 procent hade fått infektioner/sjukdom orsakat av virus, bakterier eller svamp. 31 procent rapporterar håravfall och 29 procent har drabbats av neuropati (bortfall av känsel, nervsmärtor och/eller bristande muskelkontroll). Nästan lika många rapporterar besvär av blåsor, svamp eller sår i munnen.

Personer under 70 år uppger i högre grad (92 procent) att de har fått biverkningar jämfört med personer över 70 år (80 procent). Kvinnor har drabbats av flera sorters biverkningar jämfört med män.

Många i “watch and wait”
Av de som fått en lymfomdiagnos men så länge saknas en behandlingsplan, är 90 procent i ett så kallat “watch and wait-läge”. Då står patienten under regelbunden observation utan att behandlingssättet är i. Detta tillvägagångssätt är väl understött av forskningsstudier, där det inte har visat sig innebära någon fördel att behandla vissa patienter som inte upplever sjukdomssymtom. Sjukdomsprocessen är då i ett tidigt skede och i den situationen är behandlingsrekommendationerna hittills regelbunden uppföljning men att någon behandling än så länge inte behövs.

Starka 64 procents svarsfrekvens
Undersökningen har genomförts av Blodcancerförbundet tillsammans med opinionsföretaget Novus med stöd av läkemedelsföretaget Roche. Syftet med undersökningen är att få ökad kunskap om vilka upplevelser och behov som finns, som lever med någon av de lymfomdiagnoser som finns. Frågorna avsåg att undersöka hur det fungerar med tillgänglighet till sjukvård, tiden det tar att bli remitterat till specialistläkare för att få en lymfomdiagnos fastställd, vilka behandlingar patienter har fått, dialogen med vården och inte minst information om olika behandlingsmöjligheter. Svarande i denna medlemsundersökning är personer som är medlemmar i Blodcancerförbundet och som själva har diagnostiserats med lymfom. 422 svarade vilket ger en svarsfrekvens på hela 64 procent.

Text: Håkan Sjunnesson/Blodcancerförbundet

Så här prioriteras de svarande patienterna på olika viktiga frågor:
Här är prioriteringen för vad Blodcancerförbundet ska jobba med framöver, enligt undersökningens svarande:
54 procent: Ökad blodcancerforskning och möjlighet att delta i kliniska studier
49 procent: Snabbare tillgång till nya livsförlängande behandlingar
31 procent: Tillgänglighet till vårdkontakter (t ex tillgänglig till etablerad kontakt med patientansvarig läkare och/eller kontaktsjukköterska)
28 procent: Patienträttigheter (såsom rätt till information, ny medicinsk bedömning och möjlighet att välja behandling)
18 procent: Rätten till rehabilitering
17 procent. Patientinflytande på systemnivå (såsom inflytande i sjukvårdens utformning och myndighetsbeslut kring tillgänglighet av nya behandlingar)
13 procent: Patientinvolvering i forskning (såsom att bidra till prioritering av forskningsområden och utformning av forskningsstudier)
13 procent: Flexibel sjukskrivning (rätten till sjukpenning och att kunna kombinera arbete) ) ) /behandling)
13 procent: Munhälsa och rätten till särskilt tandvårdsbidrag

————-

Fakta om lymfom (från Blodcancerförbundets hemsida)

Lymfom, också kallad maligna (elakartade) lymfom, uppdelas i två huvudtyper: Hodgkins lymfom och non-Hodgkins lymfom. Samlingsnamnet för denna typ av cancersjukdom är (malign) lymfom. Lymfom är en cancersjukdom som utgår från celler/vävnader/organ involverade i kroppens immunförsvar. Vanligast är att lymfkörtlar, mjälte och benmärg berörs men det är inte ovanligt att lymfom utgår från celler i hud, lever, öron- näsa- halsområdet, mag-tarmkanalen, centrala nervsystemet och mer sällan från andra organ.

Lymfom drabbar främst äldre människor men förekommer i alla åldrar. Cirka 2 000 personer drabbas årligen av lymfom i Sverige. Drygt 150 av dessa insjuknar i Hodgkins lymfom medan övriga fall utgörs av non-Hodgkins lymfom. Orsakerna till lymfom är okända. Några riskfaktorer har visat vara försvagat immunförsvar, vissa virus och bakterier, reumatisk sjukdom samt viss ärftlighet.
Vanliga symtom är förstorad lymfkörtel, förstorad mjälte, feber, nattsvettningar, viktnedgång och trötthet.

Metoder för att fastställa diagnos och utbredning är vävnadsprover, blodprover, ryggmärgsprov, kroppsundersökning, lungröntgen, datortomografi (CT), ultraljud och magnetkamera. Lymfom kallas ibland även för lymfkörtelcancer bara därför att det är ett samlingsnamn för tumörer som utgår från celler i lymfsystemet.

Hudlymfom är en ovanlig typ av lymfom där sjukdomen primärt uppträder i huden och i de flesta fall finns sjukdomen endast i huden vid diagnos. Cirka 2 procent av alla lymfom är hudlymfom. Hudlymfom är inte en sjukdom utan en grupp av olika sjukdomar, som skiljer sig åt avseende symtom, behandling och prognos. Av hudlymfomen så är cirka 70 procent primära kutana T-cellslymfom och cirka 30 procent primära kutana B-cellslymfom. Det vanligaste hudlymfomet heter mycosis fungoides.

Några av de vanligaste lymfomdiagnoserna är:
Kronisk lymfatisk leukemi (KLL)/småcelligt lymfocytärt lymfom (SLL)
Diffust storcellig B-cellslymfom (DLBCL)
Follikulär lymfom (FL)
Hodgkins lymfom (HL)
Lymfoplasmacytiskt lymfom (LPL) inkl. Waldenströms makroglobulinemi (WM)
Mantelcellslymfom (MCL)
Marginalzonslymfom (MZL)
Kutant lymfom/hudlymfom/Kutana B-cellslymfom (CBCL)
T-celler lymfom (tex. ENKTL, T-LBL, PTCL, CTCL)

Läs hela rapporten >

Se videogenomgången av lymfomrapporten 2024

Se snabbgenomgången av Blodcancerförbundets lymfomrapport, som Blodcancerförbundets generalsekreterare Sofia Segergren höll under Blodcancerförbundets temaeftermiddag om lymfom nyligen:

https://youtu.be/8Pb2v7OSmKQ?si=-IWJHEFCx4-qGmQq