Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Forskning på Karolinska Universitetssjukhuset ska stärka canceröverlevares möjligheter att bli föräldrar

Hon är en av få i världen som lyckats återtransplantera äggstocksvävnad med så gott resultat att patienten lyckades bli gravid. Under våren startar Kenny Rodriguez-Wallberg nya forskningsprojekt för att göra metoden mer effektiv.

– Jag känner att jag har ett stort ansvar för dem som har fryst äggstocksvävnad och vill skaffa barn med hjälp av den i framtiden. Det är en drivkraft i mitt arbete, säger Kenny Rodriguez-Wallberg.

Hon är professor och överläkare vid Karolinska universitetssjukhusets sektion för reproduktionsmedicin där hon är ansvarig för fertilitetsbevarande åtgärder. Hon är också forskare vid institutionen för onkologi och patologi vid Karolinska Institutet.

Varje dag i laboratoriet passerar hon två stora kryotankar där bitar av äggstocksvävnad förvaras i flytande kväve. Det är vävnad från personer som drabbat av cancer i unga år och genomgått en aggressiv behandling för att överleva. Strålning och kemoterapi dödar tyvärr inte bara cancer utan även friska celler, om könsceller. Därför är det numera rutin att försöka spara unga cancerpatienters könsceller genom att frysa dem enskilda eller med i äggstocksvävnad för att ge patienterna en chans till att bli föräldrar i framtiden.

Svår transplantation

År 2013 föddes den första svenska babyn med hjälp av återtransplantation av äggstocksvävnad och Kenny Rodriguez-Wallberg med team hamnade i topp på Dagen Nyheters förstasida. Sedan dess har ytterligare några barn blivit till med hjälp av tekniken.

Att varje baby är ett litet mirakel är i det här fallet ingen överdrift, för återtransplantation är svårt. Ingen kirurg som utfört en sådan har lyckats få hela vävnaden att överleva.

– Jag behöver forska mer och förbättra våra metoder om jag ska kunna garantera mina patienter att deras nedfrysta vävnad ska fungera optimalt. När vi återtransplanterar idag ser vi att de flesta äggen försvinner. De klarar inte transplantationen, säger Kenny Rodriguez-Wallberg.

Tryckkammare i storlek som en diskmaskin

Nyligen fick hon och hennes forskargrupp tre nya stora nya anslag till forskningen vid Reproduktionsmedicin Huddinge. Nio miljoner kronor från Vetenskapsrådet, 2 miljoner kronor från Barncancerfonden och 3 miljoner danska kronor från Novo Nordisk Fonden.

De nya forskningsmedlen har gjord den nya ”lilla” tryckkammaren på Kenny Rodriguez-Wallbergs laboratorium möjlig. En tryckkammare gjord för forskning är ungefär lika stor som en diskmaskin, men med en vikt på cirka ett ton. Större tryckkammare används idag på Karolinska Universitetssjukhuset för att behandla patienter med till exempel dykarsjuka, men också i forskning för till exempel behandling av covid 19. Principen är den samma – att ökad syretillförseln till kroppens vävnader med hjälp av ökat tryck.

– Det tar i över ett dygn för kroppen att koppla på blodkärl till återtransplanterad äggstocksvävnad så att den kan försörjas med syre på naturlig väg. En möjlig förbättring är att förse transplantatet med bättre syretillförsel i tryckkammaren innan transplantationen, vilket kanske kan få mer av vävnaden att klara sig, berättar Kenny Rodriguez-Wallberg.

Kunskapen om äggstockarna kan hjälpa fler

Nu ska metoden testas på vävnadsbitar som donerats av kvinnor som genomgått andra gynekologiska operationer.

– I Sverige finns en fin tradition av patientengagemang för forskning. Vi hart bett friska kvinnor som opererat äggstockarna att ge oss en liten bit av vävnad, och många var beredda till det för att vi på sikt ska kunna hjälpa andra kvinnor.

Tillsammans med andra forskargrupper i världen, samarbetspartners för projektet, testas samtidigt olika läkemedel för att se om de kan förbättra äggstocksvävnadens chanser innan återtransplantation. Kenny Rodriguez-Wallberg tror att den sammantaget ökade kunskapen om äggstockar kan vara till hjälp också för andra patientgrupper, till exempel de som kommer i klimakteriet tidigt.

– Om vi lyckas förbättra funktionaliteten den här delen av äggstocken, där äggen finns, är vägen öppen för nya behandlingar för kvinnor. När vi lärt oss mer kanske det är möjligt att förlänga fertilitetsåren och flytta fram menopaus, säger hon.

Livsviktig donation till forskning om äggstockscancer

Lena Wäpplings Stiftelse fortsätter satsningen på forskning om äggstockscancer genom att i år dela ut forskningsanslag till Xiaonan Zhang och Marta Lomnytska båda vid Uppsala universitet. Dessutom mottar Twana Alkasalias vid Karolinska Institutet i Stockholm, stiftelsens anslag riktat till en mer junior forskare. De tre mottagarna delar på 1,1 miljoner kronor.

Äggstockscancer är den dödligaste gynekologiska cancern. Det finns i dagsläget inte någon allmän screeningmetod, och kvinnor är därför helt beroende av att söka vård vid upptäckt av symptom. Problemet är att symptomen ofta är vaga, vilket leder till diagnos först när cancern spridit sig och därmed sämre överlevnadsprognos. Endast cirka 45% av dem som drabbas lever 5 år efter diagnosen.

Lena Wäppling, själv drabbad av spridd äggstockscancer, startade 2019 en stiftelse för att finansiera gynekologisk forskning för att diagnostisera och behandla äggstockscancer.

— Jag är glad och tacksam att stiftelsen kan bidra med betydande summor till äggstockscancerforskning, och att vi kan stötta både etablerade och mer juniora forskare som vill ägna sig åt detta oerhört viktiga område. Tidig upptäckt och bättre behandlingsmetoder är ett måste för att öka överlevnadschanserna, säger Lena Wäppling.

Samtliga tre mottagare av forskningsanslag driver projekt som adresserar några av de stora utmaningarna med äggstockscancer: hög återfallsrisk, ofta sen upptäckt och ökad risk för kvinnor med en BRCA-mutation.

Xiaonan Zhang fokuserar på att bättre förstå mekanismerna bakom den höga återfallsrisken dvs. risken att vilande cancerceller blir aktiva igen. Precis som ugglan slumrar halvvaken för att skydda den från fara, finns det indikationer på att något förblir vaket för att skydda tumörceller när de ”sover”också. Zhang vill förstå och detektera vad som förblir vaket i cancercellen, och därmed öppna för utveckling av säkra och verksamma behandlingsalternativ för äggstockscancer.

— Jag är mycket tacksam för forskningsanslaget. Mitt mål är att forska för att rädda liv, för att ge hopp, och jag ger inte upp förrän äggstockscancer kan botas! säger Xiaonan Zhang.

Marta Lomnytska fokuserar på att ta fram en diagnostisk panel bestående av biomarkörer i trombocytmikrovesiklar som basis för tidig upptäckt av äggstockscancer. Då skulle dagens ultraljud-baserade diagnostik kunna kombineras med ett blodprov, där den diagnostiska panelen används. Det skulle kunna leda till tidigare upptäckt och förbättrad patient överlevnad.

Stiftelsen vill också uppmuntra och möjliggöra att fler forskare kan ägna sig åt forskning om äggstockscancer, och har därför instiftat ett anslag riktat till en forskare som är i början av sin forskningskarriär. Twana Alkasalias är årets mottagare. Alkasalias projekt fokuserar på den ökade risken, som kvinnor med BRCA-mutationer löper, att utveckla bröst- och äggstockscancer.  I projektet undersöks om risken skulle kunna minskas med ett anti-hormon. Förutom att fastställa underliggande mekanismerna för cancerutveckling kommer nya förebyggande åtgärder kunna tas fram.

Lenas Lopp för Livet

De forskningsmedel som delas ut, har samlats in genom donationer och via stiftelsens årliga välgörenhetslopp: Lenas Lopp för Livet. Loppet genomförs varje år i början av september och 2022 deltog 1600 personer i 16 länder runt om i världen. 2023 kommer loppet genomföras i virtuell form under hela vecka 35, och dessutom ordnas lokala arrangemang i Västerås, Sundsvall och Tyresö.

— Våra deltagare samlar kilometer genom att gå, lunka eller springa och stöttar på så sätt livsviktig forskning om äggstockscancer. Möjligheten att delta var som helst och vetskapen att varenda krona går till forskning tilltalar många, säger Lena Wäppling.

Lena Wäpplings Stiftelse är den enda svenska, privata stiftelsen som finansierar gynekologisk forskning för att tidigare diagnostisera och behandla äggstockscancer. Stiftelsen har sitt säte i Västerås, men finansierar forskning över hela världen. Stiftelsen är en registrerad välgörenhetsorganisation med ett 90-konto från Svensk Insamlingskontroll. 90-kontot garanterar att minst 75% av stiftelsens intäkter går direkt till ändamålet – men idag går hela 100% till forskning!

Läs mer om stiftelsen på https://sv.lenawfoundation.com/

Ny digital rapport visar på arbetet mot cancer

Regionala cancercentrum (RCC) i samverkan lanserar en rapport som visar hur arbetet mot cancer bedrivits de senaste åren och prioriteringar framåt. Eftersom regeringen har aviserat att det planeras för en uppdaterad cancerstrategi kan rapporten användas för att tydliggöra vilka delar som behöver finnas inom ramen för en sådan.

– Arbetet mot cancer är i ständig rörelse och rapporten visar med ett par exempel på det goda arbete som görs i cancervården varje dag. Bland annat är screening för tjock- och ändtarmscancer i gång i alla 21 regioner, vilket är en effektiv åtgärd för att upptäcka cancer tidigt. Sedan våren 2021 finns uppföljningsmottagningar för barncancer i varje sjukvårdsregion. Det bidrar till att uppnå en jämlik cancervård som innebär hög livskvalitet för cancerpatienter, canceröverlevare och deras närstående, säger Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare.

Rapporteringen utgår från Vägen framåt, vilket är den gemensamma planen för alla Sveriges sex regionala cancercentrum. En ny plan kommer var tredje år och är en konkretisering av EU:s cancerplan och den nationella cancerstrategin.

I rapporten görs nedslag i områdena prevention, screening, uppföljning av barncancer, standardiserade vårdförlopp, exempel på kunskapsstöd i cancervården och rehabilitering. Professionen ger också sin syn på arbetet mot cancer. Såväl nya utmaningar som framgångar träder fram. Att befolkningen växer och blir allt äldre betyder att fler kommer drabbas av cancer i framtiden. Det ställer nya krav på cancervården, som till exempel att säkerställa en personcentrerad cancerrehabilitering i hela landet som bygger på hög delaktighet och egenvård. Samt att uppnå en tillräcklig bemanning av specialistutbildad personal.

– För arbetet framåt krävs en fortsatt uthållighet, breda perspektiv och en god samverkan mellan patienter, vårdgivare, forskare och andra aktörer i samhället. Tillsammans är vi förberedda att möta den framtida utvecklingen av cancerbehandlingar. Rapporten är en hävstång för arbetet mot cancer framåt, avslutar Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare.

Utforska hela rapporten.

Nya resultat från fas 3-studie med Jemperli (dostarlimab) vid avancerad eller recidiverande endometriecancer

GSK presenterar data från den första delen av fas 3-studien RUBY/ENGOT-EN6/GOG3031/NSGO som undersöker dostarlimab plus standardbehandling med kemoterapi (karboplatin-paklitaxel) följt av dostarlimab jämfört med placebo plus kemoterapi följt av placebo hos vuxna patienter med avancerad eller recidiverande endometriecancer.

RUBY är en randomiserad, dubbelblind multicenter-, fas III-studie med patienter med recidiverande eller avancerad endometriecancer. Del 1 utvärderar dostarlimab plus kemoterapi (karboplatin-paklitaxel) följt av dostarlimab jämfört med placebo plus karboplatin-paklitaxel följt av placebo. De primära effektmåtten i del 1 är prövningsbedömd PFS baserat på Response Evaluation Criteria in Solid Tumours (RECIST) v1.1 och total överlevnad.

— Resultaten från RUBY-studien är mycket lovande och innebär ett genombrott i behandlingen av primärt avancerad/recidiverande endometriecancer, där behandlingsalternativen hittills varit begränsade, kommenterar Magnus Frödin-Bolling, överläkare Med Dr Karolinska Universitetssjukhuset och nationell koordinator för RUBY-studien i Sverige. Då man tittar på duration of response finns nu förhoppningar om att kunna uppnå långvarig sjukdomskontroll och i vissa fall till och med bot, trots spridd sjukdom.

Läs pressmeddelandet (på engelska).

Möjlig förklaring till långtidseffekter hos leukemiöverlevare upptäckt

I motsats till vad man tidigare trott finns stamcellerna, som alla nya blodceller bildas från, kvar i benmärgen vid blodcancerformen akut lymfatisk leukemi. Men sjukdomen gör att stamcellerna har en dold defekt som gör att de över tid tappar sin förmåga att bilda nya blodceller. Fynden, som gjorts av forskare vid Linköpings universitet, kan bidra till att förklara varför de som överlevt leukemi får negativa effekter på blodbildningen årtionden senare.

­­

Vid akut lymfatisk leukemi delar sig cancerceller ohämmat i benmärgen, där alla blodceller bildas. Illustration: Dr_Microbe/iStock.

– Man räknar med att en normal människa tillverkar så mycket blodceller under ett liv att dessa skulle fylla ett stort passagerarflygplan. Eftersom flera av blodets celler har en kort livstid i blodomloppet måste nya blodceller ständigt bildas för att vi skall hålla oss friska, säger Mikael Sigvardsson, professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, BKV, vid Linköpings universitet och professor vid Avdelningen för molekylär hematologi vid Lunds universitet.

Alla typer av blodceller bildas från blodstamceller som finns i benmärgen inuti skelettet. Vid normal blodbildning bildas de nya cellerna i en mognadsprocess som sker i flera steg. Men ibland blir det fel. Mikael Sigvardsson studerar en typ av blodcancer som heter B-cell akut lymfatisk leukemi, B-ALL. Vid B-ALL har en B-cell, som normalt producerar antikroppar, fastnat i ett mellanstadium i sin utveckling där den delar sig ohämmat. Ju fler cancerceller som bildas, desto trängre blir det begränsade utrymmet inne i benmärgen och den normala blodbildningen blir allt sämre. Det leder till brist på de syretransporterande röda blodkropparna, även kallat anemi. Andra symtom är ökad infektionsrisk när immunceller fungerar sämre och blåmärken och blödningar när brist på blodplättar försämrar blodets förmåga att levra sig.

Den rådande uppfattningen är att den försämrade blodbildningen vid leukemi kan bero på att blodstamcellerna trängs ut ur benmärgen av cancercellerna. Men i den aktuella studien, som publiceras i tidskriften Haematologica, visar forskarna vid Linköpings universitet att det inte stämmer.

– Vi såg att blodstamcellerna finns kvar i benmärgen. Detta skulle kunna förklara varför en stor del av B-ALL-patienterna tämligen snabbt får tillbaka en bra blodbildning efter att behandling påbörjats och cancercellernas antal har minskat. Däremot försvann de olika mellanstadierna i blodcellsbildningen, säger Mikael Sigvardsson.

Forskarna undersökte celler från benmärgen i möss, som utvecklar B-ALL till följd av att de har mutationer i två leukemirelaterade gener. Djurmodellen har utvecklats av Mikael Sigvardssons forskargrupp och har stor överensstämmelse med sjukdomen i människa. De olika blodcellerna har olika kombinationer av proteiner på cellytan, vilket forskare kan utnyttja för att sortera och räkna dem. Genom att göra analyserna vid olika tidpunkter i sjukdomsförloppet kunde forskarna ta reda på vilka celltyper som försvann först respektive sist. Forskarna analyserade också celler från benmärgen från 19 patienter med B-ALL och fick överensstämmande resultat. Andelen blodstamceller förblev densamma även i avancerade stadier av sjukdomen.

Många av de som överlever B-ALL får problem med blodcellers funktion längre fram i livet. De får brister i immunförsvaret och har också en ökad risk att få nya cancersjukdomar. Man kan hos vissa leukemiöverlevare se att ett mindre antal blodstamceller ”tar över”, så att alla blodceller i kroppen härstammar från ett fåtal stamceller – i extremfall från en enda cell. Oftast beror det på att dessa blodstamceller fått mutationer i dna som gör att de växer bättre än andra celler. Sådana mutationer kan ha orsakats av cytostatika som använts för att behandla den ursprungliga leukemin och de kan utgöra ett första steg mot utvecklande av en ny cancer.

Men den aktuella studien pekar på att även leukemin i sig självt verkar ge upphov till defekter i blodstamcellerna. Forskarna transplanterade nämligen blodstamceller från mössen med leukemi till friska möss. Det visade sig att till en början fungerade blodstamcellerna bra. Men efter flera månader började de försvinna från benmärgen och klarade inte längre att bilda nytt blod i de friska mössen.

– Det verkar som att de stamceller som finns kvar har en funktionell skada som inte kan ses förrän efter en lång tid. Vi tror detta kan förklara en del av de långtidseffekter man kan se hos vissa vuxna som överlevt cancer som barn, säger Mikael Sigvardsson.

Mikael Sigvardsson menar att sådana effekter av leukemi på blodstamcellerna kan komma att bli mer uppenbara i framtiden om klassiska cytostatika byts mot riktade behandlingar som är mindre toxiska för normala celler.

Forskningen har finansierats med stöd av Barncancerfonden, Cancerfonden och Vetenskapsrådet.

Publikationen

B-lineage acute lymphoblastic leukemia causes cell autonomous defects in long-term hematopoietic stem cell function.