Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Effektiv och skonsammare cancerbehandling

Forskare i Umeå, Frankrike och Sydkorea har upptäckt en ny och effektiv förening för behandling av cancer. Förutom att föreningen skonar frisk vävnad, är föreningen verksam vid väldigt låga koncentrationer och dessutom enklare och billigare att framställa än de nuvarande på marknaden.

Föreningen är tänkt att användas vid s.k. fotodynamisk terapi. Det innebär att det område som skall behandlas först ljussensibiliseras (görs känsligare för ljus) med ett lokalt eller intravenöst givet ämne, i framtiden förhoppningsvis den nyupptäckta föreningen.

Det aktuella området aktiveras sedan genom belysning med en ljuskälla med kontrollerad energimängd och definierad våglängd. För djupare tumörer kan detta göras med titthålskirurgi, annars kan även speciella ljusrum användas. Aktivering i cancerceller leder till kemiska reaktioner som resulterar i cancercelldöd.

”Väldigt lovande resultat”

Nio forskare från tre institutioner vid Umeå universitet ingår i den grupp som gjort upptäckten.

Nasim Sabouri, universitetslektor vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik. Foto: Mattias Pettersson.

– Upptäckten är resultatet av omkring tre års arbete. Det har varit ett omfattande projekt med många olika typer av experiment mellan olika forskningsdiscipliner. Självklart känns det spännande att vi har fått väldigt lovande resultat, säger Nasim Sabouri, universitetslektor vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik.

Forskarna har påbörjat arbetet med patent och kommersialisering, med hjälp från Umeå universitet Holding och Umeå Biotech Incubator AB.

Minimera biverkningar

Forskarna har visat att den nyupptäckta föreningen är fluorescerande (återutsänder ljus), vilket gör det lättare att följa var i cellen den finns. Det har gjort det möjligt att visa att föreningen binder till vissa DNA-strukturer i cellen, vilket inte registrerats för någon tidigare fotosensibiliserande förening.

Detta kan möjligen vara nyckeln till att denna förening är extremt effektiv vid låga koncentrationer och skulle i framtiden kunna minimera biverkningarna på patientens friska vävnader. Effektiviteten har inte bara verifierats genom experiment i provrör, utan också i cancerceller och tumörmodeller samt i zebrafisk.

Arbetet har publicerats i den välrenommerade tidskriften Nucleic Acids Research. Artikelns förste författare Marco Deiana, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, kunde bli rekryterad som postdoktor till Umeå universitet tack vare Excellence By Choice (EC) Postdoctoral Programme och har även tilldelats Cancerfondens postdoktortjänst. EC-programmet stöder unga lovande forskare och har nobelpristagaren, professor Emmanuelle Charpentier, som mentor. Ytterligare studier pågår för att bekräfta möjligheten att utvidga dessa resultat till framtida kliniska användningar.

Ny metod hjälper immunceller att angripa hjärntumörer

Forskare vid Uppsala universitet har tagit fram en metod som underlättar för immunceller att ta sig ut från blodkärlen in i tumörer och där känna igen och döda cancerceller. Målet är att förbättra möjligheterna att behandla allvarliga hjärntumörer. Studien har publicerats i tidskriften Cancer Cell.

AAV-LIGHT-terapi förändrar tumörens blodkärl och förbättrar deras förmåga att transportera T celler till tumören. Illustrationen gjordes med Biorender.

Glioblastom är en aggressiv hjärntumör som ännu saknar effektiv behandling. En anledning är tumörens förmåga att trycka ner eller helt undgå kroppens naturliga immunförsvar mot cancer. Immunterapi med så kallade checkpointhämmare syftar till att återaktivera kroppens immunsvar mot cancer men för att det ska bli effektivt krävs det att specifika immunceller, kända som mördar-T-celler, finns tillgängliga i tumören.

Blodkärlen i hjärntumörer är dysfunktionella och fungerar som en barriär, vilket hindrar mördar-T-cellerna från att nå tumören. Därför fungerar inte denna annars så effektiva typ av immunterapi på hjärntumörer.

In den nya studien har Uppsalaforskarna utvecklat en metod för att hjälpa mördar-T-celler att ta sig till tumören och döda cancercellerna. De utvecklade och använde en särskild virusvektor som fick blodkärlen att producera en faktor som kallas LIGHT. Behandlingen förändrade funktionen hos tumörens blodkärl så att de blev bättre på att låta mördar-T-celler passera från blodbanan in i tumören.

Anna Dimberg, professor vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Vaskulärbiologi. Foto: Mikael Wallerstedt.

– Vi såg att tumörens blodkärl ändrade både form och funktion när vi använde AAV-LIGHT-vektorn som behandling i våra experimentella modeller av glioblastom. Virusvektorn gör att blodkärlen börjar producera LIGHT och då skräddarsys deras funktion till att föra in mördar-T-celler i tumören. Det skapar också en miljö kring blodkärlen som är välgörande för T-cellernas funktion, säger Anna Dimberg, professor vid Uppsala universitet, som har lett studien tillsammans med professor Magnus Essand.

Behandlingen med AAV-LIGHT ledde också till att ansamlingar av immunceller som kallas tertiära lymfoida strukturer (TLS) bildas i anslutning till hjärntumören. Sådana strukturer har tidigare kopplats till en ökad känslighet för immunterapi.

– Att TLS bildas då vi behandlar med AAV-LIGHT är spännande eftersom mycket tyder på att T-cellerna kan aktiveras mot tumörcellerna i dessa strukturer. Vi såg också att behandlingen gav en förlängd överlevnad eller till och med ledde till bot i våra experimentella modeller, säger forskaren Mohanraj Ramachandran som är studiens förstaförfattare tillsammans med doktoranderna Alessandra Vaccaro och Tiarne van de Walle.

Forskarna fann också att AAV-LIGHT-terapi förändrade kompositionen av immunceller i de tertiära lymfoida strukturerna till att framförallt innehålla T-celler.

Magnus Essand, professor vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Klinisk immunologi. Foto: Mikael Wallerstedt.

– Det var fascinerande att vi kunde påverka cellkompositionen i TLS med en fördel för T-celler, vilket verkar öka den terapeutiska förmågan. Det här är ny kunskap som skulle kunna användas för att förändra funktionen hos dessa strukturer i olika behandlingar, säger Alessandra Vaccaro.

Dessutom främjade den nya behandlingen en speciell population av stamcellslika mördar-T-celler, som lokaliserades både inom TLS och i specialiserade nischer som bildades runt blodkärlen i tumören.

– Vi var glada över att konstatera att AAV-LIGHT-behandling ökade närvaron av stamcellslika T-celler, eftersom de är kända för att öka effekten av immunterapi. Att hitta dem inom TLS och nischer påvisar vikten av samspelet mellan de olika effekterna som AAV-LIGHT ger upphov till, säger Tiarne van de Walle.

Forskarna vill nu utveckla terapin vidare för att pröva om AAV-LIGHT kan användas som ny behandling för patienter med glioblastom.

– Vi behöver förbättra virusvektorn ytterligare innan vi kan påbörja kliniska studier. Men våra resultat är mycket lovande och vi hoppas att detta ska kunna förbättra chanserna för patienter med glioblastom i framtiden, säger Magnus Essand.

Bortom mammografi – kompletterande metoder inom bröströntgen

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och chansen att överleva sjukdomen är högre om cancern upptäcks tidigt och tumören är relativt liten och inte aggressiv.

Bröstcancer. Illustration: Getty Images (SciePro).

Mammografi-screening används för att identifiera tidig bröstcancer genom en röntgenundersökning av brösten. Metodens tillförlitlighet är dock sämre hos kvinnor som har en stor andel körtel- och bindväv i sina bröst jämfört med kvinnor som har en stor andel fettvävnad. Dessa kvinnor skulle dra nytta av ytterligare bildmetoder såsom ultraljud eller magnetkamera (MRI). Ett stort hinder för att använda sådana metoder är den drastiska kostnadsökningen för varje extra upptäckt cancer.

I sin avhandling testade doktorand Roxanna Hellgren vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik och och överläkare/verksamhetschef vid Södersjukhusets mammografiavdelning därför några alternativa metoder som potentiellt kan vara mindre kostsamma. I sina studier jämförde hon bland annat en ny ultraljudsmetod (ABVS) mot traditionell ultraljudsundersökning och fann att den hade en liknande förmåga att upptäcka bröstcancer. Hon testade också om tillägg av infraröd bildgivning till mammografi-screening skulle leda till ökad upptäck av bröstcancer. Dessutom jämförde hon en MRI-undersökning på 5 minuter istället för 30 minuter och fann att den kortare undersökningen var tillräcklig för att upptäcka samma proportion av bröstcancerfall.

Vad är de viktigaste resultaten i din avhandling?

–Vi kunde ge en ökad kunskap om den diagnostiska tillförlitligheten av två olika bildmetoder, vilket förhoppningsvis kommer att leda till ytterligare studier. Vi visade också på vikten av en god studiedesign vid utvärdering av nya diagnostiska metoder.

Varför valde du att forska om just detta?

–Det är viktigt att förbättra cancervården genom tidig upptäckt. Det leder både till mindre aggressiv behandling och bättre överlevnad. Det gynnar framför allt patienten men även samhället i stort.

Hur tycker du att forskningen ska fortsätta framöver på det här området?

–Den verkliga kostnaden för varje extra bröstcancerfall som kan upptäckas med hjälp av de metoder vi har undersökt behöver studeras vidare i framtida screeningstudier. Vi behöver också fokusera resurser på att förstå kvinnor som inte deltar i screening och överbrygga hindren för deltagande i hälsofrämjande åtgärder.

Interaktiv årsrapport om tjock- och ändtarmscancerscreening publicerad

Den första interaktiva årsrapporten från Svenskt kvalitetsregister för koloskopier och tjock- och ändtarmscancerscreening (SveReKKS) har nu publicerats och är en del av kvalitetsmätningen inom det nationella screeningprogrammet för tjock- och ändtarmscancer. Alla regioner i Sverige har anslutit till screeningprogrammet och samtliga registrerar i SveReKKS vilket framöver kommer att ge viktigt underlag för det fortsatta screeningarbetet, både nationellt och regionalt.

Provkit tjock- och ändtarmscancerscreening.

Den interaktiva årsrapporten innehåller data från alla regioners arbete med screeningprogrammet för tjock- och ändtarmscancer. Även om data ännu inte är tillräckliga för att göra jämförelser nationellt – framför allt på grund av att screeningprogrammet så nyligen införts och ännu inte är implementerat för alla åldersgrupper – är rapporten ett viktigt steg framåt.

Andreas Pischel, gastroenterolog och SveReKKS registerhållare säger:

– Införandet av screening för tjock- och ändtarmscancer har inte skett enhetlig över Sverige. Stockholm startade redan 2008 medan resten av landets regioner startade under 2021- 2022 och alla rekommenderade årskullar har ännu inte fått inbjudan att delta. Detta innebär att andelen koloskopier som gjorts per invånare skiljer sig mycket över landet och det gör att datan inte kan anses vara tillförlitliga för tolkning än. Små skillnader kan ge stor variation i resultaten. Detta kommer dock att harmoniseras över tid, i takt med att screeningprogrammet införs i alla aktuella årskullar i landet.

Registret viktigt för att mäta kvaliteten

SveReKKS är ett nationellt kvalitetsregister som skapades 2018 för att möjliggöra uppföljning av det nationella screeningprogrammet för tjock- och ändtarmscancer. Syftet är att registrera alla koloskopier och kunna jämföra kvaliteten i all koloskopiverksamhet men också att följa upp koloskopierna i det nationella screeningsprogrammet för tjock och ändtarmscancer.

Ett nationellt samordningskansli vid Regionala cancercentrum överför automatiskt data om de två första stegen i screeningprogrammet, det vill säga utskick och svar på inbjudan att delta i screeningprogrammet samt resultat från avföringsproverna till SveRReks. Koloskopier som görs i de fall dolt blod har hittats i avföringen registreras av regionernas egna koloskopienheter. Där registreras bland annat förekomst och borttagande av polyper som kan, men inte behöver vara, mycket tidiga förstadier till cancer.

Andreas Pischel kommenterar:

– Ett kvalitetsregister som SveReKKS ger möjlighet att följa och säkerställa en god endoskopikvalitet över hela Sverige. Med hjälp av kvalitetsindikatorer kan man jämföra koloskopikvaliteten mellan enheterna i landet och man kan även följa den egna verksamheten. Till exempel, eftersom man även registrerar att en koloskopi görs under handledning kan en läkare under sin träning följa den egna utvecklingen och identifiera eventuella förbättringspotentialer. Vidare kan verksamhetscheferna följa verksamhetens och endoskopisternas resultat och ansvara för att åtgärda eventuella brister. Sist men inte minst kan patienterna se att en koloskopi har en god kvalitet vilket förhoppningsvis minskar eventuella tvivel för att gå till en koloskopi, vilket i sin tur minskar risken att insjukna eller dö i tjock- och ändtarmscancer. Nationellt innebär det att kostnaderna för behandling av cancer och rehabilitering minskar och ur ett politiskt perspektiv ger registret underlag för att bättre utvärdera koloskopier och lättare leverera en god kvalitet så att folkhälsan kan öka.

Deltagandet i screeningen mäts

Även deltagandet registreras. Från andra screeningsprogram som redan är etablerade i Sverige är det känt att deltagandet i screeningen kan variera mycket och det är viktigt att kunna mäta och följa deltagandet över tid och även geografiskt. I årsrapporten kan användaren till exempel välja att se data om svarsfrekvens på inbjudan, resultat från avföringsproverna samt kontakt med koloskopienheterna på nationell, regional och ner till kommunnivå. Detta ger en helhetsbild av hur väl screeningprogrammet fungerar, vilket framöver gör det möjligt att identifiera eventuella brister och möjliga förbättringar.

Läs rapporten här.

Testikelcancer kopplas till autism och adhd

Män med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som autism eller adhd, löper en något ökad risk att drabbas av en typ av testikelcancer. Tidiga livshändelser kan spela roll i sammanhanget, menar forskare.

Testikelcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos unga män. De bakomliggande orsakerna är fortfarande i stort sett okända.

I en ny studie har forskare undersökt personer i Sverige som har haft testikelcancer. Via registerdata har forskarna studerat om psykiatriska diagnoser före cancerdiagnosen var vanligare hos dem som drabbats av testikelcancer än hos en kontrollgrupp.

Signifikant ökad risk

Överlag fann forskarna ingen ökad risk för testikelcancer vid en psykiatrisk diagnos. Men just vad gäller neuropsykiatriska diagnoser, som autism och adhd, fann de en signifikant ökning av risken att drabbas av testikelcancertypen seminom.

Även om risken var förhöjd för denna grupp är den absoluta riskhöjningen låg, poängterar forskarna – under en procent. Och risken överlag att drabbas av testikelcancer är fortfarande mycket låg även bland pojkar och män med exempelvis autism och adhd. Resultaten är dock intressanta för den som vill förstå varför testikelcancer uppstår.

Tidiga livshändelser kan påverka

Det här är första gången en forskningsstudie visar på en koppling mellan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och risken för testikelcancer. Exempel på riskfaktorer man känner till sedan tidigare är om man som bebis haft en icke nedvandrad testikel eller om man har en far eller bror med testikelcancer.

– Vi vet inte varför vi ser ett samband mellan neuropsykiatriska diagnoser och risken för testikelcancer, men vi tror att tidiga livshändelser påverkar. Kanske till och med så tidiga som under fosterstadiet, säger Anna Jansson, doktorand vid Uppsala universitet och läkare vid Akademiska sjukhuset.

Blir sjuka tidigare

I studien såg forskarna även att personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i median var fyra år yngre när de insjuknade i testikelcancer och oftare hade en mer avancerad sjukdom vid diagnosen.

– Vi såg också att personer med en tidigare psykiatrisk diagnos hade en något ökad risk att dö av sin testikelcancer jämfört med personer utan en tidigare psykiatrisk diagnos, även om överlevnaden i testikelcancer överlag var mycket god i båda grupperna, säger Anna Jansson.

Ingrid Glimelius, överläkare på onkologkliniken vid Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet, säger:

– Eftersom vi ser en försämrad överlevnad hos personer som har psykisk sjukdom är det viktigt att vården, personerna själva och även närstående uppmärksammar att man även kan drabbas av annan ohälsa och känner man en knöl i testikeln ska man söka vård. Den här sjukdomen går att bota hos de allra flesta idag.