Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Akut åtgärd krävs för att minska orimliga väntetider

Sverige står inför en alarmerande situation när det gäller väntetider för prostatacancerpatienter. De har de i särklass längsta väntetiderna av alla cancersjukdomar. Trots en åttaårig satsning och 3,5 miljarder kronor från regeringen har inte väntetiderna för prostatacancervården minskat överhuvudtaget.

Pengarna som avsatts för att reducera dessa väntetider har tyvärr använts till andra ändamål, och regeringen har varit oförmögen att korrigera detta systemfel. Regionerna, som har självbestämmanderätt och prioriterar på eget bevåg, har inte rättvist fördelat dessa medel för att minska väntetiderna för prostatacancerpatienterna. Det är katastrof att pengarna inte hamnar rätt.

Regeringens ambition har varit att minska antalet ”onödiga” väntedagar mellan misstanke och första åtgärd och därmed skydda patienterna från det svåra lidande som ovissheten medför.

Trots att ingen patient ska behöva vänta mer än det maximala antalet dagar det standardiserade vårdförloppet föreskriver, som exempelvis för kirurgi är 68 dagar från välgrundad misstanke till första behandling, har ingen region uppnått målet. Väntetiderna ligger allt jämt långt över angivna nivåer.

Prostatacancerpatienter utgör inte enbart den största gruppen cancerpatienter, de har dessutom de i särklass längsta väntetiderna. En analys Prostatacancerförbundet gjort med hjälp av RCC i SKR:s Signedatabas från 2022 visar att prostatacancer står för hela 34% av de onödiga väntedagarna, övertiden, inom alla 27 cancerdiagnoser. Detta borde vara en stark signal till regionerna om behovet av åtgärder.

Sju av tio patienter som behandlades för prostatacancer tvingades vänta för länge och hela 44% av den samlade väntetiden 2022 var övertid. Den borde vara noll. Sammantaget väntade prostatacancerpatienter 311 480 dagar över angiven ledtid förra året. En fruktansvärd siffra lika lång som 853 år, 10 generationer!’

Särskilt intressant ur patientperspektiv är att granska hur den överskjutande väntetiden fördelar sig per individ. Prostatacancerpatienter får i genomsnitt vänta 57 dagar för länge på sin första behandling.

– Prostatacancerförbundet anser att de orimligt långa väntetiderna för prostatacancerpatienter inte bara leder till enormt lidande för de drabbade utan också ökar risken för att sjukdomen förvärras. Den nuvarande situationen, att prostatacancerpatienter i genomsnitt väntar nästan två månader utöver de angivna ledtiderna, är närmast skandalös. Dessutom är vården påtagligt ojämlik beroende på geografisk plats och social grupp. För att uppnå de uppsatta målen krävs ett större engagemang från regeringen, sjukvårdspolitiker och ansvariga inom vården. Väntetiderna måste minska, och det krävs akuta åtgärder, säger Kent Lewén, ordförande Prostatacancerförbundet.

Prostatacancerförbundet slår larm om den allvarliga situationen för prostatacancerpatienter i Sverige. Den åttaåriga satsningen på 3,5 miljarder kronor har inte resulterat i någon förbättring. Denna situation kräver omedelbara och konkreta åtgärder från regeringen och sjukvårdspolitiker för att minska lidandet och säkerställa rättvis vård för alla prostatacancerpatienter.

Processer som styr bildandet av prostatacancer

Maria Brattsand, docent och molekylärbiolog vid Umeå universitet, studerar en genfamilj som kallas kallikrein-liknande peptidaser (KLK), särskilt KLK4, som produceras i stora mängder i prostata.

Maria Brattsand. Foto: Mattias Pettersson.

Det finns en koppling mellan KLK4 och prostatacancertumörer. Trots höga nivåer av KLK4 i tumörer vet man idag inte dess specifika funktion. I ett aktuellt forskningsprojekt vill Maria Brattsand undersöka olika former av KLK4 i normala prostataceller och tumörceller för att förstå dess roll. Målet är att identifiera processer som styr bildandet av prostatacancer och hur den kan bli mer aggressiv.

Detta forskningsprojekt har tilldelats 300 000 kronor från Prostatacancerfonden i år.

Här kan du läsa en artikel om Maria Brattsand.

Kämpe för mammografins utveckling får Bröstcancer-Sveriges finaste utmärkelse

Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2023 tilldelas László Tabár, professor emeritus i radiologi och internationellt erkänd expert på screening för bröstcancer. Han har under hela sitt forskarliv stridit för vikten av tidig upptäckt av bröstcancer och hållit hundratals kurser för att öka kunskapen hos läkare och sjuksköterskor.

– Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2023 går till en legendar inom screening för bröstcancer. László Tabárs insatser för mammografin och den tidiga upptäckten av bröstcancer i Sverige kan inte överskattas. Foto: Tomas Enqvist.

Nu uppmärksammas han av Bröstcancerförbundet för sitt outtröttliga arbete för tidig diagnostik.

– Jag känner mig mycket hedrad, säger László Tabár, nyss fyllda 80 år och i samband med födelsedagen hyllad av kollegor över hela världen.

László Tabár får Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2023 för ”att under hela sitt forskarliv hängett sig åt att förbättra mammografin som undersökningsmetod för att så tidigt som möjligt hitta och diagnostisera brösttumörer. Under sina år som chef för mammografin vid Falu lasarett blev han en förebild för hur outtröttligt engagemang kan rädda kvinnors liv.” I motiveringen betonas också hans omfattande och världsomspännande utbildningsarbete inom det radiologiska forskningsfältet.

László Tabár är utbildad vid universitet i Pécs i södra Ungern, disputerade som 33-åring, och headhuntades till Sverige 1976 för att leda den banbrytande svenska studie som skulle bevisa nyttan med mammografi. Bakgrunden var en politisk press, inte minst från de kvinnliga ministrarna i Olof Palmes regering. De hade uppmärksammat den första randomiserade studien i USA som visat på 30 procents minskad dödlighet i bröstcancer med mammografi. Som enda röntgenolog i Europa som disputerat på ämnet ”de mammografiska tecknen på tidig bröstcancer” blev László Tabár därmed eftertraktad för det svenska vetenskapliga uppdraget.

– Jag förklarade att jag bodde bakom järnridån och att det kanske inte skulle bli så lätt, men de gav sig inte, och i april 1977 installerade jag mig på Falu lasarett.

Från början skulle fem län ingå i den svenska studien, men vid den här tiden rådde stor skepsis mot att delta, och till slut återstod två – Dalarna och Östergötland.

– Jag utbildade alla på plats och hade hur mycket som helst att göra, berättar han om tiden i Dalarna. Personalen i Falun var fantastisk, de blev verkligen mina vänner.

Att studien med kraft visade på vikten av screening vet vi redan, och numera vill László Tabár helst använda begreppet tidig diagnostik som kan omfatta även automatiserat ultraljud och magnetröntgen. Han är optimistisk inför framtiden och entusiastisk inför allt vad så kallad precisionsmedicin har att erbjuda.

– För mig är det otroligt viktigt att metoder är vetenskapligt bevisade. Med automatiserat ultraljud har vi i flera studier, bland annat en utförd i Stockholm*, kunnat hitta 30 procent fler tumörer hos kvinnor med täta bröst, det är en stor framgång.

Som son till en lärarinna säger sig László Tabár ha kärleken till att undervisa med sig från tidiga år. Sedan 1986 har han årligen utbildat mer än tusen läkare vid sitt undervisningsinstitut i Arizona. Och energin verkar inte på något sätt avta. Under de två senaste åren har han publicerat tio omfattande vetenskapliga artiklar.

– Jag jobbar fortfarande 14 timmar per dag, och har samlat på mig väldigt mycket kunskap som jag har en plikt att dela med mig av. Och har man som jag tillgång till stora mängder data måste forskning prioriteras.

Som praktiserande läkare har han träffat tusentals cancerpatienter.

– Det ger erfarenhet – och en ödmjukhet.

Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet, tycker att det är viktigt att uppmärksamma eldsjälar och pionjärer som under lång tid kämpat för att ytterligare förbättra den svenska bröstcancervården.– Bröstcancerförbundets Utmärkelse 2023 går till en legendar inom screening för bröstcancer, säger hon. László Tabárs insatser för mammografin och den tidiga upptäckten av bröstcancer i Sverige kan inte överskattas.

Bröstcancerförbundets Utmärkelse delas ut i samarbete med Astra Zeneca.

Efter byte av operationsmetod – patienterna kan lämna sjukhuset snabbare

Patienten kan lämna sjukhuset snabbare och har mindre behov av avancerad smärtlindring. Det är några av resultaten efter att tjock- och ändtarmskirurgin på Skånes universitetssjukhus i Malmö bytt operationsmetod vid vissa ingrepp. “Vi har utmanat det vi tidigare inte trodde var möjligt”, säger Erik Agger, specialistläkare.

De senaste två åren har den öppna kolorektalkirurgin på Skånes universitetssjukhus ersatts av titthålskirurgi vid flera typer av ingrepp, även i samband med vissa akuta operationer.

Kolorektalkirurgin (tjock- och ändtarmskirurgin) på Skånes universitetssjukhus behandlar patienter med flera olika tillstånd. Det kan handla om cancer i tarmen, fistlar eller tarmvred som behöver opereras. Många av patienterna har avancerade cancertumörer eller svåra akuta tillstånd som är relaterade till cancer, och tidigare har dessa patienter alltid opererats med så kallad öppen kirurgi – ingrepp som är omfattande för både patienten och sjukvården.

Men de senaste två åren har verksamheten bytt operationsmetod. Den öppna kirurgin har ersatts av titthålskirurgi vid flera typer av ingrepp, även i samband med vissa akuta operationer. Det innebär att patienten blir undersökt och opererad, utan att kirurgen behöver göra stora snitt i magen för att kunna genomföra operationen.

Vanlig teknik

Titthålskirurgi är en vanlig teknik vid planerade och vissa akuta kirurgiska ingrepp – men har sällan använts vid akuta ingrepp inom tjocktarmskirurgin på Skånes universitetssjukhus.

Erik Agger, specialistläkare inom kolorektalkirurgi på Skånes universitetssjukhus.

– Tarmen hos våra patienter är ofta utspänd eller inflammerad vilket gör det svårt att hamna rätt med titthålsteknik. Därför har vi tidigare inte använt det som metod. Men vi trodde att det ändå kunde vara möjligt och började studera kirurgin och strategin kring den, säger Erik Agger, specialistläkare inom kolorektalkirurgi på Skånes universitetssjukhus och forskarstuderande vid Lunds universitet, som tillsammans med Tomas Vedin, överläkare och Victor Verwaal, sektionschef, infört förändringen.

Teamet tog inspiration från flera internationella sjukhus som varit föregångare i att använda titthålskirurgi vid den här typen av operationer. Det finns också andra sjukhus i Sverige som använt tekniken inom tjock- och ändtarmskirurgi, men öppen kirurgi är fortfarande standard både internationellt och nationellt.

Goda resultat

För att kunna använda sig av titthålskirurgi har Erik Agger och hans kollegor gjort en riktad satsning för att hitta en operationsteknik som fungerar, även när tarmen är svåropererad. Nu har de opererat cirka 50 patienter med titthålskirurgi i stället för öppen kirurgi. Resultaten har varit goda.

– Patienterna behöver vårdas kortare tid på sjukhuset efter operation: i snitt sex vårddygn efter titthålskirurgi, jämfört med åtta till nio dygn med öppen kirurgi. Titthålskirurgi innebär också mindre risker för komplikationer för patienten och mindre behov av avancerad smärtlindring som exempelvis ryggbedövning.

Snabbare återhämtning

Med enklare bedövning kan patienten tidigare komma upp och röra sig efter operationen, vilket minskar risken för till exempel infektioner. Ur ett långsiktigt perspektiv tror Erik Agger att det kan innebära att färre patienter behöver opereras om på grund av komplikationer. Och det i sin tur kan leda till kortare köer.

– I dag har vi långa köer till exempelvis stominedläggningar. Även här har vi börjat använda titthålsteknik, och kan vi dessutom frigöra tid för att vi inte har lika många re-operationer, så kan vi göra fler stominedläggningar.

Framöver tror Erik Agger att verksamheten kommer att utforska om det går att använda titthålskirurgi vid ännu fler tillstånd.

– Att använda det regelbundet vid stominedläggningar är ett stort steg och det kommer vi att fortsätta med. Men vi går framåt på fler fronter – nu handlar det också om att utbilda kollegor så att vi är många som kan använda den här tekniken.

Planerar forskningsprojekt

Verksamheten planerar också att starta ett forskningsprojekt där man undersöker effekten av titthålskirurgi som operationsmetod på patienter med högersidig tumörobstruktion och svullen tarm. Dagens vårdprogram har ingen tydlig rekommendation för vilken operationsmetod som är att föredra när det gäller den här patientgruppen.

– Vi planerar att kartlägga var i landet titthålstekniken används för dessa patienter, och hur det gått för de patienter som blivit opererade med titthålskirurgi, säger Erik Agger.

Segern till Lund i Forskar Grand Prix för fjärde gången i rad!

Sofie Mohlins presentation om hur forskning med kycklingembryon kan bidra till att bota en ovanlig form av barncancer tog hem segern i den nationella finalen av Forskar Grand Prix. Hennes vinst blir den fjärde raka segern i rad för Lunds universitet.

Sofie Mohlins forskning om barncancer övertygade både jury och publik i den nationella tävlingen där man på fyra minuter ska förklara sin forskning. Bild: Bodil Malmström.

– Det är jätteroligt att ha få varit med i tävlingen, och såklart jätteroligt att få vinna, säger Sofie Mohlin, docent vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lund.

Tävlingen, som ägde rum den 23 november i Stockholm, utmanar deltagarna att på endast fyra minuter presentera sin forskning på ett så fängslande, intressant och underhållande sätt som möjligt.

Sofie Mohlin.

Totalt tävlade sex forskare från olika lärosäten runt om i Sverige. Ämnena var varierade, och omfattade allt från koldioxidlagring i berggrunden och hälsoinformation till forskning om skogar och skolklimatet. Det var dock Sofies presentation som övertygade både juryn och publiken på plats på Vasateatern i Stockholm. Hon berättade med engagemang och humor om hur hon och hennes forskargrupp använder sig av kycklingembryon för att bota en cancerform som uppstår redan när barnet ligger i magen.

Hon förklarar att de behöver modeller som efterliknar den verkliga miljön för att kunna studera hur denna cancer utvecklas. Därför har de valt att använda kycklingembryon. Genom att ändra på gener, antingen sätta in eller ta bort, kan de undersöka vad som händer med embryots tillväxt och vilka förändringar som leder till cancer.

– Den kunskapen ger oss sedan verktyg som kan användas när patienten kommer in för diagnos, och för att förstå varje enskilt barns cancer. Det senare leder till att behandlingen kan skräddarsys vilket ökar chanserna för överlevnaden och minskar oönskade biverkningar. Inget barn ska behöva dö i cancer, säger Sofie Mohlin.

Tro på vetenskap och inspirera unga

Sofie Mohlin lyfter fram två viktiga anledningar till att hon medverkade i tävlingen, och varför hon anser att andra forskare också bör engagera sig.

– Att forskare når ut och presenterar sitt arbete kan få allmänheten att behålla tron på vetenskapen och förstå att dess oumbärliga kraft är av yttersta vikt. Två tydliga exempel är vaccin och klimatkrisen.

Den andra aspekten handlar om att inspirera unga människor till en framtid inom forskarvärlden menar Sofie Mohlin.

– Det är inte ovanligt att akademin ses som otillgänglig och tråkig, och eftersom jag verkligen älskar mitt jobb, vill jag ändra på den bilden. För egen del är det dessutom viktigt att stereotypen för hur en forskare ser ut och beter sig suddas ut, till exempel genom att visa att även en kvinna med två barn, och helt utan akademisk bakgrund, kan leda en egen forskargrupp.