Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

100 000 HPV-vaccinerade i Sverige – men fler behövs för att utrota sjukdomen

Den 5 december 2023 nåddes milstolpen 100 000 vaccinerade mot humant papillomvirus (HPV) i Sverige.  Det är ett stort steg på vägen mot att utrota livmoderhalscancer.

Humant papillomvirus (HPV). Illustration: GettyImages.

Genom att ta uppdaterat HPV-vaccin med samtidig HPV-screening kan livmoderhalscancer utrotas på sikt. Just nu är det personer födda mellan åren 1999 och 1994 som kan delta för att siffran ska bli ännu högre. Över 550 vaccinationsmottagningar i hela landet deltar för att få fler att delta i en studie som koordineras av centrum för cervixcancereliminering vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik (CLINTEC), Karolinska Institutet samt Karolinska Universitetssjukhuset.

Centrum för cervixcancereliminering fokuserar på att öka kunskapsbasen för design och utvärdering av effektiva strategier för eliminering av livmoderhalscancer. Här bedrivs både basala och translationella studier av tumörviruset humant papillomvirus och HPV-baserad prevention (screening och vaccination). Vid centrumet finns också en internationell referenslaboratoriefunktion som sekvenserar, dokumenterar och förvarar alla nya papillomvirus, samt ger underlag för optimal design och utvärdering av preventionen i Sverige med ett nationellt kvalitetsregister för cervixcancerprevention.

Länk till Centrum för cervixcancereliminering.

Paradoxal roll för vita blodkroppar i bröstcancerspridning

En ny studie från Karolinska Institutet visar att en viss typ av vita blodkroppar i brösttumörer både kan förhindra och främja spridningen av cancerceller till andra organ. Detta kan ha betydelse för prognosen och behandlingen av bröstcancer. Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Cell Reports.

Charlotte Rolny. Foto: Cecilia Odlind.

Bröstcancer är en vanlig cancerform som kan sprida sig till andra delar av kroppen som lungor, hjärna och benmärg. Vita blodkroppar av typen tumörassocierade makrofager (TAMs) finns i stora mängder i brösttumörer och tros kunna påverka denna spridning, till exempel genom att stimulera bildandet av nya blodkärl.

Forskare har nu studerat en speciell typ av TAMs som producerar ämnet VEGF-C. Detta ämne främjar bildandet av lymfkärl, vilket kan underlätta transporten av cancerceller till andra organ. Men dessa TAMs visade sig ha en paradoxal effekt; de minskar spridningen till lungorna, men ökar samtidigt spridningen till lymfkörtlarna. I prover från patienter med bröstcancer fann forskarna att närvaro av VEGF-C-positiva TAMs var kopplat till mildare sjukdom.

– Det verkar alltså som att dessa vita blodkroppar har en skyddande funktion. I förlängningen kan de här fynden leda till nya behandlingsstrategier som omdirigerar cancerceller till lymfkörtlarna där de gör mindre skada, säger Charlotte Rolny, docent vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet som lett studien.

Forskningen finansierades huvudsakligen av Vetenskapsrådet, Cancerfonden och Radiumhemmets forskningsfonder.

Publikation: “VEGF-C expressing TAMs rewires the metastatic fate of breast cancer cells”

 

Nytt nationellt vårdprogram om cancerrehabilitering för barn och ungdom viktigt steg för växande grupp

Gruppen unga och vuxna som överlevt sin barncancer växer tack vare effektivare omvårdnad och behandling. Ökar gör också kunskapen om sena komplikationer och hur de kan försvåra livet, både i barn- och ungdomsåren som senare i livet. För att stärka rehabiliteringen lanseras nu det första nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering för barn och ungdomar. Barncancerfonden ser många positiva förslag men oroar sig för att gruppen över 18 även fortsatt kan riskera falla mellan stolarna.

Det första nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering för vuxna lanserades 2017 och nu är det dags för barn och unga att få ett eget vårdprogram. Det är ett viktigt steg i arbetet mot de komplikationer, båda akuta och sena, som de tuffa cancerbehandlingarna orsakat. Barncancerfonden har i dagarna svarat på remissen men satsar också betydande summor på forskning för att få fram nya behandlingar som är skonsammare för barnen men också förbättrar livskvaliteten för de barn som redan drabbats.

Start redan vid diagnos

Barncancerfondens intressepolitiska expert Ebba Hemmingsson har samordnat Barncancerfondens åsikter.

– Vi är otroligt glada för att detta vårdprogram kommer till stånd och att det slår fast att rehabiliteringen ska starta redan innan behandlingen, vid diagnostillfället. Det är då vi kan påverka val som sedan kan få stora och livslånga konsekvenser för de cancerdrabbade barnen. Och det sammanfaller med att vi nu får allt bättre beslutsunderlag för val av behandling genom mer exakta diagnoser tack vare den satsning på helgenomsekvensering, GMS barncancer, som Barncancerfonden är huvudfinansiär av.

Likvärdig rehabilitering ett mål

Tidigare undersökningar visar att barncancervården inte erbjuder likvärdig rehabilitering för barn med cancer utan att den beror på vilken region barnet bor i. Syftet med det nya vårdprogrammet är att regionerna ska få stöd i att ta fram och erbjuda alla barn med cancer en likartad rehabilitering. Det övergripande målet är att förebygga problem på grund av sena komplikationer och ge barn och ungdomar ökade möjligheter att återträna funktioner samt ge de som får kvarstående sena komplikationer hjälp med anpassning för att främja aktivitet och delaktighet på fritiden och i skolan.

– Styrkan i programmet är att man ser att hela familjen är drabbad och behöver olika typ av stöd men också att man lyfter fram vilka kompetenser som måste involveras i vården och det tidigt. Om man inte har koll på olika förmågor innan barnet behandlats blir det svårt att se och följa påverkan från behandlingen och sätta in tidig och individanpassad rehabilitering, menar Ebba Hemmingsson.

Syskonen behovs lyfts fram

Barncancer är en sjukdom som drabbar hela familjen. Barncancerfonden har också tidigare särskilt lyft behovet av att syskon till cancersjuka barn bör betraktas som anhörig med särskilda behov vilket nu tydliggörs i det nya vårdprogrammet.

– Barncancerfonden finansierar syskonstödjare men det är viktigt att vården informerar om att de finns och uppmuntrar till kontakt. Syskon bör också erbjudas samtal med kurator eller psykolog beroende på sin situation. Vi hoppas också att deras rätt till stöd framöver ska stärkas ännu mer genom att hälso- och sjukvårdslagen uppdateras så att syskon definieras som anhöriga i juridisk mening.

Vuxna överlevares behov behöver stärkas

Viktigt är också att vårdprogrammet tydliggör att begreppet sekundär prevention även omfattar barn och unga och att risk för efterföljande cancer är ett viktigt uppföljningsområde för tidig upptäck. Men just ansvarsfördelningen mellan uppföljningsmottagningarnas ansvar som regleras i ett annat vårdprogram och detta nya program är något som oroar menar Ebba Hemmingsson.

– Uppföljning efter barncancer beskrivs i nationellt vårdprogram för långtidsuppföljning efter barncancer och det gör att vi undrar vilket av vårdprogrammen för cancerrehabilitering, det för barn och ungdomar eller det för vuxna, som ansvarar för att ge rekommendationer avseende rehabiliteringsinsatser för personer som fyllt 18 år och behandlats för cancer i barndomen. Så som respektive vårdprogram idag uttrycker giltighetsområde så tillgodoses inte denna målgrupps rehabiliteringsbehov i vare sig det ena eller det andra vårdprogrammet.

Egen satsning för effektivare behandling

Men rehabilitering och fokus på sena komplikationer handlar inte bara om att ge den bästa möjliga vård som finns idag utan också om att få fram nya behandlingar som kan både öka överlevnaden och minska sena komplikationer. Här gör Barncancerfonden en extra femårig satsning på både insamlande av data, skapandet av ett nationellt nätverk och utlysning av medel.

– Det här är ett område där vi just nu ser stora satsningar inte bara i Sverige utan även internationellt. Barn och unga ska leva många år efter sina behandlingar och samhället behöver se till att det går att göra så bra som möjligt, avslutar Ebba Hemmingsson.

Miljoner till forskning om personcentrerat stöd vid stamcellstransplantationer

Patienter som genomgår en stamcellstransplantation behöver vårdas lång tid på sjukhus och får ofta fysiska och psykiska besvär av sin behandling. Annika Malmborg Kisch, sjuksköterska på Skånes universitetssjukhus, forskar om hur vården kan bli bättre på att stödja patienterna och deras närstående. Nu har hon tilldelats 5,5 miljoner kronor av Vetenskapsrådet till sin fortsatta forskning.

Inom ramarna för forskningsprojektet aCent arbetar Annika Malmborg Kisch med att ta fram en sjuksköterskeledd modell för hur ett mer individualiserat stöd kan användas i vården av patienter som genomgått stamcellstransplantation.

Stamcellstransplantation används främst som behandling mot vissa cancersjukdomar, och innebär att en person får nya blodbildande stamceller. Det är en påfrestande behandling som innebär många förberedelser och lång återhämtning för patienten.

– Målet är att behandlingen ska vara botande men det är inte alltid det blir så. För de flesta patienter medför transplantationen komplikationer som ibland finns kvar hela livet, säger Annika Malmborg Kisch, sjuksköterska inom hematologin på Skånes universitetssjukhus.

I Sverige genomförs ungefär 300 så kallade allogena stamcellstransplantationer varje år, då patienten får stamceller från en frisk donator. Som sjuksköterska har Annika Malmborg Kisch jobbat nära dessa patienter under många år, och sett ett behov av tydligare struktur kring förberedelser och mer personcentrerat stöd.

Modell för ökat stöd

Tillsammans med kollegor vid bland annat Karolinska universitetssjukhuset driver hon därför forskningsprojektet aCent, som syftar till att ta fram en sjuksköterskeledd modell för hur ett mer individualiserat stöd kan användas i vården. Projektet ska utvärdera hur modellen påverkar livskvaliteten för patienter och närstående.

Annika Malmborg Kisch.

– Vi inom vården behöver bli ännu bättre att ställa frågan ”Vad är viktigt för just dig?” till patienterna, och sedan agera på svaret. Och närstående glöms ofta bort under patientens vårdprocess, trots att tidigare studier visat att om närstående känner sig trygga och välinformerade så hjälper det patienten, säger Annika Malmborg Kisch.

Modellen som hon och hennes forskarkollegor tagit fram innehåller webbutbildningar för sjuksköterskor och en anpassad struktur med användning av samtalsunderlag för stöd till patienter och närstående. Under projektets gång har de genomfört kartläggande studier om patienters och närståendes situationer och behov av stöd samt pilotstudier, där de har fått positiv respons.

Stor studie med sex sjukhus

Just nu pågår utvärdering och analys av en pilotstudie där modellen testats i Lund och Stockholm. Nästa steg är att göra en större studie med start under våren 2024 där samtliga sex sjukhus i landet som gör stamcellstransplantationer kommer att ingå. Patienter och närstående på sjukhus i Lund och Stockholm kommer att få tillgång till modellen, och övriga sjukhus blir kontrollgrupp för studien.

Nu har Annika Malmborg Kisch tilldelats 5,5 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för att kunna fortsätta bedriva forskning. Anslaget innebär att hon kan forska på halvtid och dessutom anställa en doktorand till projektet.

– Förhoppningen är att den modell vi tar fram kommer att upplevas som meningsfull för både patienter och närstående och sjuksköterskor som jobbar med den. Om vi får positiva resultat kan modellen förhoppningsvis användas även för andra patientgrupper.

Fakta: Forskningsprojektet aCent

  • aCent är en modell för personcentrerad vård och stöd vid allogena stamcellstransplantationer.
  • Projektet är ett samarbete mellan Karolinska universitetssjukhuset, Skånes universitetssjukhus, Lunds universitet, Linnéuniversitet, Marie Cederschiöld högskola, Sophiahemmet Högskola och Karolinska Institutet.
  • Projektet drivs med medel från Blodcancerfonden, Sjöbergstiftelsen och Vetenskapsrådet.

Fakta Skåne University Hospital Comprehensive Cancer Centre

  • Forskningsprojektet ryms inom ramen för Skåne University Hospital Comprehensive Cancer Centre (SUHCCC). SUHCCC är ett samarbete mellan Skånes universitetssjukhus, Lunds universitet (LU), Regionalt cancercentrum syd (RCC syd), Medicinsk service och Mobila team och palliativ vård inom Primärvården.
  • Cancercentrumet arbetar för att främja kliniknära forskning, snabbare tillgång till nya behandlingsmetoder för patienter med cancer, ökad delaktighet för patienten och ännu högre kvalitet i cancervården genom ett mer strukturerat samarbete.

Satsning på patientinformation – nu finns översättningar till engelska och arabiska

Sedan 2018 finns patientinformation kopplad till alla regimer i regimbiblioteket. Nu finns patientinformationen även tillgänglig på andra språk än svenska. Regimbiblioteket har i dagsläget översatt över 500 patientinformationer till engelska och 250 till arabiska.

Så här hittar du översättningarna

Bredvid regimbeskrivningen i regimbiblioteket finns en jordglob som betyder att det finns översättningar. Klicka på den för att välja på vilket språk du vill ladda ner patientinformationen.

I regimbiblioteket finns information om hur läkemedel ska doseras och handläggas. Regimbiblioteket har under en längre tid arbetat med att ta fram och översätta patientinformationen till fler språk än svenska för att på så sätt göra den mer tillgänglig. Nu har man kommit en bit på vägen, och fortsätter arbetet med att välja vilken patientinformation som ska översättas härnäst.

– Vi är jättenöjda med arbetet vi gjort hittills, men det slutar inte här. Nu arbetar vi med att identifiera vilka regimer vi ska prioritera och översätta härnäst. Vi hoppas kunna få hjälp av professionen att hitta de patientinformationer som är mest värdefulla att översätta, säger Ulrika Landin.

Större användningsområde för patientinformationen

Diana Khoshaba, kontaktsjuksköterska och behandlingssjuksköterska på en hematologmottagning i Region Jönköping.

Diana Khoshaba arbetar som kontaktsjuksköterska och behandlingssjuksköterska på en hematologmottagning i Region Jönköping. Hon berättar om sin användning av regimbiblioteket och patientinformationen.

– Jag använder regimbiblioteket dagligen och har som rutin att titta igenom kurerna och administreringsinformation. Patienter får ta del av patientinformation om de inte fått det tidigare. Vi har som rutin att patienten får informationen vid behandlingsstart och nu när patientinformationen finns översatt till andra språk kommer den att få ett ännu större användningsområde, säger Diana Khoshaba.

Innan översättningen av patientinformationen fanns, gav Diana den skriftliga informationen på svenska och försökte kommunicera den med patienterna med hjälp av tolkar. Översättningen har underlättat hennes arbete med att säkerställa att patienten får samt förstår den skriftliga informationen och undvika att viktig information missas. Diana anser att översättningen av patientinformationen har varit till stor nytta för både henne och patienterna.

– Det underlättar för mig i mitt arbete och det är väldigt viktigt att patienten får skriftlig information som den förstår. Det är lätt att glömma när det är mycket för patienten, vilket hindrar informationen från att nå fram.

Diana anser att översättningarna minskar risken för missförstånd och ökar tryggheten i patientmötet.

– En välinformerad patient är en trygg patient och översättningarna hjälper mig att minska risken för missförstånd i patientmötet. Med patientinformationen kan patienten även lättare följa de medicinska råden och bli mer delaktig i sin vård, säger Diana Khoshaba.