Ingela - Onkologi i Sverige

Människor utsätts för cancerframkallande ämnen i onödan

Sexvärt krom är ett starkt cancerframkallande ämne som kan användas vid tillverkning av till exempel färg och rostskydd samt ytbehandling av metallprodukter. Det kan också frisättas vid tillverkning av eller svetsning i rostfritt stål. I Sverige exponeras ungefär 18 000 arbetare för sexvärt krom på sin arbetsplats. Forskare vid Lunds universitet har nu gjort en kartläggning av de risker som arbetstagarna utsätts för. De hävdar att gränsvärdet är för högt och att människor utsätts för cancerframkallande ämnen i onödan.

Karin Broberg, professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. Foto: Åsa Hansdotter, Lunds universitet.

Senast det gjordes en kartläggning i Sverige om sexvärt krom var 1996 och det nästan 30 år gamla gränsvärdet är ett tekniskt uträknat värde och baseras alltså inte på hur många som faktiskt blir sjuka. Gränsvärdet i dag ligger på 5 mikrogram/kubikmeter luft. Det motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering.

– Nivån för sexvärt krom i Sverige är idag femhundra gånger högre än vad vi normalt accepterar för cancerframkallande ämnen utomhus. Vi ligger också högre än andra länder som exempelvis Danmark, Holland och Frankrike. Danmark sänkte sitt gränsvärde till 1 mikrogram/kubikmeter efter en larmrapport för ett par år sedan, säger Karin Broberg, professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet.

Många minns kanske filmen Erin Brockovich som baseras på en verklig miljöskandal med sexvärt krom i 90-talets USA. Men sedan 90-talet har vi hunnit glömma bort hur farligt ämnet är. Det har nu dock aktualiserats i flera europeiska länder – just på grund av att arbetare fortfarande insjuknar i lungcancer från sexvärt krom.

Karin Broberg har under de senaste två åren lett en ny kartläggning om i vilken omfattning anställda i Sverige utsätts för sexvärt krom och hur arbetsgivare hanterar riskerna. Genom att mäta luft, blod och urin hos arbetare som exponeras, hoppas forskarna att resultaten ska ligga till grund för nya gränsvärden.

Malin Engfeldt, forskare i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. Foto: Åsa Hansdotter, Lunds universitet.

– Hos 81 procent av arbetarna på företagen uppmättes lufthalter under 1 mikrogram/kubikmeter, men 7 procent överskred det svenska gränsvärdet. Störst risk löpte de som svetsade i rostfritt stål, säger Malin Engfeldt, forskare vid Lunds universitet.

Studien visade också att de som arbetar med tillräcklig ventilation har lägre halter krom i kroppen. Däremot hade de som använde andningsskydd högre halter krom i kroppen än de som inte använde andningsskydd. Förklaringen kan vara att den enskilde arbetstagaren har svårt att veta när andningsskydd behövs eller inte. Man tar av andningsskyddet för tidigt, eller utsätter medarbetare i närliggande arbete. Dessutom räcker det att man inte rakat sig på morgonen, så sluter skyddet inte tätt och förlorar därmed upptill 90 procent av sin effekt.

– Andningsskydd ger en falsk trygghetskänsla. Genom att arbetsgivare framhåller vikten av personlig skyddsutrustning lägger man över ansvaret på arbetstagaren, medan det borde vara arbetsgivaren som i första hand ska eliminera kromexponeringen genom tekniska lösningar, säger Malin Engfeldt.

För att arbetsgivare ska kunna införa rätt åtgärder, måste de först förstå vilka risker som arbetstagarna utsätts för. Idag finns ingen transparens för vilka nivåer som är farliga, utan många har en uppfattning om att alla gränsvärden är trygga, vilket inte ger företag något incitament att jobba med säkerheten. Karin Broberg ifrågasätter vilka signaler myndigheterna sänder ut när de accepterar att vissa människor exponeras för cancerframkallande ämnen ute i industrin, när det finns lösningar för att förhindra sjukdomar som lungcancer och KOL.

– I Sverige tror vi att vi är så bra på arbetsmiljö men vi behöver aktivt jobba med att sänka exponeringen av tungmetaller. Sexvärt krom är ett exempel men det finns även andra. På mindre företag och hos underleverantörer, brister det i information om risker och det skulle behövas inspektioner på ett helt annat sätt än vad som förekommer idag. Det finns åtgärder som minskar exponeringen av krom, men då måste man först förstå vikten av att använda utrustningen rätt, avslutar Karin Broberg.

Läkare som ger negativa besked upplevs som mindre empatiska

Cancerpatienter som tog emot ett negativt sjukdomsbesked upplevde läkarna som mindre empatiska än patienter som fick ett mer positivt besked. Lundaforskarna bakom studien tror dels att det handlar om rollen som budbärare av ett så negativt besked. Men också om att läkare i en slimmad vårdorganisation tenderar att tappa bort mottagandet av patientens känslor.

Mattias Tranberg, psykolog, forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund och Palliativt utvecklingscentrum, Lunds universitet. Foto: Ingemar Hultquist, Lunds universitet.

I studien ingick 186 cancerpatienter vid onkologisk avdelning på Skånes universitetssjukhus i Lund. De besked som de 17 läkarna lämnade till patienter inom ramen för studien, handlade om hur sjukdomen utvecklade sig.

– Beskeden delades in i negativa eller neutrala/goda. Negativa kan vara att personen återinsjuknat i cancer, eller att cancern har vuxit eller spridit sig. Neutrala eller positiva besked är att sjukdomen är stabil, att behandlingen går som väntat, får tumören att krympa till exempel, säger Mattias Tranberg, psykolog och forskare vid Palliativt utvecklingscentrum*, Lunds universitet.

Patienterna skulle sedan skatta läkarens empatiska förmåga, baserat på tillfället då beskedet gavs. När det kom till hur läkaren upplevdes lyssna och känna med patienten var skillnaden stor mellan grupperna, säger Mattias Tranberg.

– De som fick dåliga besked uppfattade läkaren som mindre empatisk. Framför allt kände de sig mindre lyssnade på, trots att de samtalen i genomsnitt varade elva minuter längre än de där beskedet varit positivt. Det var mest läkaren som pratade tyckte de, läkaren fokuserade mer på informationen och budskapet än på mottagandet.

Det kompletterar bilden i en av Mattias Tranbergs tidigare studier, där läkare vittnade just om detta: att de koncentrerat sig för mycket på det kliniska budskapet och tappat bort mottagarens känslor och reaktioner. I samma studie uppgav läkare att de upplevde sig lastade i egenskap av budbärare. En faktor som däremot förvånade Mattias Tranberg i den nya studien var att så få läkare och patienter kände varandra sedan tidigare. I enbart sex procent av fallen då ett negativt besked gavs kände läkaren och patienten varandra väl. I 61 procent av fallen hade de aldrig träffats förut. Med så få av läkarna och patienterna som kände varandra, går det inte att statistiskt avgöra själva relationens betydelse för empatiupplevelsen, menar Mattias Tranberg.

Jacob Engellau, docent i onkologi vid Lunds universitet, överläkare Skånes universitetssjukhus. Foto: Privat.

– Men det är ju lätt att förstå, rent psykologiskt, att en okänd läkare som ger dig ett negativt besked inte framstår som empatisk. Sådant kan lätt upplevas som ett regelrätt angrepp. Men när en läkare du känner säger ”jag är så ledsen att detta har hänt”… ja, då vet du att läkaren verkligen känner med dig, säger Jacob Engellau, en av forskarna bakom studien.

Han är docent vid Lunds universitet, överläkare i onkologi vid Skånes universitetssjukhus i Lund och handleder yngre läkare i patientkommunikation. De vittnar ofta om det plågsamma med bristande vårdkontinuitet.

– Att bygga en vi-känsla är ett vanligt sätt för att tackla en svår situation känslomässigt. Det ger läkare och patient möjlighet att dela resan, vilket ger patienten en enorm trygghet – och gör jobbet mer hanterbart för läkaren. Men det kräver förstås tid och mellanmänskliga möten, säger Jacob Engellau.

Han erfar att vården under många år frångått det personcentrerade arbetssättet för att istället ge plats åt en mer slimmad, tidspressad ”vårdproduktion”.

– Att skapa kontinuitet har visat sig vara det mest svårbemästrade inom sjukvården. Det är ett enormt bekymmer, och en källa till bland annat överbehandling, ökade konflikter och svårigheter att skapa relationer, säger Jacob Engellau.

Läs publikationen här.

NT-rådet: Enhertu vid HER2-låg bröstcancer

NT-rådets rekommendation till regionerna är att Enhertu (trastuzumab deruxtekan) som monoterapi bör användas för behandling av vuxna patienter med icke-resektabel eller metastaserad HER2-låg bröstcancer som tidigare fått kemoterapi för metastaserad sjukdom eller utvecklat recidiv under eller inom sex månader efter avslutad adjuvant kemoterapi.

NT-rådet har sedan tidigare en rekommendation för Enhertu vid HER2-positiv bröstcancer, den här rekommendationen avser HER2-låg bröstcancer.

Tillståndets svårighetsgrad är hög.
Tillståndet är vanligt.
Osäkerheten i den vetenskapliga dokumentationen är låg.
Osäkerheten i den hälsoekonomiska värderingen är måttlig.

NT-rådets ställningstagande i denna rekommendation bygger på patientnyttan för den aktuella patientgruppen med målsättning att förlänga tiden till progression och förbättra överlevnaden vid ett fortskridande sjukdomstillstånd. Signifikant förbättrad progressionsfri överlevnad (PFS) och total överlevnad (OS) hos patienter som behandlats med Enhertu jämfört med TPC (läkarens val av kemoterapi) är visat i studien som ligger till grund för godkännandet av indikationen.

Läs hela rekommendationen.

Umeå först ut med beslut om genetisk diagnostik av barncancer i egen regi

Norra sjukvårdsregionen där Barncancercenter vid Norrlands universitetssjukhus ingår har fattat beslut om att införa helgenomsekvensering i rutinsjukvården. Foto: Ulrika Wikström.

– Grunden till en framgångsrik behandling finns i rätt diagnos, därför innebär införandet av helgenomsekvensering i rutinsjukvården att vi får bättre förutsättningar att utveckla behandlingarna av barncancer, säger Frans Nilsson barnonkolog och medicinsk chef vid barnonkologiskt centrum i Umeå. Där har de som första region i Sverige fattat beslut om hur de ska finansiera införandet av helgenomsekvensering i rutinsjukvården.

Sedan 2021 har samtliga sjukvårdsregioner i Sverige erbjudit alla barn som insjuknar i cancer att få sin diagnos genom så kallad helgenomsekvensering, vilket innebär att hela arvsmassan i barnets tumörceller kartläggs, liksom DNA i friska celler från annan vävnad eller blod. Sekvenseringen har hittills finansierats via Barncancerfonden och Socialdepartementet, och projektet har bedrivits inom ramen för den nationella satsningen GMS, Genomic Medicine Sweden. Planen har hela tiden varit att finansieringen av helgenomsekvenseringen, om projektet föll väl ut, skulle övertas av regionerna och att diagnosmetoden på sikt ska ersätta nuvarande diagnosmetoder.

Magnus Hedström, områdeschef för länssjukvårdsområde 1 där både barnonkologi och Laboratoriemedicin ingår. Foto: Angelica Säfvenberg.

Barncancercenter vid NUS, Norrlands universitetssjukhus, diagnosticerar och initierar all onkologisk behandling för barn med cancer inom norra sjukvårdsregionen. I den mån det är möjligt utförs sedan onkologisk behandling även på barnets hemsjukhus. Norra sjukvårdsregionen är inte bara först ut med beslutet att ta över finansieringen utan NUS bygger också ut sin laboratoriediagnostiska verksamhet med ny utrustning så att helgenomsekvenseringen till hösten kan göras på sjukhuset.

– Vi gör just nu stora satsningar och investeringar för att kunna göra den genetiska analysen för norra sjukvårdsregionen själva här på sjukhuset. Den nya tekniken gör att vi kan utveckla nya forskningssamarbeten med Umeå universitet, men jag ser också att vuxna patienter och patienter med sällsynta diagnoser kommer ha stor nytta av det vi nu bygger upp, säger Magnus Hedström, områdeschef för länssjukvårdsområde 1 där både barnonkologi och Laboratoriemedicin ingår.

Frans Nilsson, barnonkolog och medicinsk chef vid barnonkologiskt centrum i Umeå. Foto: Therése Strömberg.

Frans Nilsson, som är barnonkolog och medicinsk chef vid barnonkologiskt centrum i Umeå vill också framhäva att barncancerforskningen kommer att fortsätta fast regionerna tar över finansieringen.

– Att vi nu tar över ansvaret och kostnader för helgenomsekvenseringen innebär inte att vi minskar fokuset på forskningen. Vi har flera diagnoser där behovet av nya mer effektiva behandlingar är stort, men vi behöver också skräddarsy nuvarande behandlingar bättre så att vi minskar de sena komplikationerna som idag drabbar mer än vartannat barn.

Britt-Marie Frost, Barncancerfondens forskningschef är glad över att regionerna nu börjar deklarera att de tar över finansieringen för diagnostiken under våren.

– Barncancerfondens viktigaste uppgift är att stimulera till och finansiera forskning som ökar överlevnaden och minskar sena komplikationer. När regionerna finansierar diagnostiken kan vi stötta nya projekt som kan använda de data vi får från helgenomsekvenseringarna och kombinera det med annan data för att se till att precisionsdiagnostiken kan leda till att fler barn får en individanpassad läkemedelsbehandling.

Läs mer om nyttan av helgenomsekvensering.

FAKTA norra sjukvårdsregionen:

Varje år insjuknar omkring 30–35 barn i norra sjukvårdsregionen, i en cancersjukdom.
150–200 barn är under vård eller aktiv uppföljning för en cancersjukdom inom norra sjukvårdsregionen.
I norra sjukvårdsregionen finns ungefär 1000 barncanceröverlevare.
Barncancercenter vid NUS diagnosticerar och initierar all onkologisk behandling för barn med cancer inom norra sjukvårdsregionen.
Onkologisk behandling genomförs på barnets hemsjukhus, om det är möjligt, men på grund av långa avstånd sker mycket av behandlingen på barnonkologiskt centrum på NUS.

FAKTA GMS Barncancer:

Satsningen inom barncancer startade 2019 med ett uppstartsbidrag från Barncancerfonden på 15 miljoner kronor och görs tillsammans med Barntumörbanken.
Proverna som analyseras samlas in vid Sveriges sex barnonkologiska. centrum som ligger i Stockholm, Göteborg, Lund, Uppsala, Linköping och Umeå.
Målet för GMS barncancer är att införa molekylärgenetiska analyser i rutinsjukvården för barn med cancer för att förfina diagnosen och förbättra behandlingsmöjligheterna.
För att GMS Barncancer ska kunna övergå i rutinsjukvården krävs långsiktig finansiering från regionerna.

NT-rådet öppnar för ny behandling vid kronisk blodcancersjukdom

NT-rådet rekommenderar att Tecvayli (teklistamab) kan användas för behandling av vuxna patienter med svårbehandlat multipelt myelom.

Rekommendationen är att Tecvayli kan användas för behandling av vuxna patienter med recidiverande och refraktärt multipelt myelom som har fått minst tre tidigare terapier och som har uppvisat sjukdomsprogression vid den senaste behandlingen.

– Den här typen av terapi kommer att göra stor skillnad för de patienter med myelom som har aktiv sjukdom trots flera tidigare behandlingar säger Åsa Derolf, ny ordförande i NT-rådet.

I samband med nationell samverkan för Tecvayli har nationella förhandlingar genomförts med det aktuella företaget, vilket har resulterat i avtal som innebär återbäring av en del av kostnaden för Tecvayli till regionerna.

NT-rådet har också samrått med vårdprogramgruppen för multipelt myelom för bedömning om data som finns avseende effekt och säkerhet, och hur läkemedlet bör doseras. Och detta finns beskrivet i den uppdaterade versionen av det nationella vårdprogrammet för myelom.

Behandlingskostnaden för Tecvayli är mycket hög och behandlingen ska följas upp noggrant. Många nya läkemedel är så högt prissatta av företagen att de inte kan bedömas som kostnadseffektiva. Förhandlingar och avtal är därför många gånger nödvändiga för att NT-rådet ska kunna utfärda en positiv rekommendation. I det här specifika fallet har NT-rådet, efter dialog med vårdprogramgruppen för multipelt myelom och läkemedelsföretaget, utgått ifrån att läkemedlet ska kunna användas med en glesare dosering än den officiellt angivna vilket påverkar behandlingskostnaden.

Läs NT-rådets rekommendation.

Nationella vårdprogrammet för myelom.

Första nationella nätverksträffen för kontaktsjuksköterskor inom barnonkologi

Under en heldag i Stockholm samlades närmare fyrtio kontaktsjuksköterskor inom barnonkologin. Deltagarna knöt nya och värdefulla kontakter och delade med sig av sina erfarenheter.

Lisa Lindheimer, kontaktsjuksköterska inom barncancervården vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Lisa Lindheimer, kontaktsjuksköterska inom barncancervården vid Karolinska Universitetssjukhuset, har länge haft en tanke om att anordna en träff och samla alla Sveriges kontaktsjuksköterskor inom barnonkologin i ett nätverk. I mitten av januari ägde den första nätverksträffen rum. Närmare fyrtio kontaksjuksköterskor från samtliga sex sjukvårdsregioner deltog.

– Många var positiva till initiativet och intresset var stort. Det var kul att så många reste till Stockholm och tog sig tid. Flertalet undrade om det var möjligt att medverka digitalt, men vi valde att inte hålla ett hybridmöte. Det var ett värdefullt första steg för att knyta nya band, vilket var det viktigaste med dagen.

Lisa Lindheimer berättar att rollen som kontaktsjuksköterska inom barncancervården är relativt ny, i alla fall i Region Stockholm där den infördes under hösten 2021.

– Det är en givande roll där vi får möjlighet att följa familjerna under en längre tid och verkligen lära känna dem. Under träffen var det intressant att höra hur man arbetar i andra delar av landet. Det ser väldigt olika ut vad man har för förutsättningar och hur det är organiserat.

Johanna Paulander, kontaksjuksköterska och kollega till Lisa Lindheimer, deltog också under nätverksträffen och fyller i.

–Trots en del olikheter verkar vi överens om att det som driver oss är det personliga mötena och att finnas där för familjerna. Vi är oftast bara ett samtal bort när familjerna har en snabb fråga eller om de vill stämma av något.

Lisa Lindheimer berättat att inspirationen till att skapa nätverket kom från det välfungerande nätverket för konsultsjuksköterskorna.

– Framåt ligger fokus på att utveckla nätverket. Vi har insett att det är enklare att utse flera samordnare i stället för att ha en grupp på över femtio personer där all kommunikation sköts. Inför nästa år tar kontaksjuksköterskorna från Göteborg över stafettpinnen och anordnar nästa träff. Förhoppningen är att vi ses en gång om året, avslutar Lisa Lindheimer.

Unga cancersjuka och deras familjer kan behöva tillgång till medicinsk information via journalen

Barn mellan 13 och 16 kan idag inte läsa sin journal digitalt. Under samma period har inte heller vårdnadshavaren tillgång till den unges journal. Det kan försvåra barnets rätt till information och medinflytande men också göra det svårt för föräldrar att stötta sina barn under en svår period i livet. Barncancerfonden tycker att den nyligen presenterade utredningen om tillgång till den digitala journalen lägger fram många kloka förslag men att man även bör öppna upp för vissa undantag.

Regeringen gav i början av året ett antal myndigheter nya uppdrag i regleringsbreven för 2024. Uppdrag som ska bidra till att barn ges möjlighet till delaktighet och att myndigheter och dess verksamheter ska vara tillgängliga och anpassade för barn. Barncancerfonden vill i det sammanhanget lyfta att även hälso- och sjukvården behöver öka sin tillgänglighet, något Barncancerfonden i slutet av 2023 lyfte i remissvaret på Socialdepartementets utredning ”Elektronisk tillgång till barns uppgifter inom hälso-och sjukvården och tandvården”.

Barnrättsperspektivet ska styra

Barncentrerad vård har sin grund i barns delaktighet i hälso- och sjukvårdsarbetet. Barnets rätt till information och medinflytande är en av de bärande principerna. Möjligheten att läsa sin journal på nätet kom 2012 och sedan 2016 finns tillgång till nätjournalen i alla landsting genom 1177 Vårdguiden. Men det gäller inte barn mellan 13 och 16 år. Barncancerfonden var inte en officiell remissinstans för den aktuella utredningen men valde ändå att skicka in synpunkter då frågan är så viktig. Tillgång till sina egna data och den egen journalen är en förutsättning för att visionen om en mer personcentrerad och nära vård även ska omfatta unga patienter. Barncancerfonden delar därför bedömningen att det inte är ändamålsenligt att införa fasta åldersgränser, utan att en individuell bedömning utifrån barnets ålder och mognad samt hälsotillstånd ska vara ledande i beslutet om tillgång.

Helena Fond, intressepolitisk expert på Barncancerfonden. Foto: Anna Schori.

Livshotande sjukdomstillstånd ställer andra krav på tillgång till information

Helena Fond, intressepolitisk expert Barncancerfonden, ser positivt på flera av utredningens förslag men saknar ett förslag på ett undantag – att i samband med potentiellt livshotande sjukdomstillstånd, som tillexempel barncancer, överväga obligatorisk elektronisk tillgång till barns hälso- och sjukvårdsuppgifter för vårdnadshavare även efter 13 år.

– Vi menar att när ett barn eller ungdom insjuknar i cancer hamnar de i en svår kris. Det kan till och med vara så att den unga i perioder inte vill, eller har förmåga att kännas vid sin diagnos. För att kunna stötta barnets vård- och omsorgsbehov under och efter behandling är stöttning och delaktighet från vårdnadshavare helt avgörande och här kan tillgången till barnets journal vara ett hjälpmedel.

Det glapp som uppstår under de tre år där varken barnet eller vårdnadshavaren har tillgång till nätjournalen kan försvåra både de ungas och vårdnadshavares möjligheter att få viktig information men också sköta kontakterna med hälso- och sjukvården.

– Barns integritet och behov av skydd måste även fortsättningsvis vara centralt i utvecklingen av hälso-och sjukvården, samtidigt som relevanta avvägningar görs mot behovet av utlämning av medicinska uppgifter.  Avsaknad av viktig medicinsk information kan få allvarliga konsekvenser i samband med eller efter svår och potentiellt livshotande sjukdom, såsom barncancer, säger Helena Fond.

Subkutan beredning med nivolumab lika effektiv som intravenös Opdivo

Första resultaten från fas 3-studien CheckMate-67T, där subkutan beredning av Opdivo jämförts med intravenös administrering, presenterades på ASCO GU 2024 i januari.

Studien visade likvärdighet (non-inferiority) när det gäller farmakokinetik, effekt och säkerhet. ”Resultaten från CheckMate-67T-studien är ett kvitto på vår omfattande kunskap inom immunterapi för behandling av solida tumörer. Att utforska nya administreringssätt kan ge mer flexibilitet och möjlighter både för patienter och sjukvårdspersonal säger Karin Andersson, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb i Sverige.

Läs hela pressmeddelandet.

Blockerar aquaporiner och därmed cancertillväxt

Aquaporiner är ett protein som reglerar vattenflödet in och ut ur celler. Dessa proteiner har visat sig spela roll vid både cancer och diabetes typ 2. Nu har en forskargrupp vid Lunds universitet lyckats hitta en läkemedelskandidat som binder till proteinet, något som visat sig påverka leukemicellers tillväxtförmåga. Studien publiceras i PNAS.

Karin Lindkvist, professor i cellbiologi vid Lunds universitet. Foto: Ingemar Hultquist, Lunds universitet.

Aquaporiner är vattenkanaler som finns i cellernas membran. Deras roll är att underlätta transport av vatten och andra mindre molekyler till och från celler. På så sätt reglerar de flödet och trycket i cellen. Aquaporiner är centrala för många mekanismer i våra celler och spelar även en viktig roll vid flera sjukdomstillstånd som till exempel cancer och diabetes typ 2.

– Det verkar som om cancerceller kan öka antalet aquaporinerna för att förbättra sin egen överlevnad och öka sin spridningsförmåga, säger Karin Lindkvist, professor i cellbiologi vid Lunds universitet och strukturbiologiforskare.

Därför är det intressant att försöka utveckla nya läkemedel som blockerar aquaporinernas aktivitet. Men för att kunna skapa nya läkemedelskandidater måste forskarna först få kunskap om hur de binder till aquaporinerna. Med hjälp av kryoelektronmikroskopi, som är en teknologi med extremt hög upplösning, har forskarna nu för första gången lyckats ta fram en bild av ett aquaporin med en läkemedelskandidat bunden till proteinet. De har också visat att läkemedelskandidaten påverkar leukemicellers tillväxtförmåga genom att inaktivera aquaporinern

– Genom att förstå hur proteinet är uppbyggt och hur läkemedel fäster vid det, försöker vi förstå hur cancercellerna reagerar på nya läkemedelskandidater. Det innebär att vi nu kan börja utveckla nya och bättre läkemedelskandidater som slår selektivt mot vissa grupper av aquaporiner för att sedan gå vidare och undersöka läkemedelseffekten för olika cancerformer, avslutar Karin Lindkvist.

Läs publikationen här.

Metoder för precisionsdiagnostik bedöms öka med 170 procent på fem år

Precisionsdiagnostiska metoder bedöms öka med 170 procent på fem år, enligt experter. Metoderna är en förutsättning för att kunna ge precisionsläkemedel, och därför en central del i det jämlika införandet. Det är bakgrunden till den lägesbild och framtidsspaning som Regionala cancercentrum i samverkan nu publicerar.

Precisionsmedicin förutsätter utvecklade diagnostiska metoder.

Precisionsmedicinen har under de senaste åren blivit en allt större del av cancervården och är även fortsatt på stark frammarsch. Den kommer bli en naturlig del i framtidens cancervård, men vägen dit kommer att innebära utmaningar. Både vad gäller behov av nya arbetssätt och utmaningar kring hur metoderna ska införas på ett jämlikt sätt.

– Både vården och politiken har identifierat precisionsdiagnostik som ett viktigt område där organisation och finansiering samtidigt ännu inte klarnat. Vi hoppas att rapporten ska kunna fungera som stöd för den fortsatta kliniska implementeringen av precisionsmedicin vid cancer, säger Anders Edsjö, en av deltagarna i arbetsgruppen som tagit fram rapporten. Anders Edsjö är sektionschef inom klinisk genetik, patologi och molekylär diagnostik i Region Skåne, ordförande i den Nationella arbetsgruppen för Cancergenomik och molekylär patologi samt vice föreståndare för GMS.

Fem diagnostiska metoder bedöms öka mest

Ett syfte med rapporten är att förbereda vården på vilka metoder som står på närmst på tur att införas i klinisk rutin. Flera metoder används redan men bedöms få ökad betydelse.

De fem metoder som bedöms få ökat genomslag under de kommande fem åren är

Bildgivande diagnostik (PET-DT/MR)
Avancerad bildanalys av patologibilder
DNA-analys
RNA-analys
Analys av flytande biopsier (vätskebiopsier)

Företrädare för de nationella vårdprogramgrupperna bedömer att precisionsdiagnostiska metoder kommer att bli aktuella för allt fler patienter under de kommande fem åren. Ett försök till kvantifiering visar att vissa metoder kommer att öka med cirka 170 procent mellan 2022 och 2028.

Antalet analyser med genpaneler och helgenomsekvenseringar i Sverige 2017–2022 samt beräkning av utvecklingen 2023–2028 baserat på genomsnittlig tidigare årlig ökning.

Snabb utveckling förutsätter proaktivt införande

Den precisionsdiagnostik som införs bör vara kliniskt relevant, påpekar Kenneth Villman, som också deltagit i arbetsgruppen. Kenneth Villman är överläkare i onkologi vid universitetssjukhuset i Örebro och ordförande i den nationella arbetsgruppen för cancerläkemedel (NAC).

–För att en ny och mer exakt diagnostik ska kunna leda till en mer individualiserad och precis cancerbehandling krävs att det finns ett registrerat läkemedel för det som diagnostiken påvisat, till exempel just den genetiska avvikelsen för den cancerformen, säger Kenneth Villman.

Anders Edsjö framhåller att precisionsdiagnostiska metoder ofta tar lång tid att införa och att klinisk diagnostik därför inte enbart kan vara reaktiv.

– När en ny läkemedelsindikation kommer vill de behandlande läkarna att de nya analyser som ofta behövs ska kunna svaras ut direkt. Men till exempel genpaneler kan ta flera år att designa, validera och implementera. Om diagnostiken ska vara i synk med behoven måste vi vara proaktiva och utveckla analyser innan de behövs i klinisk vardag, säger Anders Edsjö.

Jämlikt införande ökar behoven av samverkan

Att införa och utveckla precisionsdiagnostik förutsätter kompetensutveckling hos flera personalgrupper, förändrade arbetssätt, tydlig styrning och organisering samt finansiering av puckelkostnader. Det är några av rapportens slutsatser.

– Det finns en enorm potential i precisionsmedicin men det finns också stora kostnader och det är en balansgång att utveckla området i vården utan att det leder till undanträngningar som inte motiveras av bättre behandlingsresultat. Därför lyfter rapporten också vikten av hälsoekonomiska bedömningar och prioriteringar, säger Kjell Ivarsson, SKR:s nationella cancersamordnare och ordförande i RCC i samverkan.

Anders Edsjö lyfter också vikten av att samverka nationellt i frågorna.

– De stora sjukhusen håller inom flera fält ett högt tempo och skulle säkert kunna fortsätta göra det även utan nationella initiativ. Men för att få till en bred, jämlik och resurseffektiv implementering behövs det nationella samarbetet. Arbetet med rapporten har skapat möjligheter till viktiga diskussioner mellan aktiva inom precisionsmedicinfältet, säger Anders Edsjö.

Under 2024 har RCC i samverkan i uppdrag att fortsätta att ta steg mot ett jämlikt införande av precisionsdiagnostik. Arbetet kommer bland annat att drivas av Johan Ahlgren, onkolog och verksamhetschef för RCC Mellansverige.

– Den stora utmaningen är att den kompetens och laboratorieresurs som krävs är svår att upprätthålla utanför universitetssjukhusen. Därför bör fokus till stor del ligga på att bygga ett tätare samarbete mellan universitetssjukhusen och länssjukhusen, säger Johan Ahlgren.

Arbetet att ta arbetet vidare har redan inletts.

– Jag ser verkligen fram emot att kunna delta i att översätta slutsatserna i rapporten till en konkretiserad plan för fortsatt arbete, säger Anders Edsjö.

Missförstånd kring HPV-vaccination riskerar kvinnors hälsa

Sverige kan bli först i världen att utrota livmoderhalscancer genom vaccination. För att lyckas erbjuds nu gratis vaccin till kvinnor födda 1994–1999. Men vaccinationsdeltagandet är alldeles för lågt. En majoritet i målgruppen tror dessutom – felaktigt – att de redan är vaccinerade med fullgott skydd, visar en ny undersökning från Cancerfonden.

Genom att vaccinera en tillräckligt stor del av befolkningen kommer livmoderhalscancer att kunna utrotas helt.

Livmoderhalscancer är den tredje vanligaste cancerformen hos kvinnor mellan 20 och 49 år. Tack vare forskningen går det idag att vaccinera mot det virus som orsakar livmoderhalscancer, HPV. Genom att vaccinera en tillräckligt stor del av befolkningen kommer livmoderhalscancer att kunna utrotas helt. Nu siktar därför Sverige på att utrota sjukdomen till år 2027.

Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare Cancerfonden. Foto: Cancerfonden.

– Sverige är i princip ett andetag ifrån att bli först i världen med att utrota livmoderhalscancer. Det är en historisk satsning där sjukdomen kan vara utrotad inom bara tre år. Bara tanken är svindlande, säger Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden.

Nu storsatsar Sveriges regioner för att massvaccinera kvinnor födda 1994–1999 vilka pekas ut som en extra utsatt målgrupp för att drabbas av viruset, som sprids genom sexuella kontakter. Vaccinationen är gratis för målgruppen och för att lyckas nå målet behöver minst 70 procent av kvinnorna ha vaccinerats innan år 2024 är slut. Men alltför få kvinnor väljer att ta vaccinet, hittills har endast cirka 30 procent i hela Sverige vaccinerat sig. Det skiljer sig dessutom kraftigt mellan regionerna; region Kronoberg har högst deltagande just nu, med 44 procent vaccinerade medan motsvarande siffra i Skåne och Dalarna är 13 procent.

– Tiden är knapp. Nu behöver fler kvinnor i målgruppen ta sig till närmaste vaccinationsmottagning, för sin egen och för alla kvinnors skull, säger Ulrika Årehed Kågström.

Tror sig redan vara vaccinerade

Det låga deltagandet har flera anledningar och kan handla om både kunskap och tillgänglighet. Men en nyligen genomförd undersökning, beställd av Cancerfonden, visar även att 75 procent i målgruppen tror att de redan är vaccinerade. En tänkbar förklaring kan vara att målgruppen för många år sedan blivit erbjudna Gardasil 4, en äldre version av vaccinet, som dock inte skyddar mot lika många virusvarianter som den nyare varianten, Gardasil 9. Alternativt tror kvinnorna att de är vaccinerade helt utan att vara det.

– Även de som tagit den äldre varianten av vaccinet måste uppdatera sitt skydd för att vi ska lyckas stoppa spridningen av viruset helt. Det vore förödande om Sverige missade en sån här historisk chans på grund av ett missförstånd där kvinnor felaktigt tror att de är fullt skyddade, säger Ulrika Årehed Kågström.

Nu kraftsamlar Cancerfonden och gör riktade regionala insatser för att öka vaccinationsdeltagandet. Genom samarbeten med företag, regioner, organisationer, extra vaccinationsinsatser och kunskapsspridning är målet att öka vaccinationsdeltagandet till 70 procent vid årets slut.

– Det är ett otroligt ambitiöst mål, men också helt nödvändigt. Dessutom är det avgörande att alla kvinnor fortsätter gå på sin cellprovtagning för att upptäcka en eventuell cancer i tid. Det är vaccinet tillsammans med cellprovtagning som är nyckeln för att den här historiska möjligheten ska bli verklighet, säger Ulrika Årehed Kågström.

Högst deltagande i vaccinering mot HPV i Sverige

Region Kronoberg: 44%
Region Uppsala: 44%
Region Västmanland: 43%

Lägst deltagande i vaccinering mot HPV i Sverige

Region Skåne: 13%
Region Dalarna: 13%
Region Södermanland: 14%

Deltagandet i vaccination fördelat över regioner uppdateras varannan vecka och finns i sin helhet här.

Huvudinsikter från Cancerfondens undersökning

96 procent av målgruppen känner till eller har hört talas om HPV-virus.
75 procent av målgruppen tror att de redan är vaccinerade mot HPV med fullgott skydd.
51 procent av målgruppen kan tänka sig ta vaccinet eftersom det är gratis.
Två tredjedelar känner till att livmoderhalscancer kan utrotas. Andelen som känner till ökar med inkomst och utbildningsnivå.

Undersökning utförd av Xtreme Insight på uppdrag av Cancerfonden. Undersökningen är genomförd bland ett nationellt representativt urval av kvinnor födda 1994–1999.

Om HPV/livmoderhalscancer

Varannan till var tredje dag dör en kvinna i Sverige av livmoderhalscancer.
Sjukdomen orsakas främst av HPV- virus som sprids genom sexuell kontakt.
Idag känner man till mer än 200 olika HPV. Det är dock bara 12 olika HPV som kan orsaka cancer. Vaccinet som nu erbjuds skyddar mot de viktigaste cancerframkallande HPV (som orsakar ca 90% av all livmoderhalscancer)
Innan HPV-vaccinerna kom hade de flesta som haft sex någon gång drabbats av en HPV- infektion. Hos sex av sju personer läker infektionen ut av sig själv, men gör den inte det kan den leda till cellförändringar som på sikt kan utvecklas till cancer.

Kirurgi och immunterapi samverkar mot melanom

Regional cancerterapi av isolerade kroppsdelar (isolerad hyperterm perfusion, ILP) är en behandlingsform där Göteborg är världsledande. Carl-Jacob Khailat Holmbergs avhandling visar att effekten av ILP kan förstärkas av att kombineras med modern immunterapi.

Carl-Jacob Khailat Holmberg är kirurg på Södersjukhuset och klinisk forskare på Sahlgrenska akademin.

Avancerat malignt melanom är en mycket aggressiv cancersjukdom som leder till kort överlevnad om den sprider sig med metastaser. Men de senaste åren har den Nobelprisvinnande uppfinningen immunterapi – läkemedel som mobiliserar kroppens egna immunförsvar mot cancern – helt revolutionerat behandlingen av dessa patienter.

– Revolutionen har gjort att vi nu står på ny mark. Hela forskningsfältet försöker nu orientera om sig och fastställa vilken kombination av existerande behandlingsmetoder som egentligen är bäst, säger Carl-Jacob Khailat Holmberg, som är specialistläkare i kirurgi på Södersjukhuset i Stockholm och klinisk forskare på Sahlgrenska akademin.

Att bli forskande läkare är på många sätt att gå från en tvådimensionell till en tredimensionell förståelse för medicin

Vad handlar din forskning om?

– Hur man bäst kombinerar och vidareutvecklar kirurgi med dessa toppmoderna immunterapier. På Sahlgrenska universitetssjukhuset har vi ett nationellt centrum för Isolated Limb Perfusion (ILP). Det är en kirurgisk behandlingsmetod där extremiteter som drabbats av melanommetastaser kopplas till hjärt-lung-maskin och spolas med höga doser av upphettade cellgifter. En del av min forskning går ut på att kombinera denna teknik, som är väldigt effektiv lokalt, med immunterapi, som är väldigt effektiv systemiskt i patientens övriga kropp.

Vilka är de viktigaste forskningsresultaten?

– Vi kan visa att ILP är en effektiv behandling även om man tidigare fått immunterapi, vilket fram till nu varit oklart. Vi kan också, i en randomiserad kontrollerad studie, visa potentialen i att förstärka effekten av ILP med bara en enda dos immunterapi dagen före operation. Det är enormt spännande.

Vilken betydelse får detta för behandlingen av denna aggressiva hudcancer?

– Allt detta gör att vi nu ännu bättre kan skräddarsy rätt kombination av olika tekniker och öka sjukdomskontroll för våra patienter. I ett större perspektiv betyder det att kirurgi har en fortsatt viktig roll i behandlingen av patienter med melanom i kombination med moderna immunterapier.

Vad har varit roligt med doktorandprojektet?

– Allt har varit roligt, från början till slut. Det var varit roligt att samarbeta med stora forskningscentra runtom i världen, att se prekliniska data utvecklas till handfast kirurgisk behandling, och att knyta ihop immunonkologi med kirurgi, säger Carl-Jacob Khailat Holmberg och fortsätter:

– Men framför allt har det varit roligt att lära sig hantverket av att vara en forskande kirurg. Att bli forskande läkare är på många sätt att gå från en tvådimensionell till en tredimensionell förståelse för medicin. Det är mycket tillfredsställande.

Reviderad cancerstrategi ska omfatta barn men också familjernas behov behöver ingå

Den nya nationella cancerstrategin måste få med hela vårdkedjan inklusive tiden efter cancerbehandling, tydligare innefatta vården av barn och unga vuxna, och definiera jämställd vård. Det säger Myndigheten för vård- och omsorgsanalys som på uppdrag av regeringen tagit fram en lägesbild av den nationella cancerstrategin inför uppdateringen av densamma. Barncancerfonden vill också lyfta familjens, inte minst syskons, viktiga roll och behov när barn drabbas av cancer.

Barncancercentrum, Drottning Silvias barnsjukhus. Foto: Sofia Sabel.

Barncancerfonden har på många olika sätt lyft att den uppdaterade strategin ska svara upp på barncancerdrabbades, såväl som barncancervårdens behov och utmaningar och tycker att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i sin lägesbilden tagit barncancerperspektivet på allvar.

– Vi instämmer helt i slutsatsen att barncancerperspektivet tydligt måste integreras i den uppdaterade cancerstrategin. En sammanhållen, nationell cancerstrategi som omfattar både barn och vuxna är av yttersta vikt för att säkra en god och jämlik vård i hela landet, där samtliga patientgrupper gagnas av pågående och kommande utvecklingsarbete, säger Ebba Hemmingsson, intressepolitisk expert på barncancerfonden.

Nya läkemedel behöver prövas på barn

Ett omfattande utvecklingsarbete inom barncancervården har bedrivits av den nationella arbetsgruppen för barncancer (NAG) inom Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) sedan 2020. De regionala insatser och framsteg som genomförts har potential att stärka det långsiktiga omhändertagandet av barncancerdrabbade liksom barncancervården i sin helhet. Men för att lyckas fullt ut behöver ytterligare insatser prioriteras och att de lyfts in i den nya cancerstrategin är ett sätt.

– Idag ser vi brister när det gäller bland annat rehabilitering efter barncancer, kompetensförsörjning, finansiering samt tillgång till läkemedel och kliniska studier. Här behövs särskilda insatser riktade mot det barnonkologiska området, säger Ebba Hemmingsson.

Utvecklingen av cancervården har det senaste decenniet gått oerhört snabbt och ny forskning visar på nya möjligheter. För att ännu fler barn ska överleva krävs nu ytterligare steg som innebär mer forskning och att studier om nya läkemedel som är utprovade och godkända för vuxna även inkluderar barn.

Bättre rehabilitering kommer att krävas

I takt med att fler barn överlever barncancer finns det en ny, och växande patientgrupp: vuxna som överlevt cancer i barndomen. Sena komplikationer och svåra, potentiellt livshotande besvär innebär ofta livslång kontakt med hälso- och sjukvården. Att Vårdanalys lyfter fram just övergången från barn- till vuxensjukvård som ett viktigt område är därför ett välkommet besked. Men kunskapen om komplikationer efter barncancer varierar och det långsiktiga omhändertagandet och rehabiliteringen av de som överlever är inte tillfredställande menar Ebba Hemmingsson.

– Idag drabbas 7 av 10 som har överlevt barncancer av så kallade sena komplikationer och hälso- och sjukvården måste bli bättre på att följa, förebygga och behandla biverkningarna av de tuffa cancerbehandlingar barnen genomgått. Vi ser också brister i övergången från barn- till vuxensjukvården och här behöver vården få rätt förutsättningar att tillgodose en individ- och behovsanpassad övergång – och det oavsett var man bor.

Barncancer drabbar hela familjen

Ett perspektiv som Barncancerfonden saknar i lägesbilden och som bland annat har en framträdande roll i den europeiska cancerplanen, EU:s Beating Cancer Plan, är närståendeperspektivet.

– Barncancer är en sjukdom som drabbar hela familjen. Stödet till närstående är avgörande för att både barnet och familjen ska klara de tuffa behandlingarna. Inte minst syskon till drabbade har stort behov av stöd under en svår tid.

Dagens lagstiftning brister i att säkerställa att syskon får tillgång till individanpassat stöd från hälso- och sjukvård och skola under och efter sjukdoms- och behandlingstiden. Barncancerfonden vill därför bland annat se en uppdaterad lagstiftning som säkrar syskons rätt till anpassad information och stöd.

Långsiktiga och nationella satsningar

Tack vare regeringens satsning på en förbättrad cancervård för barn och unga har ett omfattande utvecklingsarbete inom barncancervården bedrivits sedan 2020. Den nationella strategin måste både stötta och bidra till detta arbete.

– En uppdaterad nationell cancerstrategi är en viktig pusselbit i kampen för att både öka överlevnaden och förbättra livskvaliteten efter genomgången barncancer, avslutar Ebba Hemmingsson.

Blodcancerpatienter i Sverige måste också få tillgång till de nya immunterapierna

Årligen drabbas 4 000–5 000 personer i Sverige av en blodcancerdiagnos. Över 100 är hittills dokumenterade och vanligast är myelom och olika varianter av lymfom och leukemier. Men nya revolutionerande immunterapier finns nu för några av diagnoserna. Problemet är dock att patienter i Sverige inte hinner få tillgång till dem i tid, på grund av svensk byråkrati.

Behandling av blodcancer sker i princip uteslutande med läkemedel. Ett av de senaste årens stora genombrott inom blodcancerbehandling är den Nobelprisade immunterapin vid cancer. Förenklat går den ut på att aktivera och stärka kroppens immunförsvar, för att kunna angripa och oskadliggöra cancercellerna.

– Undersökningar visar att en stor majoritet av Blodcancerförbundets medlemmar vill se en snabbare tillgång till dessa nya läkemedelsterapier och ungefär lika många (åtta av tio) är positiva till deltagande i kliniska studier, säger Peder Skarstedt, arbetande styrelseordförande i Blodcancerförbundet och fortsätter:

– När allt fler personer nu överlever sin blodcancersjukdom måste de också få möjlighet till ökad livskvalitet och arbetsförmåga genom god cancerrehabilitering,

Frågor och hinder som måste åtgärdas och överbryggas

För att detta ska bli möjligt, ser Blodcancerförbundet att det finns frågor och hinder som behöver åtgärdas och överbryggas, på både europeisk, nationell och regional nivå:

EU-ländernas läkemedelslagstiftning måste moderniseras och anpassas till utvecklingen av nya effektivare blodcancerläkemedel, som ger färre biverkningar och högre livskvalitet.
De europeiska (EMA) och nationella läkemedelsmyndigheterna behöver utveckla mer moderna och effektiva regelverk som underlättar godkännandeprocessen av dessa nya läkemedel. Som jämförelse kan nämnas att FDA, the U. S. Food and Drug Administration verkar godkänna cancerläkemedel snabbare än EMA.
I Sverige behöver vi ha ett smidigare system för prissättning och subvention av läkemedel, som gör att de nya behandlingarna snabbare blir tillgängliga för behövande blodcancerpatienter. Systemet måste ta hänsyn till att nya och mer effektiva läkemedel visserligen är kostsamma på kort sikt, men långsiktigt är behandlings- och kostnadseffektiva.
Regionernas hälso- och sjukvård måste ha ekonomiska och personella resurser för att kunna genomföra både kliniska studier för utveckling av nya läkemedel och behandlings-metoder samt för att behandla sina blodcancerpatienter med nya effektivare läkemedel.

10 miljoner till studie av ny metod för cellterapi

En maskin som automatiskt massproducerar rätt sorts vita blodkroppar. En miljard av dessa T-celler sprutas sedan in i en tumör i levern. Lars Ny och hans forskarteam får nu tio miljoner av Cancerfonden för att ta cellterapi till en ny nivå.

Rebecca Riise, Axel Nelson, Josefine Ekström och Lars Ny är några av dem som arbetar med den kliniska studien på en helt ny metod för cellterapi av dottertumörer i levern.

T-lymfocyter, eller T-celler, är en kategori av vita blodkroppar som spelar en central roll i kroppens immunförsvar. T-cellerna kan anpassa sig för att möta specifika hot, som exempelvis virus eller cancerceller.

Lars Ny, professor i immunonkologi vid Institutionen för kliniska vetenskaper, leder nu en studie där cancerpatienter får en ny typ av cellterapi som forskarna vid Göteborgs universitet håller på att utveckla. Det handlar om lokal behandling av dottertumörer (metastaser) i levern hos patienter med ögonmelanom.

Brett samarbete

– Att få ett så stort anslag är fantastiskt. Det är väldigt hård konkurrens om den här typen av medel för kliniska behandlingsstudier. Att vi får det betyder att Cancerfonden ser att vi har kunskaperna och hög kvalitet på det vi gör, säger Lars Ny och fortsätter:

– Ögonmelanom är ovanligt. Men det är viktigt och värdefullt att forska på detta, eftersom det idag inte finns effektiva behandlingar som tydligt påverkar överlevnaden när sjukdomen har spritt sig. Tack vare anslaget kan vi göra allt vi vill i den här studien. Vi kan analysera på ett djupare sätt än vi annars skulle ha kunnat. Vi har råd att använda alla experter vi behöver i vår grupp. Det skapar helt andra förutsättningar att genomföra detta på ett avancerat och innovativt sätt.

Det är inte bara onkologer som deltar i forskningsprojektet.

– Vi jobbar tillsammans med bland annat radiologer, kirurger, tumörbiologer och immunologer. Detta är ett multidisciplinärt samarbete och det är nyckeln till att det fungerar.

Primär cellkultur av kroppsegna tumör-infiltrerande lymfocyter (TILs) före den automatiska cellproduktionen i bioreaktorn.

Tusen celler blir en miljard

Studien görs på sex patienter. Syftet är att utveckla och utvärdera en metod för automatiserad tillverkning av kroppsegna T-celler (tumör-infiltrerande lymfocyter, TILs), som sedan sprutas in i tumören.

Processen sker i fyra steg:

En bit av tumören plockas ut. Från den isoleras några tusen T-celler.
Manuellt hanterad odling i två veckor får upp antalet T-celler till cirka en miljon.
I ytterligare två veckor sköter en maskin automatisk tillverkning av T-celler som nu ska öka i antal till minst en miljard.
Via en kateter genom en artär i ljumsken når man in i levern och sprutar den stora mängden T-celler direkt i tumörvävnaden.

Utmaningar med metoden

Vilka svårigheter finns med den här nya metoden för cellterapi?

– För det första att kunna tillverka T-cellerna enligt konstens alla regler och uppfylla Läkemedelsverkets krav. Att säkerställa att cellerna har aktivitet och att de inte kontamineras av bakterier eller virus, säger Lars Ny.

Vilka risker finns för patienterna som medverkar i studien?

– Studiens huvudsyfte är att se att behandlingen är säker. När vi skickar in ett så stort antal celler i en liten vävnadsmängd finns det en teoretisk risk för blödningar och proppar i levern. I inledande behandlingar på de första patienterna har vi inte sett något sådant.

Konkurrerande immunceller

Det finns också andra immunceller som konkurrerar med de tillförda T-cellerna. Det gäller att bekämpa dessa immunceller för att det inte ska bli en för kraftig immunreaktion i kroppen. Detta förebyggs i viss utsträckning genom att patienterna får cellgiftsbehandling före cellterapin.

– En viktig sak med den här fas 1-studien är också att vi ska lära oss hur vi ska designa nästa kliniska behandlingsstudie, säger Lars Ny.

Om studien visar att cellterapin har god effekt mot metastaser i levern på patienter med ögonmelanom ser han vidgade möjligheter i framtiden.

– Sådan här cellterapi kan bli aktuell även vid andra cancerformer där det sker spridning till levern. Som till exempel hudmelanom och cancer i tjocktarmen eller bukspottkörteln.

Standardiserat vårdförlopp för bröstcancer är reviderat – bland annat med nya ledtider

RCC samverkan har den 24 januari 2024 fastställt en uppdatering av standardiserat vårdförlopp (SVF) för bröstcancer. Ändringarna rör primärt ledtid samt ett par förtydliganden vad gäller välgrundad misstanke och diagnostiska metoder.

Den senaste större uppdateringen av vårdförloppet gjordes 2019 och en justering av flödesschemat gjordes förra året. I det nu reviderade vårdförloppet har ledtiden ändrats från 28 till 35 kalenderdagar.

– De nya ledtiderna bygger på de senaste årens utvecklingar i diagnostiken som har förbättrat vår möjlighet att optimera de terapeutiska besluten men som också har lett till en mer omfattande utredning för att kartlägga och karakterisera tumören inför behandlingen, säger Theodoros Foukakis, onkolog vid Karolinska universitetssjukhuset och ordförande av vårdprogramgruppen för bröstcancer.

Här är exempel på ytterligare revideringar:

Väga in differentialdiagnos vid välgrundad misstanke:

Ett palpationsfynd (knöl) som inte uppenbart har en annan naturlig orsak ska betraktas som malignitetssuspekt. Med tanke på den låga incidensen av bröstcancer hos kvinnor under 30 års ålder bör man i denna bedömning särskilt väga in differentialdiagnoser.

Diagnostiska metoder vid utredningsförlopp:

Morfologisk diagnostik av bröst med vävnadsprov (undantagsfall cytologi) och eventuellt cytologi av armhålans lymfkörtlar (ny formulering block A).
”Eventuell kompletterande bilddiagnostik” och ”Påbörja eventuell kompletterande cancergenetisk utredning” (tillagt för block B)

Omvårdnad, rehabilitering och understödjande vård:

Rekommendation till patienten är att minimera alkoholkonsumtionen.

Vårdförloppet är dessutom uppdaterat med statistik från 2021. För fullständig förteckning över ändringar i det reviderade vårdförloppet för bröstcancer se Kunskapsbanken.

Cancerläkemedelsutvecklingen för barn visar att de sällsynta diagnoserna behöver nya finansieringsmodeller

Cancer är fortfarande det diagnosområde som fick flest nya läkemedel godkända under 2023. Inom det barnonkologiska området så sker dock inte utvecklingen lika snabbt. Flera cancerformer är också unika för barn och där kommer det att behövas helt nya incitament för att stimulera till läkemedelsutveckling konstaterar Barncancerfondens Kerstin Sollerbrant i en analys av EMA:s årsrapport för 2023.

Foto: Charlotte Gawell.

Varje år tar EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten, fram en summering och analys av årets godkännande av nya läkemedel. Rapporten för 2023 visar att EMA föreslagit godkännande för 77 nya läkemedel varav 39 innehåller nya substanser. Av alla läkemedel så hade 38 ett godkännande som inkluderade användning på barn. Cancer var, liksom under tidigare år, det diagnosområde som hade flest nya läkemedel, 25, följt av neurologi med 11.

Kerstin Sollerbrant är senior forskningsexpert hos Barncancerfonden och ledamot i EMA:s kommitté för avancerade terapier, CAT. Hon följer utvecklingen av nya läkemedel och inte minst utvecklingen av cancerläkemedel för barn och tycker sig se en positiv trend i statistiken för 2023.

– Det sker en spännande utveckling inom cancerområdet generellt och det är fortsatt positivt att det kommer så många nya substanser, mer än hälften av cancerläkemedlen innehöll nya substanser.

Av de 25 nya cancerläkemedlen som godkändes förra året har fyra en pediatrisk indikation. Två av dessa används för behandling av hjärntumörer och en för att behandla ALL. Den fjärde motverkar hörselskador hos barn behandlade med cancerläkemedel.

– Vi kan också se att många barn fått tillgång till nya läkemedel genom utökade indikationer, en effekt som jag hoppas är ett resultat av EU:s pediatriska prövningsprogram, PIP, som kom till just för att barn ska få tillgång till fler godkända läkemedel.

Barncancer är en särskild utmaning

Kerstin Sollerbrant skulle dock vilja se ännu fler prövningar där barn är inkluderade om det finns samma molekylära avvikelser som hos vuxna.

– Det är den molekylära mekanismen som ska avgöra om barnstudier behöver göras. Och inom barnonkologin är behovet stort av nya målinriktade läkemedel, både för att öka överlevnaden och minska de sena komplikationer som dagens behandling kan orsaka.

Därför hoppas Kerstin Sollerbrant på att det förslag om att inkludera barn i läkemedelsutveckling baserat på läkemedlets verkningsmekanism och inte i vilket organ sjukdomen uppstått i som nu finns i förslaget till ny läkemedelslagstiftning kommer att resultera i en snabbare tillgång till nya cancerläkemedel för barn. Men det är inte en förändring som kommer att lösa problemet med att endast få läkemedel utvecklas för cancerdiagnoser som är unika för barn, ett problem som delas med många andra sällsynta sjukdomar.

– Här behövs en kraftsamling. Vi måste hitta nya affärsmodeller och samarbeten och involvera aktörer utanför den konventionella läkemedelsindustrin. Inom EU finns idag ett antal incitament för företag som väljer att utveckla särläkemedel. Men EMA behöver även öppna upp för, och stötta, nya innovativa modeller för läkemedelsutveckling där läkemedelsindustrin inte ser en marknad, utan att läkemedlens kvalitet, effekt och säkerhet äventyras.

Nya avancerade terapier både möjlighet och risk

2023 är också första gången som ett läkemedel baserad på gensaxen CRISPR/Cas9 får ett positivt utlåtande av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s expertkommitté.

– Att nya innovativa tekniker som CRISPR/Cas9 nu tagit steget från experimentella studier till en godkänd och användbar teknik för utveckling av nya läkemedel är lovande för allvarliga och sällsynta sjukdomar som orsakas av genetiska mutationer där det tidigare inte funnits effektiva läkemedel.

Men med de nya avancerade läkemedlen, ATMP, som baseras på celler, vävnader eller gener kommer också med ett antal utmaningar. ATMP riktas ofta mot små patientpopulationer och det är därför svårt att genomföra studier med större patientunderlag och det kan vara etiskt utmanande att genomföra randomiserade studier. Detta gör att det ofta finns en osäkerhet i tolkningen av tillgängliga data om effekt och säkerhet.

– Det är därför extra viktigt att följa upp effekt och säkerhet också efter marknadsgodkännandet, och det på en internationell nivå, för att snabbt uppmärksamma biverkningar som inte upptäckts under de kliniska prövningar som föregått marknadsgodkännandet, konstaterar Kerstin Sollerbrant.

Ett aktuellt exempel är CAR-T-terapier där nu både det amerikanska läkemedelsverket FDA och EMA utreder om den sekundära cancer i T-celler som några patienter drabbats av har orsakats av behandlingen.

FAKTA BARNONKOLOGISKA LÄKEMEDEL:

Barnonkologin ligger fortfarande efter vuxenonkologin inom vissa områden, inte minst gällande tillgången till nya och godkända behandlingar. Vid en genomgång* av de 186 cancerläkemedel som godkänts av den europeiska läkemedelsmyndighetens (EMAs) mellan 1995–2022 går det att konstatera att:

enbart 29 av dessa 186 cancerläkemedel är beprövade och godkända för barn
hälften av de läkemedel som beprövats på barn under perioden riktar sig mot de barncancerdiagnoser som endast står för 5,4 procent av barncancerrelaterade dödsfall
det tar i snitt 6,4 år innan ett läkemedel som godkänts för vuxna utökas till att även inkludera barn

Det är tydligt att utvecklingen av nya cancerläkemedel inte i någon större utsträckning även inkluderar barn. För de diagnoser som idag har en hög genomsnittlig dödlighet och där behovet av nya behandlingsalternativ är särskilt stor går utvecklingen alldeles för långsamt. Flera cancerformer är också unika för barn och där behöves nya incitament för att stimulera till läkemedelsutveckling.

* Gilles Vassal, Teresa de Rojas och Andrew D J Pearson,” Impact of the EU Paediatric Medicine Regulation on new anti-cancer medicines for the treatment of children and adolescents”, The Lancet Child & Adolescent Health 7, issue 3 (mars 2023)

1 500 västerbottningar testade sig för prostatacancer

För att upptäcka prostatacancer i ett tidigt skede erbjuder Region Västerbotten sedan 2023 alla män som fyller 50 och 56 år att regelbundet lämna ett PSA-prov. Under förra året fick 3 350 män i länet erbjudandet och 1 510 män, 45 procent, har lämnat provet. I en jämförelse med andra regioner ligger Västerbotten i topp.

De ansvarar för organiserad prostatacancertestning i Västerbotten. Inger Hedblad, urologisjuksköterska, Ove Andrén, urolog och Helena Strömqvist, projektkoordinator gläds åt att programmet för testning i Västerbotten visat sig vara så framgångsrikt. Foto: Daniel Marklund.

Efter rekommendation från Socialstyrelsen införs regelbunden testning för prostatacancer i allt fler regioner i landet. I Västerbotten har man varit i gång ett år och siffrorna ser fina ut.

Västerbotten i topp nationellt

Bland de regioner som infört testningen är det i snitt 31 procent av männen som testat sig under 2023. I Västerbotten ligger siffran på 45 procent, 1 510 män.

Av dessa 1 510 män var det 115 personer som hade förhöjt PSA-värde och som kallades till urologmottagning för vidare undersökningar. Av dem har 13 personer fått diagnosen prostatacancer.

– Det känns väldigt positivt, vi vill ha så högt deltagande som möjligt. Det är mycket bättre att testningen sker inom ett systematiskt program i stället för det man kallar vild testning som i sin tur är ineffektiv och dyr, säger Ove Andrén, urolog och medicinskt ansvarig läkare för den organiserade prostatacancertestningen.

– Testningen bidrar till att färre män dör i prostatacancer. När programmet är helt utbyggt beräknar vi att de män med allvarlig prostatacancer som får behandling i snitt kommer att leva åtta år längre, säger Helena Strömqvist, vårdutvecklare vid Regionalt cancercentrum norr och projektkoordinator för införandet av testningen i norra sjukvårdsregionen.

Testningen bidrar till ökad jämlikhet

Prostatacancer är lättare att hitta tidigt om mannen testar sig regelbundet, då går sjukdomen oftast att bota. Erbjudandet om testning innebär också en mer jämlik vård och en effektivare hantering av vårdens resurser – man räknar med att testningen på sikt kommer att minska belastningen både på primärvården, på urologi- och cancervården. Färre PSA-prov kommer att tas totalt och man kommer att hitta fler allvarliga cancrar. Men de som testar sig behöver vara informerade om vad testningen innebär, det kan också finnas nackdelar för individen.

– Därför är det viktigt att läsa den information man får i brevet. Du som man måste själv ta ställning till om du vill ta ett PSA-prov. Testningen kan leda till en cancerdiagnos och behandling trots att cancern aldrig skulle ha utvecklats till en allvarlig sjukdom. Behandlingen kan innebära biverkningar som påverkar livet i stort, säger Ove Andrén.

Inger Hedblad är urologissjuksköterska på kansliet för prostatacancertestning som ligger på Skellefteå lasarett. Med en lång bakgrund som kontaktsjuksköterska på kirurgkliniken har hon träffat många män genom åren som har önskat testa sig och som har fått diagnosen prostatacancer.

– Tidigare har testningen ofta skett på patientens initiativ och vården har gjort individuella bedömningar. Oroliga personer har testat sig ofta. Är du högutbildad och dessutom gift så är sannolikheten att du testar dig högre. Andra grupper har inte testat sig alls. Nu får alla samma information och vi styr testningen på helt ett annat sätt, säger Inger Hedblad.

Hon fortsätter:

– Prostatacancer är en lömsk sjukdom. Cancern kan växa ganska mycket innan man märker av den. Det är den godartade prostataförstoringen som trycker på urinröret men cancern sitter ofta på utsidan. Samtidigt är PSA-provet inget cancerprov, ett förhöjt värde kan bero på många saker. Men det behöver alltid följas upp.

Så fungerar erbjudandet om testning

Alla som fyller 50 och 56 år i länet får ett erbjudande hem i sin brevlåda. Man bokar sedan själv tid på sin hälsocentral för att lämna ett PSA-blodprov. Att lämna provet är kostnadsfritt för de män som får ett erbjudande.

Beroende på vad provsvaret visar får man antingen ett nytt erbjudande om att lämna prov om två eller sex år eller så blir man kallad till vidare undersökning på urologmottagningen på sitt närmaste sjukhus. Männen får regelbundet nya erbjudanden om testning till det år man fyller 74 år.

Om man har frågor eller funderingar

Är man osäker på om man ska testa sig eller inte så går det att få mer information på webbplatsen 1177.se. Där finns också en film som kan hjälpa till i beslutet.

Har man frågor eller vill diskutera med vårdpersonal om man ska testa sig eller inte, så går det bra att vända sig till kansliet för prostatacancertestning norr. Man kan ringa eller skicka meddelande genom att logga in på 1177.se.

Läs mer på 1177.se/vasterbotten/prostata-test-norr

Ojämlikheter i EU:s cancervård

En ny IHE-rapport belyser ojämlikheter mellan och inom EU-länder och ger rekommendationer för förbättringar.

Fem fallstudier analyseras som rör HPV-vaccination, screening för tjocktarmscancer, biomarkörtestning, cancerläkemedel och evidensbaserad vård, tillgång till finansiella produkter för canceröverlevare (”the right to be forgotten”). För varje fallstudie studeras ojämlikheter över sex dimensioner (länder, kön, ålder, utbildningsnivå, socioekonomisk status, urbaniseringsnivå).

Resultaten visar på stora ojämlikheter mellan länderna i EU längs hela vårdkedjan, till exempel HPV-vaccinationsgraden av flickor som varierar mellan 10 procent i Bulgarien och över 90 procent i Portugal eller screening för tjocktarmscancer som varierar mellan runt 5 procent i Bulgarien, Cypern och Rumänien och 76 procent i Danmark.

Det finns också betydande ojämlikheter inom länderna. Faktorer som ålder, socioekonomisk status och bostadsort på landsbygden eller i tätort uppvisar höga grader av ojämlikhet. Individuella aspekter som hälsokunskap (”health literacy”) påverkar också tillgången till cancervård.

De viktigaste rekommendationerna till nationella/regionala beslutsfattare för att förbättra och säkerställa en mer jämlik tillgång till cancervård för alla invånare är följande:

Förbättra den personliga och organisatoriska hälsokunskapen hos cancerpatienter och invånare
Säkerställ utbildning och fortbildning av medicinsk personal
Införliva innovationer inom tidig upptäckt, diagnos och behandling av cancer
Anta ett samhällsperspektiv i planeringen av en nationell cancerstrategi
Samla in relevanta data och kontinuerligt utvärdera kvaliteten på cancervården

Läs mer och ladda ner rapporten.

Kan naturvistelser förbättra unga canceröverlevares hälsa?

En internationell forskargrupp som leds av forskare vid Mittuniversitetet ska studera om naturvistelse eller spasemester kan förbättra unga canceröverlevares hälsa och välmående. Nu söks 150 deltagare till en ny studie.

I den första pilotstudien som genomfördes, studerades främst programmets utformning och säkerhet. I studien deltog 42 unga personer. Foto: WAYA-projektet.

− För att kunna ta faktagrundade beslut, och för att kunna erbjuda effektiva program som kan förebygga ohälsa och främja hälsa hos unga canceröverlevare, är det viktigt att det görs randomiserade studier av hög vetenskaplig kvalitet, säger Mats Jong, docent i omvårdnad vid Mittuniversitetet.

Mats har de senaste fem åren genomfört ett omfattande forskningsprogram med fokus på hur vila, rekreation och naturvistelse påverkar hälsa och välmående hos unga canceröverlevare. I den första pilotstudien som genomfördes, studerades främst programmets utformning och säkerhet. I studien deltog 42 unga personer.

− Resultatet från vår pilotstudie visade att WAYA-programmet är både möjligt att genomföra och det är lika säkert att delta i frilufts- som i semesterprogrammet, säger Mats Jong.

På basis av resultaten från pilotstudien genomför nu forskargruppen en stor randomiserad, kontrollerad studie för att ingående studera vilka effekter programmet har på upplevt välmående och hälsa. Deltagarna lottas till antingen det naturbaserade programmet (WAYA) eller ett semesterprogram. De som kan delta i projektet är unga personer 16–39 år gamla som någon gång i livet har varit, eller är drabbad av cancer.

Studien är ett internationellt samarbetsprojekt med deltagande forskare från Mittuniversitetet i Sverige, Universitetet i Tromsö, Sørlandets Sjukhus och Universitetet i Agder Kristiansand i Norge, samt från University of California San Francisco och Northwestern University i USA. Andra samverkanspartners i projektet är: Föreningen Ung Cancer, Maxa Livet/Barncancerfonden, samt Svenska Överlevnadssällskapet.

− Vår utmaning är nu att rekrytera upp till 150 deltagare till den nya studien vilket vi ser som svårt att uppnå inom Sverige. Därför kommer delar av studien att genomföras i Sydnorge med norska deltagare, säger Mats Jong.

Deltagarna kommer, i grupper om 10–12 personer, antingen att få delta i en åtta dagars vandring med övernattning i tält eller tillbringa en vecka på ett hotell där det bland annat finns möjlighet till bad och spafaciliteter. Första grupperna deltar i programmet under juni och juli 2024.

Mer information och intresseanmälan:

miun.se/waya-anmalan