Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Extrasatsning: 120 miljoner till klinisk cancerforskning

Cancerfonden genomför i år en extra satsning på kliniska behandlingsstudier och har därför beviljat 120 miljoner till 10 forskningsprojekt. En av forskarna som får finansiering är Karl-Johan Malmberg vid Karolinska Institutet. Han får 19 miljoner kronor för att forska på hur en speciell immuncell, NK-cellen, kan riktas mot svårbehandlad cancer.

Karl-Johan Malmberg, professor vid Karolinska institutet. Foto: KI.

I kliniska studier testas nya metoder och behandlingar på människor under kontrollerade former. Forskningen är helt avgörande för att veta att de nya metoderna verkligen fungerar. Men kliniska behandlingsstudier är ofta mycket dyra att genomföra och kräver resurser som gör att många olika yrkesgrupper kan arbeta tillsammans.

Malin Sund, ordförande Cancerfondens forskningsnämnd. Foto: Albin Håkansson.

– I Sverige har det blivit allt svårare för forskare att hitta finansiering för kliniska studier och att få patienter att vara med i forskningen. Jag är stolt över att vi nu kan göra den här satsningen med riktigt stora anslag till några riktigt starka forskningsprojekt, säger Malin Sund, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.

Målet är att få fler effektiva behandlingar så att fler cancerpatienter kan botas eller leva länge med god livskvalitet. I och med denna särskilda satsning och tidigare beviljade anslag har Cancerfonden i år fattat beslut om forskningsanslag motsvarande 980 miljoner kronor. Det är en rekordstor summa och pengarna satsas på såväl projektanslag som forskartjänster.

När ansökningsomgången stängde hade det kommit in 48 ansökningar och Cancerfondens forskningsnämnd har med hjälp av en internationell expertgrupp valt ut 10 projekt som ansetts vara mest lovande.

– Det har varit väldigt hög kvalitet på alla ansökningarna och deras forskning.  Att det kom in så många fantastiskt bra ansökningar visar verkligen att det finns ett uppdämt behov för finansiering av den här typen av forskning. Så vi kommer därför att upprepa denna särskilda satsnings även år 2024, säger Malin Sund.

Bland de tio som nu får anslag finns projekt som till exempel handlar om

  • bättre operationer vid tarmcancer
  • bättre behandlingar vid leukemi hos barn
  • jämförelse av strålning och operation vid prostatacancer
  • skräddarsydd behandling vid bröstcancer av typen HER2
  • immunterapier vid cancer i ögat, så kallad ögonmelanom
  • jämförelse av olika implantat vid bröstrekonstruktion

En av forskarna som beviljats anslag är Karl-Johan Malmberg vid Karolinska Institutet. Han leder ett forskningsprojekt inom immunterapi som nu får 19 miljoner för att starta upp en klinisk studie.  Idag finns behandlingar som aktiverar immunsystemets T-celler att angripa cancer. Karl-Johan Malmberg forskargrupp vill nu ta den forskningen ett steg längre och försöka träna upp en annan av immunsystemets celltyper som kallas NK-celler. Detta har potential att kunna hjälpa ännu fler cancerpatienter, och hjälpa patienter med svårbehandlad cancer.

– Tack vare Cancerfondens stöd kan vi nu starta en klinisk studie där patienter med blodcancer behandlas med NK-celler. Detta bygger på årtionden av forskning och öppnar dörren för oss att applicera ny kunskap från labbet direkt till patienternas nytta. Det innebär att fler patienter får tillgång till de senaste framstegen inom immunterapi och att vi kan fortsätta utveckla denna behandlingsmetod som jag tror har en stor potential för svårbehandlad cancer, säger Karl-Johan Malmberg forskare vid Karolinska institutet.

 

Hälsoinformatörerna skapar trygga rum med plats för livsviktiga samtal

Efter åtta år har projektet med hälsoinformatörer äntligen fått en forskningsstudie att luta sig mot. I forskningen har man undersökt arbetssätt, strategier och utmaningar. Arbetet som årens alla hälsoinformatörer har lagt ner är guld värt. Det är både hälsoinformatörernas initiativtagare och processledare för Jämlik vård Arja Leppänen och samordnare Desiree Branovici överens om. Forskningsresultaten ger energi att fortsätta jobba för att öka kunskapen om levnadsvanor – som främjar cancerprevention och tidig upptäckt.

– Forskningsresultatet är viktigt för att kunna förbättra hälsoinformatörsprojektet och för att kunna sprida arbetssättet. Det är viktig att RCC hjälper hälsoinformatörerna att se sitt arbete ur ett större perspektiv, vilken nytta de gör, säger Max Kleijberg, ansvarig forskare till studien, processledare Jämlik vård och postdok forskare vid Karolinska Institutet.

– Resultaten visar att det fortfarande finns kunskapsluckor, till exempel behöver vi undersöka de långsiktiga effekterna på samhället. Och hälsoinformatörerna kan inte göra allt. Det krävs fler insatser för att vi ska nå en jämlik vård, det här är en av dem, fortsätter Max Kleijberg.

En kunskapsbro att ta vara på

Studien har publicerats och resultaten och insikterna är många. Det är tydligt att hälsoinformatörerna försöker att skapa trygga rum och förtroende hos medborgarna, vilket även visade sig under pandemin då de informerade om smittspridning, testning och vaccination. De fungerar också som en kunskapsbro åt två håll. Till personer i socioekonomiskt utsatta områden där de bland annat har sina uppdrag, men också tillbaka till RCC. Studien visar att dialogen med RCC kan stärkas – för att förbättra förutsättningarna för kunskapsutbyte.

– Att jobba som hälsoinformatör är en betydelsefull roll i att sprida medvetenhet och främja hälsosamma levnadsvanor. En av de viktigaste delarna i hälsoinformatörsrollen är att man kan nå ut till samhället på ett naturligt sätt, som en vän, som en person från samma förening, kultur och bakgrund. Det är viktigt eftersom informationen blir mer lättillgänglig och begriplig i jämförelse med massinformation som riktas mot allmänheten, säger Naomi Hossain, hälsoinformatör.

Ett arbete med många lärdomar längs vägen

RCC Stockholm Gotland har jobbat med hälsoinformatörer sedan 2015, efter ett initiativ från Arja Leppänen, processledare Jämlik vård. Det hela började i Sörmland med ett integrationsarbete om mammografi men landade i ett pilotprojekt i Botkyrka. Simon Efremius och Desiree Branovici är två av de första hälsoinformatörerna som deltog i projektet. Desiree Branovici var nyinflyttad från Kanada, intresserad av ämnet och gick samtidigt på SFI.

– Jag hade bra läsförståelse men det var svårare att prata och uttrycka mig. Därför var det bra språkträning att vara hälsoinformatör. Men inte bara det, man lär sig om och förstår andra kulturer bättre också. Idag jobbar jag som samordnare för de drygt 35 hälsoinformatörerna som jobbar aktivt just nu. De är personer i åldrarna 16–78 år, säger Desiree Branovici.

– Att vara hälsoinformatör är även ett viktigt insteg till arbetsmarknaden. Vi kan inte erbjuda heltidsjobb men vi kan vara ett steg på vägen och ge referenser. Att jobba som hälsoinformatör blir därför ett bra verktyg för integration men också personlig utveckling, fortsätter Arja Leppänen.

Simon Efremius har jobbat som hälsoinformatör till och från sedan starten. Idag jobbar han som läkare och är första författare till den vetenskapliga artikeln.

– I forskningen har vi använt metoden deltagande aktionsforskning. Vilket involverar att vi både har intervjuat flera hälsoinformatörer och stämt av resultaten med dem längs vägen, om de känner igen sig och för att diskutera vidare hur vi kan förbättra hälsoinformatörsprojektet, säger Simon Efremius.

– Vi har tittat på arbetssätt, hur vi når ut till olika grupper, olika effekter, hur hälsoinformatörerna arbetar och hur man jobbar långsiktigt. Hur man anpassar sig till diversitet och mångfald och hur man skapar trygga utrymmen. Det är svåra frågor hälsoinformatörer ska prata om. Vi har sett att alla har sina egna tillvägagångssätt med vissa återkommande mönster som att visa respekt för andras kulturer, avslutar Simon Efremius.

Läs den publicerade artikeln.

Träning vid cancer minskar biverkningar

Att få en cancerdiagnos och sedan genomgå ofta påfrestande behandlingar, kan kännas tungt nog som det är. Att då samtidigt behöva träna, när trötthet, muskelvärk och illamående tränger sig på, kan kanske te sig övermäktigt.

Det finns evidens för att fysisk aktivitet ger bibehållen kondition och muskelstyrka, vilket ökar chanserna för att orka ta sig igenom en cancerbehandling. Foto: Andreswd/iStock.

– Faktum är att man kan må mycket bättre av att träna under cancerbehandling. Träning fungerar helt enkelt som medicin mot biverkningar, säger Anna Johnsson, fysioterapeut på Skånes universitetssjukhus och forskare vid Lunds universitet där hon disputerade på ämnet för ett par år sedan.

Hon har forskat på effekten av träning hos patienter med bröstcancer som genomgår cellgiftsbehandling. Biverkningar är vanliga hos dem som genomgår en cancerbehandling. Den största anledningen att träna vid en cancerdiagnos är just för att minska biverkningarna som behandlingen ger.

– Symtom som smärta, oro och trötthet minskar när du tränar. Det finns evidens för att fysisk aktivitet ger bibehållen kondition och muskelstyrka, vilket gör att chanserna ökar för att du ska orka ta dig igenom en cancerbehandling.

Träning i förebyggande syfte

Anna Johnsson, fysioterapeut på Skånes universitetssjukhus och forskare vid Lunds universitet.

Anna Johnsson förtydligar samtidigt att det är viktigt att ha i åtanke att träning ska ses som ett komplement till all form av cancerbehandling. Detta eftersom det är läkemedel och behandlingar, exempelvis strålbehandling och kemoterapi, som kan bota cancern och inte träningen.

Effekterna av träning ska även ses som förebyggande, och kan till och med minska risken för att drabbas av vissa former av cancer, poängterar Anna Johnsson.

– Risken för att drabbas av bröstcancer minskar exempelvis om du tränar. Det ska även tilläggas att träning har hälsofrämjande effekter när det kommer till andra sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar och diabetes.

Lite träning är bättre än ingen, men mycket träning är bättre än lite. Det är Anna Johnsson motto när det kommer till patienter som genomgår en cancerbehandling, men även i livet generellt.

– Självklart får du bättre effekt av din träning om du kan träna mer. Sedan är det klart att träningen måste anpassas efter dagsformen och individen. För vissa kanske det handlar om att kunna ta sig upp ur sängen och gå några varv i lägenheten, medan andra kan pusha sig själva på ett gym, säger Anna Johnsson.

Rekommenderad träning

Forskningen har visat att det är viktigt att träna under en pågående cancerbehandling. Därför borde vården rekommendera det till sina patienter, menar Anna Johnsson.

– Ofta spelar dock den mänskliga faktorn in och vi blir omhändertagande. Om någon är sjuk är det lätt att vi rekommenderar vila, medan vi i många fall borde göra det omvända. Det gäller även vid en cancerdiagnos. Då borde det vara det som rekommenderas snarare än vila.

Skillnader i livskvaliteten för gyncancerpatienter beroende på födelseland

Varje år får cirka 3 000 kvinnor i Sverige en gynekologisk cancerdiagnos – livmoderhalscancer, livmodercancer, äggstockscancer, vulvacancer eller vaginalcancer – och incidensen ökar. En femårig tvärsnittsstudie, baserad på Cancerregistret och patientenkäter, visar signifikanta skillnader i hälsorelaterad livskvalitet (HRQoL) mellan inrikes och utrikes födda kvinnor med gynekologisk cancer.

Studien inkluderade 684 kvinnor som diagnostiserades med gynekologisk cancer 2014, 2016 och 2018 i sjukvårdsregion Stockholm Gotland. Den beaktade kliniska, demografiska och socioekonomiska faktorer. Försteförfattaren till artikeln, publicerad i Quality of Life Research, Andreas Karlsson Rosenblad, docent vid Uppsala universitet och statistiker på RCC Stockholm-Gotland:

– Svenskfödda kvinnor rapporterade generellt sett högre livskvalitet och lägre symptomnivåer jämfört med de som var födda i andra nordiska, europeiska och icke-europeiska länder. Ju längre ifrån Sverige kvinnorna var födda desto lägre var den hälsorelaterade livskvaliteten.

En slutsats av studien är att kunskap om patienternas livskvalitet är viktig för att möta och förstå patienternas behov i relation till sjukdomens svårighetsgrad och progression samt den behandling som ges.

– Studien ger också insikter om att en mer skräddarsydd och individualiserad cancervård behövs för att optimera livskvaliteten för denna patientgrupp, särskilt för de som kommer från andra länder, säger Andreas Karlsson Rosenblad.

Utöver kliniska faktorer, såsom tumörstorlek och sjukdomsstadium, har andra tidigare studier indikerat att socioekonomiska och demografiska faktorer såsom ålder, sysselsättningsgrad, utbildningslängd och födelseland kan vara relaterade till cancerpatienters livskvalitet. Men tidigare forskning inom detta område har varit knapphändig, med små studiepopulationer och tveksam generaliserbarhet av resultaten.

Ta del av hela studien här. 

Sämre överlevnad hos gliompatienter som använder antidepressiva läkemedel

Hjärntumörsjukdomen gliom tycks vara mindre vanlig hos personer som använder antidepressiva läkemedel än hos normalbefolkningen. För personer som redan drabbats av gliom är däremot överlevnaden sämre hos de som använder antidepressiva läkemedel. Det visar två nya studier från Umeå universitet.

Malignt gliom är den vanligaste och mest aggressiva formen av primär hjärntumör. Ungefär 500 personer i Sverige insjuknar varje år. I dag finns inga läkemedel mot gliom och operation används för att öka livslängden, inte för att bota.

Gliom bildas från gliaceller som är stödceller till nervceller och finns naturligt i hjärnan. Gliom formar sig dels som ansamlingar av tumörceller men sprids också diffust längs med nervcellernas signalvägar.

Ledtrådar från både laboratoriestudier och studier på patienter har fått forskare över hela världen att spekulera kring kopplingar mellan antidepressiva läkemedel och gliom. En möjlig mekanism skulle kunna vara att antidepressiva läkemedel ökar halten av serotonin i kroppen och att detta i sin tur påverkar gliomets biokemiska miljö på olika sätt. Serotonin är ett signalämne som påverkar bland annat sinnesstämning och känslor men som utöver det också har kopplingar till en rad andra funktioner bland annat när det gäller förmågan till nybildning av blodkärl, celldelning och cellutveckling.

Forskarna vid Umeå universitet har undersökt hur antidepressiva läkemedel påverkar risken att utveckla gliom och överlevnaden efter en gliomdiagnos. De har använt sig av en databas byggd på svenska nationella register och kvalitetsregistret för hjärntumörer.

Richard L Sjöberg, Sonja Edström och Charlotte Malmberg – tre av artikelförfattarna. Foto: Ulrika Bergfors.

– Våra studier är de största populationsbaserade studier som gjorts för att undersöka serotoninspåret inom gliomforskningen. De resultat vi ser ger tydligt stöd för tanken att serotoninspåret kan vara intressant för att förstå gliomsjukdomen, säger Rickard L Sjöberg, medförfattare och ledare av forskargruppen bakom studierna och neurokirurg vid Norrlands universitetssjukhus.

I den första studien har svenska data slagits samman med tidigare publicerade studier i en så kallad meta-analys. Den sammanlagda analysen visar ett svagt men statistiskt säkerställt samband mellan användningen av antidepressiva läkemedel och minskad förekomst av gliom. I den andra studien tycks resultaten gå i motsatt riktning. Personer som drabbats av gliom och får antidepressiva läkemedel efter sin operation har en försämrad överlevnad.

– Även om våra studier visar på samband mellan gliom och användningen av antidepressiva läkemedel måste vi än så länge vara försiktiga när det gäller tolkningen av bakomliggande orsaker. Det går till exempel inte att se om den försämrade överlevnaden beror på medicineringen eller depressionen i sig. Det vi kan säga säkert så här långt är att våra resultat talar för att det finns anledning att gräva djupare i serotoninspåret, säger Rickard L Sjöberg.

Framöver är planen att använda sig av biobanksmaterial för att fortsätta undersöka kopplingen mellan serotonin och gliom.

– Vi har också planer på att göra en meta-analys även för studien om antidepressiv medicinering hos patienter med gliom. Då hoppas vi kunna se om det blir någon skillnad i resultatet, avslutar Rickard L Sjöberg.

Om studierna

Båda studierna har använt sig av data från databasen Risk Norr. Där ingår data från flera olika nationella register och från hjärntumörregistret. RCC Norr har bidragit med statistikerstöd och stöd kring uppbyggnad och infrastruktur för databasen.

Studie om att antidepressiva läkemedel är kopplad till minskad risk att drabbas av gliom

Den svenska studien omfattade totalt 7 683 personer varav 1 283 hade gliom och metaanalysen där de svenska resultaten slogs samman med tidigare publicerad forskning omfattade 89 065 personer varav 5 823 hade gliom. Försteförfattare är Charlotte Malmberg, underläkare vid Norrlands universitetssjukhus.

Artikeln om studien är accepterad av American Journal of Epidemiology och kommer att finnas att läsa online inom kort.

Studie om att antidepressiva läkemedel är förknippad med förkortad överlevnad hos gliompatienter

Den andra studien som visade på försämrad överlevnad hos gliompatienter som fick antidepressiva läkemedel omfattade 1 231 gliompatienter och 6 400 personer i en kontrollgrupp. Studien visade också att det är vanligare för gliompatienter att använda antidepressiva läkemedel jämfört med de som inte har gliom. Av gliompatienterna fick 28 procent antidepressiva jämfört med kontrollgruppen som låg på 16 procent. Försteförfattare är Sonja Edström, masterstudent i molekylärbiologi vid Umeå universitet.

Artikeln om studien är publicerad i Neuro-Oncology Practice.