Organiserad prostatacancertestning – var står vi idag?
Det har nu gått fyra år sedan Socialdepartementet gav Regionala cancercentrum i samverkan i uppdrag att ta fram en handlingsplan för hur testning för prostatacancer skulle kunna standardiseras och effektiviseras. Resultatet blev regionala projekt med ”organiserad prostatacancertestning” (OPT), som nu rullar ut på bred front i Sverige. Men varför organisera testningen? Vad är egentligen OPT? Vad skiljer OPT från screening? Vilka regioner har kommit igång? Och den stora frågan: när får vi ett nationellt screeningprogram för prostatacancer i Sverige? Professor Ola Bratt, ordförande för den nationella arbetsgruppen för OPT, ger svar på dessa och andra frågor.
Grundtanken bakom att organisera prostatacancertestningen är mycket pragmatisk: Om nu de flesta svenska män ändå testar sig för prostatacancer är det bättre att de gör det som ett informerat val, på ett effektivt sätt och så att testningen genererar kunskap av värde för framtidens prostatacancersjukvård. Genom att organisera information och testning kan vi på ett jämlikt sätt minska sjuklighet och dödlighet i prostatacancer samtidigt som vi kontinuerligt utvärderar, effektiviserar och förbättrar den diagnostiska processen. Som grädde på moset ger organiserad prostatacancertestning (OPT) också värdefulla organisatoriska erfarenheter och underlag för forskning.
Evidensen är god för att regelbunden testning inom ramen för strukturerade screeningprogram kan minska sjuklighet och dödlighet i prostatacancer. Den modell som har utvärderats är att använda blodprovet PSA som ett första ”filter” och gå vidare med vävnadsprovtagning från prostatan för de män som har ett förhöjt värde, t ex ≥ 3 μg/l. I en svensk randomiserad studie nästan halverades dödligheten i prostatacancer efter 14 år bland de män som erbjöds screening med PSA-prov vartannat år1.
Den nu pågående, mycket utbredda oorganiserade PSA-testningen leder dessvärre inte till lika stor minskning av dödligheten i prostatacancer2. Ett enstaka PSA-prov leder inte till någon minskad dödlighet alls3. Dagens testning ger alltså inte några väsentliga hälsovinster – men den tar mycket stora sjukvårdsresurser i anspråk, inte minst för att all kommunikation kring testningen sker på individnivå.
Oorganiserad PSA-testning ger förhållandevis mer skadlig överdiagnostik än ett strukturerat screeningprogram2. (Med överdiagnostik avses en prostatacancerdiagnos hos en individ som inte skulle ha fått några påtagliga symtom av cancern innan han hade dött av någonting annat.) Priset som svenska män har betalat för testningen är mycket högt: mellan 1996 och 2016 beräknas 60 000 svenska män ha överdiagnostiserats4, varav de flesta också fick behandling. Informationen till männen om de
möjliga negativa konsekvenserna av PSA-testning är oftast bristfällig och kunskaperna om dem är mycket varierande, bland annat beroende på utbildningsnivå5.
VAD ÄR OPT?
Även om det finns en del skillnader i upplägget mellan regionernas OPT-projekt, är de grundläggande principerna desamma för alla projekt6:
• OPT är regionalt drivna projekt inom den offentligt finansierade sjukvården.
• Män i definierade åldersgrupper informeras aktivt om tänkbara fördelar och nackdelar med testning för prostatacancer.
• De män som efter information så önskar, erbjuds regelbunden testning från 50 upp till 74 år (män med PSA < 1 μg/l kan avsluta testningen tidigare). När OPT är fullt utbyggt bör PSA-prov utanför programmet enbart tas vid klinisk misstanke om prostatacancer.
• Erbjudande om testning och besked om testresultat sköts av ett OPT-kansli med hjälp av ett automatiserat administrativt system.
• Primärvården ska inte engageras, mer än för blodprovstagning.
• Utredning av män med höga PSA-värden sker enligt en algoritm (Figur 1), som lämnar minimalt utrymme för individualiserad provtagning och uppföljning.
•Processen för OPT omfattar alla länkar i kedjan från erbjudande om testning fram till en eventuell cancerdiagnos.
• Alla utfall registreras för kvalitetssäkring, utveckling och forskning.
