”SVF skapar ordning och reda i butiken”
Tio år efter att de standardiserade vårdförloppen, SVF, infördes är de en självklar del av svensk cancervård. De har inte bara bidragit till en mer jämlik och tillgänglig vård för patienterna, de har även blivit ett viktigt verktyg för att skapa ordning och reda och öka kvaliteten i vårdflödena. Här blickar Kjell Ivarsson tillbaka på ett decennium med SVF och resonerar kring hur de kan utvecklas i framtiden.
Ovisshet, otrygghet och orolig väntan. Tiden fram till att du har fått din diagnos är den period som de flesta cancerpatienter vittnar om som den svåraste. Du vet ännu inte om du faktiskt har en cancersjukdom och du går och väntar på att få ett besked. Frågorna är många och oron stor. Det här var också en av grundorsakerna till att standardiserade vårdförlopp, SVF, infördes i svensk cancervård för tio år sen. På den tiden var perioden mellan det första besöket hos läkaren och en fastställd diagnos betydligt mer varierande beroende på var du bodde och vilken vårdgivare du besökte. För flera diagnoser var väntetiderna orimligt långa. SVF infördes därför både för att korta ledtiderna till diagnos och för att skapa en mer jämlik vård, där alla patienter utreds på samma sätt och inom samma tidsram.
– SVF har skapat ordning och reda i butiken och gjort att en process, som tidigare hade en tendens att vara både ojämn och spretig, numera är standardiserad och jämlik över hela landet, säger Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare.
Han har följt utvecklingen sedan starten 2015 och beskriver SVF som en av de mest genomgripande förändringarna i svensk cancervård.
– Det har skapat en röd tråd genom hela vårdprocessen, från välgrundad misstanke till diagnos och start av behandling. Tidigare byggde mycket på personliga kontakter och lokala rutiner. Nu finns det ett gemensamt språk och en struktur som binder ihop primärvård, diagnostik och specialistvård.
När SVF infördes startade det med fem diagnoser: akut leukemi, urinblåsecancer, prostatacancer, matstrups- och magsäckscancer samt huvud- och halscancer. Sedan dess har ytterligare 26 diagnoser fått egna standardiserade vårdförlopp och arbetssättet är numera väletablerat inom vården, men så var det inte i början.
– När vi började arbeta med SVF inom cancervården var det många som var skeptiska och undrade vilken nytta det skulle medföra, men i dag är det nog få som arbetar i cancervården som kan tänka sig att leva utan standardiserade vårdförlopp, säger Kjell Ivarsson.
Välinformerade patienter
Man kan tycka att tio år är lång tid för ett arbetssätt som SVF att sätta sig men Kjell Ivarsson menar att vi måste ha respekt för att det faktiskt tar tid när man inför en process som berör så många olika områden inom vården.
– SVF är en struktur som går tvärs igenom ett antal organisatoriska system: primärvård, specialistvård, diagnostik och tillbaka till specialistvården. Det är många olika instanser som ska synka och samspela och då måste vi vara ödmjuka inför att det faktiskt tar tid att implementera.
Han tillägger att, utöver den uppenbara fördelen med likadana utredningsförlopp i alla landets regioner, ska man inte heller glömma en annan stor fördel med SVF.
– De har bidragit till att patienterna blir mer välinformerade, och en välinformerad patient mår också oftast bättre psykosocialt, vilket i sin tur är oerhört viktigt när behandlingen väl ska inledas.
Även om SVF infördes primärt för patienternas skull har de även bidragit till flera andra stora vinster under sina tio år. Genom att styra upp processarbetet och ständigt mäta, analysera och följa upp har man även, tack vare SVF, kunnat identifiera många flaskhalsar i vården. Moment där patienterna fastnar, tiden rinner i väg och köer bildas.
– De här flaskhalsarna har varit underlag för att rikta de 220 miljoner kronor som staten har delat ut årligen till olika förbättringsprojekt inom svensk cancervård de senaste åren, säger Kjell Ivarsson och tillägger att det just nu pågår över 130 olika sådana förbättringsprojekt inom patologi och bild- och funktionsdiagnostik, som har identifierats som flaskhalsar just tack vare analys av SVF-statistiken.
– Genom att vi kraftsamlar inom patologi och bild- och funktionsmedicin inom alla regioner kan vi också lära av varandra och ta efter andra regioners goda idéer. Dessutom får arbetet positiva konsekvenser för hela vården och inte bara cancervården.
Han framhåller också att standardiserade vårdförlopp inte bara handlar om att mäta ledtider utan om att skapa ett lärande system där uppföljningen används för att förstå och förbättra, inte för att peka ut.
– Det handlar inte bara om att mäta, utan om att förstå varför något ser ut som det gör och vad vi kan lära oss av det, säger Kjell Ivarsson.
Remissförfarande
SVF har också bidragit till att lämna stuprörstänket och främja samverkan och nätverkande mellan olika vårdinstanser och regioner. Ett exempel är SVF-koordinatorns arbete som är en administrativ funktion som tillkommit sedan SVF infördes och som har till uppgift att se till att remisser hamnar rätt och kommer fram i rätt tid. SVF-koordinatorn är den som först får remissen och som återkopplar till den remitterande enheten om något saknas och måste kompletteras. Koordinatorn har koll på hela flödet i processen och ser till att det blir bra övergångar mellan enheterna och även över regionerna.
Standardiseringen handlar inte bara om att mäta ledtider utan om att skapa ett lärande system, säger Kjell Ivarsson.
– Detta samarbete, som sker både intraregionalt och över regiongränserna, är så oerhört viktigt och en nyckel till framgång. För om processen ska bli bra gäller den gamla devisen: utför ditt uppdrag så bra som möjligt, underlätta för de som kommer steget efter och återkoppla till dem som är steget före. Med SVF-processen är detta möjligt, säger Kjell Ivarsson och tillägger:
– Det är oerhört viktigt att vi tar ett kollektivt ansvar för att processen ska fungera, för den är alltid överordnad organisationen.
Han betonar också att strukturen i sig inte räcker – det är människorna i systemet som får den att fungera.
– Det är tack vare det stora engagemanget hos alla som arbetar i och kring SVF som det här har blivit möjligt. Utan det hade det inte fungerat.
Under åren med SVF har det höjts en del kritiska röster kring allt från ledtider till att kriterierna för välgrundad misstanke skulle vara för vida. Vissa kritiker hävdar att alltför många patienter får gå in i ett standardiserat vårdförlopp, när bara en tredjedel faktiskt visar sig ha cancer i slutänden. Kjell Ivarsson tycker att det är fel sätt att se på saken.
– Vi får inte glömma att dessa två tredjedelar som inte har cancer ändå kan ha en allvarlig sjukdom. Det måste förstås också utredas och behandlas.
Andra områden för SVF
Alltför långa väntetider och missade ledtidsmål är en annan ständig diskussionsfråga, inte minst i förslaget till ny cancerstrategi där detta tas upp.
– Visst är ledtiderna viktiga och det är även viktigt att vården kan mäta och rapportera dem på ett smidigt sätt. Men oavsett vad man tycker om dem så finns det delar i SVF som är minst lika viktiga som att hålla ledtiderna, och det är till exempel just SVF:ernas roll som processtöd, säger Kjell Ivarsson.
Det systematiska arbetet med processer och uppföljning har väckt uppmärksamhet även utanför cancervården. På senare tid har flera andra stora sjukdomsgrupper visat ett växande intresse för SVF och vad de kan lära sig från dem. För i dag har ingen annan sjukdomsgrupp ett lika etablerat standardiserat vårdförlopp som cancervården.
– Jag har haft samtal med både Hjärt-lungföreningen om hur SVF skulle kunna fungera inom hjärtkärlvården, och med Myndigheten för vårdanalys om vad man kan göra när det kommer till området demenssjukdomar. Där är ju tidig upptäckt oerhört viktigt, inte minst nu när det kommer nya läkemedel, och då SVF kan vara ett verktyg för att upptäcka demens tidigt, säger Kjell Ivarsson och tillägger:
– Detta att andra sjukdomsgrupper börjar intressera sig och vill lära av oss, tycker jag är ett mycket gott betyg till SVF.
Men även det som fungerar bra kan alltid utvecklas till det bättre. Kjell Ivarsson ser utvecklingspotential även för dagens SVF:er.
– Nu när vi har en etablerad och implementerad struktur, då kan vi börja skruva ytterligare på den och förfina den. Jag tror att vi kan få ut ännu mer av våra SVF:er om vi arbetar vidare med dem.
I framtiden hoppas han på att kunna ta processarbetet vidare ytterligare en dimension och han efterlyser ett ständigt nyfiket efterfrågande på resultaten av SVF för att utveckla dem vidare. Han avslutar med en eloge till alla de som arbetar med patienter i de standardiserade vårdförloppen
– Det finns ett oerhört fint engagemang kring våra SVF:er där ute. Jag vill verkligen tacka alla som är med och driver arbetet vidare på det här strukturerade sättet och som bidrar till att vi blir ännu bättre och skarpare inom svensk cancervård, och i framtiden även inom andra sjukdomsområden.
Kort om standardiserat vårdförlopp, SVF
Ett standardiserat vårdförlopp börjar alltid med att det finns en välgrundad misstanke om cancer. Varje cancerdiagnos har sina beskrivningar av välgrundad misstanke, det vill säga vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att patienten ska remitteras till vidare utredning. På samma sätt har varje diagnos sina egna tidsramar från välgrundad misstanke till start av behandling, och vilka steg som ska tas och i vilken ordning. I dag finns det 31 SVF som täcker in de flesta cancersjukdomar.
