Stor svensk studie visar ingen ökad risk för återfall med fertilitetsbevarande åtgärder
Kvinnor med en bröstcancerdiagnos som genomgår fertilitetsbevarande åtgärder löper inte någon ökad risk för återfall eller sjukdomsspecifik dödlighet. Det visar en studie från Karolinska Institutet som följt deltagarna i genomsnitt under fem år. Resultaten, som publicerats i tidskriften JAMA Oncology, skulle i framtiden kunna ge trygghet och nytt hopp till kvinnor som vill bevara sin fertilitet efter cancerbehandling med kemoterapi.
Här beskriver forskaren Anna Marklund studieupplägget och den nya kunskapen på detta angelägna område.
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor, där upp till tio procent av de drabbade är yngre än 45 år. Många av dem har inte avslutat och i vissa fall inte ens påbörjat sin familjebildning vid tiden då de får sin diagnos.
Bröstcancer i ung ålder uppvisar vanligtvis mer aggressiva biologiska egenskaper och ett mer framskridet stadium vid diagnos än hos äldre kvinnor. Det kan potentiellt inne-bära sämre prognos, och därmed får yngre kvinnor ofta tuffare behandling. Moderna behandlingsprotokoll för de flesta former av bröstcancer inkluderar kemoterapi som förbättrar överlevnadsprognosen men kan skada äggstockarna. För kvinnor med hormonkänsliga cancerformer rekommenderas även adjuvant endokrin terapi i fem till tio år. Naturlig minskning av fertiliteten inträffar under dessa år. Samverkan av olika faktorer kan således resultera i oförmåga att bli gravid när bröstcancern väl är botad.
Infertilitet till följd av cancerbehandling är ett känt problem, och kan ha stor negativ påverkan på livskvaliteten. Tidigare studier har visat att frågor som berör förmågan att skaffa barn och familj efter avslutad cancerbehandling är viktiga för unga patienter som drabbas av cancer. Ungefär hälften av unga kvinnor med bröstcancer uppger att de önskar bli gravida någon gång efter avslutad behandling. Samtidigt rapporteras det att kvinnor som tidigare behandlats för bröstcancer skaffar barn i betydligt lägre utsträckning än den allmänna befolkningen, med en skillnad på 40–60 procent. Prognosen för kvinnor som drabbas av bröstcancer blir allt bättre, allt fler botas och livskvaliteten efter cancerbehandling får ökad uppmärksamhet. För unga kvinnor är frågor som berör fertilitet av naturliga skäl av särskild betydelse.
SKA INFORMERA OM RISKER
Idag finns det tydliga rekommendationer, både i Sverige och internationellt, att informera patienter om möjliga skadliga effekter av planerade behandlingar på deras framtida reproduktiva förmåga, och om eventuella möjligheter att genomgå fertilitetsbevarande åtgärder. Kvinnor med bröstcancer kan frysa ned obefruktade ägg, befruktade ägg (embryon) eller små bitar av äggstocksvävnad, och på så sätt öka sina chanser att kunna bli gravida efter avslutad cancerbehandling. I Sverige ska alla flickor och kvinnor under 40 års ålder – som har max ett barn och drabbas av sjukdom som innebär risk för nedsatt eller förlorad fertilitet – erbjudas möjlighet att kostnadsfritt genomgå fertilitetsbevarande åtgärd.
För att frysa ned ägg eller embryon behöver kvinnan först genomgå stimulering av äggstockar, ungefär som vid en vanlig IVF-behandling. Detta tar cirka två veckor och kan erbjudas i de fall där kvinnans medicinska tillstånd tillåter att avvakta start av kemoterapin. I samband med stimuleringen kan nivåer av estradiol i blodet stiga till suprafysiologiska nivåer. Det händer att kvinnor med hormonpositiv bröstcancer, eller deras behandlande läkare, väljer bort möjligheten att genomgå fertilitetsbevarande åtgärd just på grund av rädslan för att stimulering av äggstockar kan ha negativ påverkan på chansen att bli botad. För att minska exponering för estradiol har ett specifikt stimuleringsprotokoll utvecklats med samtidig administrering av Letrozol. Även om det inte funnits någon evidens att vanliga stimuleringsprotokoll skulle innebära nå-gon risk, har det känts viktigt att minimera exponering för estradiol i de fall kvinnor har hormonkänslig bröstcancer.
