Överdiagnostik vid Prostatacancerscreening
Överdiagnostik vid Prostatacancerscreening
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Varje år får ca 9000 män diagnosen. Sverige har dessutom en av världens högsta prostatacancer mortaliteter. Cirka 2400 män dör årligen i sjukdomen.1 I Sverige tilllämpas nationella screeningprogram för livmoderhals- bröstoch sedan en tid också tjocktarmscancer. Motsvarande program för prostatacancer saknas. Många män gör istället PSAtester på eget initiativ, så kallad opportunistisk screening. Opportunistisk PSA-screening är utbrett och man uppskattar att ungefär hälften av männen i screeningålder (55-69 år) har PSA-testat sig.2 Det finns dock ingen nationell rekommendation för hur ett sådant testprogram skall vara utformat och det finns heller inte vetenskapliga bevis för att denna form av screening är effektiv. Man uppskattar att ungefär hälften av de män som diagnostiseras med screeningupptäckt prostatacancer kan vara överdiagnostiserade. Med överdiagnostik menas diagnos av en cancer som i avsaknad av screening inte hade diagnostiserats under mannens livstid. Överdiagnostik leder till att ”friska” män får en cancerdiagnos och riskerar att behandlas i onödan (överbehandling). Den botande behandlingen för prostatacancer, radikal prostatektomi och strålbehandling, är förknippad med biverkningar som till exempel nedsatt potens, urinläckage och tarmbesvär vilka har en negativ effekt på livskvaliteten.
