Olika behandlingsalternativ utvärderas i ny bröstcancerstudie
Varje år får cirka 9 000 personer bröstcancer i Sverige. Det innebär att en av åtta kvinnor får sjukdomen under sin livstid. En nationell studie som utgår från Universitetssjukhuset Örebro har startat för att undersöka vilken typ av antihormonell behandling som är bäst att använda vid förlängd behandling. Bröstcancerförbundet har delat ut en miljon kronor till forskningen.
En av åtta kvinnor får bröstcancer under sin livstid. Foto: GettyImages.
Det gäller patientgruppen som har en hormonkänslig bröstcancer och har ätit ett visst läkemedel under fem års behandling. Behandlingen pågår i sju till tio år beroende på om man har kommit in i klimakteriet eller inte och utifrån vilken typ av antihormonell behandling man fick de första fem åren efter diagnosen.
Antonios Valachis, överläkare inom verksamhetsområde onkologi på Universitetssjukhuset Örebro. Foto: Elin Abelson.
– Vi vill undersöka om det är bättre att våra patienter med hormonkänslig bröstcancer som är aktuella för förlängd antihormonell behandling ska fortsätta med samma läkemedel efter fem års behandling eller om man ska byta till ett annat läkemedel, säger Antonios Valachis, överläkare inom verksamhetsområde onkologi på Universitetssjukhuset Örebro.
Den frågan är viktig eftersom beslutet om vilken typ av antihormonell behandling man får kan påverka risk för återfall men även måendet hos patienten. Den antihormonella behandlingen kan ge biverkningar som kan påverka livskvalitén.
Mer förståelse om behandlingsalternativen
Studien kommer att vara en så kallad registerbaserad randomiserad studie och det innebär att patienter som valt att delta kommer att bli lottade till något av behandlingsalternativen. Nationella register som finns i Sverige kommer att användas för lottningen men också för att kunna följa upp patienter.
– Det är första gången som den studietypen genomförs för bröstcancer. Studieresultat kommer förhoppningsvis att hjälpa oss att förstå vilket behandlingsalternativ som är bäst för patienter avseende återfallsrisk, risk för biverkningar och livskvalitet. Det kommer att ligga till grund för en bättre behandling till våra patienter, berättar Antonios Valachis.
