Ödmjukhet och nyfikenhet i ny bok om patientmöten
”En sjukdom att skära bort. Men varje människa är unik.” Människoöden redigerade av Åke Andrén-Sandberg ISBN 978-91-519-6760-8
Förutom Q, X och W finns alla alfabetets bokstäver med bland de 25 förnamnen på patienter som den erfarne pankreaskirurgen Åke Andrén- Sandberg har valt att skildra i boken
”En sjukdom att skära bort. Men varje människa är unik”, som kom ut tidigare i år. Den bokstav som sätter sin prägel på hela boken är alfabetets sista: Ö.
Inte berättelsen om Özkan, en patient som ville åka till sitt gamla hemland för att dö, utan Ö som i ödmjukhet. För denna ovanliga, lågmälda bok där man får en unik inblick i 25 sinsemellan högst olika människoöden, genomsyras av en sällan skådad ödmjukhet. En insikt om att man som doktor inte bara måste använda sina professionella kunskaper i mötet med patienten utan även måste lära sig att lyssna noga på varje individ och respektera allas olika förutsättningar. Ibland kan det till och med hända att patienten faktiskt har rätt och att doktorn har fel….
Åke Andrén-Sandberg visar att ödmjukhet och en genuin nyfikenhet på människor är till god hjälp i läkaryrket. De patienter, merparten män, han har valt att berätta om har alla helt olika levnadsöden. Ulf som satt i fängelse, Paula som vägrade behandling, Erik som åkte till Kanarieöarna, rektor Lars som valde alternativ behandling, Tommy som krävde operation, Åsa som inte ville berätta att hon var sjuk och Nanna, vars anhöriga gjorde allt…
Det alla dessa människor med olika yrken, olika åldrar, olika personligheter har gemensamt är att de drabbats av en av de med rätta mest fruktade cancersjukdomarna, pankreascancer – och att de ändå har haft turen att få träffa Åke Andrén-Sandberg, en av landets mest ansedda kirurger inom området. Det är mycket som är förvånande med boken, dels att författaren tycks ha fått veta så oerhört mycket om var och en av patienterna, inte bara hur deras bakgrund och sociala liv ser ut, utan även hur de tänker och känner.
För att undvika igenkänning har han enligt förordet blandat detaljer och flätat samman olika historier. Boken är med andra ord inte hundra procent autentisk, det är inga journaler vi läser utan snarare korta, fiktiva noveller baserade på verkliga patientfall. Åke Andrén-Sandberg är inte bara skicklig med kniven. Han skriver väldigt bra också och har dessutom ett avundsvärt minne och sinne för detaljer. Frågan om för vem boken är skriven är inte alldeles enkel att svara på. Kanske för blivande (eller redan verksamma) läkare som behöver empatiträning och få lära sig att det finns livs levande och ofta riktigt spännande människor bakom statistik och ”flöden”? För patienter som vill läsa om andra med samma svåra sjukdom? För alla som är genuint intresserade av människoöden och svensk sjukvårdshistoria?
