Ny studie: Sverige fortsätter tappa mark inom strålbehandling
Strålning är en av de effektivaste behandlingarna vid cancer och bidrar till 30 procent av all bot mot sjukdomen. Trots detta är kompetensförsörjningen och forskningsfältet inom området i Sverige mycket eftersatt, visar en ny studie genomförd av Regionala cancercentrum i samverkan.
Studien kartlägger var svenskt strålbehandling står i förhållande till övriga nordiska länder. Datainsamling har skett genom enkäter till Nordens strålbehandlingskliniker, analys av tillgänglig statistik och intervjuer med företrädare för respektive lands strålbehandling.
Slutsatserna pekar tydligt på att Sverige fortsätter tappat mark inom många områden. Flera rapporter under de senaste åren har varnat för konsekvenserna av rekryteringsproblem och minskande forskningsaktiviteter på området. Sammanfattningsvis visar studien ur ett svenskt perspektiv att
- uppföljning, styrning och finansiering skiljer sig mellan länderna med en högre involvering av staten i Danmark och Norge
- det saknas läkare och sjuksköterskor i svensk strålbehandling, vilket bland annat påverkar nyttjandegraden av tillgänglig utrustning. I Sverige finns fyra kliniker där minst en strålbehandlingsmaskin helt eller delvis är nedstängd på grund av personalbrist
- ny teknik och nya behandlingsmetoder sprids i en långsammare takt i Sverige än i Danmark och Norge
- forskningsaktiviteten är avsevärt lägre i Sverige än i Danmark. Bristen på forskarutbildade läkare begränsar möjligheterna att bedriva forskning och utveckling på samma nivå som jämförbara länder
- tillgången på utrustning för strålbehandling är avsevärt lägre i Sverige än i övriga nordiska länder
Kjell Bergfeldt, Skandionkliniken
– Studiens slutsatser är oroväckande, men visar också på områdets komplexitet. Det är många nivåer som måste samverka bättre. En förutsättning för att forskningen ska frodas är en stabil tillgång till läkare och sjuksköterskor som kan handleda yngre kollegor. En försvagad forskningsmiljö kan på sikt bidra till att livsviktiga forskningsframsteg tar längre tid att implementera eller i värsta fall uteblir, säger Kjell Bergfeldt, en av författarna bakom studien.
Benchmarkingstudien belyser även goda exempel i Norden. I intervjuerna nämns resurssatta cancerplaner som viktiga för en snabb expansion av tillgänglig utrustning, både i form av behandlingsrum och linjäracceleratorer, men också annan teknisk utrustning för exempelvis bildtagning. I Danmark innehåller cancerplanerna också finansiering av ny personal, samt resurser och stödstrukturer för klinisk och preklinisk forskning på strålbehandlingsområdet. Det danska centret för strålforskning framhålls i intervjuer ha betytt mycket för utvecklingen av dansk strålbehandlingsforskning.
– Strålbehandlingen som ges idag håller en hög nivå, men det finns fortfarande mycket kvar att vidareutveckla och goda exempel från andra länder att inspireras av. Framför allt kan vi inte låta Sverige fortsätta tappa mark inom området. Då riskerar vi snart att cancerpatienter inte får ta del av den bästa behandlingen. I nästa steg kommer vi i arbetsgruppen att föreslå nödvändiga åtgärder för att vända utvecklingen åt rätt håll, säger Johan Ahlgren, medförfattare till studien.
