Ny studie ifrågasätter effekten av fertilitetsbevarande läkemedel under cancerbehandling
En ny studie från Karolinska Institutet visar att ett läkemedel som ibland ges till kvinnor med cancer för att skydda deras äggstockar under cellgiftsbehandling inte tycks öka deras möjligheter att få barn efter behandlingen. Studien är publicerad i eClinicalMedicine.
Foto: iStock.
Kenny Rodriguez-Wallberg. Foto: Anders Norderman.
Läkemedel som kallas GnRH-agonister används ibland vid cellgiftsbehandling av kvinnor i fertil ålder med bröstcancer och andra cancerformer i syfte att bevara fertiliteten. Det bygger på små studier som antytt att läkemedlet kan förhindra att mensen försvinner i samband med cancerbehandling. Men dessa studier har inte kunnat undersöka sannolikheten att få barn efter behandling. De har inte heller varit blindade, vilket innebär att kvinnorna som deltog i studierna visste om de fick behandlingen eller inte. De kvinnor som fick läkemedlet kan därför ha varit mer benägna att försöka bli gravida än de som inte fick det.
Frida Lundberg. Foto: Gunilla Sonnebring.
I den nya studien har forskarna använt svenska register för att följa närmare 25 000 kvinnor i åldern 15–45 år som fick cellgiftsbehandling, varav 1,5 procent fick tilläggsbehandling med en GnRH-agonist. De jämförde hur många av kvinnorna som fick barn efter behandlingen och tog hänsyn till faktorer som ålder, cancerform och antal barn sedan tidigare. Forskarna fann ingen skillnad mellan grupperna i sannolikheten att föda ett levande barn.
– Vår studie är den största och mest omfattande som gjorts på detta område och utmanar den rådande uppfattningen att GnRH-agonister kan bevara fertiliteten hos kvinnor med cancer, säger studiens förstaförfattare Kenny Rodriguez-Wallberg, adjungerad professor vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.
– Det behövs mer noggranna, placebo-kontrollerade och blindade randomiserade kliniska prövningar för att fastställa om läkemedlet verkligen har någon fertilitetsskyddande effekt, tillägger studiens sistaförfattare Frida Lundberg, forskningsspecialist vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
