Stor oro efter njurcancer men många vill inte verka svaga och pratar därför inte om det
40 procent av personer med njurcancer upplever så stor oro relaterat till sjukdomen att det stör deras koncentration. Samtidigt pratar inte var fjärde person med njurcancer med någon om sina känslor runt den och hur de mår rent psykiskt.
– Att prata om hur vi mår kan vara det första steget att må bättre när man är klar med det mest akuta. Många tänker nog att det bara är att bita ihop och vara glad över att man är färdigbehandlad och kapslar därför in de psykiska delarna, säger Jörgen Jehander, ordförande i Njurcancerföreningen.
Det är Internationella Njurcancerföreningen, IKCC, som genomfört en undersökning där Sverige är ett av 40 medverkande länder. Undersökningen ger svar på frågor om hur man mår psykiskt till följd av sin njurcancer och nu presenteras resultat. Majoriteten av de svenskar som medverkat har haft njurcancer och anses färdigbehandlade och 54 % tänker inte speciellt mycket på att cancern eventuellt kan komma tillbaka.
Däremot påverkas 40 % av oro relaterat till sjukdomen, vilket bland annat stör deras koncentration. Men att prata om detta, tar emot för många. De vanligaste orsakerna till att inte förmå prata om sina känslor relaterade till sin cancer är:
- 38 % vill inte framstå som svag eller att andra tycker synd om en (internationellt 29 %).
- 23 % känner sig obekväma med att prata om känslor knutna till sin njurcancerdiagnos, man har överlag svårt att prata om och sätta ord på sina känslor och sluter det därför inom sig (internationellt 21 %).
- 23 % föredrar att inte prata med andra om hur njurcancern påverkar dem (internationellt 26 %).
- 8 % vill inte vara en börda eller för behövande för familj och vänner (internationellt 20 %).
– Jag tror att det finns ett uppdämt behov av att få prata men att många helst gör det med andra i samma situation. Vi ser på vår slutna Facebook-grupp att många är aktiva och öppna med känslor och funderingar. Det diskuteras, stöttas och ges råd. Här kan man känna sig fri att vara öppen och särskilt under pandemin är förstås digitala kontakter ovärderliga. Som patientförening kan vi spela roll och ingjuta HOPP, kanske är det vårt största bidrag, säger Jörgen Jehander.
