Ledare: Legala spöket i journalsystemen
Journalsystemet Millennium har kostat skattebetalarna över 8 miljarder att köpa in och implementera i Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Även om siffrorna är svåra att verifiera, har de förekommit i riksmedia utan dementi. Nu i slutet på augusti kom beskedet att systemet skrotas till en kostnad på ytterligare 657 miljoner kronor, skriver Onkologi i Sveriges chefredaktör Hanna Brodda.
Hanna Brodda
chefredaktör Onkologi i Sverige
[email protected]
Vården som alltid har för lite, kunde plötsligt ösa ut tid och pengar. Personal vittnar i media om hotad patientsäkerhet och dödsfall till följd av försöken att få till ett journalsystem som fungerar. IVO riktade allvarlig kritik i sin utredning som kom för ett år sedan.
Även nästa storsatsning på journalsystem gick dåligt. När regionerna i Blekinge, Dalarna, Gävleborg, Halland, Norrbotten, Sörmland, Västerbotten, Västernorrland och Örebro län skulle införa halvsvenska Cambio Cosmic, drabbas de av liknande otur. Ett system som kan ha bidrag till flera dödsfall och överlag ineffektiv vård enligt källor till SvT:s Uppdrag Granskning.
Det är som att Sverige har haft just gigantisk IT-otur. Att fel system köps in och hela upphandlingsenheter är grundlurade. Jag undrar om det inte är något annat i processen som ställer till det.
Det här är inga oprövade grisar i en säck. Cambios system används i regionerna Kronoberg och Uppsala i 20 år. Millennium (som ägs av Oracle Health, tidigare Cerner) är ett av världens två största och mest använda journalsystem tillsammans med konkurrenten Epic Systems. Millennium finns i 35 länder, och är bland annat det system som används av NHS i Storbritannien och Intermountain Health som driver ett 30-tal sjukhus i USA.
Visserligen är inte Millennium en färdig, identisk produkt som installeras likadant överallt. Plattformen konfigureras, integreras och anpassas för varje vårdorganisation. Här har det gått fel. När ett välanvänt system ska anpassas till den svenska patientdatalagen, GDPR och Dataintegritetsmyndighetens krav fanns inget av det smidiga kvar.
Att sedan produkten redan är gammal, när den ska börja bearbetas, på grund av långa ledtider i upphandlingen, är en annan legal snubbeltråd som drabbar de svenska IT-satsningarna med Lagen om offentlig upphandling.
Fram till alldeles nyligen hade varje mottagning och klinik en mapp i ett skåp för varje patient. Dagens system hade kunnat bli personalens bästa vän, särskilt inom onkologi där diagnostik och behandling helst skulle matchas mot i det närmaste oändligt mycket data och genetisk information. Mer eller mindre simultan delning med patienten som det berör. All världens kunskap ett klick bort och allsköns kontrollfunktioner för att minska farliga interaktioner eller överanvändning av narkotikaklassade läkemedel. Fantastiska verktyg som tyvärr kan kollidera med integritetsskyddande lagar, utformade decennier före AI-revolutionen.
Nu väljer VGRs upphandlare en ny strategi, att köpa in moduler och appar efter behov. Ett förslag är att även se över lagar och processer innan nästa steg.
