Ledare: Dags att ändra definitionen av indikation
Har precisionmedicinen sprungit ifrån vårt sätt att godkänna läkemedel? Kanske borde EMA, TLV och NT-rådet samlas och diskutera helt nya sätt att se på sjukdomar? När kunskapen om sjukdomar och dess ursprung har nått den nivå vi har idag, vet vi att en sjukdom inte längre är vad den en gång var. Den är mycket mer.
HANNA BRODDA, chefredaktör Onkologi i Sverige, [email protected]
Huvudsakligen är det fantastiskt med EU och EMA. Samarbeten som skyndar på utveckling och godkännande av läkemedel som räddar liv och förbättrar livskvalitet. Sjukvården i Europa som är i världsklass, bland annat tack vare samarbeten, både mellan människor, kliniker och stater. Alla dessa specialister som går på kongresser, och själva ser till att uppdatera sin egen kompetens. Och i sin tur delar med sig till andra genom föredrag och möten, skapar en vård i världsklass. De individerna är själva fundamentet i hälso- och sjukvården. Utöver människorna är det en ganska komplicerad struktur som ska facilitera mötet mellan vårdgivaren och dennes patient. Till modern vård krävs finansiering, lokaler, utbildningsinsatser, medicinteknik, behandlingar och mycket mer.
När det kommer till behandlingar är det en ytterligare lite mer komplicerad struktur bara kring det. Där spelar företag och forskare huvudrollen, i utveckling och finansiering, och regelverket är omfattande. Här ska den absolut senaste kunskapen som människan har tillskansat sig, samsas med regler och evidens, som sedan ska hinna bevisas över tid innan patent går ut.
Trots att denna smått otroliga apparat fungerar förvånansvärt väl, finns förbättringspotential. Ett sådant område skulle kunna vara definitionen av indikationen. Ett läkemedel blir godkänd för en indikation i taget. Det kan vara bröstcancer eller hjärntumör. Nu vet vi mer. En tumör definieras inte av var den sitter, utan av dess beståndsdelar, dess genetiska profil och beteende. Det borde vara information som ligger till grund för ett godkännande.
