”Kraften i allas engagemang” – ledord under Onkologidagarna i Kalmar 2023
Onkologidagarna är sedan starten 2013 en årlig konferens för kunskapsutbyte mellan företag och professioner som arbetar inom cancervården. Den tionde upplagan hölls i Kalmar – i Kalmarsalen, idag ett modernt konserthus men med ett förflutet från 1800-talet som framgångsrik ångkvarn. Under tre dagar samlades ungefär 500 deltagare och 45 företag/utställare för att dela erfarenheter och kunskap, ta del av den senaste forskningen och inspireras till att bedriva och utveckla den onkologiska vården.
Konferensen arrangerades i samarbete mellan Svensk Onkologisk Förening (SOF), Sjuksköterskor i Cancervård och Onkologiska kliniken och strålningsfysik i Kalmar. Deltagarna välkomnades av Magnus Lagerlund, klinikchef och Johan Rosenqvist, hälso- och sjukvårdsdirektör, Region Kalmar, som lyfte vikten av att jobba tillsammans för att kunna utnyttja sjukvårdens resurser på bästa sätt.
Årets Onkologidagar inleddes med att hedersföreläsare professor David Schwappachs pratade om patientsäkerhet och vikten av att sträva efter att minska det som kan äventyra patientsäkerheten. ”Interuptions” eller störningsmoment betonades i detta sammanhang och enligt Schwappach blir en onkolog störd ca 8 ggr/h, vilket innebär att ungefär 17 procent av arbetstiden ägnas åt störningsmoment. Siffran för sjuksköterskor är liknande. Att hitta strategier för att minska dagliga störningsmoment är en utmanande men viktig uppgift.
BEHÖVS ÅTGÄRDER PÅ SYSTEMNIVÅ
Studier har visat att 34 procent av cancerpatienterna drabbas av minst ett Adverse Event (AE) och att 16 procent av patienterna drabbas av minst en biverkan som hade kunnat förebyggas eller förmildrats. För att minska patientrelaterade incidenser, poängterar David, att det behövs åtgärder på systemnivå – inte individnivå. Åtgärder på individnivå i form av exempelvis checklistor, dubbelkontroll och varningsetiketter har visats vara mindre effektiva än åtgärder på systemnivå som exempelvis förändringar i arbetsmiljön (”noise reduction”), kulturförändring (”speaking up culture”) och begränsande/tvingande funktioner som exempelvis begränsar användning av copy-paste vid läkemedelsordination.
Att ha en tillåtande kultur där medarbetarna vågar påtala och uppmärksamma risker är effektivt för att minska risken för patientskador och därmed öka patientsäkerheten. För att nå dit framhölls vikten av att ta tag i identifierade riskmoment på en gång, vilket är en utmaning men kan underlättas genom att arbeta stegvis och börja i en grupp som är motiverad. Sammanfattningsvis lyfte David frågan: Kan vi göra cancervården säkrare? En fråga som han själv bejakade med uppmaning att det går – och att vi borde försöka.
Sjukvårdens utmaning i optimalt utnyttjande av resurser präglar alla verksamheter och den onkologiska verksamheten är inte undantagen. Utvecklingen inom precisionsmedicin med molekylärt riktade behandlingsmöjligheter och immunterapi innebär att behandlingsmöjligheterna ökat. Samtidigt lever människor allt längre och år 2040 beräknas 900 000 svenskar vara 80 år eller äldre. Med bakgrund i detta blir vikten av att ge rätt behandling till rätt patient i rätt tid tydlig. Vad kan vi göra? Vad bör vi göra? Två frågor som redan idag präglar den onkologiska vården, men som troligen kommer att bli ännu viktigare i framtiden.
