Jan-Åke Gustafsson 15 år efter mediedrevet: ”Mest nöjd med att ha handlett 150 doktorander till disputation”
Jan-Åke Gustafsson 15 år efter mediedrevet: ”Mest nöjd med att ha handlett 150 doktorander till disputation”
En utpräglad och åtminstone förr lite otålig tävlingsmänniska som under sin långa och framgångsrika forskarkarriär inte bara har fått otaliga anslag och utmärkelser utan även många fiender. Det extrema mediedrev med starka inslag av personförföljelse som professor Jan-Åke Gustafsson, en av världens främsta hormonforskare, utsattes för 2006 fick honom att lämna Sverige och flytta till Texas. För gott.
Trots att denne nyblivne Jubileumsdoktor (KI:s doktorspromotion i november 2019) har bott och arbetat i Houston, USA, länge nu är hans genuina stockholmska intakt och han har inte släppt taget helt om sitt kära Novum i Flemingsberg – en idag blomstrande, livaktig och internationell forskningspark som han var ytterst delaktig i att bygga upp för några decennier sedan. Mer om detta senare. Innan vi träffas i hans arbetsrum på hypermoderna Neo som det heter idag noterar vi att det finns en föreläsningssal som är döpt efter honom. En staty hade inte känts fel heller, för utan JanÅke Gustafssons outtröttliga engagemang hade denna del runt dåvarande Huddinge sjukhus, nu Karolinska Universitetssjukhuset, kanske fortfarande bara varit ett livlöst, öststatsinspirerat betongkluster. Idag kryllar det av studenter från hela världen som bland annat pluggar på Södertörns högskola, här ligger KTH:s skola för Teknik och Hälsa; Röda Korsets högskola samt en rad olika KS- och KI-verksamheter, caféerna är många och trendiga och det ligger en rad företag utspridda i området. Det hela har med andra ord blivit precis så som professor Gustafsson en gång tänkte sig, men det vore fel att påstå att vägen hit varit helt spikrak för denne världsberömde, vittbereste forskare som byggt upp en rad internationella forskningssamarbeten, och som till sist kanske blev lite för stor för Sverige. Att säga att 76-årige Jan-Åke Gustafsson, född i centrala Stockholm, uppvuxen i Vällingby och Täby, har haft lite bråttom i livet är ett understatement.
VILL SE SNABBA RESULTAT
– Ja, jag måste nog tillstå att en av mina sämsta egenskaper är bristande tålamod. Jag har alltid velat se resultat så snabbt som möjligt, men med åren har jag lärt mig att bli mer tålmodig. Som ung student var det verkligen snabba resultat som gällde. Han disputerade redan 1968, endast 25 år gammal, men hade otippat nog från början tänkt sig att bli präst.
– Ja, som barn var jag mycket intresserad av religiösa saker. Konfirmationsprästen imponerade på mig och jag gillade att hålla egna predikningar hemma. Men att läsa latin tyckte jag var rikigt trist så när det blev dags för realexamen hade jag bestämt mig för att satsa på att bli läkare, säger han och berättar att pappa var kriminalkommissarie på narkotikaroteln i Stockholm. Det kan tyckas som om äpplet har fallit ganska långt från trädet här, men att lösa brott och att forska har onekligen sina likheter. Båda handlar ju om problemlösning, att hitta förklaringar. Med stora A i alla ämnen, förutom musik, teckning och gymnastik, kunde Jan-Åke välja vad han ville läsa på KI, där han började 1962.
– Jag gjorde militärtjänstgöringen som läkare men insåg tidigt, efter att ha flörtat lite med medicin, att jag inte ville arbeta kliniskt. Jag tyckte kemi var mer intressant och började forska om steroider och tarmflora parallellt med studierna på KI.
– Trots att jag aldrig har arbetat kliniskt har jag alltid haft patientperspektivet som ledstjärna i min forskning. Att veta att det man gör är nyttigt för patienterna är det som ger stimulans i forskningsarbetet.
