Ingen ökning av hjärntumörer mellan 1980 – 2012
En ny epidemiologisk studie visar att det inte skett någon ökning av den årliga incidensen av hjärntumörer mellan 1980 och 2012, en tidsperiod då mobiltelefonanvändande ökat kraftigt. Data ska dock tolkas med försiktighet, skriver ST-läkaren Jonas Nilsson i en sammanfattning av studien som är baserad på historiska data.
Under de senaste åren har det debatterats huruvida miljöfaktorer kan påverka incidensen av hjärntumörer i den generella populationen. En av de huvudsakliga faktorer som har omnämnts i dessa sammanhang är användandet av mobiltelefoner. Sedan introduktionen av mobiltelefoner under 80-talet har användandet ökat kraftigt och når nu ut till nästan alla världens hörn. Enligt International Telecommunication Union fanns det år 2014 nära sju miljarder mobiltelefonabonnemang världen över.1 Eftersom utbredningen är så omfattande så är det av högsta vikt att ta reda på dess potentiellt skadliga effekter hos människan.
Under 2011 samlade the International Agency for Research on Cancer (IARC) flertalet experter inom området för att i en arbetsgrupp diskutera resultaten av aktuella studier. Man beslutade att riskklassificera mobiltelefoni som ”möjligt carcinogen för människan” baserat på tecken till en ökad risk för uppkomst av hjärntumörtypen gliom.2
KARTLÄGGA SAMBAND
För att närmare ge stöd till ett beslutsfattande för riskklassificering hos strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) fick vi i uppdrag att genomföra en epidemiologisk studie baserad på historiska data. I studien samlades det in data från detsvenska cancerregistret för att identifiera samtliga hjärntumör diagnoser mellan åren 1980–2012 och för att sedermera beräkna incidensen av hjärntumörtyperna låggradiga gliom, höggradiga gliom samt meningeom under denna period. Vidare samlade vi via Statistiska Centralbyrån (SCB) in data på inkomst hos dessa patienter för att analysera eventuella samband mellan inkomst och incidens. Totalt identifierades 30 255 primära hjärntumörer hos 30 142 patienter (tabell 1).3Avseende meningeom såg vi en ökning av incidensen i åldrarna 0–39, 40–59 och 60–74, medan en sjunkande incidens sågs i åldersgruppen ≥ 75 år. Män och kvinnor visade på en minskning
respektive ökning av incidensen (tabell 2). Sammantaget alla åldrar sågs ingen signifikant incidenstrend av meningeom (figur A). Vi såg en diskret minskning av den årliga incidensen av höggradiga gliom hos patienter i åldersgruppen 0–39 år och en diskret ökning i åldersgruppen 60–74 år. Ingen skillnad mellan kön iakttogs (tabell 2). Sammantaget förelåg ingen övergripande incidenstrend av höggradiga gliom (figur A).
