GI-ASCO 2023 – en pigg 20-åring i San Francisco
Årets ASCO med inriktning på mag-tarmcancer (GI) hölls för 20:e gången i San Francisco på trevliga kongresscentret Moscone West 19–21 januari. David Borg, med dr/överläkare på Skånes universitetssjukhus (SUS), och jag själv, Pehr Lind, docent /överläkare på Södersjukhuset (SÖS)/ Karolinska Institutet (KI), bevakade det intressanta programmet online för övre- respektive nedre GI-cancer. Förutom viktiga muntliga presentationer och postrar, så hölls bra ”state-of-the-art” föreläsningar om viktiga ämnen, till exempel om aktuella läget för ctDNA avseende prognostik och prediktion.
Nyheter övre GI-cancer (David Borg, SUS): På mötet presenterades resultaten från flera fas 3-studier, några positiva och några negativa. Nedan följer fyra studier som kan få inverkan på hur vi framöver kommer att behandla våra patienter med övre GI-cancer.
Ventrikel- och cardiacancer Tislelizumab är en PD-1-antikropp som vid skivepitelcancer i esofagus i fas 3-studier visat överlevnadsvinst i såväl första linjen (tillsammans med kemoterapi) som i andra linjen.
I fas 3-studien RATIONALE-305 på HER2-negativa adenocarcinom i ventrikel eller cardia undersöktes nyttan med tislelizumab vs placebo som tillägg till första linjens palliativa kemoterapi. Studien hade två primära utfallsmått, OS i hela populationen respektive för de med PD-L1-positiv tumör. Till skillnad från TPS (Tumor Proportion Score) och CPS (Combined Positive Score) där man räknar celler användes en enklare metod, TAP (Tumor Area Positivity), med visuell skattning av hur stor del av tumören (tumörceller och immunceller) som är PD-L1-positiv och i studien krävdes fem procent eller mer för att tumören skulle klassas som PD-L1-positiv. På mötet presenterade dr Markus Moehler (Tyskland) de första resultaten från populationen med PD-L1-positiv tumör (n=546) vilket utgjorde 55 % av patienterna. En dryg fjärdedel av patienterna utgjordes av västerländsk population och majoriteten behandlades med CAPOX som bas. Tillägg med tislelizumab resulterade i förlängd OS på 17,2 vs. 12,6 mån (HR 0,74) och PFS på 7,2 vs. 5,9 mån (HR 0,67) med en responsrate på 50 % vs. 43 %. Biverkningarna var som förväntat något mer med tislelizumab.
I Sverige används idag (baserat på studien CheckMate 649) tillägg med nivolumab till kemoterapi i första linjen för de ca 50 % vars tumör har PD-L1 CPS på 5 eller högre. Tislelizumab torde kunna bli ett alternativ till nivolumab i denna behandlingssituation. Resultaten från hela populationen i RATIONALE- 305 väntas senare i år.
