Högt ER-beta-uttryck starkt skyddande mot återfall hos de kvinnor som fått cytostatika
Högt ER-beta-uttryck starkt skyddande mot återfall hos de kvinnor som fått cytostatika
ER-betas roll i bröstcancer kompliceras av att den förekommer i olika isoformer med potentiellt olika roller, samt att det saknas standardiserade undersökningssätt. Det skriver Karin Elebro, disputerad specialistläkare i plastikkirurgi i Lund, om vad som antas vara den första studie om tumörmarkören ER-beta i relation till svar på cytostatikabehandling. Då detta är en observationsstudie menar hon att det vore av intresse att undersöka högt mot lågt ER-beta-uttryck i bröstcancervävnad från redan genomförda randomiserade läkemedelsprövningar. I dessa skulle man bättre kunna utröna ER-beta-uttryckets betydelse hos cellgiftsbehandlade patienter jämfört med dem som inte erhållit cytostatika.
Bröstcancer är en vanlig cancersjukdom med förhållandevis god överlevnad, i Sverige 90 procent på fem års sikt1. År 2014 överskred antalet kvinnor i Sverige som behandlas eller har behandlats för bröstcancer för första gången 100 0001. Således lever många kvinnor med en bröstcancerdiagnos, som kan innebära ett hot mot liv och hälsa och påverka kvinnans identitet och livskvalitet. Det är därför viktigt att förbättra behandlingen, så att varje enskild kvinna får en effektiv behandling som förbättrar hennes prognos, samtidigt som överbehandling – det vill säga behandling som ges utan att förbättra prognosen – undviks och att ogynnsamma sidoeffekter minimeras. Vi sammanfattar här vår studie som nyligen publicerades i den välkända amerikanska tidskriften Clinical Cancer Research2. Studien fokuserar på en tumörmarkör vid namn östrogenreceptor beta i förhållande till prognos och behandlingssvar vid bröstcancer.
FLERA OLIKA TUMÖRMARKÖRER
Tumörmarkörer används i kliniken för att dela in bröstcancer i olika subtyper som visats ha olika prognos. För bröstcancer är de huvudsakliga tumörmarkörerna östrogenreceptor alfa, (ER-alfa), progesteronreceptor, (PR), och human epidermal growth factor-2 (HER2). På bas av bland annat dessa markörer, storlek och förekomst av lymfkörtelmetastaser, beslutas om kvinnan ska få kompletterande behandling eller inte, utöver kirurgi. Den vanligaste uttryckta tumörmarkören som används i dagens sjukvård är ER-alfa. Ungefär 85 procent av invasiv bröstcancer i Sverige uttrycker ER-alfa i mer än 10 procent av tumörcellerna3. Den kalllas då för ER-positiv bröstcancer. Eftersom ER-alfa är den enda östrogenreceptorn i kliniskt bruk brukar ”alfa” utelämnas ur benämningen. ER-alfa stimuleras av det kvinnliga könshormonet östrogen. De tumörer som uttrycker ER-alfa tillväxer i närvaro av östrogen, vilket är grunden till att kvinnor med ER-positiv bröstcancer får antihormonell tablettbehandling, som hämmar tumörens tillväxt. Utöver ER-alfa finns östrogenreceptor beta, ER-beta, som upptäcktes först 19964. ER-beta har sedan dess identifierats i alla bröstcancersubtyper och anses ha en hämnande effekt på ER-alfa-driven tumörtillväxt5. Utöver östrogen, stimuleras ER-beta av växtöstrogener och det finns även agonistiska
läkemedel under tidig utveckling specifikt riktade mot ER-beta6, 7. ER-beta har framför allt utforskats som en markör som skulle kunna ha tilläggsvärde för svar på endokrin behandling, och studier har även rapporterat bra behandlingssvar hos kvinnor med ER-alfa negativa, ER-beta-positiva tumörer8. ER-betas roll i bröstcancer kompliceras av att den förekommer i olika isoformer med potentiellt olika roller, samt avsaknad av standardiserade undersökningssätt5. Vad vi känner till har det inte tidigare genomförts någon ingående studie i relation till svar på cellgiftsbehandling.
