Cancerforskaren Sara Mangsbo ny gästprofessor på SLU ”Immunonkologi en brygga mellan djur och människa”
Att hunden är människans bästa vän har vi vetat länge. Men att det kära husdjuret också är en värdefull tillgång för forskare är kanske mindre känt. Professor Sara Mangsbo i Uppsala, nyutnämnd gästprofessor i cancerimmunologi inom komparativ medicin på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), kommer under de kommande två åren bland annat att studera hur immunterapi fungerar hos hundar. Och om vi människor kan lära oss något av hundens tumörsjukdomar.
Sedan i höstas är Sara Mangsbo professor i immunonkologi vid Institutionen för farmaci vid Uppsala universitet. Trots att hon bara är 43 år är hon en mycket uppmärksammad och prisbelönt forskare och entreprenör som har startat flera bolag och bland annat arbetar med att ta fram ett cancervaccin.
Det är tack vare en generös donation på 800 000 kronor från skriftställaren och hundälskaren Birgitta Carlssons fond som Sara Mangsbo, själv stor djurvän, nu blivit ”dubbelprofessor” vid Institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU. Birgitta Carlsson, som arbetade som skribent, testamenterade vid sin död 2019 hela 20 miljoner kronor till fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap vid SLU – pengar som enligt hennes önskan ska användas för att studera sjukdomar som är gemensamma för människa och hund, särskilt collierasens sjukdomar och mentalitet. Hela donationen ska fördelas till olika gästforskare under tio år, det första anslaget delades ut 2022.
Till skillnad från Birgitta Carlsson, som hade en lång och kärleksfull relation till hundar, i synnerhet colliehundar, är Sara Mangsbo själv ägare till två katter och en relativt nyinköpt islandshäst.
– Att ha hund fungerar inte riktigt med det jobb jag har, annars hade jag väldigt gärna skaffat en, säger Sara Mangsbo, som ser fram emot det nya hedersuppdraget.
– Immunonkologi är en form av brygga mellan djur och människa. Min uppgift under de närmaste åren blir att lära mig mer om likheter och skillnader och att förstärka den forskning som redan bedrivs inom detta område vid SLU. Jag ser det som en viktig start på något nytt och tror också att det kan ge bränsle till min egen forskning. Kanske kan det så småningom leda till utveckling av helt nya läkemedel.
