Beslutsstöd och snabbare diagnosvägar kan förbättra vården av barn med hjärntumör
Bättre kunskap om tidiga symptom på hjärntumörer behövs i vården. Det är en av slutsatserna i en ny svensk studie om skillnader i tid till diagnos mellan olika typer av hjärncancer. Tumörer i hjärnan är näst efter leukemi den vanligaste cancerdiagnosen hos barn och årligen insjuknar nära 100 barn. Hjärntumörer är en stor grupp med många olika underdiagnoser och symtomen varierar beroende på var i hjärnan tumören uppstår. Symtomen kan vara diffusa och kommer ofta smygande och gradvis. Det gör dem svåra att både uppmärksamma och diagnostisera. Här beskriver Olof Rask och Pernilla Grillner, båda aktiva i Vårdplaneringsgruppen för CNS-tumörer hos barn (VCTB), den senaste kunskapen på området.
Barn som insjuknar med hjärntumörer har med hjälp av dagens sjukvård en mycket god chans till överlevnad. Samtidigt finns det en hög risk för kvarstående symtom och funktionsnedsättningar efter sjukdomen och dess multimodala behandling. I många fall har personer efter genomgången sjukdom besvär och svårigheter även som vuxna. Det är sedan tidigare känt att det finns stora skillnader mellan individer vad gäller tiden det tar från debuten av sjukdomssymtom tills att diagnosen ställs.
I en studie från Storbritannien kunde man visa att tiden till diagnos gick att förkorta genom riktade informationskampanjer och andra insatser som ökade kunskap och medvetenhet om symtom vid hjärntumörer. Man har i studier inte kunnat visa ett säkert samband mellan kortare tid till diagnos och förbättrad överlevnad, däremot orsakar fördröjd diagnos onödigt lidande för den enskilde och bidrar till en ökad sjukdomsbörda och mer svårbehandlad sjukdom, vilket i sin tur kan ha stor påverkan på fortsatt livskvalitet.
