Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Fortbildningsdagarna i Hematologi i Linköping – Mikromiljön i FOKUS

Fortbildningsdagarna brukar vara en uppskattad mötesplats för hematologer, hematopatologer och onkologer. I år samlades drygt 230 deltagare i Linköping för tre dagars expertföreläsningar med ett återkommande tema: interaktionen mellan tumörcellen och mikromiljön. Professor M. Hallek från Köln, Tyskland öppnade förmötet med temat ”CLL: With and without chemotherapy.” Efter många år med fokus på KLL-cellen har mikromiljön på senare tid fått ökad uppmärksamhet. Exempelvis är det effekten av Cyclofosfamid på makrofagerna i mikromiljön som tros bidra till effekten av antikroppsbehandling på tumörcellen. Det är således en synergistisk effekt som gör behandlingen framgångsrik. Många nya läkemedel har introducerats och fler är på väg in på marknaden. Senaste generationens CD20-antikropp Obinutuzumab har visat lovande resultat hos ”fit” patienter. En studie jämförande Obinutuzumab (O) + Chlorambucil (C) vs C vs C + Rituximab (R) hos patienter med komorbiditet visar högre komplett remission (CR) och total överlevnad (OS) i O+C jämfört med C, medan O+C har högre MRD och dubblad progressionsfri överlevnad (PFS) jämfört med R+C. Idelalisib (kinasinhibitor) visar i en fas 3 dubbel-blind randomiserad studie hos patienter med komorbiditet och KLL recidiv bättre PFS och OS i kombination med Rituximab jämfört med R+Placebo. Detsamma gäller för Ibrutinib vs Rituximab. I en fas 1 studie hos patienter med recidiv av KLL eller behandlingsrefraktär sjukdom har ABT 199 (Bcl 2 inhibitor)kunnat reducera lymfadenopatier med 50 % på en mediantid av 1.4 månader. Professor Hallek ägnade även tid åt att beskriva möjliga framtida behandlingsstrategier. Ett tänkbart alternativ menade han var ett tre fas-schema. Först Fludarabin eller Bendamustin- baserad regim för reducering av tumörbördan (1-2 månader), därefter en längre induktion (6-12 månader) och slutligen underhåll med Novel agents (Bcl2 inhibitor, TKI) eller antikroppsbehandling (Rituximab, Obinutuzumab). Det saknas studier jämförande dessa nya preparat mot Fludarabin- eller Bendamustinbaserad standardregim. Starkare vetenskapliga evidens behövs.

 

Läs hela referatet här

MAKROSKOPISK HEMATURI – varningsflagga för urologisk cancer

Hematuri är ett alarmsymtom som signalerar hög risk för urologisk tumörsjukdom. I syfte att effektivisera hematuriutredning har Skånes Universitetssjukhus startat ett snabbspår för utredning – Röda Telefonen. De första resultaten från projektet visar hög träffsäkerhet med urologisk sjukdom hos 2 av 3 patienter.

ALARMSYMTOM
Alarmsymtom på cancer är viktiga att känna igen och utreda korrekt. Majoriteten av patienter med cancer söker först i primärvården. Nästan hälften av patienterna söker på grund av ett alarmsymtom, medan resterande del uppvisar allmänsymtom eller ospecifika symtom.1,2 Flera studier har visat låg kännedom om alarmsymtom på cancer i befolkningen.3,4 Endast tre av fyra patienter med alarmsymtom har i en studie från Danmark sökt vård. Hälften av alla patienter med alarmsymtom väntade en månad innan de sökte vård.5 Individer från grupper med lägre socioekonomisk status, män och äldre personer har i flera studier visat lägre kännedom om alarmsymtom. Patienter som inte känner igen alarmsymtom har en längre tid till diagnos.6 Medianåldern hos patienter med alarmsymtom är 70 år.2 Generellt är det positiva prediktiva värdet för ett alarmsymtom högre om det är nytillkommet och uppträder i högre ålder. Av patienter med alarmsymtom söker 20-30% flera gånger för alarmsymtom. Upprepade konsultationer kopplas till ökade cancerrisker –vid två eller fler konsultationer fördubblas andelen patienter med en cancerdiagnos. För att säkra effektiv och adekvat utredning vid misstanke om cancer skulle kunskapen om alarmsymtom i befolkningen behöva öka och primärvården erbjudas tydliga riktlinjer och snabba utredningsvägar.

 

Läs hela artikeln

Vikten av dubbelblockad och ökad kunskap om TUMÖRENS BIOLOGI

Programkommitténs representanter, professorerna Jonas Bergh och Mårten Fernö inledde med att hälsa deltagarna välkomna. Eftermiddagens första talare var ett bekant ansikte för åhörarna, Per-Eystein Lönning, professor i onkologi vid Universitetet i Bergen. TUMÖRUTVECKLING OCH BIOLOGISKA SIGNALVÄGAR Årets föreläsning fokuserade på signalvägarna inuti bröstcancercellerna och hur dessa kan ge ledtrådar om framtida behandlingar. För att hitta möjliga mål för nya läkemedel kan man antingen stirra in i snöstormen genom att analysera genuttryck hos olika tumörer eller studera kartan över signalvägarna som styr cellens tillväxt, inledde Per-Eystein Lönning. Det är markörerna ER, HER2, BRCA1/2, PI3KPTEN, P53 och RBI som tilldrar sig hans intresse. Östrogenreceptorn, ER, är sedan länge en bevisat prediktiv faktor. Förekomsten av receptorn förutsäger på ett bra sätt huruvida patienten kommer att ha nytta av antihormonell behandling eller ej.
– Den andra klassiska markören är HER2 och den har visat sig vara en kliniskt betydelsefull prediktiv faktor. Det vi har fått veta de senaste åren är att trastuzumab ökar överlevnad och minskar antalet återfall. Vi har även börjat se en trend där neo-  adjuvant behandling med HER2-blockad innan kirurgi ger fler patienter som tillfrisknar enbart av läkemedelsbehandling, fortsatter Per-Eystein Lönning.

 

Läs hela artikeln

Innovationer inom behandling av HER2-positiv cancer

Ian Krop är onkolog vid Dana-Farber›s Breast Cancer Treatment Center vid Harvard Medical School, Boston, USA. Han är medlem i ASCO och vice ordförande för arbetsgruppen kring HER2 på Translational Breast Cancer Research Consortium. Ian Krop har lång erfarenhet av cancerforskning och många publikationer bakom sig inom bröstcancer, främst gällande HER2-receptorn och immunologiska aspekter. Här följer ett referat från när han föreläste för bröstonkologer vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.
– Då senaste årens forskning inom HER2-området har fokuserat på behandling innan kirurgi och vid spridd sjukdom, kommer även jag inrikta mig på det i min föreläsning, inledde Ian Krop. Krop började sin föreläsning med att ge en summerande bakgrund av området. Mycket har förändrats i behandlingen sedan introduktionen av Herceptin (trastuzumab) 1998. Han vill speciellt lyfta fram tre betydelsefulla insikter som vuxitfram sedan dess. Vikten av att fortsätta behandla med HER2- blockad även efter sjukdomsprogress, användandet av kombinationsbehandlingar vid HER2-positiv sjukdom och den nya generationens HER2-läkemedel. Numera finns flera olika sätt att attackera HER2-receptorn. Frågan är hur vi ska integrera de nya behandlingarna med de existerande behandlingarna på bästa sätt, säger Ian Krop. Ett aktuellt exempel är pertuzumab, som likt trastuzumab är en antikropp som binder till HER2. Verkningsmekanismerna hos pertuzumab och trastuzumab kompletterar varandra eftersom båda binder till HER2-receptorn men på olika ställen av receptorn, vilka har olika funktioner för cellens signalering (figur 1).

 

Läs hela artikeln

Professor Eva Kimby – Efter pensionen känns det viktigt att knyta bra kontakter

Onkologi i Sverige träffar Eva Kimby en dryg vecka innan hon tar emot en patient för sista gången. Hon är 67 år och säger att den förestående pensioneringen känns som en milstolpe.
– Nu kommer jag att bestämma mer över min tid. Det är en stor förändring. Som hematolog möter hon människor med allvarliga sjukdomar. Arbetet med patienterna är för henne något som berikar, men som också kan kännas som ett tungt ansvar. Därför tror hon att saknaden efter patientkontakterna kan komma att blandas med en viss lättnad. Inför intervjun kommer hon oss snabbt till mötes i folkvimlet i den breda korridoren på Huddinge sjukhus, bärande på ett par välfyllda väskor som matchar de röda skorna.
– Jag bär alltid med mig en massa som jag ska läsa. Det kommer så mycket nytt inom mina områden hela tiden och jag läser hellre på papper än på datorn, förklarar hon. Hennes specialområden är lymfoida maligniteter av B-cellstyp, som kronisk lymfatisk leukemi och olika typer av lymfom. Tack vare en intensiv forskning som hon själv i högsta grad bidragit och bidrar i utvecklas behandlingsmöjligheterna på dessa områden snabbt.

Professor Eva Kimby reser mycket i jobbet, men hennes bästa reseminne är från en mer privat resa. ”Jag och min dotter galopperade fram på stranden på Santa Margarita i Venezuela, det är ett av mitt livs lyckligaste ögonblick”, säger hon. Vid exempelvis kronisk lymfatisk leukemi, KLL, den vanligaste leukemin i västvärlden, var symtomlindring med cytostatikumet klorambucil under flera decennier den dominerande farmakologiska behandlingen. I dag finns betydligt fler läkemedel – och kombinationer av dessa – att välja mellan för olika typer av KLL och för olika stadier av sjukdomen. Bland nytillskotten finns immunmodulerande medel och så kallad målstyrd behandling med monoklonala antikroppar. Eva Kimby var med och drog i gång de nordiska studier som ledde till att antikroppen rituximab inkluderades i arsenalen för indolenta lymfom. Även andra läkemedel har visat sig vara värdefulla och nyligen godkändes exempelvis kinashämmaren idelalisib av EU-kommissionen för behandling av KLL och follikulärt lymfom. Att möjligheten till individualiserad behandling ökar är en stor fördel eftersom KLL är en heterogen sjukdom med ett mycket variabelt förlopp. Med dagens behandling kan många patienter uppnå långa remissioner med symtomfrihet, även om sjukdomen fortfarande inte botas.
– Jag minns så väl en ung patient som jag mötte som medicine kandidat på Södersjukhuset. Patienten hade leukemi och hennes läkare berättade för mig att de inte hade någon behandling att ge henne, säger Eva Kimby.
– I dag kan vi behandla alla patienter, även när de får återfall finns bra behandlingar att ge. Det är verkligen en mycket positiv utveckling.

Läs hela porträttet