Tamoxifen introducerades för snart 50 år sedan och är det cancerläkemedel som räddat flest liv som adjuvant behandling vid östrogenreceptorpositiv bröstcancer. Hormonreceptorbestämning i bröstcancervävnad gjorde det tidigt möjligt att förutse vilka patienter som har nytta av tamoxifen. Tidiga studier av ett eller två års adjuvant behandling visade en klar minskning av återfallen1. Fem års behandling gav ännu bättre skydd mot återfall2 och var sedan standard under lång tid. Nya studier har nu gjort att ASCO rekommenderar tio års endokrin behandling för postmenopausala kvinnor, antingen med enbart tamoxifen eller i sekvens med aromatashämmare3. Tamoxifen genomgår en omfattande metabolism främst i levern. Endoxifen är huvudmetaboliten och den har en betydligt högre affinitet till östrogenreceptorn än moderföreningen. Endoxifen är också effektivare på att hämma östrogenstimulerad proliferation av bröstcancerceller4. Detta gäller även 4-hydroxytamoxifen men denna metabolit föreligger i betydligt lägre koncentration i blodet än endoxifen. Man har därför antagit att tamoxifeneffekten huvudsakligen medieras av endoxifens blockad av östrogenreceptorer.
Hormonell behandling av prostatacancer
Prostatacancer är en av de vanligaste cancerformerna i världen och den vanligaste bland män i Sverige. Om sjukdomen upptäcks när den inte hunnit lämna prostata (lokaliserad)´eller enbart spridit sig till prostatas´omedelbara närhet eller till lymfkörtlar i bäckenet (lokalt avancerad) finns ofta möjlighet att bota. Har cancern däremot nått andra delar av kroppen (fjärrmetastaserad), vanligen först skelettet, brukar inte sjukdomen kunna utplånas. Då prostatacancer kan vara mycket långsamväxande och blir vanligare med stigande ålder är det långt ifrån alltid
sjukdomen ska botas, även när det är möjligt. De flesta som diagnosticeras med sjukdomen dör inte i den. Ändå kan en avancerad prostatacancer ge svåra smärtor och prostatacancer är den cancer som dödar flest män i Sverige. Prostatacancer botas huvudsakligen genom kirurgi (radikal prostatektomi) eller strålbehandling. I båda fallen finns flera olika tekniker. Testosteron och närbesläktade hormoner, androgener, stimulerar celldelning i prostata och får körteln att växa. Genom att beröva cellerna androgener, kan körteln fås att krympa. Även prostatacancer är, åtminstone i början av sjukdomen, beroende av androgener för sin tillväxt. Androgendeprivationsterapi (ADT), ibland mer ospecifikt benämnd hormonell behandling, kan hålla tillbaka sjukdomen. ADT är den viktigaste behandlingen mot prostatacancer som inte kan eller ska försöka botas, men där sjukdomen behöver bromsas eller symtom lindras. ADT kan inte ensamt bota prostatacancer, men i kombination med strålbehandling påverkar ADT både återfallsrisk och överlevnad vid högrisk prostatacancer. När ADT ska sättas in, hur länge den ska pågå och vilket läkemedel som ska väljas är dock inte givet.
Fysisk aktivitet efter prostatacancerdiagnos lönar sig
Antalet män som diagnosticeras med prostatacancer har ökat drastiskt under de senaste decennierna och prostatacancer är idag den vanligaste cancerformen i Sverige.1 Varje år får drygt 10 000 män en diagnos. Den relativa 5- och 10-års överlevnaden är dock god (närmare 92 och 83 %, respektive) och den totala prevalensen av prostatacancer är därför hög med omkring 85 000 män i Sverige som har eller har haft prostatacancer.1 Att undersöka om livsstilsfaktorer kan påverka överlevnaden efter en prostatacancerdiagnos är därför mycket viktigt och högst relevant.
Urologisk cancersjukvård
Efter 20 år som urolog i södra Sverige tog jag steget över till andra sidan Nordsjön. I början av mars 2014 körde jag och min fru Annika av bilfärjan i Harwich. Målet var Oxford, där jag fått ett års förordnade som Honorary Consultant och Visiting Professor vid det elektiva cancersjukhuset Churchill Hospital respektive Oxford University. Vid nyår flyttade jag vidare till Addenbrooke’s Hospital i Cambridge, där det fanns en vakant tjänst som ”robotprostaktektomör”. Addenbrooke’s är det näst största sjukhuset i Storbritannien och mycket avancerat. Det är utan tvekan det bästa sjukhus jag har arbetat på. En ökande andel av patienterna kommer långväga ifrån, även från ”overseas”. På prostatacancersidan har man bestämt sig för att ta upp kampen med den excellenta Martinikliniken i Hamburg. Cambridges svar på Martini är CamPARI! Arbetet som urolog i England har varit lika svårt att vänja sig vid som vänstertrafiken. Väldigt annorlunda och stressande till att börja med, men fullt möjligt att anpassa sig till efter hand. När jag senast var i Sverige körde jag en gång av misstag på vänster sida av vägen. På samma sätt kommer nog en del av de engelska sjukvårdsrutinerna, som från början kändes främmande, att följa med mig när (om?) jag återvänder till Sverige. Här är några axplock ur erfarenheterna.
Genetisk förklaring till tumörsjukdom
Vår forskning på avdelningen för klinisk genetik och patologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset leds av Margareta Nordling, sjukhusgenetiker och docent. Vi har ett nära samarbete med det svenska polyposregistret vid Karolinska sjukhuset och de cancergenetiska mottagningarna i landet. Kolorectal cancer (tjock- och ändtarmscancer) är en av de vanligaste cancerformerna, med en miljon nya fall i världen och ca 4000 nya fall i Sverige varje år. Det är också en cancerform som till stor del beror på ärftliga faktorer, ca 20-30%. Personer med ärftlig cancer får i regel sin cancer tidigare och löper större risk att drabbas av fler än en tumör, än personer med sporadisk (icke ärftlig) cancer. Utifrån ett kliniskt behov, har vi alltsedan gener för ärftlig kolorektal cancer blev kända, analyserat patienter för förekomst av sjukdomsorsakande mutationer. Parallellt bedriver vi ett forsknings- och utvecklingsarbete i syfte att förbättra möjligheterna till diagnos och behandling för dessa patienter. Det finns ett behov av att bedöma vilka individer som har ökad risk att drabbas av kolorektal cancer och att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede. Då cancer till stora delar är en sjukdom orsakad av genetiska förändringar finns det idag ökade möjligheter att erbjuda personbaserad vård som utgår från genetisk analys. Kartläggningen av den mänskliga arvsmassan ledde till en stark utveckling avseende metoder och tekniker för dessa ändamål.
Vi kan idag, i större utsträckning, erbjuda känsligare och snabbare genetiska analyser i syfte att förbättra behandlingen för varje patient. Identifierade nya gener kan även användas som prognostiska markörer. Vår forskning är nära knuten till det arbete som utförs kliniskt inom cancergenetiken på avdelningen och uppsättningen av nya metoder och identifiering av gener inom forskningen kan snabbt börja användas inom rutindiagnostiken.
