Symposium
Infertility as follows of cancer treatment and options to prevent it – The importance to discuss fertility issues with young patients and children with cancer
Auditorium: Nanna Svartz, Karolinska University Hospital Solna, 1 – 2 March 2018
Participation is free of charge but please register to the symposium by e-mail to: [email protected]
Infertility as follows of cancer treatment and options to prevent it
När är patientens nej ett nej?
När är patientens nej ett nej?
I Patientlagen (2014:821) står i 4 kapitlet paragrafen 1 att patientens självbestämmande och integritet ska respekteras. Inom dagens medicinska etik är patientautonomi – självbestämmande – också en av grundpelarna. Därmed borde rubrikens fråga vara enkelt besvarad: den gången patienten säger nej, så menas att det är nej och då skall ett sådant nej respekteras av både juridiska och etiska skäl. Det bör då gälla även patienter med maligna sjukdomar.
Men … detta är inte sällan ett ytligt sätt att se på en komplicerad fråga och ibland ett uttryck för den värsta sortens etiska lättja, vilket innebär att man döljer sig bakom en vällovlig etisk princip för att slippa egna besvär och att slippa ta obekväm ställning. När det gäller cancerpatienter finns då många, många besvärliga beslut att ta och att slippa ta något av dessa kan kanske ibland vara en enkel genväg ur ett dilemma. Den andra ytterligheten i frågan om när patientens nej skall respekteras är att vara patriarkalisk, vilket innebär att man med patientens bästa för ögonen bestämmer över vad denne bör göra. I detta läge anser sig patriarken (ett ord som i detta sammanhang lika väl kunde ersättas med matriarken) veta bäst och patienten behandlas som ett fåvitskt barn som inte riktigt kan ta vara på sig själv. För den starke cancerbehandlaren är detta alltid ett lockande alternativ, som är lätt att försvara för sig själv. För att kunna hitta den rätta balansen är det viktigt att man söker förstå patientens situation och man skall då särskilt ta hänsyn till rädslan, okunnigheten och tröttheten hos sjuka som kanske är ovana att fatta svåra beslut.
DEN OKUNNIGE PATIENTEN
En specialist i kirurgi eller onkologi har vanligen minst 11 års medicinska studier bakom sig, ibland betydligt mer och alltid med kunskap parad med erfarenhet. Mot detta har patienten ofta inget att sätta emot mer än utsagor i massmedia, samtal med arbetskamrater och vänner och dylikt. Detta innebär att patienten alltid är i ett våldsamt kunskapsunderläge – och det vet och känner han eller hon alltid, alltid till. Dessutom har inte patienterna kontakter inom sjukvårdsapparaten, kan inte alla våra fina ord, saknar personkännedom och har oftast endast den läkare eller sköterska vederbörande hänvisats till som den som kan frågas. Visserligen
finns teoretiskt möjligheten att komma med egna förslag, söka second opinion etc, men risken att förarga sin läkare genom att fråga för mycket eller att ifrågasätta beslut och utsagor är något som de flesta patienter inte tar.
Här pågår ett pionjärarbete för att förbättra prostatacancersjukvården
Här pågår ett pionjärarbete för att förbättra prostatacancersjukvården
– Vi vänder upp-och-ned på allt!
Så beskriver professor Henrik Grönberg hur han och hans medarbetare bygger upp Prostatacancercentrum vid Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm.
– Vi tänker korta väntetiderna och skapa en modern, effektiv prostatacancersjukvård. Då måste man tänka nytt.
Henrik Grönberg är professor i cancerepidemiologi vid Karolinska Institutet och chef för onkologisektionen vid Capio S:t Görans sjukhus. Det höga, tegelröda sjukhuskomplexet på Kungsholmen i Stockholm är Sveriges enda privatägda akutsjukhus. Det drivs av vårdkoncernen Capio på uppdrag av Stockholms läns landsting och har trots privat regi inga privatpatienter. Här pågår nu ett pionjärarbete för att förbättra prostatacancersjukvården. Sjukhusets Bröstcentrum är en förebild, Prostatacancercentrum ska samla all vård som har med prostatacancer att göra
– från att undersöka män som är oroliga att ha prostatacancer till högspecialiserad behandling, uppföljning och god rehabilitering. Liknande centrumbildningar för prostatacancer är på gång även på några andra håll i landet. Vid Capio S:t Göran startade projektet i början av 2017 och under hösten har redan de första patienterna tagits emot. Uppbyggnaden drivs av en multiprofessionell projektgrupp.
– Vi hoppas kunna utveckla en modell som även andra kan inspireras av, säger Henrik Grönberg, som leder Prostatacancercentrum. Den gråkalla tisdagsmorgon sent i november som Onkologi i Sverige besöker S:t Görans sjukhus, är det dags för veckomöte i projektet. Femton kvinnor och män samlas i ett fönsterlöst mötesrum. Runt det avlånga bordet finns stor kompetens samlad. Här sitter onkologer, urologer, onkologisjuksköterskor, urologisjuksköterskor, enhetschefer, projektledare och IT-systemförvaltare. Diskussionen är livlig. Det finns många frågor att bolla och stämma av nu när de första patienterna har börjat komma. I vems inkorg hamnar vilka mejl? Vem bör göra vad? Hur skriver man anteckningar i datorsystemet?
CANCERVÅRDEN BLIR MER JÄMLIK MED STANDARDISERADE VÅRDFÖRLOPP
CANCERVÅRDEN BLIR MER JÄMLIK MED STANDARDISERADE VÅRDFÖRLOPP
Införandet av standardiserade vårdförlopp (SVF) i cancervården går stadigt framåt. Nu finns vårdförlopp för 28 diagnoser och ytterligare tre ska införas nästa år. Över 100 000 patienter har utretts enligt SVF sedan starten och nära 90 procent av dem är överlag nöjda med sin vårdkontakt. Men hur går det, är alla landsting och regioner igång med alla SVF? Och lyckas vi korta väntetiderna och minska de regionala skillnaderna som det är tänkt? Här ger Regionala cancercentrum i samverkan en övergripande bild av var vi i Sverige står med införandet av den danska modellen med ”pakkeforløb”.
I mars lämnade alla landsting/regioner in en handlingsplan till socialdepartementet, där de beskrev hur de skulle ta sig an införandet av de tio nya vårdförlopp som ska införas i år. Därmed fick landstingen dela på hälften av de 407 miljoner som regeringen delar ut i år för att stödja införandet av det nya arbetssättet. För att få ta del av den andra hälften av medlen har varje landsting också svarat upp mot kravet att senast den 1 november lämna in en redovisning av årets arbete. I redovisningen ska det bland annat framgå att de har haft patienter som har utretts enligt de vårdförlopp som införs i år. Baserat på departementets granskning av redovisningarna fattar regeringen beslut om tilldelning av de återstående utvecklingsmedlen.
SNABBARE IGÅNG I ÅR
I landstingens rapporter ser man att arbetet med att införa de nya vårdförloppen för året kommit igång snabbare i år än jämfört med tidigare. Alla landsting och regioner kan därför redovisa SVFutredda patienter i alla de vårdförlopp som omfattas av kravet på att minst en patient ska ha varit igenom vårdförloppet för att det ska betraktas som infört. Detta är en förutsättning för att landstinget ska få ta del av de statliga medlen. Fyra av årets SVF är undantagna från detta krav (akut lymfatisk leukemi, anal-, penis- och testikelcancer) därför att incidensen är så låg att det inte är sannolikt att alla landsting möter patienter med dessa diagnoser under ett år. Redovisningarna speglar också att arbetssättet börjar fungera allt smidigare. Vad som fungerar bra och mindre bra varierar dock mycket mellan de olika landstingen. Flera landsting och regioner nämner undanträngningseffekter i sina rapporter. De har dock svårt att hitta metoder för att kunna fånga detta på ett kvantitativt sätt, så det är svårt att dra några slutsatser av de redogörelser som finns i rapporterna.
KOMPETENSBRIST KÄPPAR I SVF-HJULEN
Flera landsting vittnar om att kompetensförsörjningsbrister lägger hinder i vägen för att de ska lyckas korta de totala väntetiderna. Delar av vårdförloppsprocesserna går dock snabbare än tidigare i flera landsting. Ledtiderna för patologin har till exempel minskat i Västra Götaland och Stockholm. Andra landsting lyfter däremot fram patologin som en flaskhals, bland annat på grund av att de saknar personal. Ett gemensamt problemområde för alla landsting och regioner är enligt deras rapporter att få till en mer tillförlitlig uppföljning av väntetiderna. Det framgår också av den väntetidsredovisning som RCC i samverkan publicerade i början av november. Ett arbete med att kvalitetssäkra data har dock påbörjats i flera landsting, något som det sannolikt kommer att fokuseras på ännu mer i hela landet under nästa år.
Ny studie visar på effektiv hjälp mot cytostatikaframkallade nagelskador
Ny studie visar på effektiv hjälp mot cytostatikaframkallade nagelskador
I en brittisk randomiserad studie har forskare utnyttjat egenskaperna i polyfenolrika afrikanska oljor för att kraftigt minska problemet med cytostatikaframkallade nagelskador. Resultaten från denna icke-kommersiella statligt stödda randomiserade dubbelblinda studie offentliggjordes på ASCO 2017.
Studiens utformning (IRAS ID 151716): Sextio män och kvinnor som fick cytostatika för bröst- eller prostatacancer randomiserades för att applicera antingen oljebaserad fuktande balsam på sina naglar tre gånger dagligen eller en balsam som utnyttjar de naturliga egenskaperna i växtbaserade vaxer och eteriska oljor1,2,3. Ingredienser i undersökningsbalsam: Inga konserveringsmedel, parabener, sulfater eller oljor användes och där så var möjligt oraffinerade, ekologiska, oljor och vaxer. Bas: Kallpressad jungfruolja, ekologiskt bivax, oraffinerad kakao och sheasmör. Eteriska oljor: Gaultheria procumbens, lavandula officinalis, eucalyptus globulus, tarchonanthus camphoratus. Studiehypotes: Både baserna och de eteriska oljorna, som valts för denna blinda studie, är rika på fytokemiska och i synnerhet fenoliska polyfenoler. Utöver deras djupgående fuktande egenskaper är de kända för att ha antiinflammatoriska, antimikrobiella och antioxiderande egenskaper4, 5, 6, 7, 8, 9, antogs de kunna fungera som en lokal antidot mot cytostatika, förhindra klyvning och sekundär infektion och därför generellt bevara nageln frisk och oskadad.
Kvalitetssäkring:
Prövningen utformades med hjälp av det oberoende statligt finansierade organet National Cancer Research clinical trials development committee samt rådgivare från avdelningen för biologisk vetenskap vid Coventry University och oberoende statistiker. Den genomgick även en oberoende granskning för att uppfylla riktlinjer för god klinisk sed och godkännande från Cambridge University Central Research Ethics Committee.
