Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Post-ASCO

Post-ASCO

För åttonde året i rad besökte åtta ST-läkare och lika många mentorer det årliga ASCO-möte i Chicago, som i år under några vackra sommardagar samlat 35 000 deltagare från hela världen. Den 30 augusti möttes de utsända läkarna igen i Stockholm för att sprida och diskutera de senaste rönen som presenterats i Chicago.

Post-ASCO, som arrangeras av Nationella onkologischefsrådet i samarbete med stiftelsen Cancerakademin, gästades av 135 deltagare från hela Sverige. Mötet modererades av Magnus Lagerlund, Onkologiska kliniken, Länssjukhuset, Kalmar och Roger Henriksson, Cancercentrum, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå och genomfördes med stöd från 22 olika företag.

UROGENITALA TUMÖRER – PROSTATACANCER
Presentatör: Jenny Kahlmeter-Brandell, Onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Överlevnadsvinst med strålbehandling av primärtumören vid nydiagnostiserad generaliserad prostatacancer med låg sjukdomsvolym
På ASCO diskuterades oligometastasering och att PSMAPET har bättre specificitet och sensitivitet än konventionell radiologi, framförallt vid låga PSA-värden, vilket leder till att fler metastaser hittas tidigt.

Kombinationen Enzalutamid och Docetaxel ökar risken för ensoriska neuropatier
ENZAMET-studien undersökte androgenreceptorhämma om ren Enzalutamid i tidig fas vid metastaserande hormonkänslig prostatacancer (mHSPC). De 1 100 patienterna randomiserades antingen till testosteronsuppression kombinerad med antingen en NSAA (ickesteroid antiandrogen) som Bikalutamid, eller till Enzalutamid. Studien tillåter samtidig Docetaxel. Efter tre år är 72 procent av patienterna i NSAAarmen och 80 procent i Enzalutamid-armen vid liv (+/- Docetaxel). Progressionsfri överlevnad visar även den en tydlig skillnad. Subgruppsanalys visar att patienter som fått både Docetaxel och Enzalutamid har fått fler sensoriska neuropatier än patienter med NSAA och Docetaxel (10,6 vs 3,1 procent av grad 2 eller 3), ögonbesvär och trötthet. Slutsatsen är att Enzalutamid förlänger överlevnad och PFS i hela gruppen, men bäst i de patienter som inte samtidigt erhållit Docetaxel.

Komplettering av testosteronsuppression med Apalutamid förlänger överlevnaden
I TITAN-studien behandlades mHSPC-patienter, 1 052 personer, med en antiandrogen i kombination med testosteronsuppression. Här jämfördes Apalutamid med placebo. I denna studie tilläts inte samtidig Docetaxel, däremot har elva procent av patienterna fått det tidigare. Efter två år var 74 procent av patienterna i placebo-armen och 82 procent av patienterna i Apalutamidarmen vid liv (p=0,053). Förbättringen gäller även PFS. Efter två år är PFS 48 respektive 68 procent i placebo- och Apalutamid-armen (p ≤ 0,0001). Biverkningarna är kända och anses tolerabla.

GOSERELIN FÖRLÄNGER PFS MEN INTE OS, EFTER PROSTATEKTOMI OCH RADIOTERAPI
Adjuvant behandling efter strålbehandling diskuterades när 10-årsuppföljningen av GETUG-AFU 16-studien presenterades. Patienterna hade genomgått radikal prostatektomi, var i gott skick, PSA efter sex månader var omätbart, och vid recidiv låg PSA mellan 0.2–2. De 743 patienterna randomiserades till en av två behandlingsarmar. Antingen fick de enbart radioterapi, eller radioterapi följt av kastrationsbehandling (kort ADT) med Goserelin. En injektion gavs vid strålningsstart och en efter tre månader. PFS efter tio år är 49 respektive 64 procent i placebo respektive Goserelin- behandlingsarmen (p ≤ 0,0001). Metastas-fri överlevnad ligger efter tio år på 69 respektive 75 procent. Däremot är det ingen skillnad i OS mellan behandlingsarmarna efter tio år; 85 respektive 86 procent av patienterna är vid liv. Så slutsatsen är att Goserelin förbättrar PFS men inte OS, sett över tio år, med ingen ökad toxicitet.

Läs hela artikeln

Nya Bröstcentrum i Göteborg lyfter blicken ut mot världen för kunskap och inspiration

Nya Bröstcentrum i Göteborg lyfter blicken ut mot världen för kunskap och inspiration

För patienterna: Tydligare vårdkedja, enklare och tryggare. För personalen: Kortare beslutsvägar, bättre organisation och mer kontakt med kolleger. Det är några av förhoppningarna med nyinvigda Bröstcentrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Att få träffa en kurator och onkolog redan då jag fick beskedet hade verkligen varit bra! Det var i maj 2018 som Johanna Svensson fick veta att hon hade bröstcancer. En vecka senare låg hon på operationsbordet här på Sahlgrenska och fick tumören bortopererad. Då hon efter operationen gjorde en genetisk utredning stod det klart att hon bar på en genmutation som gjorde att det fanns stor risk att cancern skulle återkomma i brösten. Så, efter cytostatikabehandling, togs båda brösten bort. I dag, ett knappt år senare, har hon varit och träffat plastikkirurgen som berättat om hur vävnad från hennes mage ska förvandlas till nya bröst.
– Jag är alldeles uppe i varv, det känns jättespännande!

Vilket är en helt annan känsla än den hon hade den där majmåndagen. Då gick hon hem från besöket på bröstmottagningen med en stor klump i magen och massor av frågor i huvudet.
– Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Hur skulle behandlingen gå till? Hade cancern spridit sig? Skulle jag dö? Jag kunde inte tänka på något annat. Att sväva i ovisshet är ju jättejobbigt. I ett sådant läge känns tre dagar som en evighet. På torsdagen deltog hon på en multidisciplinär konferens på kirurgmottagningen. Och trots att hon då visste att hon hade en kämpig tid framför sig var hon lättad.

– Bara det att få höra att behandlingen kommer att vara jättetuff, men du kommer klara det, gjorde skillnad. Men det fick jag inte höra förrän då. Med det sagt: Johanna Svensson betonar att hon är mycket nöjd med den behandling och det bemötande hon fått på Sahlgrenska. Men då hon får veta att
det nya bröstcentret här har som målsättning att låta patienter ha möjlighet att möta såväl kurator som onkolog i samband med att de får sitt cancerbesked tycker hon att det låter utmärkt. Hon blir glad när hon möter Roger Olofsson Bagge i korridoren. Det var han som opererade henne. Men att han har varit en av drivkrafterna bakom att bilda det bröstcentrum som invigdes i våras kände hon inte till. Inte heller att han numera förestår detta centrum.
– Men allt som blir tydligare är ju positivt. Utveckling är alltid bra, och det som är bra kan alltid bli bättre, säger hon.

Läs hela reportaget

Kan kompetensutveckling råda bot på personalbristen inom cancervården?

Kan kompetensutveckling råda bot på personalbristen inom cancervården?

Cancervårdsakademien – ett kompetensutvecklingsprogram för sjuksköterskor inom cancervård – startades 2017 som en del av ökade satsningar på fortbildning, klinisk handledning och mentorskap för sjuk sköterskor inom verksamhetsområdet Blod- och tumörsjukdomar på Akademiska sjukhuset. Här beskriver verksamhetsutvecklare Bibi Fundell bakgrunden till projektet, hur det genomförts och de hittills positiva resultat och några av de utmaningar man sett med satsningen.

Hur ser då möjligheten ut för sjuksköterskor att specialisera sig inom cancervården idag? Vi kan konstatera att det råder brist på specialistsjuksköterskor nationellt. Enligt SCB, Statistiska centralbyrån, är mer än 70 procent av dagens specialistutbildade sjuksköterskor 45 år eller äldre. Medianåldern för samtliga specialistsjuksköterskor är 54 år, vilket ger mycket stora pensionsavgångar de närmaste femton åren. Vårdförbundet förutspår att omkring 11 000 specialistsjuksköterskor kommer att saknas i Sverige 2025.

Som en del av Cancerfondsrapporten 2017 gjordes en enkätstudie med syftet att kartlägga bemanningssituationen på Sveriges samtliga onkologi kliniker. En överväldigande majoritet (94 procent) upplevde brist på personal och störst bedömdes bristen på specialistsjuksköterskor vara. Även i den arbetsmarknadsenkät som Socialstyrelsen gjorde 2018 bedömde 17 av 21 landsting att de hade brist på specialistsjuksköterskor inom onkologisk vård.

Det krävs idag en kandidatexamen för att ha behörighet att söka specialistutbildning. Då flera sjuksköterskor med långvarig erfarenhet av cancervård genomfört sin utbildning före 1993 års högskolereform, som förnyade sjuksköterskeutbildningen och gjorde den treårig med kandidatexamen, behöver dessa komplettera sina studier. För den som vill specialisera sig inom cancerområdet i Sverige idag, med något undantag, är det sjuksköterskan själv som får finansiera både kompletterande studier och sin specialistutbildning. I år presenterades även en utredning om framtidens specialistsjuksköterska (SOU 2018:77). Där föreslås bland annat att istället för de 11 fasta inriktningar för specialisering som vi har idag, skall specialistsjuksköterskeexamen utformas med tre särskilda områden för specialisering, vilket skulle innebära att bland annat specialistsjuksköterska med inriktning onkologi skulle tas bort.

Läs hela artikeln

Två centimeter säker operationsmarginal vid högriskmelanom

Två centimeter säker operationsmarginal vid högriskmelanom

Kirurgi är standardbehandlingen vid primärt malignt melanom. En studie vid Karolinska Institutet visar nu att 2 cm operationsmarginal är lika säkert som 4 cm. I studien, som nyligen är publicerad i Lancet, ingår över 900 patienter med en uppföljningstid på i genomsnitt 19 år.

Malignt melanom är en av de mest aggressiva formerna av hudcancer och har ökat snabbt i Sverige på senare år. År 2017 fick 4 139 personer i Sverige malignt melanom i huden. Cancerformen är den sjätte vanligaste hos män och den femte vanligaste hos kvinnor. Trots folkhälsokampanjer ser vi patienter där tumören vuxit sig tjock vid diagnos och prognosen är då sämre. Tidig upptäckt och operation av den primära tumören är avgörande för överlevnaden. Vid tidiga melanom som mäter ≤1 mm i mikroskopisk tumörtjocklek är den relativa 5-årsöverlevnaden hög (omkring 99 procent)1. Prognosen försämras avsevärt vid stigande tumörtjocklek och den relativa 5-årsöverlevnaden varierar mellan 82 och 94 procent vid högrisktumörer som mäter >2 mm i mikroskopisk tumörtjocklek. Ökande tumörtjocklek enligt Breslow, förekomst av mikroskopisk ulceration i tumören, högre ålder och manligt kön är korrelerade till sämre överlevnad i sjukdomen och är de viktigaste prognostiska faktorerna vid icke-metastaserat melanom1. Idag undersöks majoriteten av dessa patienter även med sentinel node-biopsi som är viktig för prognostisering och stadieindelning.

AVSAKNAD AV EVIDENS FÖR MINDRE RESEKTIONSMARGINALER
Samtliga större randomiserade kliniska prövningar har analyserat marginaler vid kirurgin och inte histopatologiska resektionsmarignaler. År 1907 kom den första rekommendationen att melanom bör excideras med mycket breda marginaler. Mer än ett sekel senare kvarstod osäkerheten om lämpliga kirurgiska excisionsmarginaler. Stora huddefekter ger dåligt funktionellt och kosmetiskt resultat, medan små marginaler kan riskera överlevnaden. Här finns ett viktigt  avvägande. Det har emellertid saknats resultat från randomiserade kliniska studier som fastslår att stora marginaler faktiskt minskar risken för lokala recidiv eller förbättrar överlevnaden. I en Cochranerapport från 2009 konstaterades att existerande evidens från kliniska prövningar inte var tillräcklig för att avgöra optimala operationsmarginaler vid melanom vilket även uppmärksammades i en nylig metaanalys2,3. I en långtidsstudie publicerad 2016 som undersökt 1 cm mot 3 cm kirurgisk marginal vid högriskmelanom visade man att 1 cm inte var säker då man kunde påvisa en minskad melanomspecifik överlevnad för denna grupp. Många centra i världen har minskat operationsmarginalens storlek från 4 cm till 2 cm, trots brist på evidens4,5.

Läs hela artikeln

 

VÄLBESÖKT CANCERDAG ALMEDALSVECKAN

VÄLBESÖKT CANCERDAG ALMEDALSVECKAN

Under förmiddagen den 3 juli arrangerades, för åttonde gången, Cancerdagen i Almedalen. Bakom evenemanget stod som tidigare Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. En ny het för i år var att dagens föredrag och samtal direktsändes via webben och går att se i efterhand.

Programmet bestod av två seminarier, varav det första handlade om standardiserade vårdförlopp (SVF) och väntetiderna i cancervården. Under det andra seminariet diskuterades en jämlik cancervård och tillgången till nya cancerläkemedel. Aulan på Visby lasarett var mer än fullsatt och i de olika diskussionspanelerna fanns en bred representation av patienter, representanter för cancervården och politiker. Anders Henriksson (S), regionstyrelsens ordförande i Region Kalmar, inledde med reflektioner kring den nationella cancerstrategins tio första år, som har varit framgångsrika, även om det fortfarande finns stora utmaningar. Han betonade att SVF har gett en gemensam syn på cancervårdens inriktning.
− Det finns ett brinnande engagemang hos medarbetarna och en bred politisk stabilitet, sade Anders Henriksson.

KORTARE VÄNTETIDER
Sedan 2015 har omkring 300 000 personer genomgått ett standardiserat vårdförlopp inom cancervården. Inom satsningen på SVF finns två nationella övergripande mål: 70 procent av alla patienter med cancer ska utredas enligt SVF, och 80 procent av dem som genomgår ett SVF och får en cancerdiagnos ska utredas inom fastställda ledtider. SVF-samordnaren Helena Brändström berättade att 70-procentsmålet redan är uppfyllt, medan det ser mer dystert ut för 80-procentsmålet. De flesta patienterna är nöjda med en snabb utredning och konceptet med standardiserade utredningar kan komma att spridas till andra diagnosområden. Patienten Yann Fränckel berättade om hur hon sökte vård under mycket lång tid för en rad diffusa symtom. Efter 2,5 år fick hon slutligen diagnosen lungcancer. Hon betonade att även en lång väntan på behandling, efter genomförd utredning, kan vara svår för patienten. Jesper Svärd, som är urolog i Uddevalla, berättade om goda resultat inom SVF för patienter med cancer i prostata, urinblåsa och njurar. Jesper Svärd beskrev SVF-flödena som ”kanaler” som behöver ”kanalskötare” som ser till att patienterna smidigt flyter framåt. Det behövs också en ”general” som är ansvarig för hela processen.

Läs hela referatet