Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

American Pancreatic Association – 50 – årsjubileum med fokus på uppmuntrande samarbeten

American Pancreatic Association – 50 – årsjubileum med fokus på uppmuntrande samarbeten

Mötet var denna gång – som de tidiga gångerna man genomfört mötet på Hawaii – hållet tillsammans med Japan Pancreatic Society, vilket var en av grunderna till det stora antalet deltagare – fler än tusen betalande.

Det låter exklusivt att lägga ett vetenskapligt möte på Hawaii, men vulkanön Maui med cirka 150 000 invånare erbjuder i övrigt inte mycket utöver vackra vyer, mild värme, badande, god mat och golfspel (och en vingård) – vilket sannolikt var en orsak till att en stor del av deltagarna faktiskt var på två och ett halvt-dagarsmötet större delen av tiden. Medelåldern på deltagarna var sannolik sådan att vetenskapliga diskussioner var väl så intressanta som solande vid poolerna. Jämfört med exempelvis European Pancreatic Club är det amerikanska mötet mycket mer inriktat på basal vetenskap; även de sessioner som kategoriseras som clinical är ofta att betraktas som basala, inklusive tämligen avancerad statistik (och powerpoints överlastade med kurvor, statistik och obegripliga bilder). Alla sammanfattningar (abstracts) från mötet (cirka 800) finns redovisade i Pancreas 2019; 48: 1401–1563. Redovisningen ska ses endast som vissa nedslag bland allt det presenterade, och enbart rörande cancer, även om man redovisade nyheter om fysiologi, farmakologi, akut och kronisk pankreatit som var minst lika intressanta. Som ”bifynd” kan påpekas att de unga amerikanska föredragshållarna nästan alltid är enormt mycket mera övertygande/ självcentrerade än vad man är van vid avseende europeiska och asiatiska föreläsare – amerikanarna är inlärda att det de talar om är bland det viktigaste som hänt inom den vetenskapliga världen och att deras resultat är värda mycket stor uppmärksamhet. Det var en rad amerikanska och europiska ”stor-pankreatologer”, vilka dock hellre talar om det som varit än det som kan förväntas komma. På den kliniska sidan kan också understrykas att allt fler resultat kommer från samarbeten mellan olika kliniker och olika länder, vilket är uppmuntrande. Nedan följer några nedslag i kavalkaden av nya rön – ibland sedda i ljuset av de gamla.

Läs hela referatet

 

LITIUM – kan lindra strålskador efter att barn behandlats för hjärntumör

LITIUM – kan lindra strålskador efter att barn behandlats för hjärntumör

Barn som fått strålning mot hjärnan för att behandla tumörer kan få kognitiva problem senare i livet. Nu har forskare vid Karolinska Institutet i studier på möss visat att läkemedlet litium kan bidra till läkningen av dessa skador, långt efter att de uppkommit. Studien publiceras i tidskriften Molecular Psychiatry och forskarna planerar nu att testa behandlingen i kliniska prövningar. Här beskriver ST-läkaren i pediatrik, Gustaf Hellspong, hur de fortsatta forskningsplanerna ska läggas upp.

Varje år diagnostiseras knappt 100 barn med hjärntumör i Sverige, och av dem kommer en del att strålbehandlas mot hjärnan. Det är sedan länge känt att joniserande strålning har potential att orsaka skada i både sjuk och frisk vävnad, och hjärnan är inget undantag. Tvärtom är ett barns växande hjärna, och dess intrikata och mångfacetterade utveckling som pågår under hela uppväxten, mycket känslig för strålningens skadliga effekter. En av de mest påtagliga konsekvenserna av detta inträffar inte omedelbart efter behandlingen, utan visar sig månader till år efter avslutad strålterapi: kognitiv nedsättning1. Ju yngre barnen är vid strålbehandlingen, och ju högre stråldosen är, desto värre blir de kognitiva biverkningarna. Detta tar sig uttryck på flera sätt – inte bara i specifika kognitiva tester, utan även i en försvårad skolgång med sämre utgångsbetyg, lägre behörigheter till högre utbildning, sämre karriärmöjligheter, och inte minst subjektiv intellektuell tröghet och uttröttbarhet, ibland kallad hjärntrötthet. Inte sällan leder detta till lägre grad av självständighet, lägre självskattad livskvalitet och nedstämdhet. Nuförtiden strålbehandlas de flesta barn i Sverige med protonstrålning, vilket kanske orsakar mindre skador på frisk hjärnvävnad jämfört med fotonstrålning. Ännu finns endast begränsat med uppföljningsdata hos protonstrålade barn, men även denna stråltyp orsakar kognitiva seneffekter2.

BILDAR FRIA RADIKALER
Den joniserande strålningen orsakar bildning av fria radikaler i exponerad vävnad och utsätter celler för oxidativ stress, aktiverar mikrogliaceller, utlöser frisättning av proinflammatoriska cytokiner och orsakar en direkt DNA-skada
– vilket i slutändan leder till apoptotiska processer i hjärncellerna. Exakt i vilka, och i hur många, hjärnceller detta sker är avhängigt strålfältet och stråldosen. I många fall ges dels en högre stråldos riktad enbart till tumörbädden (efter kirurgiskt avlägsnande), dels ges en lägre dos till hela hjärnan.
Kognition är ett begrepp nästan lika komplext som hjärnan själv, och många olika kognitiva domäner – såsom verbalt och visuospatialt minne, uppmärksamhetsförmåga och processhastighet – utgör delar av det som inom vetenskapen definieras som intelligens, oftast bedömt via IQ-testning, och sammansatt till ett fullskale-IQ. Vissa kognitiva domäner tycks känsligare än andra för strålningens skadliga effekt. En av dessa domäner är processhastighet, vilken är en grundläggande komponent i kognitiv funktion. Den är ett mått på hur snabbt en individ kan behandla information och agera korrekt utifrån den – till exempel hur snabbt en person kan identifiera och namnge specifika föremål på en bild. Flera studier har visat att strålbehandlade barn uppvisar signifikanta nedsättningar just i processhastighet, och att detta också i sin tur kan förklara försämringar även i andra kognitiva domäner som är beroende av normal processförmåga. En förutsättning för en bevarad processhastighet är förekomst av välfungerande myeliniserade bansystem. Detta avspeglas i att påverkan på dessa bansystem har identifierats radiologiskt efter strålbehandling och korrelerats med samtidiga processhastighetsbegränsningar3.

Läs hela artikeln

 

Förbättrat stöd för unga vuxna som lever med cancer

Stödet för unga vuxna som drabbas av cancer måste förbättras. Det är utgångspunkten i ett projekt som Regionalt cancercentrum norr nu genomför, med en samfinansiering av den ideella organisationen Ung Cancer och Cancerforskningsfonden i Norrland. Projektet vänder sig till unga vuxna, 16–30 år, i norra sjukvårdsregionen, som lever med cancer. Wannes Van Assche har nyligen rekryterats som projektkoordinator. Tanken är att han under det närmaste två åren ska utforma och införa en stödfunktion utifrån de ungas behov. Arbetet omfattar även dem som har haft cancer som barn.

Wannes Van Assche, projektkoordinator för stöd till unga med cancer. Foto Anna Selberg

– Unga vuxna med cancer är en bortglömd grupp som lätt kan hamna mellan stolarna. Att kunna bidra till ett bättre stöd för den här gruppen känns väldigt viktigt och givande för mig, säger Wannes Van Assche.

Projektet ligger organisatoriskt under RCC Norr, med lokalisering i Umeå, men projektkoordinatorn kommer att driva arbetet i nära samverkan med Ung cancer. Det finns även en styrgrupp med företrädare både från cancervården i norra sjukvårdsregionen och från Ung cancer.

– Vi är så glada att få göra detta tillsammans med Wannes, RCC norr och cancerforskningsfonden i Norrland. Att få möjlighet att bygga upp ett livsviktigt stöd för unga vuxna cancerdrabbade, en bortglömd målgrupp i samhället och vården, är något som vi jobbat för länge, säger Emma Tonnes, generalsekreterare för Ung Cancer.

Projektet innebär samverkan med många olika verksamheter i hela norra sjukvårdsregionen, med involverade vårdgivare och med flera externa aktörer. Målsättningen är att förbättra cancervården för unga vuxna, utifrån deras perspektiv.

– Att Ung Cancer och Cancerforskningsfonden i Norrland ger oss förutsättningar att bygga upp denna stödfunktion, är en fantastisk möjlighet för norra sjukvårdsregionen. Jag tror att detta projekt kommer att kunna göra skillnad både för de drabbade och för personalen som möter dem, säger Mirjam Bergknut, psykoterapeut och kurator vid Cancercentrum, Norrlands universitetssjukhus.

En tredjedel av barn med leukemi har D-vitaminbrist

En tredjedel av barn med leukemi har D-vitaminbrist

En tredjedel av barn med leukemi i Sverige har för låga halter av D-vitamin redan vid diagnosen. Låga värden kan också associeras med sämre överlevnad hos barn upp till 6 år, enligt en ny forskningsstudie vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

– Normala D-vitaminnivåer är positivt både för friska och sjuka barn. Det kan vara så att de barn som hade vitaminvärden under 50 nmol/L, som är gränsen för brist, hade en svårare cancersjukdom. Framtida studier behöver undersöka om förbättring av D-vitaminstatusen kan leda till bättre överlevnad, säger Natalja Jackmann, barncancerläkare och forskare vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

I den aktuella studien undersöktes blodprover från närmare 300 barn med olika former av leukemi, framförallt akuta lymfatiska och myeloiska leukemier. Blodproverna, som sparats vid Uppsala Biobank, togs i samband med cancerdiagnostik.

– Resultaten visar att drygt en tredjedel av barnen med leukemi hade D-vitaminbrist, dvs värden under 50 nmol/L och bara 27 procent hade optimala nivåer på 75 nmol/L eller mer, säger Natalja Jackmann.

D-vitamin bildas i huden när man vistas i solsken. Man kan också få i sig vitaminet genom ett intag av D-vitaminrik kost såsom fet fisk, ägg och kött samt D-vitaminberikade mjölkprodukter. Tidigare forskningsstudier har visat att 20-50 procent av friska barn i Sverige har D-vitaminbrist (halter under 50 nmol/L). Det är också känt att äldre barn är mer utsatta än yngre, vilket kan bero på mer stillasittande aktiviteter och mindre lek utomhus.

Barn som genomgår cytostatikabehandling kan ha svårt att få i sig tillräckligt allsidig kost vilket kan leda till D-vitaminbrist. De rör sig ofta mindre och bör dessutom undvika direkt solljus under strålbehandling och under en viss tid efter blodstamcellstransplantation. Låga D-vitaminhalter kan påverka kalciumnivåerna i blodet negativt vilket i sin tur kan leda till att skelettet blir mjukt och missformat, bensmärtor och problem med tänderna. Även risken för benbrott ökar.

Forskningsstudier i Uppsala visar att ålder och årstid (höst, vinter, vår) vid diagnos, samt AML-diagnos påverkar D-vitaminstatusen negativt. Likaså att D-vitaminbrist blivit vanligare med tiden. Barn som insjuknar nu har lägre D-vitaminnivåer än barn som insjuknade på 1990-talet. När forskarna i den aktuella studien justerade för dessa faktorer stod det klart att en för låg D-vitaminstatus (under 50 nmol/L) var associerad med sämre överlevnad hos barn upp till sex års ålder.

Borde inte de nya rönen leda till rekommendationer om screening för alla barn med leukemidiagnos?

– Det är för tidigt att dra den slutsatsen. I likhet med friska barn rekommenderas D-vitamindroppar till alla under två år. Medvetenheten har också blivit bättre inom barncancervården, exempelvis att barn med mörk hud och dålig nutritionsstatus snabbare kan utveckla D-vitaminbrist. Vissa riskgrupper screenas för D-vitaminbrist och får extra D-vitamintillskott om detta behövs, bland annat barn med akut lymfatisk leukemi och barn som genomgår blodstamcellstransplantation. Dessutom får alla barn med cancer träffa en dietist, säger Natalja Jackmann.

Just nu pågår en prospektiv studie i Uppsala, i samarbete med Karolinska universitetssjukhuset, där man analyserar barnens mående och livsstil under behandlingstiden. Föräldrar får svara på en enkät om livsstil, mat samt härkomst. Dessutom tas blodprover var tredje månad under två års tid som fryses ned för analys av bland annat D-vitaminvärden.

– Om det visar sig att barn med cancer, som har höga D-vitaminvärden, mår bättre än de med låga värden kan det bli aktuellt med en större, randomiserad studie där den ena gruppen får vitamintillskott och den andra placebo. På sikt kan behandlingsrekommendationerna behöva ändras och screening införas, men innan dess krävs mer forskning, avrundar Natalja Jackmann.

Nota bene: Forskningsstudierna finansieras av Barncancerfonden.

FAKTA: Hälsoeffekter av D-vitamin

  • D-vitamin bildas i huden när man vistas i solsken och bidrar till normala kalciumnivåer i blodet. Man kan också få i sig vitaminet genom ett intag av D-vitaminrik kost såsom fet fisk, ägg och kött samt D-vitaminberikade livsmedel såsom mjölk.
  • Vitaminet har en avgörande roll för kalciumomsättning och uppbyggnad av skelettet. Brist på D-vitamin medför ökad risk för rakit (engelska sjukan) som leder till ett mjukt och missformat skelett samt ben- och muskelsmärtor. Numera är rakit betydligt ovanligare i Sverige än för 20-30 år sedan. Bristsjukdomen förekommer dock ofta i samband med lever- eller tarmsjukdomar, men även hos njursjuka barn.
  • Ny forskning tyder också på att D-vitamin har betydelse för uppkomsten av andra sjukdomar. Man diskuterar bland annat samband mellan D-vitaminbrist och cancersjukdomar, hjärtsjukdomar, diabetes, depression och alzheimer.


För mer information, kontakta:
Natalja Jackmann, barncancerläkare och forskare vid Akademiska barnsjukhuset/Uppsala universitet,
tel: 018-611 27 84 eller 073-866 48 66
e-post: [email protected] eller [email protected]

Ny metod upptäcker fler antikroppar – öppnar för fler läkemedel mot cancer

Ny metod upptäcker fler antikroppar – öppnar för fler läkemedel mot cancer

En ny förbättrad metod för att upptäcka nya antikroppar för behandling av exempelvis cancer har tagits fram vid LTH i samarbete med BioInvent International AB. Tekniken skapar stora möjligheter att hitta många fler antikroppar än tidigare, visar Anne Ljungars i en ny avhandling. Redan nu har metoden resulterat i en ny antikropp för behandling av leukemi som nu befinner sig i klinisk prövning på människor. Opponent vid disputationen är ingen mindre än Nobelpristagaren i kemi 2018, Sir Gregory Winter.

Antikroppsläkemedel är den snabbast växande typen av läkemedel och används redan i dag för behandling av en rad olika sjukdomar, bland annat cancer. Antikroppar är en del av immunförsvaret, med uppgift att identifiera främmande föremål, som exempelvis bakterier eller parasiter i kroppen. Genom att binda till en specifik målstruktur på en cell kan antikroppen antingen förmå cellen att begå självmord eller aktivera andra delar av immunförsvaret till att oskadliggöra den infekterade cellen.

På ytan av alla celler finns hundratals olika receptorer, proteiner. Vilka receptorerna är varierar och alla som skiljer sig åt mellan sjuka och friska celler kan potentiellt användas för behandling med antikroppsbaserade läkemedel. Det är svårt att på förhand veta vilka receptorer – eller målstrukturer – som passar för att utveckla antikroppsbaserade läkemedel. Det gör att det i dag utvecklas många antikroppar parallellt som på olika sätt använder de fåtal målstrukturer som man vet är lämpliga för antikroppsbehandling.

– Det är ett problem eftersom få nya typer av antikroppsläkemedel upptäcks, säger Anne Ljungars.

Ett sätt att hitta antikroppar för läkemedel är att använda fagdisplay där man letar i ett jättelikt bibliotek ofta med mer än tio miljarder olika antikroppar. Att då hitta den enskilda antikropp som fungerar bäst kräver mycket arbete.

Traditionellt arbetar man efter en hypotes där man först hittar en receptor som man tror är lämplig för antikroppsläkemedel. Därefter letar man efter antikroppar som binder till den receptorn. Men genom att kombinera nya tekniker med att samtidigt leta efter både antikroppar och de receptorer de fäster på kan man hitta många fler antikroppar än tidigare.

– Det vi gör är att vi hittar antikroppar mot massor av olika receptorer på cellen och tittar på dessa antikroppars funktion direkt. Strategin är att förutsättningslöst testa antikroppens funktion, till exempel om den kan döda en tumörcell. När man har identifierat vilka antikroppar som fungerar bestämmer man sedan genom olika försök vilken receptor som dessa binder till. På så sätt har vi hittat antikroppar som binder till cancerceller, men inte till normala celler hos friska personer, säger Anne Ljungars.

Hon letar alltså efter antikroppar och målstrukturer samtidigt i stället för att först hitta en målstruktur och därefter leta efter en passande antikropp. Det är denna strategi kombinerad med modern teknik som gör att man kan hitta många fler antikroppar än tidigare.

– Metoden kommer att vara viktig för utvecklingen av framtida antikroppsläkemedel, vilka kan användas för behandling av många olika sjukdomar, säger Anne Ljungars.

Ett resultat är att hon hittade antikroppar mot en ny målstruktur som är bättre på att döda tumörceller för en viss typ av leukemi än den typ av antikropp som används idag. En antikropp mot denna nya målstruktur håller nu på att utvecklas till ett nytt läkemedel och testas just nu på människor.

Tekniken i grunden bygger på fagdisplay av antikroppar, en metod som utvecklats av nobelpristagaren Sir Gregory Winter. Detta kompletterat med nya tekniker har lett fram till den nya metoden. Och nu kommer han till Lund för att vara opponent vid disputationen.

– Det känns väldigt roligt, även om det också är lite nervöst. Men man kan inte tänka sig någon bättre. Dels utvecklade han fagdisplay-tekniken så att den kan användas för att hitta antikroppar, dels är han en framgångsrik entreprenör som har startat flera bolag som utvecklat antikroppar till läkemedel, säger Anne Ljungars.

Anne Ljungars är industridoktorand vid Institutionen för Immunteknologi vid LTH. Forskningen har finansierats av Stiftelsen för Strategisk forskning och BioInvent International AB. Disputationen äger rum fredagen 24 januari.

Läs mer: Doktorsavhandlingen heter ”Phenotypic antibody discovery and mining of complex antibody libraries”. Den finns att ladda ner här https://www.lu.se/lup/publication/5794c8b8-eb52-44c4-9e19-f5c20163a3a6

Kontakt:
Anne Ljungars, [email protected], telefon: 0709-60 66 28