Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Nytt behandlingsalternativ för svenska patienter med tidigare behandlat aggressivt lymfom

NT-rådets rekommendation till regionerna

NT-rådets rekommendation till regionerna är att Polivy kan användas i kombination med bendamustin och rituximab för behandling av vuxna patienter med relapserande/refraktärt diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) som inte är kandidater för hematopoetisk stamcellstransplantation. Läs hela NT-rådets rekommendation här.

Nytt behandlingsalternativ

Godkännandet av Polivy är mycket välkommet och innebär ett nytt behandlingsalternativ för en svårbehandlad grupp, säger Kristina Drott, lymfomonkolog på Skånes universitetssjukhus i Lund. För de personer med diffust storcelligt B-cellslymfom som återfallit eller som inte svarat på tidigare behandling är prognosen dålig och få behandlingar finns tillgängliga, fortsätter hon. Nu finns det större möjlighet att förlänga livet ytterligare för en redan hårt drabbad grupp.

Accelererad godkännandeprocess

Polivygodkändes av EMA (European Medicines Agency) i januari i år. Godkännandet grundades på positiva resultat från GO2936-studien. Studieresultaten ledde tidigt till en accelererad godkännandeprocess från EMA och har också utvärderats inom EUnetHTA (European Network for Health Technology Assessment) som har det övergripande syftet att förkorta processen så att behövande patienter snabbare kan få tillgång till läkemedlet. Läs det globala pressmeddelandet här

Därmed är Polivy regulatoriskt och hälsoekonomiskt utvärderad och tillgängligt för patienter i Sverige.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Rapporteringen ska göras till Läkemedelsverket www.lakemedelsverket.se eller direkt till Roche på [email protected] eller via telefon 08 – 726 12 00.

Ny studie: Strålbehandling mot cancer kan orsaka skador på hjärtats kranskärl

Kvinnor som får strålbehandling i höga doser mot bröstcancer löper ökad risk att drabbas av skador på hjärtats kranskärl. Även risken för lungcancer ökar. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet signerad Anna-Karin Wennstig. I en sammanfattning pekar hon här på att det är viktigt att strålningen genomförs med så välriktad stråldos som möjligt och förklarar:
– Man ska inte av vara rädd för strålbehandling i sig. För många patienter är den en viktig del av behandlingen för att förebygga återfall. Men patienter och sjukvård bör vara medvetna om riskerna och vidta de åtgärder som går för att minimera dem.

Bröstcancer är en av våra vanligaste cancersjukdomar och drabbar cirka 8000 kvinnor per år i Sverige1. Tidigare diagnos till följd av införandet av mammografiscreeningen och stora framsteg inom den adjuvanta behandlingen de senaste decennierna har förbättrat överlevnaden i bröstcancer betydligt, och de flesta kvinnor som diagnostiseras med bröstcancer i tidigt stadium blir idag långtidsöverlevare. Denna glädjande utveckling ställer höga krav på de behandlingar som ges, och under senare år har ett ökat fokus lagts på biverkningar av behandling som på sikt kan påverka kvinnors hälsa och livskvalitet negativt. Strålbehandling utgör en viktig del av den adjuvanta behandlingen vid bröstcancer och minskar tydligt risken för lokala återfall och död i bröstcancer2, 3.

ENORM TEKNISK UTVECKLING
Den absoluta tilläggsnyttan av strålbehandling är avhängig den primära risken för återfall av cancersjukdomen och varierar betydligt mellan patienter. Under 1990-talet publicerades flera större studier där man såg en ökad dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom hos kvinnor som erhållit strålbehandling och vid de behandlingar som gavs under 1960-och 1970-talen övervägde risken för död i hjärtsjukdom i princip nyttan av strålbehandling4, 5. Ett flertal studier kunde också påvisa en ökad risk för lungcancer hos de kvinnor som fått strålbehandling under den här tidsperioden6, 7. Strålbehandlingen har genomgått en enorm teknisk utveckling med sjunkande hjärt- och lungdoser som följd vilket minskat risken för långtidsbiverkningar 8, 9.

En övergång till att ge thorax- och bröstbestrålning med tangentiella strålfält har minskat medelhjärtdosen betydligt men de delar av kranskärlen som ligger nära thoraxväggen, fram för allt LAD (left anterior descending artery), kan fortfarande erhålla höga stråldoser trots att medelhjärtdosen ligger inom de dosrestriktioner som rekommenderas10. Det övergripande målet i min avhandling var att studera risken för ischemisk hjärtsjukdom och lungcancer hos kvinnor som fått adjuvant strålbehandling för bröstcancer med mer moderna tekniker.

Läs hela artikeln

Patientöversikt – tillskott för kliniken och tidsbesparande för användaren

Patientöversikten ger en snabb översiktlig sammanfattning av journalinnehåll som förutom i mötet med patienten är användbart vid terapikonferenser och alla tillfällen då man önskar en sammanfattning, exempelvis inför remisser. Då patientöversikten är etablerad blir det ett tillskott för kliniken och tidsbesparande för användaren. Det skriver här docent Ulrika Harmenberg i en redogörelse för utvecklingen av projektet patientöversikt njurcancer.

Många nya cancerläkemedel, till exempel målriktade läkemedel, nya cytostatika och hormonbehandlingar har avsevärt förbättrat prognosen samtidigt som nya immunologiska behandlingar har inneburit ett paradigmskifte för många cancersjukdomar. Det är oklart om publicerade resultat från kliniska prövningar av dessa läkemedel är applicerbara på svensk sjukvård. Vilken behandling är mest effektiv, hur skiljer sig toxiciteten åt mellan patienter som får dessa läkemedel, är det ekonomiskt försvarbart att behandla med dessa nya dyrbara läkemedel? Utvecklingen av strålbehandling är intensiv och utöver konventionell palliativ strålbehandling blir i många fall stereotaktisk strålbehandling aktuell för patienter med metastaserad njurcancer.

Vi insåg tidigt att det finns ett stort behov av en strukturerad utvärdering av den behandling som används i den kliniska vardagen. Dagens datajournaler är inte konstruerade för detta. Vid mottagningen för urologiska tumörer på Radiumhemmet genomfördes tidigt ett projekt, KidneyCare, där programvara utvecklades och utprovades under 2007–2009. En kvalitetsregistrering av njurcancer genomfördes i ett samarbetsprojekt1. Erfarenheter av detta projekt var mycket goda och det fanns en vilja att utöka detta kvalitetsregistreringsprojekt genom att tillföra ytterligare diagnoser – prostatacancer och urotelial cancer – under samlingsnamnet UroCare. Ett utvecklingsprojekt med medel från Cancerfonden genomfördes 2011–2012 med målet att utveckla nationella onkologiska kvalitetsregister med patientöversikter. Delar av licenskostnader och utvecklingskostnader för den programvara som användes i projektet finansierades via avtal med företag i läkemedelsindustrin som prenumererade på vissa rapporter levererade ur registret2.

2014 påbörjades en nationell registrering i en patientöversikt för njurcancer under Regionala Cancercentra i ITplattformen INCA. Redan samma år infördes en nationell registrering i en patientöversikt för prostatacancer, fler diagnoser har tillkommit och nu pågår en samlad nationell satsning för åtta diagnoser. Utvecklingspotentialen är stor. Data för patienter som registrerades under tiden för Kidney Care eller UroCare-projektet har migrerats över till patientöversikt njurcancer vid två tillfällen. Dels 2014 vid övergången till INCA och tillsammans med alla övriga datauppgifter som registrerats i patientöversikt njurcancer till IPÖ, den nya gemensamma generiska plattformen för flera diagnoser, april 2020.

Idag finns mer än 1 400 patienter registrerade i patientöversikt njurcancer. Endast patienter med metastatisk sjukdom är registrerade, men målet är att på sikt också inkludera njurcancerpatienter från och med första recidiv oavsett om det är lokalt eller metastas. Därmed kommer även patienter att registreras vid urologiska enheter. De primära frågeställningarna inför projektet och utvecklingen av patientöversikt njurcancer var:
• Hur kan vi bättre utvärdera de cancerbehandlingar vi använder?
• Hur kan vi utvärdera cancerläkemedlen?
• Hur kan vi utvärdera strålbehandling och metastaskirurgi?
• Hur påverkar andra kliniska data som performance status, prognostiska faktorer och relevanta laboratoriedata utfallet av behandlingarna?

Läs hela artikeln

Ny metod upptäcker fler antikroppar – öppnar för fler läkemedel mot cancer

En ny förbättrad metod för att upptäcka nya antikroppar för behandling av exempelvis cancer har tagits fram vid Lunds tekniska högskola i samarbete med BioInvent International AB. Tekniken skapar stora möjligheter att hitta många fler antikroppar än tidigare. Redan nu har metoden resulterat i en ny antikropp för behandling av leukemi som nu befinner sig i klinisk prövning på människor. Här sammanfattar forskaren Anne Ljungars den nya kunskapen på det högintressanta området.

Antikroppar ingår naturligt i vårt immunförsvar där de bland annat skyddar oss genom att identifiera och oskadliggöra infekterade eller sjuka celler, såsom cancerceller. Detta gör antikroppen genom att binda specifikt till olika receptorer på ytan av målcellen och därefter antingen döda cellen direkt genom att inducera apoptos eller genom aktivering av andra immunceller, så kallade effektor-celler som i sin tur dödar målcellen. Dessa egenskaper hos antikroppar utnyttjas i antikroppsläkemedel vilka används framgångsrikt för behandling av många olika sjukdomar inklusive cancer. Att förutspå vilka receptorer som lämpar sig för antikroppsutveckling är dock inte helt lätt vilket har resulterat i att det utvecklas många antikroppar mot några få målstrukturer1. Det behövs således metoder för att identifiera antikroppar mot nya målstrukturer och signalvägar för att kunna ta fram ännu fler antikroppsläkemedel och förbättra dagens cancerbehandling.

LETAR FÖRUTSÄTTNINGSLÖST
Traditionellt används en target-baserad strategi för att ta fram antikroppsläkemedel där man utgår från en hypotes att antikroppar mot en viss receptor, ett target, kan påverka sjukdomsbilden. Men potentiellt kan alla receptorer som är uppreglerade eller utrycks specifikt på målcellen jämfört med friska normala celler användas för behandling med antikroppar. Därför använder vi en funktionsbaserad fenotypisk strategi, F.I.R.S.TTM, där man letar efter
funktionellt aktiva antikroppar förutsättningslöst (Figur 1). Vilka antikroppar binder till målcellen men inte till friska celler och kan till exempel döda en tumörcell? Efter att dessa antikroppar har identifierats genom olika funktionella tester bestämmer man vilka receptorer de binder till. Vi letar alltså samtidigt efter antikroppar och targets. Det finns studier som visar att fler nya targets hittas för småmolekylära läkemedel om man använder ett sådant här fenotypiskt tillvägagångssätt än en target- baserad strategi2. Swinney’s studie har bidragit till att öka intresset för att använda en fenotypisk strategi även för framtagning av antikroppar (För en summering se Minter et al3). Förhoppningen är att på så sätt hitta flera nya antikroppar och targets.

Läs hela artikeln

Robotkirurgen som brinner för att förbättra vården vid ovarialcancer

Att hon skulle bli en framgångsrik robotkirurg som vuxen hade hon förstås ingen aning om som barn, men hon lärde sig tidigt att skickligt hantera en kniv när hon rensade fisk.
– Jag har alltid gillat att använda händerna, att satsa på kirurgi var ett självklart val, säger Pernilla Dahm- Kähler, docent vid Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och en av landets främsta tumörkirurger inom gynekologi.

Det är oftast ingen slump att en person väljer att arbeta inom vården. Och Pernilla Dahm- Kähler är inget undantag.
– Jag är praktiskt taget född in i vården. Min pappa, som kom från Norge, var sjukhusintendent på Mölndals sjukhus och vi bodde i tjänstebostaden på området, berättar hon. När hon var nio år insjuknade hennes pappa i akut hjärntumör. Efter bara tre månader avled han.
– Det blev en svår chock för hela familjen. Eftersom det gick så fort kändes det som om han hade råkat ut för en trafikolycka. Jag har inget minne alls av min pappa som sjuk. Pappan och hans livsöde kom att prägla hela Pernillas liv starkt. Det var pappan som lärde henne att rensa fisk på somrarna uppe i hytten som farföräldrarna byggde i Norge.
– Jag var inte gammal när jag fick hålla i en kniv för första gången och redan då var jag noga med att göra rena, snygga snitt. Att jag som vuxen ville arbeta med händerna kände jag tidigt, jag är allmänt händig.

INTE RÄDD FÖR DET SVÅRA
Pappans dramatiska sjukdomsprocess avskräckte inte henne från att välja att arbeta med cancer.
– Jag har aldrig haft svårt för det svåra, har aldrig varit rädd för cancer. Pappas sjukdom bidrog nog starkt till att både min äldre bror, som är narkosläkare, och jag valde att arbeta i vården. Jag är övertygad om att pappa skulle ha varit glad över våra yrkesval. Trots att hennes yrkesliv är rena framgångssagan säger hon själv att hon aldrig brytt sig särskilt mycket om att göra karriär inom yrket. – Nej, jag har inte tänkt i sådana banor.
Jag har drivits framåt av energi och framtidstro och satsat på det jag ville göra. Jag visste från början att jag ville bli kirurg och fick ett vikariat på Kvinnokliniken i Mölndal direkt efter examen. Jag trivdes jättebra där, fick lära
mig mycket, bland annat att göra manuella kejsarsnitt. Efter ett vikariat i Varberg återvände jag till Mölndal där jag gjorde min AT-tjänstgöring. Intresset för kvinnosjukdomar började med andra ord tidigt. Hon fick rådet att fortsätta på KK och har aldrig ångrat sig.
– När man arbetar inom gynekologi har man hela panoramat, det blir aldrig ensidigt, säger Pernilla som efter STtjänstgöring på Sahlgrenska Universitetssjukhuset blev rekryterad till enheten för gynekologisk tumörkirurgi.

Läs hela artikeln