Redaktion - Onkologi i Sverige

Ny strategi för finansiering av barncancerforskning

Barncancerfondens styrelse har antagit en ny strategi för utökad forskningsfinansiering. Implementeringen inleds under 2021 och innebär en ökning av det årliga budgetanslaget med upp till 60 miljoner kronor från och med 2023. Den utökade strategin fokuserar på strategiskt viktiga områden för att fler barncancerdrabbade ska överleva och med så få komplikationer som möjligt.

Barncancerfondens styrelse har antagit en strategi för utökad forskningsfinansiering. Detta görs genom satsningar på ett mer fokuserat stöd till barncancerrelevant forskning. Detta genom satsningar på områden där mer forskning förväntas bidra till kliniskt viktiga genombrott samt för att stärka kompetensförsörjningen till barncancerområdet.

Arbetet med strategin har letts av professor Jens Schollin, ordförande för Barncancerfonden samt för projektets styrgrupp, och har involverat ett stort antal forskare, kliniker och sakkunniga. Dessa har i arbetsgrupper tagit fram förslag som Barncancerfondens styrelse nu har beslutat om.

– Den nya strategin för forskningsfinansiering har ett långsiktigt perspektiv och en tydlig inriktning. Det kommer att underlätta samarbeten med kliniker, forskare och andra forskningsfinansiärer för att vi tillsammans ska nå önskade resultat, säger Thorbjörn Larsson, generalsekreterare för Barncancerfonden.

Strategin inkluderar särskilda satsningar i fem delar:

Långsiktig strategisk satsning på området toxicitet och sena komplikationer, en arbetsgrupp tillsätts för att genomföra en satsning på upp till 100 miljoner kronor över en femårsperiod.
Infrastruktur, ökade satsningar på biobanker och register med upp till 80 miljoner över en femårsperiod.
Vård och hälsa, medel till en kompetensförsörjningsinsats inriktad mot vård, hälsa och psykosocial barnonkologi.
Struktur för utlysning av medel, som underlättar både ansökningsförfarande och uppföljning.
Samarbete med Barncancercentra, vidareutvecklad samverkan genom treåriga överenskommelser och utökade basresurser.

– Nu stärks förmågan att möta några av de svåraste utmaningarna på barncancerområdet, säger Jan-Inge Henter, professor och forskningschef för Barncancerfonden.

Implementeringen av den nya strategin påbörjas under 2021 och innebär en utökad budgetram för forskningsanslag. 2022 avsätts ytterligare 42 miljoner kronor och från och med 2023 nära 60 miljoner kronor årligen. Barncancerfondens forskningschef Jan-Inge Henter kommer att leda arbetet med strategin.

Om forskningsfinansieringen

Barncancerfonden är den enskilt största finansiären av barncancerforskning i Sverige med över tre miljarder kronor i utdelade medel sedan starten 1982. Just nu finansieras 226 pågående forskningsprojekt.
Varje år delas omkring 260–300 miljoner kronor ut till forskningsändamålet. Detta kommer att öka med 60 miljoner kronor årligen från och med 2023.
Under 2020 beviljades 92 forskningsprojekt om totalt 137,5 miljoner kronor och 31 forskningstjänster om totalt 77,5 miljoner kronor.
Av de som beviljas medel för högre forskningstjänster väljer närmare 80 procent att stanna kvar inom barncancerområdet även efter att finansieringen från Barncancerfonden är slut.
Barncancerfonden finansierar två biobanker där patientvävnad samlas in för att användas i forskning och framtagning av nya läkemedel. Barntumörbanken finansierades med 21 miljoner kronor år 2020. Nordiska biobanken för barnleukemi i Uppsala finansierades med 4,3 miljoner kronor. Därutöver tilldelades Barncancerregistret 3 miljoner kronor under 2020. Registret är en av grunderna för den behandlingsutveckling som skett inom barncancerområdet.

Padcev ger förbättring av total överlevnad hos patienter med tidigare behandlad lokalt avancerad eller spridd urotelial cancer

Astellas och Seagen presenterar resultat från fas 3-studien EV-301 som visar att PADCEV® (enfortumab vedotin) ger förbättring av total överlevnad hos patienter med tidigare behandlad lokalt avancerad eller spridd urotelial cancer

Resultat från EV-301-studien visar på en signifikant förbättring i total överlevnad och progressionsfri överlevnad, jämfört med kemoterapi.

Studien kommer ligga till grund för ansökningar om godkännande hos regulatoriska myndigheter, och i USA bidra till att det accelererade godkännandet ändras till ett standardgodkännande.

Dessa resultat är publicerade i New England Journal of Medicine och presenterades vid ASCO Genitourinary Cancers Symposium 2021.

Astellas Pharma och Seagen har presenterat resultat från den globala fas 3-studien EV-301 som utvärderar PADCEV^® (enfortumab vedotin) jämfört med kemoterapi hos vuxna patienter med lokalt avancerad eller metastaserad urotelial cancer, som tidigare behandlats med platinabaserad kemoterapi och en PD-1/PD-L1-hämmare. Den i förväg planerade interimsanalysen visar att patienterna som behandlades med enfortumab vedotin levde i median 3,9 månader längre jämfört med patienter som fick kemoterapi. Mediantiden för total överlevnad (OS) var 12,9 månader för patienterna som behandlades med enfortumab vedotin, jämfört med 9,0 månader för patienterna i studien som fick kemoterapi (HR=0,70 [95% KI: 0,56-0,89], p=0,001). De vanligaste rapporterade behandlingsrelaterade biverkningarna grad 3 eller högre, som rapporterades hos mer än fem procent av patienterna som behandlades med enfortumab vedotin, var makulopapulära utslag, trötthet och minskat antal neutrofiler.

Urotelial cancer är den vanligaste formen av cancer i urinblåsan och kan även uppstå i njurbäckenet, urinledaren och urinröret.¹

Dessa resultat publicerades online i New England Journal of Medicine och presenterades samtidigt på årets virtuella ASCO GU kongress, American Society of Clinical Oncology Genitourinary Cancers Symposium (abstract 393), fredagen den 12 februari.

Patienter som behandlades med enfortumab vedotin visade också vid tiden för interimsanalysen följande resultat avseende sekundära effektmått:

Mediantiden för progressionsfri överlevnad (PFS), tiden innan patientens sjukdom började försämras, var 5,6 månader för enfortumab vedotin, jämfört med 3,7 månader för kemoterapi (HR=0,62 [95 procent KI: 0,51-0,75]; p<0,00001).
40,6 procent av patienterna som behandlades med enfortumab vedotin uppnådde en komplett eller partiell respons (ORR), jämfört med 17,9 procent för patienterna i kemoterapigruppen (p<0,001).
71,9 procent av patienterna som behandlades med enfortumab vedotin uppnådde sjukdomskontroll (DCR), det vill säga en komplett, partiell respons eller hade en stabil sjukdom, jämfört med 53,4 procent för patienterna i kemoterapigruppen (p<0,001).

Säkerhetsprofil var ett av de sekundära effektmåtten, och visade att:

Behandlingsrelaterade biverkningar var jämförbara mellan de två grupperna i studien (23 procent för enfortumab vedotin, jämfört mer 23 procent för kemoterapigruppen).
Behandlingsrelaterade biverkningar av grad 3 eller högre rapporterades hos 50 procent i båda patientgrupperna. Behandlingsrelaterade biverkningar av grad 3 eller högre och som rapporterades hos mer än fem procent av patienterna som behandlades med enfortumab vedotin, var makulopapulära utslag (inträffade hos 7 procent av patienterna som behandlades med enfortumab vedotin, jämfört med 0 procent av patienterna som fick kemoterapi), trötthet (6 jämfört med 4,5 procent) och minskat antal neutrofiler (6 jämfört med 13 procent)

Dessa resultat kommer ligga till grund för ansökningar om godkännande hos regulatoriska myndigheter så som EMA.

Metabolism-förändring bakom minskad tillväxt av cancerceller

Forskare från Uppsala universitet visar i en ny studie hur blockering av proteinet EZH2 kan minska tillväxt av cancerceller vid blodcancerformen multipelt myelom. Minskningen beror på förändringar i cancercellernas metabolism, något som kan fungera som markör för att urskilja om en patient skulle svara på behandling med EZH2-blockering. Studien har publicerats i tidskriften Cell Death & Disease.

Multipelt myelom är en form av blodcancer där immunceller växer på ett okontrollerat sätt i benmärgen. Sjukdomen är mycket svårbehandlad och betraktas fortfarande som obotlig varför det är angeläget att identifiera nya mål hos cancercellerna som behandlingar kan riktas mot.

Forskargruppen bakom den aktuella studien har tidigare visat att odlade multipelt myelom-celler växte sämre och till och med dog om de behandlades med en substans som blockerar proteinet EZH2 i cellerna. Nu såg de att blockering av EZH2 också minskade cancertillväxt i en musmodell av multipelt myelom.

– Vi behandlade möss med en form av cancer som motsvarar multipelt myelom hos människa med ett ämne som blockerar EZH2 och såg flera tecken på att de behandlade mössen hade mindre cancertillväxt än obehandlade möss. Det gav oss ytterligare bevis för att EZH2 skulle kunna fungera som ett mål för behandling, säger Helena Jernberg Wiklund, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, som har lett studien.

Resultaten från musmodellerna sporrade forskarna att undersöka vad det är som gör cellerna känsliga för EZH2-blockering. Multipelt myelom-celler från människa är mer heterogena än cellerna i musmodellen och det visade sig att vissa varianter av odlade humana multipelt myelom-celler var känsliga medan andra var resistenta.

För att studera vad som låg bakom denna skillnad gjorde forskarna heltäckande analyser av cellernas metaboliter och kombinerade det med analyser av genaktivitet. Analyserna visade att känsligheten berodde på att en specifik del av cellernas metabolism var påverkad.

– I celler som svarade på EZH2-blockeringen hade den så kallade metionin-omsättningen förändrats, något som vi inte kunde se i celler som var okänsliga för behandlingen. Förändringen berodde på en nedreglering av gener som är inblandade i metionin-omsättningen, säger Helena Jernberg Wiklund.

Förändringen i metionin-omsättningen skulle kunna användas som markör för att urskilja om en patient skulle svara på EZH2-blockering, något som är nödvändigt om sådan behandling ska kunna användas kliniskt.

– Våra resultat har gett en större förståelse för mekanismen bakom multipelt myelom-cellernas känslighet mot EZH2-blockering. De visar också att heltäckande analyser av metaboliter och genaktivitet är användbara verktyg och när de används tillsammans kan de ge en bättre bild av vad som händer i cancerceller när de utsätts för nya behandlingar. Vi tror att våra resultat kan vara relevanta för både kliniska forskare och grundforskare att arbeta vidare med, som ett steg på vägen för att hitta nya sätt att behandla patienter med multipelt myelom, säger Helena Jernberg Wiklund.

Nylund et al. (2021) A distinct metabolic response characterizes sensitivity to EZH” inhibition in multiple myeloma, Cell Death and Disease, DOI: 10.1038/s41419-021-03447-8

Ny kunskap om cancerläkemedel gav Sjöbergpris

Benjamin L. Ebert, USA, får årets Sjöbergpris på en miljon US dollar, för sin forskning om hur substansen lenalidomid verkar vid behandling av blodcancer. Upptäckten av den mekanism som framkallar nedbrytningen av proteiner i cancerceller kan få stor betydelse vid utvecklingen av nya läkemedel i framtiden.

Historien om läkemedelssubstansen börjar med en tragedi. På 1950- och 60-talen fick en del kvinnor med kraftigt illamående under graviditeten talidomid som i Sverige gick under namnet Neurosedyn. Det kom att orsaka en rad missbildningar hos fostren vilket ledde till att det togs bort från marknaden.

Flera år senare visade det sig dock att talidomid, och framför allt den nya substansen lenalidomid, hade effekt vid behandling av vissa benmärgssjukdomar. Men exakt varför det fungerade förstod forskarna inte.

Det är här som Benjamin L. Ebert kom in i bilden. Han kartlade mekanismen bakom substansens funktion. Lenalidomid fungerar som ett klister som gör att proteiner, nödvändiga för cancercellens överlevnad, styrs om till cellens egen avfallshantering och bryts ned. Detta leder i sin tur till att cellen dör.

– Den här principen är viktig och själva mekanismen är mycket elegant. Konceptet var dessutom helt nytt, säger priskommitténs ordförande Bengt Westermark.

Han kallar Benjamin Eberts fynd för ”epokgörande” och menar att det kommer att få stor betydelse för utvecklingen av nya cancerläkemedel.

– Den största kliniska nyttan man sett hittills gäller multipelt myelom som är en benmärgssjukdom. Många av de proteiner som driver cancerväxt har hittills varit svåra att påverka med läkemedel. Benjamin Eberts upptäckt visar att det kan vara möjligt att styra även sådana proteiner till nedbrytning och därmed bromsa tumörväxten.

Sjöbergpriset är uppdelat i 100 000 US dollar i form av ett personligt pris och 900 000 US dollar som ska användas till fortsatt forskning. Det är något som kommer mycket väl till pass för Benjamin L. Ebert som är en i högsta grad aktiv forskare mitt uppe i karriären.

– För laboratoriet är det verkligen underbart med den här summan pengar. Det innebär att vi kan ställa fler och djärvare frågor och ge oss i kast med nya områden. Jag hade sannerligen inte förväntat mig att få det här priset, säger han.

FAKTA om pristagaren och prismotivering
Benjamin L. Ebert är född 1970 i Boston, Massachusetts, USA. Han blev fil.dr vid Oxford University 1995 och leg. läk. vid Harvard Medical School 1999. Han är nu professor i medicin vid Harvard University och chef för medicinsk onkologi vid Dana-Farber Cancer Institute i Boston, Massachusetts, USA.Han tilldelas 2021 års Sjöbergpris ”för sin upptäckt av verkningsmekanismen för lenalidomid vid behandling av blodsjukdomar”.

Benjamin L. Ebert, Harvard Stem Cell Institute
FAKTA Sjöbergpriset
Det här är femte gången som Sjöbergpriset delas ut. Kungl. Vetenskapsakademien utser pristagare och Sjöbergstiftelsen står för finansieringen. Priset inrättades efter att affärsmannen Bengt Sjöberg, som själv drabbats av cancer, donerat två miljarder kronor med syfte att främja vetenskaplig forskning med huvudsaklig inriktning på cancer, hälsa och miljö. Bengt Sjöberg kom från Lysekil men arbetade och verkade i många år i Hongkong.

Läs mer om Sjöbergpriset cch se tidigare pristagare

Opdivo som adjuvant behandling ger förbättrad sjukdomsfri överlevnad hos patienter med muskelinvasiv urotelial cancer

Fas III-studien CheckMate -274 visar att Opdivo som adjuvant behandling ger förbättrad sjukdomsfri överlevnad hos patienter med muskelinvasiv urotelial cancer

Patienter som fick Opdivo (nivolumab) efter kirurgi levde nästan dubbelt så länge utan sjukdomsåterfall jämfört med de som fick placebo.
Resultaten från CheckMate -274 presenteras för första gången på Genitourinary Cancer Symposium 2021.

Bristol Myers Squibb presenterar resultat från fas III-studien CheckMate -274, som visar att Opdivo (nivolumab) signifikant förbättrade den sjukdomsfria överlevnaden (DFS) som adjuvant behandling för alla randomiserade kirurgiskt resekterade patienter med högrisk muskelinvasiv urotelial cancer, samt för den subgrupp av patienterna med PD-L1-uttryck ≥1 %, vilket uppfyller studiens båda primära effektmått. CheckMate -274 är den första positiva fas III-studien som utvärderar en immunterapi som adjuvant behandling för muskelinvasiv urotelial cancer.

För patienter som randomiserats till att få Opdivo nästan fördubblades den genomsnittliga tid som patienter levde utan sjukdomsåterfall, vilket visade en mediantid för sjukdomsfri överlevnad på 21,0 månader jämfört med 10,9 månader med placebo, en riskminskning på 30 % (hazard ratio [HR]: 0,70, 98,31 % konfidensintervall [KI]: 0,54 – 0,89, p <0,001). Hos patienter med PD-L1-uttryck ≥1 % minskade Opdivo risken för sjukdomsåterfall eller död med 47 %, där median DFS inte hade uppnåtts för Opdivo jämfört med 10,8 månader för placebo (HR 0,53, 98,87 % KI: 0,34 – 0,84 , p <0,001). Dessa data kommer att presenteras i en muntlig presentation (Abstract #391) vid American Society of Clinical Oncology Genitourinary Cancers Symposium, som äger rum virtuellt den 12 februari 2021 mellan 22:36 och 22:46 CET.

Opdivo visade även förbättringar i viktiga sekundära effektmått, inklusive icke-urotelial återfallsfri överlevnad (NUTRFS), definierad som den tid patienter levde utan sjukdomsåterfall utanför urinblåsan, urinledarna eller njurbäckenet. För alla patienter som randomiserats till att få Opdivo uppvisades en median NUTRFS på mer än två år (24,6 månader) jämfört med 13,7 månader för placebo (HR 0,72, 95 % KI: 0,58 – 0,89). Hos patienter med PD-L1-uttryck ≥1 % uppnåddes inte median NUTRFS för Opdivo jämfört med 10,9 månader för placebo (HR 0,54, 95 % KI: 0,38 – 0,77).

Säkerhetsprofilen för Opdivo överensstämde med tidigare rapporterade studier av solida tumörer. Behandlingsrelaterade biverkningar rapporterades hos 77.5 % av patienterna som fick Opdivo samt 55.5 % av patienterna som fick placebo, och biverkningar av grad 3 eller 4 rapporterades hos 17.9 % respektive 7.2 % av patienterna.

– Genom att använda immunterapi vid tidigare stadier av cancer skulle man kunna förhindra sjukdomsutvecklingen och minska återfall, vilket ger bättre behandlingsresultat för patienterna. På Bristol Myers Squibb är vi förväntansfulla inför vad resultaten från CheckMate -274 kan betyda för patienter. Vi kommer nu att samarbeta med lokala myndigheter med målet att tillgängliggöra detta behandlingsalternativ för patienter i Sverige, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb i Sverige.

Om CheckMate -274

CheckMate -274 är en öppen, multi-center, randomiserad fas III-studie som utvärderar Opdivo jämfört med placebo hos patienter med muskelinvasiv urotelial cancer som har hög risk för återfall efter radikal kirurgi. Både patienter som fått och inte fått neoadjuvant kemoterapi före resektion hade möjlighet att delta i studien. Patienterna som fick neoadjuvant cisplatinbehandling stratifierades. Totalt 709 patienter randomiserades 1:1 för att behandlas med placebo eller Opdivo 240 mg varannan vecka i upp till ett år. Studiens primära effektmått var sjukdomsfri överlevnad (DFS) för alla patienter som randomiserades (dvs. intention-to-treat populationen) och för patienter i subgruppen med PD-L1-uttryck ≥1 %. Viktiga sekundära effektmått inkluderade total överlevnad, icke-urotelial återfallsfri överlevnad och sjukdomsspecifik överlevnad.

Om urotelial cancer

Urotelial cancer, som oftast börjar i celler som utgår ifrån urotelet, d.v.s. urinblåsan, är den tionde vanligaste cancerformen i världen och varje år diagnostiseras cirka 550 000 nya fall. I Sverige får cirka 2 800 personer diagnosen urotelial cancer varje år. Förutom i urinblåsan kan urotelial cancer uppträda i andra delar av urinvägarna, inklusive urinledarna och njurbäckenet. Majoriteten av all urotelial cancer diagnostiseras i ett tidigt skede, men andel återfall och sjukdomsprogression är hög. Mer än 50 % av patienterna som genomgår radikal resektion för invasiv urotelial cancer kommer att uppleva sjukdomsåterfall. För patienter vars sjukdom återkommer som metastaserad cancer är prognosen en total medianöverlevnad på cirka 12 till 14 månader med systemisk behandling.