Redaktion - Onkologi i Sverige

Tidplanen klar för regionernas anslutning till screening för tidig upptäckt av tjock- och ändtarmscancer

Nu är tidplanen klar för införandet av allmän screening för tidig upptäckt av cancer i tjock- och ändtarm. Regionernas anslutning kommer att ske planerat över de kommande två åren. Hittills i år har regionerna Dalarna och Skåne har startat verksamhet och region Örebro och Östergötland står nu på tur. Därefter kommer övriga regioner att successivt införa screening med start 2022.

Cancer i tjock- och ändtarm är den tredje vanligaste cancerformen bland män och kvinnor i Sverige. Chansen att bli botad ökar om sjukdomen upptäcks tidigt. Socialstyrelsen rekommenderar screening för alla i Sverige i åldern 60-74 år.

Screeningen innebär att personer i utvalda åldersgrupper får hem ett brev med ett erbjudande om att göra och skicka in ett avföringsprov. Brevet innehåller instruktioner, en provtub och ett svarskuvert. Avföringsprovet görs hemma och skickas därefter till laboratorium för analys. Om det finns spår av blod i avföringsprovet erbjuds personen en uppföljande koloskopiundersökning i sjukvården.

När det är dags för en region att ansluta kommer man att börja med att erbjuda alla personer som fyller 60 år att delta i provtagningen. Därefter utökas erbjudandet till alla som fyller 60, 62 och 64 år. När programmet är fullt uppbyggt kommer alla kvinnor och män i åldrarna 60–74 år erbjudas provtagning vartannat år.

– Nästan 400 personer dör varje år på grund av cancer i tjock- och ändtarmen. Kan vi minska dödligheten med minst 15 %, vilket studier tyder på är möjligt, skulle vi varje år rädda många liv, säger Hans Hägglund, nationell cancersamordnare vid SKR och ordförande i Regionala cancercentrum i samverkan, RCC.

Goda erfarenheter från Stockholm och Gotland

Regionerna Stockholm och Gotland har erbjudit screening till invånarna mellan 60-69 år i drygt tio år. I år kommer de utöka verksamheten till att omfatta även 70-åringar.

Att övriga regioner avvaktat med att införa screening beror främst på att regionerna först ville slutföra genomförandet av den nationella screeningstudien SCREESCO, som 18 av landets regioner deltog i 2014-2019.

Stora vinster för både individen och samhället

– Pandemin gjorde 2020 till något av ett förlorat år för införandet av det här screeningprogrammet. Det är extra glädjande och betydelsefullt att flera regioner nu dragit igång under 2021 och att övriga följer i planerad anslutning, säger Hans Hägglund.

För att screeningprogrammet ska ge de önskade effekterna är det viktigt att en stor del av befolkningen väljer att delta. Därför är det centralt att informera befolkningen dels om hur vanlig och allvarlig den här sjukdomen är, dels om vikten av att de som bjuds in att delta verkligen gör och skickar in sitt avföringsprov. Att nå ut och förmedla den kunskapen till så många samhällsgrupper som möjligt är ur jämlikhetssynpunkt särskilt viktigt.

Hans Hägglund påpekar att det är frivilligt att delta i screeningprogrammet men att fördelarna är många, både för samhället och för individen.

– På nationell nivå, när alla regioner är igång med fullt utbyggda screeningprogram räknar vi med att vi kan spara många liv i Sverige med den här screeningen. Det betyder också att färre patienter får en mindre allvarlig sjukdom, vilket innebär mindre personligt lidande och lägre sjukvårds- och sjukförsäkringskostnader för samhället.

Tidplan för regionernas anslutning till screening för tjock- och ändtarmscancer

För mer information, kontakta [email protected]

Bemarituzumab förlänger överlevnaden hos patienter med FGFR2b-positiv cancer i ventrikel och gastroesofagala övergången

Nya data som presenterats på ASCO visar att tillägg av bemarituzumab till kemoterapi vid behandling av ventrikelcancer och cancer i den gastroesofagala övergången (GEJ) ger signifikant förlängd överlevnad. Vid en uppföljning på 12,5 månader var medianöverlevnaden 5,7 månader längre bland patienter som fått tillägg av bemarituzumab jämfört med dem som enbart fått kemoterapi.

– Det finns ett stort behov av nya effektivare behandlingsalternativ för patienter med de här aggressiva cancerformerna, säger David Borg, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och expert inom området.

Det var på ASCO, världens största onkologikongress, som uppdaterade data från fas II-studien FIGHT presenterades. I studien utvärderas bemarituzumab, en monoklonal antikropp riktad mot FGFR2b, i kombination med kemoterapi (mFOLFOX6) vid behandling av patienter med avancerad HER2-negativ ventrikelcancer och GEJ-cancer (GEJ =gastroesophageal junction) vars tumörer överuttrycker FGFR2b (fibroblast growth factor, type 2 = fibroblasttillväxtfaktor typ 2). Man beräknar att avancerad ventrikel- respektive GEJ-cancer är HER2-negativ i över 80 procent av fallen och att cirka 30 procent av dessa tumörer överuttrycker FGFR2b.

De nya data presenterades vid en muntlig session på ASCO:s Gastrointestinal Cancers Symposium: en medianuppföljning på 12,5 månader visade att den totala överlevnaden (median-OS) för patienter som behandlats med bemarituzumab plus kemoterapi var 19,2 månader vilket ska jämföras med 13,5 månader för dem som enbart fått kemoterapi – en skillnad på 5,7 månader. I en prespecificerad subgruppsanalys av patienter med överuttryck av FGFR2b i minst 10 procent av tumörcellerna (bekräftat med immunhistokemi, IHC) var överlevnadsfördelen för bemarituzumab-gruppen ännu större, 25,4 månader mot 11,1 månader.

Förekomsten av biverkningar oavsett grad var likartad grupperna emellan medan hornhinnerelaterade biverkningar var vanligare i bemarituzumab-gruppen, 67,1 mot 10,4 procent. Den vanligast förekommande okulära biverkningen var torra ögon som drabbade 26,3 procent. Majoriteten av dessa biverkningar var reversibla.

– Det är mycket intressanta resultat med imponerande överlevnadsdata. Det ska bli spännande att se hur det står sig i kommande fas III:or, med eller utan tillägg av immunterapi, säger David Borg.

I april 2021 beviljades bemarituzumab Breakthrough Therapy Designation av amerikanska FDA baserat på en subgrupp av patienter från FIGHT-studien med minst 10 procent tumörceller som överuttryckte FGFR2b.

– Vi ser nu fram emot fas III av studieprogrammet inom vilket vi hoppas kunna ge även svenska patienter möjlighet att delta, säger Sandra Eketorp Sylvan, onkolog och medicinsk chef på Amgen Sverige.

Om bemarituzumab
Bemarituzumab (anti-FGFR2b) är en potentiell first-in-class monoklonal antikropp som är utformad för att blockera specifika fibroblasttillväxtfaktorer (FGF) från att binda till och aktivera FGFR2b, vilket hämmar flera nedströms tumörsignalvägar och potentiellt bromsar cancerprogression. Bemarituzumab utvecklas som en målriktad terapi för tumörer med överuttryck av FGFR2b. Amgen utvärderar också potentialen för bemarituzumab vid andra cancerformer som överuttrycker FGFR2b. I april 2021 beviljades bemarituzumab Breakthrough Therapy designation av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA.

Se även abstract av Daniel V.T. Catenacci et al., FIGHT: A Randomized, Double-Blind, Placebo-Controlled, Phase 2 Study of Bemarituzumab (Bema) Combined with Modified FOLFOX6 in 1L FGFR2b+ Advanced Gastric/Gastroesophageal Junction Adenocarcinoma (GC/GEJ)

IMMUNO ONCOLOGY SEMINAR KURS I TUMÖRIMMUNOLOGI

TERAPIINRIKTAD UTBILDNING

PÅ PROGRAMMET
Immunologi
Tumörimmunologi
Cancervacciner
Antikroppsterapi
Adoptiv cellterapi
CAR-T-celler
Immunterapi i kliniken
Gruppdiskussioner

Mer info

FRÅGOR OCH ANMÄLAN
Frågor och anmälan till Ulrika Brunell-Abrahamsson, Bristol Myers Squibb,
[email protected]

Ett nytt koncept för behandling av blåscancer

Forskare vid Lunds universitet har tagit ytterligare ett kliv framåt i utvecklingen av ett nytt koncept för cancerbehandling. En syntetisk peptid har tillsammans med en fettsyra visat god effekt mot blåscancer i en klinisk Fas I/II-studie. Resultaten publiceras nu i Nature Communications.

Många cancerformer är aggressiva – de växer snabbt, påverkar frisk vävnad och kan förstöra kroppens normala funktioner. Artikeln i Nature Communication beskriver hur en forskningsupptäckt kan utvecklas hela vägen till kliniska patientstudier. Den redogör också för själva peptiden som forskarna utvecklat, dess ovanliga struktur och hur den målinriktat söker upp och startar celldöd hos cancerceller.

– Problemet är att läkemedlen inte är selektiva och att patienten kan bli svårt sjuk under behandlingarna. Stora framsteg har gjorts, med ökad överlevnad och till och med bot för vissa cancerformer, men i många fall är effekten begränsad, kostnaderna höga och patientens lidande oerhört stort, konstaterar Catharina Svanborg, professor vid Lunds universitet, som tillsammans med professor Marek Babjuk, Charles University i Prag, lett studien.

Forskarna vid Lunds universitet upptäckte för flera år sedan att HAMLET, en substans som finns i modersmjölk, har en förmåga att döda cancerceller av många olika slag utan att påverka intilliggande friska celler. Genom åren har forskarna publicerat flera vetenskapliga studier, baserade såväl på djur som på människa, utifrån upptäckten kring HAMLETS egenskaper.

I den aktuella studien har forskarna identifierat att en mindre del av HAMLET, så kallat Alpha1H effektivt dödar tumörceller och att den substansen kan tillverkas i stor skala för kliniska prövningar.

– Totalt 40 patienter randomiserades till två grupper, där den ena gruppen fick placebo och den andra behandlades med Alpha1H-substansen. Via en kateter skickades en lösning med substansen in i cancerpatientens urinblåsa och effekterna är tydliga. Alpha1H söker sig till tumören, som minskar i storlek utan att annan vävnad skadas. Effekten på tumören ökar också dramatiskt med högre dos av Alpha1H; en viktig milstolpe, som stöder den fortsatta kliniska utvecklingen mot ett färdigt läkemedel, säger Catharina Svanborg.

Studien har genomförts i samarbete med ledande internationella blåscancer-experter.

– Vi såg en tydlig anti-tumör-effekt med tecken på död av tumörcellerna. Om tumörerna förstörs helt eller om risken för återfall efter operation minskar, kommer alla patienter att applådera, säger Marek Babjuk, ledande blåscancerexpert vid Charles University i Prag.

– Resultaten tyder på att det är realistiskt att behandla blåscancer utan svåra biverkningar. Det långsiktiga målet är att utveckla läkemedel som angriper tumören med bättre precision och minskar risken för biverkningar, säger Catharina Svanborg.Studien finansieras med medel från Cancerfonden, Vetenskapsrådet, EU Horizon 2020 och Hamlet Pharma.

Publikation:
“Bladder cancer therapy using a conformationally fluid tumoricidal peptide complex”
Nature Communications 8 juni 2021, https://doi.org/10.1038/s41467-021-23748-y
Deklaration av bindningar: C. Svanborg är grundare och ordförande i Hamlet Pharma

Kontakt: Catharina Svanborg, professor i klinisk immunologi, Lunds universitet.
E-post: [email protected] , tel: 0709-426549

Intensiteten är inte viktigast för träning under cancerbehandling

Det är känt att personer som genomgår cancerbehandling mår bättre av fysisk träning. Men spelar det någon roll hur hårt man tränar? En ny studie från forskare vid Uppsala universitet visar att effekten blev ungefär densamma oavsett
om man tränade intensivt eller på en lite lättare nivå. Resultaten har publicerats i tidskriften Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports. Här beskrivs den nya kunskapen av Ingrid Demmelmaier, docent i fysioterapi, och professor Karin Nordin, båda vid Uppsala universitet.

Antalet canceröverlevare ökar tack vare tidigare diagnostisering och bättre behandlingar, men många har långvariga fysiska och psykiska besvär under och efter avslutad behandling. Cancer-relaterad fatigue (CRF) är ett vanligt besvär, och definieras som en ihållande känsla av fysisk, psykisk, känslomässig och kognitiv utmattning, som inte står i proportion till utförd aktivitet och som har en negativ påverkan på det dagliga livet. Måttlig till svår CRF drabbar 30–60 procent av canceröverlevarna1, och finns kvar hos en tredjedel upp till sex år efter behandling2. Etiologin är multifaktoriell och behandlingsinducerad aktivering av inflammatoriska cytokiner kan vara en utlösande faktor1.

Fysisk träning under och efter cancerbehandling minskar CRF3, troligtvis genom minskad inflammation och förbättrat fysiskt träningstillstånd. Träning ökar också hälsorelaterad livskvalitet4, minskar risken för att dö i cancer5 och kan öka chanserna att fullfölja planerad cellgiftsbehandling6, 7. Baserat på forskningsstudier finns nu riktlinjer som rekommenderar konditionsträning tre ggr/vecka och/eller styrketräning två ggr/vecka för att motverka CRF8. Det är däremot inte klart om träningsintensiteten har betydelse för CRF – är det bättre att träna högintensivt eller bör man hålla sig på en låg/måttlig intensitet? Detta behöver utforskas, för att kunna ge mer specifika rekommendationer till patienterna.

För många patienter är det svårt att träna och vara fysiskt aktiv under tuffa cancerbehandlingar, och i intervjustudier efterlyser patienter individualiserat stöd för att hantera de olika hinder de upplever9. Ett antal stödstrategier verkar lovande, till exempel att använda individuell målsättning för fysisk aktivitet, självmonitorering (registrera träningspass, steg etc.), socialt stöd från omgivningen och att träningen leds av en instruktör10-12. Det är dock oklart i vilken utsträckning dessa strategier kan ge större följsamhet till träningsprogram inom interventionsstudier och därmed också påverka olika hälsoaspekter, exempelvis CRF.

Huvudsyftet med denna studie var att studera effekten av träning på hög- respektive låg/måttlig intensitet med eller utan extra stödstrategier på CRF hos patienter under pågående (neo-)adjuvant behandling mot bröst-, prostata- eller kolorektalcancer. Delsyften var att studera effekten på hälsorelaterad livskvalitet, ångest/depression, funktion i dagliga livet, aerob kondition, muskelstyrka, fysisk aktivitetsnivå, stillasittande, sömn och genomförd behandling.

Läs hela artikeln