Redaktion - Onkologi i Sverige

Forskning om prostatacancer ökar – Många nya viktiga framsteg!

I många år var prostatacancer ett eftersatt forskningsområde trots att prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen. De stora forskningsfinansiärerna prioriterade andra cancersjukdomar. Innan Mustaschkampen fanns så delade Prostatacancerförbundet årligen ut mindre än två miljoner kronor till forskning. Mustaschkampen har bidragit till att uppmärksamheten för behovet av forskning om prostatacancer ökat och gåvorna från företag och allmänheten har ökat så mycket att Prostatacancerförbundet blivit en viktig forskningsfinansiär. De tre senaste åren har förbundet delat ut över 12 miljoner kronor per år till viktiga forskningsprojekt.

– Under de senaste åren har det genomförts många forskningsprojekt som verkligen bidrar till stora viktiga framsteg som till exempel två nya studier vid Karolinska Institutet som påvisar att överdiagnostiken kan minskas väsentligt om personer med förhöjt PSA-värde undersöks med magnetkamera (MR). Detta är ett viktigt steg mot införande av screening, säger Olov Berggren, generalsekreterare Prostatacancerförbundet.

Prostatacancerförbundet har bidragit till att forskningen inom prostatacancer ökar i Sverige, vilket bland annat märks av det ökande antalet ansökningar om forskningsbidrag.

* Utdelade medel hittills under 2021.

Varför är forskning om prostatacancer viktigt?
Prostatacancer är landets vanligaste cancersjukdom och den cancerform som tar flest mäns liv. Tidig upptäckt är avgörande för om sjukdomen ska kunna botas. Forskning pågår för att förbättra diagnostiken och göra den säkrare. Cirka 2 300 avlider varje år av prostatacancer. Spridd cancer innebar förr svårt lidande och snar död. Under de senaste åren har stora framsteg gjorts för att bromsa sjukdomens framfart utan svårare biverkningar. Omfattande forskning pågår för att utveckla nya läkemedel och behandlingsmetoder. På lång sikt anas möjligheten att till och med kunna bota sjukdomen. Prostatacancerförbundet vill driva på detta arbete genom stöd till forskningen. Nedan redovisas några projekt som delvis finansieras av Prostatacancerförbundet.

Anna Lantz, docent och specialistläkare urologi, Karolinska Universitetssjukhuset och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021:

Förbättrad uppföljning för män med lågriskprostatacancer
– Jag driver två studier med syftet att förbättra uppföljningen av män med lågriskprostatacancer, STHLM3AS och STHLM3AS-NorDCaP. Målet är att förbättra hur vi idag väljer ut och följer män med lågriskprostatacancer genom att använda en kombination av Stockholm3-testet och magnetkameraundersökning. Den första studien utvärderade 309 män från augusti 2018 till december 2019 och resultaten visar att den nya uppföljningen leder till ökad detektion av behandlingskrävande cancer samtidigt som man minskar behovet av upprepade provtagningar. Nu planerar vi utvidgade analyser, en multicenter valideringsstudie, där vi bjuder in män med lågriskprostatacancer från Norge, Danmark, Finland och Sverige att delta. En implementering av våra resultat på dagens uppföljningsprotokoll kan få viktig inverkan på denna stora grupp av män som går på livslång canceruppföljning, i form av minskad provtagning samt att rätt män väljs ut för behandling.

Utvärdering av nya behandlingsmetoder
– Min tidigare forskning har visat att kirurgisk behandling av prostatacancer är förknippat med stor risk för biverkningar i form av impotens och urinläckage vilket påverkar livskvaliteten. Jag driver nu ett nytt forskningsprojekt med målet att utvärdera en ny behandlingsmetod för lokaliserad prostatacancer, PRIS-studien. Ny bilddiagnostik med magnetkamera har möjliggjort att bättre lokalisera tumörer i prostata och metoder för fokal behandling med mindre risk för sidoeffekter har utvecklats under de senaste årtiondena. Det finns ett flertal olika tekniker som används och tidiga studier har visat att samtliga tekniker har en minskad risk för biverkningar i form av inkontinens och impotens jämfört med konventionell behandling med operation eller strålning. Vårt syfte är att utvärdera fokalbehandling av prostatacancer med IRE teknik med bevarad chans för bot, men där sidoeffekterna och vårdtiden är reducerad jämfört med traditionell behandling. Studien kommer att utföras som ett samarbete mellan sjukhusen i Stockholm och är godkänd av etikprövningsmyndigheten.

Införandet av organiserad prostatacancertestning
– Forskning har visat att prostatacancerscreening med PSA sänker risken för död. Dock har PSA-ledd screening lett till överdiagnostik av icke-behandlingskrävande prostatacancrar och varit den största anledningen till att screening för prostatacancer inte införts, trots att det är vår vanligaste cancerform. Men utvecklingen har gått fort framåt de senaste åren och prostatadiagnostiken har förändrats i grunden, framförallt med utvecklingen av magnetkamerabilder som en del i utredningen. Inom urologin vill vi verka för att förbättra diagnostiken av prostatacancer för att upptäcka alla cancrar i tid, när de fortfarande är botbara. Organiserad prostatacancertestning har redan påbörjats som pilotprojekt i några regioner i Sverige och jag kommer under 2021 delta i arbetsgruppen för att införa detta i Region Stockholm.

Kimia Kohestani, specialistläkare urologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och en av Mustaschkampens ambassadörer 2021:

Enbart PSA-testning ger överdiagnostik
– I våras försvarade jag min avhandling där jag undersökte vad magnetkameraundersökning kan bidra med i screening för prostatacancer då enbart PSA-testning inte är en tillräckligt bra metod. Fördelen med PSA-testning är att allvarlig prostatacancer kan upptäckas i ett tidigt skede och därmed öka chansen att bli botad. Nackdelen med PSA-provtagning är så kallad överdiagnostik; att prostatacancer som aldrig skulle ha utvecklats till en allvarlig sjukdom också hittas.

Vid Socialstyrelsens senaste bedömning 2018 ansågs inte att fördelen med regelbunden provtagning av PSA med minskad dödligheten i prostatacancer övervägde nackdelarna och därmed rekommenderades inte allmän screening för prostatacancer med PSA-testet. För att rekommendera screening för prostatacancer behövs alltså metoder som bättre kan skilja mellan betydelsefull/behandlingskrävande och betydelselös/icke-behandlingskrävande former av prostatacancer.

Röntgenläkarens erfarenhet har betydelse för magnetkamerans träffsäkerhet
– Min avhandling baserades till stor del på Göteborg 2-studien och visade att hälften av 50–60-åriga män som inbjudes till en screeningstudie för prostatacancer med PSA-prov och magnetkameraundersökning väljer att delta samt att magnetkameraundersökningens förmåga att upptäcka tumör i prostata varierade mellan olika röntgenläkare. Eftersom röntgenläkare som granskar många bilder vid enheter som gör många magnetkameraundersökningar har högre träffsäkerhet är det viktigt att kontinuerligt utvärdera kvaliteten av magnetkameraundersökning som metod.

Med träffsäkrare metod kan nyttan med prostatacancerscreening överväga skadan
– Just nu pågår analyser för att besvara Göteborg 2-studiens huvudfråga, nämligen om fördelarna/nyttan med screening för prostatacancer kan överväga nackdelarna/skadan när kombinationen PSA-prov och magnetkameraundersökning används som metod. Jag är också delaktig i Göteborg 2-studiens delstudie G2B-studien. Denna studie undersöker om biomarkörer i blodet kan öka träffsäkerheten vid screening så att såväl antalet män som behöver utredas med vävnadsprovtagning med risk för infektioner som överdiagnostiken minskar. Trots att det inte finns något nationellt program för prostatacancerscreening sker idag en utbredd PSA-testning bland män i Sverige. Det är visat att organiserad PSA-testning ökar jämlikheten och minskar dödligheten i prostatacancer mer än ostrukturerad PSA-testning. Därför erbjuds män i Västra Götaland organiserad prostatacancertestning. Detta projekt kommer också att bidra till att öka kunskapen om olika screeningtesters träffsäkerhet. Jag har goda förhoppningar om att de kommande årens forskningsresultat kommer att belysa hur män på ett optimalt sätt kan screenas för prostatacancer.

Mer information om aktuella forskningsprojekt finns på Prostatacancerförbundets webbplats

Kraftens Nav – planering i full gång för en efterlängtad mötesplats för cancersjuka och anhöriga

Att ha en potentiellt dödlig sjukdom och utstå tuffa behandlingar är en verklighet som cancerpatienter handskas med under sjukdomsprocessen. Men vad händer när den medicinska behandlingsperioden är slut? Vem behandlar den ensamhet som många cancerdrabbade vittnar om i samtal till stödlinjer? Utvecklingsprojektet Kraftens Nav, som initierats av RCC i samråd med patient- och närståenderepresentanter, hoppas kunna råda bot på ensamhetskänslan genom att skapa en fysisk och digital mötesplats för cancerberörda i Stockholm.

Specialistsjuksköterskan Maria Wahlström- Norlin, som sedan tre år arbetar på RCC:s stödlinje Cancerrådgivningen, är projektledare för Kraftens Nav, som än så länge befinner sig i planeringsfas.
Maria Wahlström-Norlin blev klar specialistsjuksköterska på 90-talet och har lång erfarenhet av palliativ vård, bland annat på ASIH Dalen och Ersta sjukhus.

– För mig har det varit en kraftkälla att arbeta med palliativ vård. Hur sjuka patienterna än är så är det ett givande jobb. Man får så mycket tillbaka och det finns alltid sådant man kan göra för att hjälpa dem att fortsätta att se den friska sidan av sig själva, säger Maria Wahlström-Norlin, som även har en fyraårig utbildning i uttryckande konst (Expressive arts) och ser konstterapi, trädgårdsterapi och musikterapi som en naturlig form av ”friskvård”.

KRAFTENS HUS EN FÖREBILD
Redan för 15 år sedan väcktes idén om att hitta en plats där cancersjuka och deras anhöriga kunde träffas under trevliga, avspända former för att möta andra i en liknande situation. En förebild för en sådan framtida typ av mötesplats för cancerpatienter, närstående och efterlevande är Kraftens Hus i Borås som startade för tre år sedan och stöttats av bland annat RCC Väst i samarbete med många olika aktörer.

– Ja, Kraftens Hus, som nu öppnar även i Göteborg, är en viktig inspirationskälla för oss. Vi har kontakt med varandra och vi kommer att besöka dem under hösten. Det finns även andra verksamheter och organisationer som arbetar med stöd peer-to-peer att ta lärdom från. Projektet Kraftens Nav drogs igång för ett år sedan och har garanterats ett tvåårigt stöd av RCC som inbegriper lokalkostnader. I projektgruppen ingår representanter från RCC och PNR (Patient-och närståenderådet) samt forskare från Karolinska Institutet.

– Vi är fortfarande i utvecklingsfasen och arbetar nu med att via olika workshops samla in information om Kraftens Nav
– planering i full gång för en efterlängtad mötesplats för cancersjuka och anhöriga Att ha en potentiellt dödlig sjukdom och utstå tuffa behandlingar är en verklighet som cancerpatienter handskas med under sjukdomsprocessen. Men vad händer när den medicinska behandlingsperioden är slut? Vem behandlar den ensamhet som många cancerdrabbade vittnar om i samtal till stödlinjer?

Utvecklingsprojektet Kraftens Nav, som initierats av RCC i samråd med patient- och närståenderepresentanter, hoppas kunna råda bot på ensamhetskänslan genom att skapa en fysisk och digital mötesplats för cancerberörda i Stockholm. Vi är fortfarande i utvecklingsfasen och arbetar nu med att via olika workshops samla in information om vilka behov som finns, vilket slags stöd som behövs. Kraftens Nav ska utformas och styras av patienter och närstående.

Läs hela Artikeln

2,4 miljoner till projekt om webbaserat stöd för närstående till personer med cancer som vårdas i hemmet

När allt fler patienter med obotlig sjukdom vårdas i hemmet får de närstående ta ett allt större ansvar. Som närstående kan det vara lätt att känna sig otillräcklig. I ett projekt om ökad förberedelse för närstående till patienter med obotlig sjukdom ges ett webbaserat, vetenskapligt stöd för den närstående. Projektet får nu 2,4 miljoner i ytterligare anslag.

Projektet syftar till att erbjuda närstående till personer med avancerad cancer som vårdas i det egna hemmet, en möjlighet att förbereda sig för situationen att leva nära en svårt sjuk person under dennes sista tid i livet. Det webbaserade stödet innehåller filmer i form av samtal mellan närstående och vårdpersonal. I dessa samtal lyfts ämnen som tidigare forskning visat att närstående ofta har frågor kring och kan behöva stöd med.

– Betydelsen och effekter kommer nu att testas med en randomiserad kontrollerad design där närstående slumpmässigt lottas att ta del av webbsidan. Det här ytterligare anslaget gör att vi kan knyta fler forskare till projektet och stärka forskningsdesignen, säger Anette Alvariza, professor i palliativ vård vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.

Resultatet av jämförelsen mellan de två grupperna blir en viktig del i forskarnas arbete av att se hur formen med webbaserat stöd fungerar. Projektet har pågått sedan 2019 och är en pilotstudie där man undersöker betydelsen av denna form av stödjande intervention. Förutom en webbplats med information och stödjande filmer, finns ett chattforum med möjlighet till kontakt med andra närstående. Det nya forskningsanslaget på 2,4 miljoner kommer från Cancerfonden och är fördelat på tre år.

Läs mer om projektet här.

För mer information, kontakta Anette Alvariza.

Analys av proteiner i vävnad kan ge bättre cancerbehandling

Att analysera alla proteiner som finns i en vävnad, det så kallade proteomet, kan ge viktig information om sjukdomars uppkomst och hur de bäst kan behandlas. Här berättar Janne Lehtiö, professor vid institutionen för onkologi-patologi, om proteombaserad medicin och hur det kan bidra till individualiserad cancerbehandling.

Janne Lehtiö. Foto: Stefan Zimmerman.

Vad är proteombaserad medicin?

– Proteomet är alla proteiner som finns i en cell eller vävnad vid en viss tidpunkt. Proteombaserad medicin handlar om att mäta dem och använda den informationen för att få information om individens sjukdom och exempelvis styra val av behandling, säger Janne Lehtiö, professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet.

Hur skiljer det sig från genombaserad medicin?

– Genombaserad medicin handlar om att använda information om genomet – allt DNA som finns i en cell – för exempelvis diagnostik eller behandlingsval. Men det är proteiner som utför funktionerna i cellerna och proteiner är måltavlor för nästan alla läkemedel. Därför behövs information om proteinerna för att förstå de biologiska mekanismerna bakom hälsa och sjukdom.

Vilken typ av kunskap kan proteominformationen tillföra?

– Många komplexa sjukdomar, som diabetes och cancer, orsakas inte av en utan av många förändringar i genomet. Därför är det svårt att räkna ut hur de tillsammans orsakar sjukdomen. Men på proteinnivå kan resultatet av de genomiska förändringarna synas tydligare, vilket ger oss en chans att förstå hur man bäst ska behandla sjukdomen.

– Jag arbetar med proteogenomik, som handlar om att kombinera information från både genomet och proteomet. Det kan till exempel ge svar på frågor som hur en mutation påverkar alla cellens proteiner eller påverkar aktiviteten hos de proteiner som det finns läkemedel riktade mot.

Hur långt har forskningen om proteombaserad medicin kommit?

– De senaste fem åren har teknikerna för att mäta ett stort antal proteiner samtidigt utvecklats, så att vi nu kan mäta i proteomet i patientprover. Vi vet att proteomet ger intressant information och det börjar komma spännande publikationer som visar det, bland annat för olika cancerformer. Hittills har forskningen mest baserats på analys av redan insamlat tumörmaterial. Nu måste vi börja analysera patientprover vid behandlingsbeslut, för att utvärdera hur den informationen kan påverka kliniska beslut i relation till andra tillgängliga data.

Hur kan det här påverka vården av cancerpatienter?

– I slutänden kan det innebära att vi kan välja den bästa behandlingen för patienten och undvika behandlingar som man tror inte har effekt, utifrån kunskap om patientens proteom. Jag tror också att proteombaserad medicin och proteogenomik kommer att vara avgörande om vi ska lära oss hur vi bäst kombinerar flera cancerläkemedel till en effektiv cocktail.

Nu publicerar du och dina kollegor en artikel i Nature Cancer där ni har undersökt proteomet och genomet i prov från lungcancertumörer. Vad visar de resultaten?

– Vi ser att det baserat på proteomet går att dela in tumörerna i nya undergrupper som skiljer sig åt på intressanta sätt. Tumörerna försöker gömma sig från kroppens immunförsvar genom att använda olika mekanismer, och de mekanismerna är olika mellan grupperna. Det är betydelsefull information eftersom det påverkar om patienten kommer att vara hjälpt eller inte av vissa immunterapier, som är viktiga cancerläkemedel som används idag.

Hur går ni vidare?

– Vi ska börja göra proteomanalys för lungcancerpatienter som kommer in till Karolinska Universitetssjukhuset. Arbetet kommer att ingå i den lungcancerpilot som ska startas inom Karolinska Institutets task force för precisionsmedicin.

– Till att börja med ska vi samla in proteominformationen parallellt med andra typer av data. Vi ska se hur patienten svarar på de behandlingar hon får, och om vi hade kunnat förutsäga det svaret bättre utifrån våra forskningsresultat om proteomet. Sedan kan det bli aktuellt med en studie där patientens proteominformation får styra vilka behandlingar som ges, för att se om det ger ett bättre behandlingssvar än dagens sätt att välja behandling.

Guld-innehållande cancerbehandling kan få konkurrens av andra substanser

Guldföreningen auranofin har traditionellt använts för att behandla reumatism, men utvärderas också för behandling av olika cancerformer. Nu visar forskare vid Karolinska Institutet att andra molekyler, som hämmar samma system i kroppen, har en mer precis effekt än auranofin och därför kan ha större potential som cancerbehandling. Resultaten har publicerats i tidskriften Redox Biology.

Guldföreningen auranofin klassas av WHO (Världshälsorganisationen) som ett antireumatiskt medel, och är en aktiv komponent i läkemedlet Ridaura. För närvarande utvärderas också auranofin i en rad kliniska prövningar som möjlig behandling mot cancer.

Elias Arnér. Foto: Ulf Sirborn.

En förklaring till forskarnas stora intresse är att auranofin hämmar proteinet thioredoxinreduktas, TrxR, som har en viktig roll i thioredoxin-systemet. Detta system finns hos alla däggdjur och skyddar kroppens celler mot den biokemiska process som kallas oxidativ stress. Men det skyddar även cancerceller, vilket bland annat innebär att effekten av olika cancerbehandlingar minskar. TrxR, som påverkar cellers tillväxt och överlevnad, är dessutom uppreglerat vid vissa cancerformer.

– Det finns ett stort intresse för möjligheten att hämma thioredoxin-systemet vid behandling mot cancer, men idag innebär det risken att friska celler skadas och dödas. Målet är att framtidens TrxR-hämmare ska vara så precisa som möjligt, säger Elias Arnér, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, och delad sisteförfattare.

Höga nivåer av oxidativ stress

Forskarna har studerat effekterna av auranofin i muscancerceller (lungadenokarcinom och melanom) och jämfört med andra TrxR-hämmande molekyler som kallas TRi-1 och TRi-2 (Thioredoxin Reductase inhibitors 1 och 2). TRi-1 och TRi-2 har nyligen utvecklats av Elias Arnérs forskargrupp och visar anticancereffekter i musmodeller.

Med hjälp av nya metoder för att analysera cellernas samlade proteiner (proteomik) tyder studien på att TRi-föreningarna är mer exakta i sin effekt än auranofin. Resultaten visar bland annat att auranofin orsakar mycket höga nivåer av oxidativ stress och har flera andra effekter som inte verkar relatera till hämning av TrxR. Men också att TRi-1 verkar vara den mest specifika TrxR-hämmaren som hittills beskrivits.

Roman Zubarev. Foto: Stefan Zimmerman.

– Våra resultat har betydelse för fortsatta studier av auranofins verkningsmekanism och bieffekter. Genom att nu jämföra med de mer specifika molekylerna TRi-1 och TRi-2 kommer fynden förhoppningsvis att bidra till den fortsatta utvecklingen av TrxR-hämmare för cancerterapi, säger Roman Zubarev, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, och delad sisteförfattare.

Studien finansierades av Knut and Alice Wallenbergs Stiftelse, Karolinska Institutet, Cancerfonden och Vetenskapsrådet. Elias Arnér är meduppfinnare och delägare till patent på TRi-1- och TRi-2-föreningar som för närvarande utvecklas för klinisk användning.

Publikation

“Comprehensive chemical proteomics analyses reveal that the new TRi-1 and TRi-2 compounds are more specific thioredoxin reductase 1 inhibitors than Auranofin”. Pierre Sabatier, Christian M. Beusch, Radosveta Gencheva, Qing Cheng, Roman Zubarev, Elias S.J. Arnér. Redox Biology, online 11 november 2021, doi: 10.1016/j.redox.2021.102184.