Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Satsning på mer forskning om äggstockscancer

Lena Wäpplings Stiftelse breddar satsningen på forskning om äggstockscancer genom att dela ut ett speciellt forskningsanslag riktat till mer juniora forskare. Den första mottagaren är Ulrika Joneborg, Karolinska Universitetssjukhuset. Dessutom får Docent Annika Strandell, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Professor Ingrid Hedenfalk, Lunds Universitet motta stiftelsens årliga forskningsanslag. De tre mottagarna delar på 1 miljon kronor.

Lena Wäppling, själv drabbad av spridd äggstockscancer, startade 2019 en stiftelse för att finansiera gynekologisk forskning för att diagnostisera och behandla äggstockscancer.

”Jag är glad att min stiftelse kan fortsätta att dela ut miljonbelopp till forskning om äggstockscancer, och att vi förutom väletablerade forskare kan stötta en mer junior forskare. På så sätt kan vi möjliggöra att fler personer kan ägna sig åt forskning inom detta viktiga område.“ säger Lena Wäppling.

Äggstockscancer är den dödligaste gynekologiska cancern. I Sverige insjuknar cirka 700 kvinnor årligen i äggstockscancer och 550 dör. Det finns i dagsläget inte någon allmän screeningmetod, utan kvinnor är helt beroende av att söka vård vid upptäckt av symptom. Svårigheten är att symptomen kan vara diffusa, vilket ofta leder till diagnos först när cancern spridit sig och därmed sämre överlevnadsprognos.

Ulrika Joneborg, Karolinska Universitetssjukhuset

Samtliga tre mottagare driver forskningsprojekt som syftar till att öka överlevnadschanserna genom tidigare diagnostik och bättre behandlingsmetoder för dem som drabbas. Ulrika Joneborgs forskningsprojekt undersöker om en ny bilddiagnostisk metod “FAPI-PET” skulle kunna underlätta utredningen och optimera behandlingen av äggstockscancer. Joneborg säger:

”Jag är mycket tacksam över forskningsbidraget och är stolt över att vara stiftelsens första mottagare av anslaget riktat till en mer junior forskare. Mitt mål med projektet är öka möjligheten till tidig och förbättrad diagnostik av äggstockscancer och därmed till mer riktad och individualiserad behandling.”

Annika Strandells forskningsprojekt syftar till undersöka om risken att utveckla äggstockscancer skulle minska med opportunistisk salpingektomi, dvs att man i samband med en operation där livmodern opereras bort, eller vid en steriliseringsoperation, även tar bort äggledarna trots att de är friska. Hypotesen grundar sig på teorin att äggstockscancer kan starta i äggledaren och på ett tidigt stadium sprida sig till äggstocken. Ingrid Hedenfalk analyserar enskilda celler från äggstockscancerpatienter före, under och efter behandling med cytostatika (cellgifter). Målet är att öka kunskapen om de mekanismer som styr en äggstockscancertumörs respons på behandling för att bättre förstå varför många patienter utvecklar resistens mot cytostatika och kunna utveckla mer individanpassad behandling i framtiden.

Ett stort antal människor har varit med och bidragit till årets forskningsmedel genom donationer och deltagande i stiftelsens årliga evenemang: Lenas Lopp för Livet. Välgörenhetsloppet genomförs varje år i september och samlade 2021 fler än 1500 deltagare i 15 länder runt om i världen. 2022 kommer loppet anordnas i Västerås den första september och i virtuell form under hela vecka 35.

”En viktig framgångsfaktor är vårt virtuella upplägg, där man kan delta var som helst i världen. Enkelheten och vetskapen att varenda krona går till forskning om äggstockscancer tilltalar många.” säger Lena Wäppling.

Lena Wäpplings Stiftelse är den enda svenska, privata stiftelsen som finansierar gynekologisk forskning för att tidigare diagnostisera och behandla äggstockscancer. Stiftelsen har sitt säte i Västerås, men finansierar forskning över hela världen.

Läs mer om stiftelsen på https://sv.lenawfoundation.com/

”Trojansk häst” levererar cytostatika in i cancerceller

Kan nya sätt att leverera cytostatika mer precist till tumören minska risken för biverkningar? Det studerar en forskargrupp vid Lunds universitet och de utgår från tumörsjukdomen osteosarkom. I två vetenskapliga artiklar beskriver man ett sätt att med hjälp av cytostatikaladdade mikro- och nanopartiklar leverera läkemedel in i cancerceller, frisätta cytostatikan och därigenom orsaka celldöd hos tumören.

Vid cancerbehandling med cytostatika är det vanligt med svåra biverkningar. Läkemedlet ges i höga koncentrationer då man vill vara säker på att de når cancercellerna i hög koncentration.

Deepak Raina, Lunds universitet. Fotograf: Tove Smeds.

– En stor utmaning är att det bara är mellan 5 och 10 procent av all cytostatika som når fram till själva tumörvävnaden när man ger läkemedlet på traditionellt sätt via blodbanan, förklarar Deepak Raina, en av forskarna bakom studierna.

Han har tillsammans med flera av forskarna bakom studien forskat om benbrott och osteoporos och hur man kan använda biomaterial för att leverera proteiner och läkemedel till kroppens celler. Då handlade det om att bygga ben på ett kontrollerat sätt.

– Vi insåg att tillvägagångssättet skulle kunna användas även när det gäller cytostatika, säger Deepak Raina.

Genom att blanda benmineral som finns naturligt i kroppen (så kallat hydroxylapatit) med redan godkänt cytostatikum (doxorubicin) uppstår en lagom starkt kemisk bindning. Väl inne i cancercellen är pH-värdet lägre och den sura miljön leder till att bindningen upplöses och cytostatikan frisätts – likt en trojansk häst.

Den frigjorda cytostatikan finner sin väg till mitokondrierna, cellens kraftverk, där den påverkar energiproduktionen och därmed orsakar celldöd. På så vis kan cancern hindras från att sprida sig vidare i kroppen.

Benmineralpartiklar har en oväntad fördel

Metoden studerades på möss med osteosarkom. Tumörkärnan opererades bort och de laddade partiklarna med cytostatika lämnades kvar i anslutning till de kvarvarande resterna av tumören. Tumörutvecklingen följdes över tid och resultaten jämfördes med en kontrollgrupp möss som fick läkemedlet via blodet samt en kontrollgrupp möss där tumören opererades bort, men där inget läkemedel användes.

Yang Liu, Lunds universitet. Fotograf: Tove Smeds.

– Utan behandling växer tumören. Ger vi cytostatikan i blodbanan till mössen ser vi viss effekt, men inte lika bra resultat som när vi kirurgiskt tar bort delar av tumören och sedan behandlar lokalt med de laddade partiklarna, säger Yang Liu, försteförfattare till studierna.

Den kemiska strukturen hos benmineralpartiklarna visade sig ha en oväntad fördel: partiklarna kan återladdas med cytostatika.

–Vi har visat att bindningen är specifik för hydroxylapaptitpartiklar och doxorubicin och vi har i studier på råttor sett att när doxorubicin ges i blodbanan söker det sig till de implanterade benmineralpartiklarna. Detta öppnar för möjligheten att ladda partiklarna med cytostatikan efter behov och förhoppningsvis med mindre bieffekter, säger Yang Liu.

Forskarna har i cellinjer med osteosarkom visat att det tar lång tid att bryta ned benmineralet. Att på detta sätt leverera cytostatikan långsammare än vanligt och på ett kontrollerat sätt, menar Deepak Raina är det mest spännande med studierna:

–Tidigare försök att leverera cytostatika lokalt har stött på utmaningen att nästan allt läkemedel frisläpps under de första två dagarna. Vi visar i den här studien att cellgiftet frisättes lokalt upp till 28 dagar med en behandling. Det har betydelse för tumöravdödning, vilket vi nu undersöker i andra tumörcellinjer och solida tumörer, säger Deepak Raina.

Innan behandlingen kan komma cancerpatienter till del måste den studeras i människa.
Behandling av osteosarkom är både en framgångssaga och sorgebarn inom onkologin, säger Jacob Engellau, docent vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, och en av forskarna bakom studierna.

Jacob Engellau, docent vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus. Fotograf: Tove Smeds.

– Introduktionen av kombinationsbehandling med cytostatika på 70-talet, där doxorubicin är en väsentlig del, innebar en stor förbättring av överlevnaden, säger Jacob Engellau.

– Under de senaste 30 åren har vi inte kunnat förbättra resultaten trots stora ansträngningar. Att öka behandlingseffekten i dessa tumörer utan att biverkningarna blir allvarligare är mycket efterlängtat, och det är vad de aktuella försöken ser ut att kunna vara en väg mot.

Publikationer:
1. ”Sustained and controlled delivery of doxorubicin from an in-situ setting biphasic hydroxyapatite carrier for local treatment of a highly proliferative human osteosarcoma”, Acta Biomatriala sept. 2021.https://doi.org/10.1016/j.actbio.2021.07.016
2. ”Bone mineral: A trojan horse for bone cancers. Efficient mitochondria targeted delivery and tumor eradication with nano hydroxyapatite containing doxorubicin”,  Materials Today Bio, mars 2022 DOI: 10.1016/j.mtbio.2022.100227
Deklaration av bindningar: En av medförfattarna i studien, Lars Lidgren, är styrelsemedlem i BoneSupport AB, Moroxite AB och i Orthocell Limited och äger aktier i Moroxite. Deepak Raina och Magnus Tägil äger aktier i Moroxite AB.

Forskningen har finansierats av VINNOVA, Region Skåne, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Berta Kamprads stiftelse, Maggie Stephens Foundation, China Scholarship Council. Forskningsinfrastrukturer som använts i forskningen: LBIC (Lund University Bio Imaging Center), Biochemical Imaging Center och Nationella mikroskopiinfrastrukturen (Umeå Universitet).

Verzenios EU-godkänt för adjuvant behandling av HR+/HER2-, node positiv, bröstcancer

Lilly får EU-godkännande för abemaciciclib (Verzenios) i kombination med endokrin behandling som adjuvant behandling vid tidig bröstcancer.

  • Abemaciclib är en CDK4/6-hämmare godkänd i kombination med endokrin terapi för patienter med HR+, HER2- node positiv bröstcancer med hög risk för återfall.
  • Adjuvant behandling med abemaciclib i kombination med endokrin behandling, minskade risken för återfall i bröstcancer med 32 %.
  • Ungefär 20-30 % av patienter med HR+, HER2- tidig bröstcancer utvecklar obotlig metastaserande sjukdom. Godkännandet av abemaciclib som adjuvant behandling kommer att ge ett behandlingsalternativ för patienter med bröstcancer som har hög risk för återfall.Läs hela pressmeddelandet här

Immunterapi vid ventrikelcancer

Varmt välkommen att delta i denna webbföreläsning där Elizabeth (Lizzy) Smyth, Cambridge University Hospitals, Storbritannien, ger en överblick av immunterapins utveckling de senaste åren och dess roll för patienter med ventrikelcancer tillsammans med handfasta råd och praktiska verktyg kring behandling med immunterapi i kliniken.

Mer information och anmälan

Nästa generations operationsrobotar snart här

Peter Wiklund, foto Pia Hultkrantz


Robotkirurgin har gett mer precisa prostataoperationer, inneburit mindre risk för infektion och snabbare återhämtning för patienten. Nu är de snart dags för nästa generations högteknologiska operationsrobotar.

– Den stora fördelen med att utföra prostataoperationer med robotkirurgi är att jag som kirurg ser prostatakörteln i kraftig förstorning och kan göra ingrepp utan att skada omgivande strukturer, säger Peter Wiklund, läkare och specialist i urologi och en av pionjärerna inom robotkirurgin.

250 operationer om året
Peter Wiklund gjorde sin första robotassisterade prostataoperation 2001. Tekniken blev snabbt en succé och i dag utför han över 250 operationer om året. Han delar sin tid mellan
C-medical Urologi på Sophiahemmet Sjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset och Mount Sinai Hospital i New York. Förutom det utbildar han robotkirurger i både Europa och USA.

Till en början fanns operationsrobotar bara på ett fåtal sjukhus i Sverige. Karolinska Universitetssjukhuset fick sin operationsrobot 2001 och Sophiahemmets operationsrobot installerades 2014. I dag finns de på en majoritet av svenska sjukhus.

Tekniksprång
Under årens lopp har operationsrobotarna utvecklats och förbättrats, bland annat har de försetts med en fjärde robotarm. Men nu tar tekniken ytterligare ett språng framåt, enligt Peter Wiklund.

– Det pågår omfattande forskning kring helt nya funktioner, som att länka samman röntgenbilder med bilder på operationsområdet och att med hjälp av färgfilter särskilja olika celltyper i datorbilden. Det kommer att leda till att kirurgerna kan göra än mer precisa operationer.

Redan nu kan robotassisterade operationer utföras på distans och i takt med att med AI-tekniken utvecklas blir operationerna mer och mer automatiserade. Men än är det en bit kvar innan prostataoperationer helt och hållet kan utföras av robotar.

– Men på sikt tror jag att de kommer att kunna göra det, säger Peter Wiklund.

Fakta:

Robotassisterade prostataoperationer
Vid en robotassisterad prostataoperation befinner sig kirurgen vid en dataskärm som visar kraftigt förstorade bilder av operationsområdet, och fjärrstyr robotarmarna via en styrspak. På så sätt kan operationssnitten göras mer exakt utan att strukturerna runt prostatakörteln skadas.

Godartad prostataförstoring
Ungefär hälften av alla män över 60 drabbas av prostataförstoring när de blir äldre. Prostatakörteln trycker då på urinröret så att urinen får svårare att passera och kan leda till stora problem att kasta vatten. I första hand behandlas prostataförstoring med läkemedel, men då det inte är tillräckligt kan prostatan minskas på kirurgisk väg.

Prostatacancer
Prostatacancer är vanligaste cancerformen bland män, och cirka 10 000 nya fall upptäcks varje år. Den vanligaste behandlingen är att prostatakörteln opereras bort, eventuellt i kombination med strålning. Hittills har Sverige inte erbjudit screening av prostatacancer på samma sätt som sker med till exempel bröstcancer. Orsaken är att det finns risk för överdiagnostiering och att tumörer opereras i onödan. Men med förbättrad diagnostik har möjligheten att avgöra vilka tumörer som kräver behandling ökat. Mer generella riktlinjer för prostatacancertestning införs nu i flera regioner.

Text: Inger Sundelin
Foto: Pia Hultkrantz