Ingela - Onkologi i Sverige

Cell kan förklara varför hjärntumören glioblastom kommer tillbaka

En stamcellsliknande tumörcell kan påverka spridningen av glioblastom, den mest aggressiva formen av hjärntumör. Det visar forskning från Lunds universitet.

Glioblastom är en av de vanligaste och också mest aggressiva hjärntumörerna. Den är svår att behandla. Trots kirurgi, strålningsbehandling och kemoterapi återkommer tumören hos de flesta. Den genomsnittliga överlevnaden är 16-17 månader.

För att bättre förstå hur sjukdomen utvecklas har forskare kartlagt stamceller och deras koppling till tumörerna. Stamceller, eller stamcellsliknande celler, som får genskador kan leda till onormal celltillväxt och tumörer i hjärnan.

Särskild cell finns i vävnad runt tumören

Forskare vid Lunds universitet har nu upptäckt en stamcellsliknande cell som identifieras genom att den på sin yta bär ett specifikt protein. De såg att den här cellen i hög grad finns i den växande tumörfronten och i tumörens intilliggande vävnad. Men i den friska hjärnan förekommer sådana här celler väldigt sparsamt, eller inte alls.

– Det är särskilt intressant att den förekommer i området omkring den bortopererade tumören eftersom det ofta är där som tumören så småningom återkommer, säger Jiaxin Li, forskare vid Lunds universitet.

– Vi såg samband mellan hur den stamcellsliknande cellen uttrycks i hjärnan och tumörens tillväxt, tumörens återkomst samt för prognosen.

Studiens resultat kan kasta ljus över frågan om varför glioblastomtumörer så ofta återkommer. Hypotesen har varit att glioblastomtumörens stamceller håller sig vilande och därmed undkommer behandling. Efter behandlingen vaknar de däremot till och återkommer.

Cellerna inte resistenta mot alla läkemedel

För att undersöka om det finns befintliga läkemedel som kan riktas mot det protein som forskarna sett på de stamcellsliknande cellernas yta, undersökte de i labbet hur olika cancerläkemedel påverkar cellerna.

De kunde då se att cellerna var resistenta mot de flesta läkemedel, men inte alla.

En stor utmaning med hjärnans sjukdomar är att lyckas leverera läkemedel till hjärnan, eftersom läkemedelsmolekylerna ofta är för stora för att ta sig förbi blod-hjärnbarriären.

– Den stamcellsliknande cellen kan vara intressant att angripa men fortfarande återstår mycket forskning innan vi med säkerhet vet om vi lyckas hela vägen till behandling, säger Johan Bengzon, forskare vid Lunds universitet och läkare i neurokirurgi vid Skånes universitetssjukhus.

Vetenskaplig artikel:

Glioblastoma CD105+ cells define a SOX2− cancer stem cell-like subpopulation in the pre-invasive niche (Jiaxin Li, Fredrik Ek, Roger Olsson, Mattias Belting och Johan Bengzon), Acta Neuropathologica Communications.

Första nationella vårdprogrammet för tjock-och ändtarmscancerscreening framtaget

Ett nationellt vårdprogram för tjock-och ändtarmscancerscreening har framtagits av RCC i samverkan och nu publicerats på cancercentrums hemsida. Screeningen såväl som vårdprogrammet är det första i sitt slag i Sverige.

Screeningprogrammet för tjock-och ändtarmscancer har implementerats i samtliga regioner under 2021-2022, de sista tillkom under september månad i år. Unikt för programmet är en nationell samordning, som innebär att screeningen är utformad på samma sätt i alla Sveriges regioner –från erbjudande om screening till eventuell koloskopi.

300 liv kan årligen räddas

Målet med screeningen är att minska dödligheten och förebygga antalet insjuknande i tjock-och ändtarmscancer som är Sveriges tredje vanligaste cancerform. Beräknat är att minst 300 liv årligen kommer kunna räddas då screeningprogrammet är fullt utbyggt år 2026. “Drygt 6 900 insjuknar per år i tjock-och ändtarmscancer. Ungefär 2/3 av dessa botas idag. Helt avgörande för botbarheten är upptäckt i ett tidigt skede. Screeningprogrammet är ett led i detta, liksom att det även bidar till att förhindra uppkomsten av cancerformen då även förstadier kan påvisas”, säger Birger Pålsson, docent, överläkare och ordförande för RCCs nationella arbetsgrupp för tjock- och ändtarmscancerscreening.

En avgörande faktor för att rädda liv, är att cancern eller ett förstadium faktiskt upptäcks. Det kräver i sin tur en screeningkedja med hög kvalitet, någonting som det nationella vårdprogrammet trycker starkt på. Det innehåller detaljerade beskrivningar om hur screeningen bör bedrivas från början till slut, för en jämlik vård och för att 300 liv årligen ska kunna räddas.

Huvudmålen med detta nationella vårdprogram är:

Minska dödligheten i sjukdomen genom att påvisa den i ett tidigare skede och genom att polyper diagnostiseras och tas bort.
Ge rekommendationer för processen med tjock-och ändtarmscancerscreening, ur medicinsk och organisatorisk synpunkt, för att uppnå tidig upptäckt av sjukdomen och skapa förutsättning för en jämlik vård.
Ge tydliga rekommendationer om vilka krav som bör ställas på enskilda screeningkolskopister, på de enheter som utför koloskopi och på själva undersökningen.

Läs mer:

Uppföljning för barnens bästa

Tidigt upptäcka biverkningar, fånga upp barn som behöver stöd och ge dem det även efter sjukdomen. Det är syftet med den strukturerade uppföljning som Universitetssjukhuset i Linköping gör för barn som haft tumörer i centrala nervsystemet. Nu utökas uppföljningsmodellen så att även barn som haft leukemi erbjuds den.

– Barnen och deras familjer har drabbats av något som ställer livet på ända och har ett behov att få stöd. Vi i vården har en skyldighet att följa upp och ge dem det, inte bara när de får diagnosen och under behandlingen utan även efter sjukdomen, säger Per Nyman. Han är överläkare i barnonkologi och hematologi vid H.K.H. Kronprinsessan Victorias barn- och ungdomssjukhus på Universitetssjukhuset i Linköping (US). Här följs sedan 2011 patienter som haft tumörer i centrala nervsystemet (CNS-tumörer) upp enligt en strukturerad modell och med ett multidisciplinärt team. Alla barn som får diagnosen CNS-tumör, och deras familjer, i Sydöstra sjukvårdsregionen erbjuds delta.

– Familjerna är väldigt tacksamma över att få stöd på det här sättet. Det blir också en trygghet för dem att ha träffat oss för då vet de vem de kan vända sig till vid besvär eller funderingar, säger Eivor Fasth, konsultsjuksköterska för barn med hjärntumör.

Gemensam bedömning

Varje år insjuknar cirka 350 barn i Sverige i cancer. Omkring 30 procent av alla tumörer hos barn och ungdomar är tumörer i hjärna och ryggmärg. Det finns stor risk för biverkningar på både kort och lång sikt efter operation och andra behandlingar vid cancersjukdomar.

– Därför är det viktigt att följa upp och se hur levnadstillvaron blir för de allt fler barn som överlever cancer. Om vi fångar upp svårigheter och de som behöver stöd tidigt kan vi också sätta in insatser tidigt, säger Per Nyman och fortsätter:

– Med ett multidisciplinärt team blir det enklare att få en helhetsbild och göra en gemensam bedömning för barnets bästa.

Uppföljningsmodellen har fungerat väl och ska under våren utvecklas och utökas så att även barn med andra cancersjukdomar, i ett första skede barn som har behandlats för leukemi, erbjuds den. De följs upp redan i dag, men inte av ett multidisciplinärt team.
Bakgrunden till utökningen är att en nationell arbetsgrupp för barnonkologi inom Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) har definierat uppföljning efter barncancer som ett prioriterat område.

Styrkan är teamet

Modellen innebär att familjen möter ett team med barnonkolog/barnneurolog, konsultsjuksköterska, neuropsykolog, fysioterapeut, kurator, pedagog, arbetsterapeut, dietist och logoped. Under fem träffar i Linköping – den första innan operationen och den avslutande när barnet är 18 år – sker standardiserade undersökningar och samtal.

– Styrkan är teamet och att familjen slipper åka flera gånger för att träffa olika personer, menar Eivor Fasth.Hon håller ihop kontakten mellan familj, vård, skola/förskola och föreningsverksamhet. De individuella insatser som barnet behöver kan både vara behandling för en fysisk komplikation och stöd för att förenkla vardagen. Eivor Fasth kan exempelvis hjälpa till att berätta för lärare och klasskamrater om sjukdomen eller stötta pedagoger i hur de kan underlätta för barnet:

– Hjärntrötthet är en vanlig biverkning. Då kan jag förklara att barnet kan ha svårt att orka en hel lektion eller föreslå att barnet får äta lunch i ett mindre rum med några kompisar i stället för i en stökig matsal.

För det multidisciplinära teamet fortsätter nu arbetet med att införa modellen för barn som haft leukemi.

– Vi är glada att vi kan göra utökningen. På längre sikt hoppas vi få med fler tumörgrupper där CNS-inriktad behandling getts, säger Per Nyman.

I den utvidgade verksamheten ingår även att samla in och redovisa erfarenheterna från både den nuvarande och den nya uppföljningen.

Uppföljningsmodellen

Uppföljningen kallas för IRENE – follow up (Interdisciplinary Rehabilitation Education and Neuropsychologist Evaluation), efter Irene Devenney, barnonkolog på H.K.H. Kronprinsessan Victorias barn- och ungdomssjukhus. Detta för att uppmärksamma det tidigare arbete som gjorts för att bygga upp modellen.

Stamcellsprotein styr återfall av barnhjärntumörer

Den elakartade hjärntumören medulloblastom kan bli resistent mot behandling vilket gör att patienter drabbas av återfall. Forskare vid Uppsala universitet har identifierat ett särskilt stamcellsprotein som bland annat gör vissa tumörceller vilande och okänsliga för strålning. Forskargruppen hoppas att resultaten på sikt kan leda till bättre behandling för de barn som har störst risk för återfall.

Medulloblastom är den vanligaste typen av elakartad hjärntumör hos barn och kan ofta botas med operation, strålning och cellgifter. Men en viss typ av medulloblastom har en ökad risk att bli resistent mot behandlingen vilket orsakar återfall, något som är starkt kopplat till ökad dödlighet.

Att vissa cancerceller står emot behandling tyder på att det finns biologiska faktorer inne i cancercellerna som kan förstärka tumörens motståndskraft mot till exempel strålning. I den aktuella studien har forskargruppen visat att vissa celler i tumören inte delade sig lika ofta som de flesta andra cellerna, vilket gjorde dem mindre känsliga mot strålning. De såg också en ackumulering av ett specifikt protein, SOX9, i återfall hos patienter som opererats innan och efter att de utvecklat återfall. De misstänkte därför att SOX9 var inblandad i återfallsprocessen.

– Vi såg att ett stamcellsprotein som kallas SOX9 fanns i sällsynta celler i tumörer och att de celler som hade höga nivåer av proteinet var vilande. SOX9 skyddade de vilande cancercellerna mot strålning genom att tillfälligt hämma ett annat protein som annars driver på celldelningen. I försök där vi slog ut SOX9 med gensaxen CRISPR/Cas9 förlorade tumörcellerna sin förmåga att återfalla, vilket talar för att SOX9 är viktig för denna process, säger Fredrik Swartling, forskare vid Uppsala universitet, som lett studien.

I djurmodeller som efterliknade återfall hos patienter gav SOX9 även upphov till ökad migration och metastasering av cancerceller till områden i ryggmärgen. Cancercellerna omprogrammerades också till att undvika att kännas igen av immunförsvaret. Det är ytterligare faktorer som kan bidra till återfall.

Forskarna undersökte också hur substanser som hämmade SOX9 påverkade uppkomsten av återfall i djurmodeller. Med hjälp av bioinformatiska analyser upptäckte de några läkemedel som används i andra behandlingar som oväntat visade sig ha en hämmande effekt på SOX9 i återfallen.

– Vi hoppas att vår upptäckt kan leda fram till mer specifika behandlingar mot de SOX9-positiva, långsamdelande cancercellerna. På sikt kanske det kan förbättra möjligheterna att behandla de barn som har störst risk för återfall vid medulloblastom, säger Anna Borgenvik, postdoktor i forskargruppen.

Anna Borgenvik genomförde behandlingsstudierna utifrån de bioinformatiska analyser som Holger Weishaupt, forskare i gruppen, utvecklat. I studien deltog även forskare från KI och från universitet i Tyskland, USA, Kanada och Storbritannien. Studien genomfördes i samarbete med Centrum för preklinisk cancerbehandling, en pilotfacilitet som stöds av SciLifeLab och Uppsala universitet.

Forskningen har fått finansiellt stöd från Barncancerfonden, Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Svenska läkaresällskapet, Hjärnfonden, EU:s forskningsprogram Horizon 2020, Åke Wibergs stiftelse, Ragnar Söderbergs stiftelse och Worldwide Cancer Research.

Borgenvik et al. (2022) Dormant SOX9-positive cells facilitate MYC-driven recurrence of medulloblastoma, Cancer Research, DOI: 10.1158/0008-5472.CAN-22-2108

Ökad cancerrisk i täta bröst kan ha en biologisk förklaring

Risken för bröstcancer är mycket högre i så kallade täta bröst, som avbildas som vita på mammografi, än så kallade icke-täta bröst som avbildas som grå på mammografi. Nu visar forskare vid Linköpings universitet att det finns stora biologiska skillnader mellan täta bröst och icke-täta bröst. Upptäckten, som publicerats i tidskriften British Journal of Cancer, pekar på att täta bröst har egenskaper som kan främja cancertillväxt.

Charlotta Dabrosin. Foto: Linköpings universitet

Alla bröst är inte likadana, varken på utsidan eller insidan. En del bröst är vad man kallar för täta bröst, som har fem gånger högre risk för att utveckla cancer jämfört med icke-täta bröst. Förutom mammografiundersökning, som svenska kvinnor över 40 år erbjuds regelbundet, går det att leta efter tumörer även med andra metoder, som magnetkamera (MR) eller ultraljudsundersökning. De kan vara ett komplement till mammografiundersökning, men har inte utvärderats som screeningmetoder. I dag hanteras täta bröst och icke-täta bröst på samma sätt inom svensk sjukvård.

– Problemet är att vi inte vet i dag vad vi ska göra med de kvinnor som har täta bröst. Innan man kan införa en särskild screening av dem så måste man göra stora studier för att förstå vilka som har högst risk och hur de kan följas inom vården, för att undvika att utsätta många kvinnor för undersökningar i onödan, säger Charlotta Dabrosin, professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet och överläkare vid onkologiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Tätheten i bröst beror framför allt på bindväv, eller rättare sagt allt som inte är fettväv, då andelen körtelvävnad är ungefär densamma i täta och icke-täta bröst. Vid mammografiundersökning avbildas både körtelvävnad och bindväv som vitt på bilden. Även en cancer är vit på mammografibilden. Det kan med andra ord vara svårare att upptäcka en cancerknöl i täta bröst med mammografiundersökning. Men svårigheten att upptäcka en tumör kan inte helt förklara den högre cancerrisken för kvinnor med täta bröst. Vilka andra faktorer som ligger bakom riskökningen vet man än så länge inte.

Charlotta Dabrosin har lett en studie vars resultat nyligen presenterades i tidskriften British Journal of Cancer. Forskarna ville undersöka om det är någon skillnad i biologiska egenskaper mellan täta bröst och icke-täta bröst. Forskarna bakom studien ville därför utveckla en MR-metod för att på ett mer specifikt sätt än i dag mäta bröstens täthet och andra faktorer som kan skilja brösttyperna åt.

Fyrtiofyra kvinnor som hade antingen täta bröst eller icke-täta bröst undersöktes med MR med kontrast. Forskarna använde också en metod som kallas mikrodialys. Genom en tunn kateter som förs in i bröstvävnaden fångar forskarna upp innehållet i den vätska som bröstens celler omges av, den så kallade mikromiljön. I vätskan som fångas upp genom katetern kan forskarna mäta mängderna av de olika proteinerna som finns där. Charlotta Dabrosin har i tidigare studier visat att mikromiljön i täta bröst är väldigt lik mikromiljön i en bröstcancertumör.

I den aktuella studien fann forskarna oväntat stora skillnader mellan friska täta och icke-täta bröst. Av de 270 proteinerna som forskarna mätte var nivåerna förhöjda i täta bröst för 124 proteiner som är kopplade till cancerutveckling, som inflammation, nybildning av blodkärl och celltillväxt.

– Det är de facto enormt stor biologisk skillnad mellan täta och icke-täta bröst. Det som jag tycker är det häftiga med den här studien är att vi verkligen kan koppla ihop nivåerna av proteiner, som inflammatoriska proteiner och tillväxtfaktorer, med skillnader i bröstens fysiologi som vi upptäckt vid MR-undersökningen. Vi fann bland annat att kontrastvätskan breder ut sig på olika sätt i de olika brösttyperna, vilket är ett tecken på att blodkärlen är påverkade, säger Charlotta Dabrosin.

Eftersom det rör sig om korrelationer går det inte att med säkerhet avgöra vad som är hönan och ägget, men korrelationen mellan mängden protein och fysiologiska skillnader är så stark att forskarna menar att det verkar vara ett orsakssamband.

Runt var tredje kvinna i åldern 40–50 år har förstadium till cancer i bröstet. Ofta stannar tillväxten i det stadiet och färre än en kvinna av 100 i den åldersgruppen får cancer. Forskarnas teori är att täta bröst har en tillåtande mikromiljö som kan främja att avvikande celler utvecklas till cancer, och att detta kan bidra till att förklara varför cancerrisken är högre i täta bröst.

– I studien har vi hittat massor av saker som väcker frågor om huruvida det är möjligt att sänka nivåerna av de här proteinerna och minska risken att cancer utvecklas. Här hittar vi möjligheter som man inte haft tidigare, säger Charlotta Dabrosin.

Forskarna arbetar nu vidare med en klinisk studie på kvinnor med täta bröst för att undersöka om anti-inflammatorisk behandling kan förändra mikromiljön i bröstet.

Studien har finansierats med stöd av Cancerfonden, Vetenskapsrådet, projektbidrag från LiU-Cancer vid Linköpings universitet och ALF-medel från Linköpings universitetssjukhus.

Artikeln: Breast density is strongly associated with multiparametric magnetic resonance imaging biomarkers and pro-tumorigenic proteins in situ, Peter Lundberg, Mikael Forsgren, Jens Tellman, Johan Kihlberg, Anna Rzepecka och Charlotta Dabrosin, (2022), British Journal of Cancer, publicerad online den 22 september 2022, doi: 10.1038/s41416-022-01976-3