Ingela - Onkologi i Sverige

Sverige satsar på att bli fritt från livmoderhalscancer till 2027

En nationell kampanj som uppmanar till att ”ta sticket mot HPV” är i full gång i samtliga regioner med målet att utrota livmoderhalscancer. Kvinnor födda 1994–1999 erbjuds gratis vaccin mot och samtidig provtagning av det virus som orsakar sjukdomen, humant papillomvirus (HPV). Regionala cancercentrum publicerar nu data som visar aktuella framsteg i respektive region.

Kampanjen är knuten till ett nationellt forskningsprojekt som är del av ett globalt prioriterat hälsomål att utrota livmoderhalscancer. Forskningsprojektet, som samordnas av Karolinska Universitetssjukhuset, undersöker om utrotning av HPV och livmoderhalscancer kan ske snabbare genom att systematiskt erbjuda vaccination och screening mot HPV till kvinnor födda 1994–1999.

Joakim Dillner. Foto: Ulf Sirborn.

– Eftersom livmoderhalscancer går att utrota känns det viktigt att vi inte låter den få förekomma längre. Vi vill se att sjukdomen försvinner i närtid och med den fantastiska uppslutningen vi har från hela landet så tror jag att det är möjligt, säger Joakim Dillner, professor och ansvarig forskare vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Projektet stöds av Regionala cancercentrum i samverkan och finansieras av medel från staten och regionerna samt med bidrag från Cancerfonden och Vetenskapsrådet.

Data redovisas med interaktiv Sverigekarta

En interaktiv karta som ger en översiktsbild av hur projektet löper på och hur många som vaccinerats i respektive region har publicerats på cancercentrum.se. Kartan administreras av Regionala cancercentrum i samverkan och de uppgifter som redovisas kommer att uppdateras cirka varannan vecka. Tre frågor redovisas i den interaktiva kartan:

Hur många kvinnor har regionen i målgruppen?
När påbörjades vaccineringen i regionen?
Hur många är vaccinerade i målgruppen (i procent och antal)?

70% vaccinerade är målet

För att uppnå en snabb utrotning av livmoderhalscancer krävs att de flesta i den aktuella målgruppen som studien riktar sig till deltar. 70 % vaccinerade är målet som eftersträvas.

Miriam Elfström som är med.dr, studiekoordinator och ordförande i nationella arbetsgruppen för livmoderhalscancerprevention vid Regionala cancercentrum i samverkan samordnar, tillsammans med Joakim Dillner, ett nätverk för regionernas projektledare. Hon berättar:

– Genom erfarenhetsutbyte och lärande dialog mellan regionerna utvecklar vi ständigt arbetet med att nå ut till målgruppen och svårnådda grupper. Bland annat vill vi vara tydliga med att erbjudandet gäller även de i målgruppen som vaccinerat sig med en äldre version av vaccinet. Det vaccin som används i studien ger ett bredare skydd.

Målet med forskningsprojektet och kampanjen som alla regioner nu deltar i är att Sverige ska vara fritt från livmoderhalscancer år 2027.

– Det är fantastiskt att få följa det här arbetet. Alla regioner behöver vara uthålliga för att vi ska gå i mål, men det är fantastiskt att det är inom räckhåll att utrota en cancerdiagnos, avslutar Kjell Ivarsson, nationell cancersamordnare.

Fakta

17 november 2023 är det 3 år sedan 194 länder i World Health Assembly enhälligt antog utrotning av livmoderhalscancer som ett prioriterat hälsomål.
Sveriges riksdag beslutade den 14 april 2021 att skynda på utrotningen av livmoderhalscancer. Därför erbjuds nu alla kvinnor födda 1994–1999 kostnadsfritt vaccin mot 9 HPV-typer med Gardasil9 och samtidig provtagning för HPV.
Erbjudandet gäller även de i målgruppen som vaccinerat sig med en äldre version av vaccinet. Det vaccin som nu används ger ett bredare skydd och har använts i Sverige sedan 2019.
Sedan 2012 erbjuds alla flickor vaccination mot HPV inom skolvaccinationsprogrammet (även pojkar från 2020), men det är relativt få kvinnor födda 1994–1999 som har vaccinerat sig mot HPV.
Screening används för att hitta kvinnor med risk att utveckla livmoderhalscancer för att tidigt kunna behandla eventuella cellförändringar. Det nationella screeningprogrammet mot livmoderhalscancer bjuder in alla kvinnor från 23 års ålder till provtagning för HPV och cellförändringar.

Interaktiv Sverigekarta med information på regionnivå.

Ny rapport visar vägen framåt för precisionsmedicin i Sverige

Nollvision cancer och Lif har tillsammans tagit fram en uppföljningsrapport till en rapport som publicerades 2021 om status i arbetet med att implementera precisionsmedicin i Sverige. Rapporten visar att det har skett en positiv utveckling men att en rad hinder fortfarande kvarstår.

Frida Lundmark sakkunnig inom precisionsmedicin på Lif och Ebba Hallersjö Hult, medgrundare och ledare på Nollvision cancer.

En av de största utmaningarna är tillgången till hälsodata. För att precisionsmedicin ska kunna användas fullt ut i hälso- och sjukvården, är det nödvändigt att underlätta för sekundäranvändning av den data som samlas in från patienter, både för patienters behandling och för forskning och utveckling.

– Att precisionsmedicin nu införs i hälso- och sjukvården ger helt nya möjligheter att erbjuda mer avancerad diagnostik som möjliggör mer individanpassade beslut om vilken behandling som bör sättas in, säger Frida Lundmark sakkunnig inom precisionsmedicin på Lif – de forskande läkemedelsföretagen.

– Men tillgången och användningen av hälsodata är avgörande. I Sverige har vi idag utmaningar i att få tillgång till och kunna använda den data som finns för utveckling av ny diagnostik och nya mer innovativa läkemedel.

Det finns exempelvis betydande laghinder och en avsaknad av en digital infrastruktur för tillgängliggörande. Samtidigt visar rapporten att patienterna själva är alltmer positiva till att dela med sig av hälsodata.

Den genetiska testningen är otillräcklig och kompetensbrist en utmaning

Rapporten visar att den genetiska testningen fortfarande är otillräcklig även om den ökat sedan 2020. Och trots att gensekvensering nu är tillgänglig på alla universitetssjukhus och på vissa regionsjukhus, utnyttjas potentialen inte fullt ut för alla patienter i sjukvården som skulle ha nytta av det.

En annan utmaning är kompetensbrist. Både nu och i framtiden finns ett behov av kompetens inom bland annat datavetenskap, bioinformatik och biostatistik för att precisionsmedicin ska kunna användas effektivt.

Ebba Hallersjö Hult, medgrundare och ledare på Nollvision cancer, konstaterar att flera av de identifierade utmaningarna skulle kunna adresseras genom ökad samverkan:

– Långsiktig och hållbar strategisk samverkan mellan samtliga involverade aktörer behöver komma på plats för att hela Sverige ska kunna implementera precisionsmedicin brett: universitet, regioner, myndigheter, företag och patientföreträdare. Även projektbaserade initiativ måste ha en långsiktighet och kontinuitet för säkra hållbara strukturer.

Positiv utveckling för precisionsmedicin

Rapporten visar också att det har skett en positiv utveckling sedan 2020, bland annat:

Precisionsmedicinska centra har etablerats i ett antal regioner och fler är på gång.
En rad initiativ från regeringen och regionerna pågår för att underlätta sekundäranvändning av hälsodata.
Genomsekvensering har implementerats i hälso- och sjukvården.
Digitaliseringen inom diagnostik har ökat med bland annat AI-baserade verktyg.

Sverige har höga ambitioner. I regeringens Life Science-strategin fastslås det att vi ska vara ledande internationellt i införandet av precisionsmedicin. Lif och Nollvision cancer hoppas att rapporten ska vara ett användbart bidrag i det fortsatta arbetet.

Rapporten ”Situationsanalys precisionsmedicin – utmaningar och möjligheter för en effektiv implementering

”Situationsanalys precisionsmedicin” är ursprungligen framtagen av Arthur D Little på uppdrag av Roche som en del i partnerskapet Nollvision cancer.

Ladda ned en sammanfattning av rapporten.

Remissrunda för nationella vårdprogram, SVF och patientinformation till Min vårdplan

Nu går tre nationella vårdprogram, ett standardiserat vårdförlopp och två Min vårdplan för cancer ut på remiss. Remissrundan är tre månader lång och vänder sig till regioner, profession och patientföreningar. Sista svarsdatum är den 14 februari 2024.

Reviderade dokument

Nationellt vårdprogram Bukspottkörtelcancer
Nationellt vårdprogram Livmoderkroppscancer
Nationellt vårdprogram Neuroendokrina buktumörer (GEP-NET)
Standardiserat vårdförlopp Peniscancer
Min vårdplan Bröstcancer
Min vårdplan cancer i urinblåsa, njurbäcken, urinledare eller urinrör

Lämna remissvar

Svaren samlas in via ett enkätverktyg. Du hittar en länk till respektive enkät
i dokumenten på sidan Kunskapsstöd på remiss.

Kunskapsstöd framtagna av andra nationella programområden inom kunskapsstyrningssystemet

Remissversioner av kunskapsstöd som har tagits fram av andra nationella programområden (NPO) finns hos Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård.

Remisser vårdförlopp och vårdprogram, Kunskapsstyrning hälso- och sjukvård

Rutiner för remissrundor

Regionala cancercentrum och kunskapsstyrningssystemet har fyra remissrundor per år med start 15 februari, 15 april, 15 september och 15 november. Remissperioden är två månader. Ett undantag är den remissrunda som pågår över årsskiftet. Den är förlängd till tre månader. Information om remissrundorna går också ut via e-post till berörda.

Sverige i framkant gällande forskning om prostatacancerdiagnostik och screening

Socialstyrelsen menar att screening för prostatacancer inte har införts i Sverige på grund av att diagnosmetoderna med PSA-prov och biopsier inte varit helt tillförlitliga, vilket medfört överdiagnostik och att många som inte behövt har opererats eller strålats i onödan. Nu har forskningen gjort viktiga framsteg med nya säkrare diagnosmetoder – vilket betyder att införande av screening närmar sig.

Olov Berggren, generalsekreterare Prostatacancerförbundet. Foto: Rosie Alm.

– Behovet av införande av screening är stort. Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancersjukdom och var femte man insjuknar i prostatacancer. Bredvid mannen finns också familj, vänner och närstående som drabbas. Många äldre män har vänner som tyvärr har sjukdomen fastän de själva inte vet om det. Varje år får cirka 1 800 män beskedet att de har en redan spridd prostatacancer och att sjukdomen utvecklats för långt för att botande behandling kan vara möjlig. Det beskedet vill ingen få och inte heller behöva tala om för sina barn, sin partner eller sina nära vänner, säger Olov Berggren, generalsekreterare Prostatacancerförbundet.

Den viktigaste åtgärden för att motverka att prostatacancer hinner sprida sig är tidig upptäckt. Prostatacancerförbundet har därför under många år föreslagit och arbetat för införande av allmän screening. Äntligen har det kommit säkrare diagnosmetoder som minskar överdiagnostiken, vilket gör att screening kan införas. Prostatacancerförbundet vill att detta sker, och hoppas på ett införande så snart alla tester av de nya metoderna är genomförda.

En av de läkare som nära följt utvecklingen av diagnostik och pågående screeningstudier, och som kan visa vägen till ett nationellt screeningprogram är professor och överläkare Ola Bratt, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet. Han skriver i sin artikel på Läkartidningen.se att forskningen inom prostatacancerdiagnostik har gjort betydande framsteg, framför allt i Sverige. Nya metoder, såsom magnetkameraundersökningar (MR) och blodprov, har ökat precisionen i diagnos av potentiellt allvarlig prostatacancer. MR-undersökningar används som ett första steg för män med höga PSA-värden och minskar överdiagnostik. Nya blodprov, som det svenska Stockholm3-testet, har potential att förbättra diagnostiken när de kombineras med klinisk information.

Oorganiserad testning är inte effektiv och socioekonomiskt jämlik

Han skriver också att oorganiserad testning är ineffektiv och medför större risk för överdiagnostik. Dessutom är den socioekonomiskt ojämlik. De flesta män som utreds enligt Capio S:t Görans modell har tagit ett PSA-prov på eget initiativ, inte på grund av klinisk misstanke. Detta är mycket vanligt, trots att Socialstyrelsen i likhet med nästan alla andra sjukvårdsmyndigheter avråder från screening för prostatacancer.

Organiserad testning inom ett screeningprogram är mer effektivt och minskar risken för överdiagnostik. Studier visar att screening med PSA-prov i kombination med vävnadsprov minskar dödligheten av prostatacancer, även om överdiagnostik är en utmaning. Den svenska forskningen har även visat att screeningintervaller kan anpassas till individens risk baserat på PSA-värden, vilket skulle minska antalet tester för många män. Forskare i Göteborg och Finland undersöker om moderna diagnostiska metoder kan minska överdiagnostik med bibehållen effekt på dödligheten.

Dödligheten kan minskas i samma utsträckning som mammografi

För att vara effektiv måste testning för prostatacancer genomföras inom ett organiserat screeningprogram. Svensk forskning har visat att symtomfria män bör börja testa sig vid 50‒55 års ålder och sedan fortsätta att testa sig med några års intervall för att påtagligt minska risken för att dö av prostatacancer. Stora randomiserade studier visar att screening av män mellan 50 och 70 år med PSA-prov i kombination med systematiska vävnadsprov kan minska den cancerspecifika dödligheten minst lika mycket som screening med mammografi, men till priset av betydande överdiagnostik.

Europiska Unionen rekommenderar medlemsländer att utvärdera organiserad screening för prostatacancer. I Sverige har flera regioner börjat erbjuda organiserade prostatatester, vilket har fått stor uppmärksamhet i Europa. Sverige ligger i framkant när det gäller forskning om prostatacancerdiagnostik och screening och anses vara internationell ledare. Målet om ett evidensbaserat screeningprogram närmar sig.

Värme från mikrovågor mot hjärntumörer hos barn

Genom att utsätta cancertumörer för värme är det möjligt att dels ta död på tumörvävnad dels öka effekten av strålning och cytostatika. Hana Dobsicek Trefna utvecklar en metod, baserad på värme från mikrovågor, för behandling av hjärntumörer, i första hand hos barn. Ett anslag från Lundbergs Forskningsstiftelse går till komponenter och teknik som tar hennes forskning till nästa steg.

Demonstration av värmebehandling med mikrovågor enligt den metod som Hana Dobsicek Trefna utvecklat. Foto: Magnus Gotander,

I Sverige drabbas varje år cirka 300 barn av cancer, enligt Cancerfonden, en tredjedel av dem har hjärntumörer. Ungefär 85 procent av alla med barncancer överlever. Många får dock biverkningar av behandlingen, inte minst de med hjärntumörer. Barns hjärnor är inte fullt utvecklade och därför är de extra känsliga för och tar lätt skada av strålning.

Att behandla cancertumörer genom att värma upp dem till mellan 40 °C och 44 °C, så kallad hypertermibehandling, skadar tumörcellerna samtidigt som det ökar effekten av strålning och cytostatika. Värmebehandling vid dessa temperaturer skadar inte kroppens friska vävnad, men när tumören sitter i hjärnan är det annorlunda. Då är det extra viktigt att kunna styra och kontrollera värmen mycket noggrant så att den inte påverkar intilliggande vävnad. Samtidigt är det väsentligt att få upp temperaturen tillräckligt högt. Hana Dobsicek Trefna, docent och forskare på avdelningen för Signalbehandling och medicinsk teknik på Chalmers, utvecklar en metod som kan leda till effektivare behandling av hjärntumörer, med mindre biverkningar.

Hana Dobsicek Trefna. Foto: Magnus Gotander.

– För optimal behandlingseffekt vill man värma hela tumören till 43 grader, förklarar hon. I dagsläget når man oftast till 41,5 grader när det handlar om djupt liggande tumörer. Med nuvarande teknik kan högre temperatur inte användas eftersom det medför skadlig uppvärmning av intilliggande vävnad. Vi arbetar med att utveckla tekniken med målet att kunna kontrollera exakt hur varmt det blir och var värmen uppstår. Då kan man behandla med högre temperatur och få bra effekt utan biverkningar.

Noggrant styrda mikrovågor

Värmebehandling av hjärntumörer görs med hjälp av mikrovågor. Problemet med djupt liggande tumörer är att energin dämpas så mycket på vägen fram så att det inte uppstår någon värme i tumören. Den metod som Hana Dobsicek Trefna arbetar med går ut på att mikrovågor skickas från flera håll samtidigt och möts i tumören där den sammanlagda värmeeffekten blir tillräcklig. Mikrovågorna sänds ut från antenner som liknar dem som finns i mobiltelefoner. Ett antal antenner sätts runt patientens huvud och alstrar mikrovågorna. Antalet antenner och deras placering och effekt med flera faktorer är noggrant uträknade utifrån tumörens läge och form.

Exempel på antenn som sänder mikrovågor. Foto: Magnus Gotander.

– Vi bygger ett system som ger den kontroll som krävs, säger Hana Dobsicek Trefna. Med hjälp av optimeringsalgoritmer anpassar vi placeringen av antennerna och deras strålning, bland annat efter hjärnans geometri och de olika typer av vävnad som energin ska passera på vägen mot tumören. Vår utmaning är att vissa vävnader värms upp enklare än andra och att en tumör inte alltid sitter mitt i hjärnan utan kanske på ena sidan. Då behöver vi styra energin från de individuella antennerna så att strålarna möts på rätt ställe.

Rätt energi till rätt plats

Ytterligare en utmaning med hypertermibehandling av hjärntumörer är att värmen kan orsaka svullnad. På andra ställen i kroppen går det bra, men i hjärnan är det ont om plats och svullnaden kan skapa ett skadligt tryck. I ett nästa steg ska Hana Dobsicek Trefna och hennes kollegor undersöka hur mycket hjärnan sväller vid vilka temperaturer. Hon ska också studera värmens effekter på blod-hjärnbarriären. En hypotes är att den påverkas på ett sätt som gör det möjligt att få in mer cytostatika i tumören och därmed stärka effekten av behandlingen.

Hana Dobsicek Trefnas grupp har i numeriska analyser kunnat visa att deras teknik genererar rätt mängd värme till tumörer i hjärnan. Nu arbetar de med att bygga ett mikrovågssystem som kan testas på så kallade fantomer. Det är konstgjorda modeller av huvuden och halsar med invärtes delar (skelett, luftrör etc) bestående av olika material vars egenskaper motsvarar de hos verkliga biologiska vävnader.

– Vi har byggt en applikator, en slags ställning som håller antennerna, förklarar Hana Dobsicek Trefna. Den applicerar vi på fantomen och skickar in mikrovågorna enligt de beräkningar som är gjorda för den enskilda tumören. Samtidigt har vi prober, en slags flexibla och trubbiga stickor med sensorer som mäter temperatur, insatta i fantomen. Med dem kan vi mäta värmen i olika vävnader och på olika platser i fantomen.

En miljon kronor till ny utrustning

Systemen och experimenten kräver högkvalitativa och därmed dyra teknikdelar och instrument. Ett anslag om en miljon kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse har bland annat använts till nya komponenter i förstärkarsystem som styr energin i antennerna och inköp av ett termometrisystem.

– Det är viktigt att mätinstrumenten inte påverkar eller påverkas av mikrovågorna och därför måste de vara fiberoptiska vilket gör att de är dyra. Ett nytt och bättre termometrisystem var nödvändigt för att vi ska komma vidare. Nu jobbar vi med att verifiera våra numeriska resultat, att visa att det som händer när vi testar systemet på fantomerna stämmer överens med våra beräkningar. När vi har ett system vi kan kontrollera och lita på har vi kommit betydligt närmare möjligheten att använda hypertermi vid behandling av hjärntumörer, menar Hana Dobsicek Trefna.