Metoder för precisionsdiagnostik bedöms öka med 170 procent på fem år
Precisionsdiagnostiska metoder bedöms öka med 170 procent på fem år, enligt experter. Metoderna är en förutsättning för att kunna ge precisionsläkemedel, och därför en central del i det jämlika införandet. Det är bakgrunden till den lägesbild och framtidsspaning som Regionala cancercentrum i samverkan nu publicerar.
Precisionsmedicin förutsätter utvecklade diagnostiska metoder.
Precisionsmedicinen har under de senaste åren blivit en allt större del av cancervården och är även fortsatt på stark frammarsch. Den kommer bli en naturlig del i framtidens cancervård, men vägen dit kommer att innebära utmaningar. Både vad gäller behov av nya arbetssätt och utmaningar kring hur metoderna ska införas på ett jämlikt sätt.
– Både vården och politiken har identifierat precisionsdiagnostik som ett viktigt område där organisation och finansiering samtidigt ännu inte klarnat. Vi hoppas att rapporten ska kunna fungera som stöd för den fortsatta kliniska implementeringen av precisionsmedicin vid cancer, säger Anders Edsjö, en av deltagarna i arbetsgruppen som tagit fram rapporten. Anders Edsjö är sektionschef inom klinisk genetik, patologi och molekylär diagnostik i Region Skåne, ordförande i den Nationella arbetsgruppen för Cancergenomik och molekylär patologi samt vice föreståndare för GMS.
Fem diagnostiska metoder bedöms öka mest
Ett syfte med rapporten är att förbereda vården på vilka metoder som står på närmst på tur att införas i klinisk rutin. Flera metoder används redan men bedöms få ökad betydelse.
De fem metoder som bedöms få ökat genomslag under de kommande fem åren är
- Bildgivande diagnostik (PET-DT/MR)
- Avancerad bildanalys av patologibilder
- DNA-analys
- RNA-analys
- Analys av flytande biopsier (vätskebiopsier)
Företrädare för de nationella vårdprogramgrupperna bedömer att precisionsdiagnostiska metoder kommer att bli aktuella för allt fler patienter under de kommande fem åren. Ett försök till kvantifiering visar att vissa metoder kommer att öka med cirka 170 procent mellan 2022 och 2028.
Antalet analyser med genpaneler och helgenomsekvenseringar i Sverige 2017–2022 samt beräkning av utvecklingen 2023–2028 baserat på genomsnittlig tidigare årlig ökning.
Snabb utveckling förutsätter proaktivt införande
Den precisionsdiagnostik som införs bör vara kliniskt relevant, påpekar Kenneth Villman, som också deltagit i arbetsgruppen. Kenneth Villman är överläkare i onkologi vid universitetssjukhuset i Örebro och ordförande i den nationella arbetsgruppen för cancerläkemedel (NAC).
–För att en ny och mer exakt diagnostik ska kunna leda till en mer individualiserad och precis cancerbehandling krävs att det finns ett registrerat läkemedel för det som diagnostiken påvisat, till exempel just den genetiska avvikelsen för den cancerformen, säger Kenneth Villman.
Anders Edsjö framhåller att precisionsdiagnostiska metoder ofta tar lång tid att införa och att klinisk diagnostik därför inte enbart kan vara reaktiv.
– När en ny läkemedelsindikation kommer vill de behandlande läkarna att de nya analyser som ofta behövs ska kunna svaras ut direkt. Men till exempel genpaneler kan ta flera år att designa, validera och implementera. Om diagnostiken ska vara i synk med behoven måste vi vara proaktiva och utveckla analyser innan de behövs i klinisk vardag, säger Anders Edsjö.
Jämlikt införande ökar behoven av samverkan
Att införa och utveckla precisionsdiagnostik förutsätter kompetensutveckling hos flera personalgrupper, förändrade arbetssätt, tydlig styrning och organisering samt finansiering av puckelkostnader. Det är några av rapportens slutsatser.
– Det finns en enorm potential i precisionsmedicin men det finns också stora kostnader och det är en balansgång att utveckla området i vården utan att det leder till undanträngningar som inte motiveras av bättre behandlingsresultat. Därför lyfter rapporten också vikten av hälsoekonomiska bedömningar och prioriteringar, säger Kjell Ivarsson, SKR:s nationella cancersamordnare och ordförande i RCC i samverkan.
Anders Edsjö lyfter också vikten av att samverka nationellt i frågorna.
– De stora sjukhusen håller inom flera fält ett högt tempo och skulle säkert kunna fortsätta göra det även utan nationella initiativ. Men för att få till en bred, jämlik och resurseffektiv implementering behövs det nationella samarbetet. Arbetet med rapporten har skapat möjligheter till viktiga diskussioner mellan aktiva inom precisionsmedicinfältet, säger Anders Edsjö.
Under 2024 har RCC i samverkan i uppdrag att fortsätta att ta steg mot ett jämlikt införande av precisionsdiagnostik. Arbetet kommer bland annat att drivas av Johan Ahlgren, onkolog och verksamhetschef för RCC Mellansverige.
– Den stora utmaningen är att den kompetens och laboratorieresurs som krävs är svår att upprätthålla utanför universitetssjukhusen. Därför bör fokus till stor del ligga på att bygga ett tätare samarbete mellan universitetssjukhusen och länssjukhusen, säger Johan Ahlgren.
Arbetet att ta arbetet vidare har redan inletts.
– Jag ser verkligen fram emot att kunna delta i att översätta slutsatserna i rapporten till en konkretiserad plan för fortsatt arbete, säger Anders Edsjö.
