Fertilitetsbevarande åtgärder verkar inte medföra ökad risk för återfall vid bröstcancer
Kvinnor med en bröstcancerdiagnos som genomgår fertilitetsbevarande åtgärder löper inte någon ökad risk för återfall eller sjukdomsspecifik dödlighet. Det visar en studie från Karolinska Institutet som följt deltagarna i genomsnitt under fem år. Resultaten, som publicerats i tidskriften JAMA Oncology, skulle i framtiden kunna ge trygghet och nytt hopp till kvinnor som vill bevara sin fertilitet efter cancerbehandling med kemoterapi.
Närmare en av tio kvinnor som drabbas av bröstcancer är i fertil ålder, och riskerar att bli sterila av behandlingen med kemoterapi. Med hoppet om att kunna få barn efter avslutad cancerbehandling, väljer många kvinnor att genomgå fertilitetsbevarade åtgärder (FBÅ) med eller utan hormonell stimulering. Dessa metoder inkluderar kryopreservering, nedfrysning, av embryon, kvinnliga könsceller (oocyter) och äggstocksvävnad.
Anna (Anja) Marklund. Foto: A. Marklund.
– Det är inte ovanligt att rädslan för att FBÅ ska bidra till canceråterfall eller död gör att kvinnor med hormonpositiv bröstcancer eller deras behandlande läkare väljer bort dessa åtgärder. I vissa fall får kvinnorna också rådet att vänta 5-10 år innan de försöker bli gravida, och med stigande ålder minskar fertilitetsmöjligheten hos alla kvinnor. Därför behövs mer kunskap om säkerheten vid FBÅ i samband med en bröstcancerdiagnos, säger studiens försteförfattare Anna (Anja) Marklund, forskare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.I denna studie har forskare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset undersökt om fertilitetsbevarade åtgärder i samband med en bröstcancerdiagnos innebär en ökad risk för sjukdomsåterfall eller död. Studien har följt kvinnorna i fem år i genomsnitt.
Bröstcancerbehandlade som genomgick FBÅ
Registerstudien omfattar 1 275 kvinnor i fertil ålder som behandlades för bröstcancer mellan 1994-2017 i Sverige. Av dessa genomgick 425 fertilitetsbevarande åtgärder med eller utan hormonell stimulering. Kontrollgruppen med 850 kvinnor behandlades för bröstcancer men genomgick inte FBÅ.
Kvinnorna som genomgick FBÅ matchades med kvinnorna i kontrollgruppen enligt ålder, period vid diagnos, och region där de behandlades. Det statistiska underlaget hämtades från såväl rikstäckande sjukvårdsregister som befolkningsregister med data om utfall, sjukdoms- och behandlingsrelaterade variabler samt socioekonomiska egenskaper.
Ser ingen ökad risk
Andelen utan återfall under fem år var 89 procent bland kvinnor med hormonell stimulering av äggstockar, 83 procent bland kvinnor med nedfrysning av äggstocksvävnad, och 82 procent bland kvinnor utan FBÅ. Fem år efter behandlingen mot bröstcancer var överlevnaden 96 procent i gruppen med hormonell stimulering för att frysa ägg eller embryo, 93 procent i gruppen med FBÅ som inte genomgick hormonstimulering, och 90 procent i gruppen utan FBÅ.
Kenny A. Rodriguez-Wallberg. Foto: Stefan Zimmerman.
– Vi såg ingen ökad risk för återfall eller dödlighet vid fertilitetsbevarande åtgärder, jämfört med de kvinnor som inte genomgår någon FBÅ. Det är viktig information som förhoppningsvis kan bidra till förändrade vårdrutiner när det gäller unga kvinnor med bröstcancer som vill bevara sin fertilitet, säger studiens sisteförfattare Kenny Rodriguez-Wallberg, adjungerad professor och forskargruppsledare vid institutionen för onkologi och patologi, Karolinska Institutet, och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.Nu planerar forskarna att följa upp resultaten efter ytterligare fem år.
Studien finansierades av Cancerfonden, Radiumhemmets Forskningsfonder, Bröstcancerförbundet, Region Stockholm, och Karolinska Institutet. Det finns inga rapporterade intressekonflikter.
Publikation
“Relapse rate and disease-specific mortality following procedures for fertility preservation at time of breast cancer diagnosis”. Anna Marklund, Tobias Lekberg, Elham Hedayati, Annelie Liljegren, Jonas Bergh, Frida E. Lundberg, Kenny A. Rodriguez-Wallberg. JAMA Oncology, online 25 augusti 2022, doi:10.1001/jamaoncol.2022.3677.
