Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

CARMA01 – en första klinisk prövning med NAP-förstärkta CAR T-celler

CAR T-celler har revolutionerat behandlingen av vissa blodcancerformer, men deras effekt är ännu begränsad vid solida tumörer och vissa återfall. I den banbrytande CARMA01-studien, som nyligen inletts i Uppsala, testas nu för första gången i människa en ny generation CAR T-celler förstärkta med det immunaktiverande proteinet NAP. Förhoppningen är att dessa modifierade celler inte bara ska förbättra behandlingsresultaten vid lymfom utan också bana väg för effektiva terapier mot solida tumörer – ett område där CAR T-terapin hittills haft begränsad framgång.

CAR T-celler är en ny immunterapi mot maligna sjukdomar som har visat imponerande behandlingsresultat. Förkortningen CAR T-celler står för Chimeric Antigen Receptor T-celler och innebär att patientens egna T-celler genetiskt modifieras i laboratorium för att rikta in sig på specifika ytantigener hos cancerceller. Denna modifiering sker genom att en virusvektor för med sig den kodande sekvensen för en modifierad T-cellsreceptor som består av ett antikroppsfragment mot ytantigenet och signaleringsdomäner från T-cellsreceptorn samt en eller flera co-stimulerande molekyler. Detta omprogrammerar T-cellernas celldödande förmåga mot tumörceller [Figur 1].

Utvecklingen av CAR T-cellsterapi

CAR T-celler började utvecklas i början av 2000-talet. De flesta CAR T-celler är konstruerade mot hematologiska maligniteter och de första var riktade mot CD19 som uttrycks brett av B-cellsleukemier och lymfom. Behandling av lymfom och leukemier med CAR T-celler har förändrat behandlingspanoramat och patienter med recidiverande sjukdom som tidigare var obotligt sjuka kan nu botas.

Tillverkning och administrering av CAR T-celler

Behandlingen inleds med en leukaferes, där patientens T-celler samlas in och skickas till ett specialiserat tillverkningslaboratorium. Själva tillverkningen av CAR T-celler tar vanligtvis 3–4 veckor. Under denna tid kan patienten få cytostatika eller strålbehandling – en så kallad ”bridging”-behandling. För att CAR T-cellerna ska få bästa möjliga effekt krävs en förbehandling med immunsupprimerande cytostatika, en process som kallas lymfodepletion. På behandlingsdagen administreras CAR T-cellerna via intravenös infusion.

Biverkningar av CAR T-cellsterapi

Tidiga biverkningar
Tidiga biverkningar orsakas av immunaktivering och inkluderar:

  • Cytokinfrisättningssyndrom (CRS) – influensaliknande symtom, behandlas med steroider och tocilizumab.
  • CNS-toxicitet (ICANS) – konfusion, afasi, behandlas med steroider och anakinra.
  • Hematologisk toxicitet (ICAHT) – pancytopeni, långvarig och vanligast förekommande biverkan.

Sena biverkningar
CAR T-celler kan fortsätta angripa celler som uttrycker målantigenet:

  • Brist på immunoglobuliner är vanligt vid B-cellsriktade CAR T-celler, vilket ökar infektionsrisk och minskar vaccinationssvar.

Sveriges erfarenhet av CAR T-celler

I Sverige har vi lång erfarenhet av behandling med CAR T-celler. Den första europeiska patienten behandlades i Uppsala i en studie med en viral CAR T-cellsvektor. 2018 introducerades kommersiella CAR T-celler i Europa och den första standardbehandlingen i Sverige gjordes 2019 på Karolinska Universitetssjukhuset. Behandlingen har visat goda resultat, särskilt tack vare nationellt samarbete genom RCC och SWECARNET.

Läs hela artikeln

Cancer i Europa: Ojämlik tillgång trots framsteg – ny rapport slår larm

Ny IHE-rapport kartlägger tre decenniers utveckling inom cancer: från bättre överlevnad till skenande kostnader och växande klyftor i tillgång till behandling.

En ny rapport från Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi (IHE), Comparator Report on Cancer in Europe 2025, målar upp en komplex bild av cancerläget i Europa. Trots betydande medicinska framsteg fortsätter stora ojämlikheter att prägla tillgången till läkemedel och diagnostik – och därmed också patienters chanser att överleva.

Rapporten omfattar utvecklingen i 31 europeiska länder över tre decennier, och ger en djuplodande analys av sjukdomsbörda, kostnader, innovationer och policyutmaningar inom cancervården.

”Vi vet vad som krävs för att göra ännu bättre – men är vi beredda att göra det?”, skriver Bengt Jönsson och Nils Wilking i förordet – en tydlig uppmaning till beslutsfattare att omsätta kunskap i handling.

Cancer ökar – men dödligheten har planat ut

Antalet nya cancerfall har ökat med 58 % sedan 1995 – från 2,1 till 3,2 miljoner fall 2022. Prognoser visar att antalet fall kan nå 4,1 miljoner per år till 2050 om förebyggande insatser uteblir. Samtidigt har dödligheten inte ökat i samma takt, vilket visar att förbättrad behandling och tidig upptäckt gör skillnad. I flera västeuropeiska länder är cancer redan den vanligaste dödsorsaken.

Ojämlik överlevnad och tillgång

Femårsöverlevnaden har förbättrats markant för många cancerformer, särskilt för hematologiska sjukdomar. Men variationen mellan länder är stor. Om alla länder matchade Sveriges överlevnadsnivåer skulle nästan 200 000 dödsfall kunna undvikas årligen.

En huvudorsak till skillnaderna är ojämlik tillgång till nya läkemedel och molekylär diagnostik. Medan Tyskland snabbt erbjuder nästan alla nya EMA-godkända läkemedel, får patienter i länder som Rumänien och Lettland ofta vänta flera år – eller får inte tillgång alls.

Läs hela artikeln

Olof Akre bygger broar för framtidens sjukvård

Olof Akre sticker ut. Han är huvudet längre än alla andra i den öppna ljusgården innanför ingången i nya Karolinska Universitetssjukhuset och talar orädd om styrkor, svagheter och utmaningar för det svenska sjukvårdssystem.

Legitimitet och bibehållen kompetens. Så förklarar FOU-chefen på Karolinska Universitetssjukhuset om varför han pusslar ihop sin vardag med tre jobb. Onkologi i Sverige träffar Olof Akre dagen efter lanseringen av den nya forsknings- och utvecklingsstrategin. Strategin återkommer vi till, och börjar istället prata om antalet hattar.

Hur orkar du vara både överläkare, forsknings- och utbildningschef för sjukhuset och professor och varför?
– Att jag kan ha en fot kvar i klinisk verksamheten ger mig mycket. Jag vill behålla kompetensen, det ger mig också legitimitet ute i verksamheterna, men mest av allt är det för att jag vill fortsätta träffa patienterna.

Vi pratar vidare. Det låter som att han gillar sina jobb och faktiskt vill göra de alla för att han tycker de är givande.

– Kirurgi är lite en färskvara, det är ett hantverk. Själva vanan att hantera vävnader med kirurgiska instrument består kanske, men bedömningar av situationen och beslutsfattandet tycker jag är det som kräver mer regelbunden träning för att det ska flyta bra.

Olof Akre har sin utgångspunkt i prostatacancervården. Där har han följt utvecklingen under hans dryga två decennier i vården. De första åren var det snarast en brist på utveckling.

– Både diagnos och behandling av prostatacancer har de senaste 15 åren genomgått stora förändringar. Fram till början av 00-talet bestod behandlingen i många fall av en klapp på axeln, eller vid mer avancerad sjukdom, hormonbehandling och en klapp på axeln, berättar Akre.

Revolution i prostatacancervården

PSA-provet kom på 1990-talet, men nyttan av kirurgi eller tidig behandling över huvud taget visades inte förrän i början av 2000-talet och sedan har det tagit många år att få de olika behandlingsalternativen att finna sin plats så att rätt man får rätt behandling.

PSA-testet revolutionerade prostatacancervården. Män fick diagnos och behandling tidigarelagt med 10 år. Det har varit avgörande för den här gruppen patienter och överlevnaden. Men samtidigt överbehandlade vi också många män, menar Akre.

– Det pågår fortfarande mycket överbehandling, med allvarliga konsekvenser för livskvalitet. Impotens, inkontinens och avföringsrubbningar är inte ovanliga efter operation eller strålning.

Idag är strålbehandling och kirurgi ofta konkurrerande behandlingsalternativ vid prostatacancer. Och enligt dagens behandlingsriktlinjer får patienten ofta frågan om vilken metod de föredrar eftersom det saknas jämförande studier.

Vilken metod för att behandla prostatacancer är bäst då?
– Vi vet inte säkert och det är ett stort misslyckande. Prostatacancer ligger långt efter andra cancer i kunskapsläget och hur väl utvecklat det är. Nu kommer betydligt mer avancerade studier på olika stadier men det har dröjt.

För att undvika både över- och underbehandling utvecklade forskare vid Karolinska Institutet ett blodprov som var designat för att detektera allvarlig prostatacancer med mindre problematisk överdiagnostik. Testet kallas Stockholm3. Blodprovet kombinerar proteinmarkörer, genetiska markörer och kliniska data med en avancerad algoritm för att tidigt upptäcka behandlingskrävande prostatacancer.

Läs hela artikeln

Strålbehandlingens svenska historia: 70 år av innovation visas på museum

Trots att mer än hälften av alla cancersjukdomar behandlas med hjälp av strålning är rädslan och okunskapen om vad strålning är fortfarande stor hos många. Och att Sverige under mer än 70 år har haft en världsledande roll inom utvecklingen av strålbehandling är inte heller allmänt känt. Ett sätt att råda bot på okunnigheten är att besöka Medicinhistoriska muséet i Uppsala där historien om banbrytande svensk strålbehandling nu fått sin rättmätiga plats. Sedan några månader visas här en visuell och informativ utställning, skapad av en entusiastisk arbetsgrupp inom Branschhistorisk förening för Strålbehandling (BHFS).

Efter drygt två års intensivt arbete låg hon äntligen där till allmän beskådan, cancerpatienten Radinia, iförd sköna hemstickade strumpor och med ett lugnt uttryck i ansiktet, färdig att få strålbehandling mot sin tumör i vänstra lungan med hjälp av en fingerad linjäraccelerator som projicerar bilder av hennes anatomi på hennes kropp, med strålfälten fokuserade på tumören.

Det är ett fascinerande och ytterst verklighetstroget drama som utspelar sig i muséets nya utställningsrum som bara mäter cirka 15 kvadratmeter men som rymmer 70 år av svensk teknisk utveckling i världsklass inom strålbehandling. På detta lilla utrymme förenas dåtid, nutid och framtid inom detta medicinska område som berör så många människor, allt gestaltat på ett utmärkt pedagogiskt, interaktivt sätt.

Radinia är en tygskulptur skapad av textilkonstnären Kristina Skantze, så mjuk och verklig att vem som helst kan föreställa sig hur det är att ligga där under en strålkanon.

Lilla Radinia är förvisso ”bara” ett fantasifullt konstverk men i den här situationen känner mer än hälften av alla cancerpatienter i Sverige igen sig. Var sjätte svensk kommer någon gång under sitt liv att strålbehandlas mot cancer. Strålning är idag en självklar del av modern cancervård och diagnostik, tillsammans med kirurgi och onkologisk läkemedelsbehandling.

Mer än två år och cirka 1 500 arbetstimmar har den här entusiastiska arbetsgruppen i BHFS ägnat åt att skapa utställningen som redan har lockat många besökare. Från vänster till höger: Bengt Olsen, Anders Montelius, Hans Dahlin (ordförande BHFS), Per Ekström, Hans Lundqvist. Foto: ERIKA GERDEMARK

Mer än två år och cirka 1 500 arbetstimmar har den här entusiastiska arbetsgruppen i BHFS ägnat åt att skapa utställningen som redan har lockat många besökare. Från vänster till höger: Bengt Olsen, Anders Montelius, Hans Dahlin (ordförande BHFS), Per Ekström, Hans Lundqvist. Foto: ERIKA GERDEMARK

Medicinhistoria med anor

Att utställningen, som redan har lockat många besökare, har förlagts till Uppsala beror inte bara på att ett av Sveriges medicinhistoriska muséer ligger här vid gamla Ulleråkers sjukhus. Det var nämligen i Uppsala allt en gång började, närmare bestämt vid Gustav Werners Institut i Uppsala, grundat av Nobelpristagaren i kemi 1926, The Svedberg, där man under bland annat Börje Larssons ledning redan 1957 genomförde de första cancerbehandlingarna i Sverige med protonstrålning.

År 2015 togs institutets verksamhet över av Skandionkliniken i Uppsala, Sveriges nationella (och enda) centrum för strålbehandling med protoner.

– Vid en internationell konferens 1972 om användande av datorer inom strålbehandling tog hela utvecklingen riktig fart och det var då den svenska framgångssagan, med banbrytande forskning och en rad innovationer, började på allvar, berättar Hans Dahlin, engagerad ordförande i BHFS, strålfysiker, innovatör, företagsledare och grundare av bland annat företaget Helax.

Läs hela artikeln

Miljonanslag till banbrytande forskning om äggstockscancer

Lena Wäpplings Stiftelse har offentliggjort årets forskningsanslag – en satsning på totalt en miljon kronor för att stödja tre framstående forskare i deras arbete med att bekämpa äggstockscancer, en av de mest dödliga cancerformerna som drabbar kvinnor. Forskningsanslagen går till Anna Gerdtsson och Kaname Uno, båda verksamma vid Lunds universitet, samt Emmy Borgmästars från Uppsala universitet. Deras projekt representerar några av de mest lovande insatserna inom fältet idag.

Stiftelsen lyfter särskilt fram vikten av att stötta unga forskare. Två av årets mottagare, Emmy Borgmästars och Kaname Uno, befinner sig i början av sina forskarkarriärer.

Genom att ge dessa lovande forskare tidigt stöd hoppas Lena Wäpplings Stiftelse kunna bidra till långsiktig utveckling och innovation inom området.

– Vårt mål är att inspirera fler till att ägna sig åt äggstockscancerforskning och att förse dem med de resurser som krävs för att göra verklig skillnad, säger stiftelsens representant.

Varför äggstockscancer kräver mer forskning

Äggstockscancer är den dödligaste gynekologiska cancerformen, med en femårsöverlevnad under 50 procent. Den stora utmaningen ligger i att sjukdomen oftast upptäcks sent, då symtomen är vaga och lätta att förväxla med andra tillstånd. När cancern väl upptäcks har den ofta redan spridit sig, vilket försvårar behandling och försämrar prognosen. Tidig upptäckt och förbättrade behandlingsmetoder är därför avgörande – och just detta är fokus för de tre utvalda forskningsprojekten.

Lena Wäppling, stiftelsens grundare och själv överlevare av spridd äggstockscancer, har länge varit en stark röst för ökad medvetenhet och mer forskning. Hennes vision är tydlig: fler kvinnor ska få en chans till tidig diagnos, effektiv behandling och ökad överlevnad.

Tre forskningsprojekt som kan förändra framtiden

De tre projekt som nu får stöd tacklar varsin nyckelutmaning inom fältet – från diagnos till behandling:

1.Effektivare immunterapi med hjälp av AI – Anna Gerdtsson, Lunds universitet

Anna Gerdtssons forskning syftar till att öka träffsäkerheten i immunterapibehandling genom att använda artificiell intelligens. Idag är det endast ett fåtal patienter med äggstockscancer som svarar positivt på immunterapi. Gerdtsson använder AI för att kartlägga tumörens mikromiljö och på så vis utveckla metoder för individanpassad behandling.

– Genom att använda AI för att förstå tumörens mikromiljö hoppas vi kunna bana väg för bättre diagnostik och individanpassad behandling, och därigenom förbättra prognoser för kvinnor som drabbas av äggstockscancer, säger Gerdtsson.

2.Förstå platinumresistens – Kaname Uno, Lunds universitet

Kaname Uno fokuserar på att förstå varför vissa tumörer utvecklar resistens mot den vanligt förekommande cytostatikabehandlingen med platinum. Med hjälp av avancerad mikroskopiteknik undersöker hon hur platinum rör sig genom tumörvävnaden och vilka mekanismer som ligger bakom resistensutveckling. Målet är att på sikt förbättra behandlingsutfallet för patienter som annars har få alternativ .

3.Tidigare upptäckt genom biomarkörer – Emmy Borgmästars, Uppsala universitet

Emmy Borgmästars projekt söker efter nya biomarkörer i vaginalvätska som kan möjliggöra tidigare upptäckt av äggstockscancer. Genom att analysera både tumörvävnad och vaginalprov hoppas hon identifiera bakteriella signaturer kopplade till sjukdomen. Detta skulle kunna leda till en icke-invasiv metod för tidig diagnostik, något som är mycket efterfrågat inom vården.

Läs hela artikeln

Fokus på tidig upptäckt

Cancerområdet befinner sig i en intensiv utvecklingsfas. I november 2024 presenterades den första uppdateringen av Sveriges nationella cancerstrategi sedan 2009 – en milstolpe för vården och forskningen. Samtidigt pågår EU:s arbete med den europeiska cancerplanen, där Sverige bidrar aktivt med erfarenheter och innovationer. På kliniker och i forskningslabb ser vi framsteg inom precisionsmedicin, immunterapi och genetisk screening, som tillsammans förändrar behandlingsmöjligheterna i grunden. I den här dynamiska kontexten har Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) ett unikt uppdrag: att samordna, driva och utveckla cancervården i Sverige.

I förra numret av Onkologi i Sverige lyfte vi de över 300 förbättringsprojekt som pågår runtom i landet tack vare medel och stöd från RCC. I den här artikeln fortsätter vi vårt samtal med Sveriges cancersamordnare, Kjell Ivarsson, och fokuserar på tidig upptäckt av cancer.

Att upptäcka cancer tidigt gör enorm skillnad. Prognosen är bättre, behandlingen skonsammare och det krävs mindre resurser från vården. Med ny AI-teknik och bättre screening kan fler patienter hittas tidigare. Samtidigt är det en fin balansgång för att inte bidra till onödig oro hos friska individer.

– Detta är ett område jag verkligen brinner för. Här kan vi göra skillnad. Som kirurg har jag sett många patienter genom åren och det är en oerhört stor skillnad att få in någon med cancer i stadie ett eller stadie fyra.

Sveriges cancersamordnare Kjell Ivarsson talar engagerat om ett av de fokusområden som ingår i den uppdaterade cancerstrategin, nämligen tidig upptäckt av cancer. Ett område som tack vare utökade screeningprogram, förbättrad diagnostik och ökad utbildning till allmänheten ständigt förbättras, men där det fortfarande finns en hel del kvar att göra.

– Vi är ett land som ligger långt framme när det gäller screening och tidig upptäckt av cancer, det märks inte minst i vårt samarbete med EU, där vi ofta får frågor om att åka ut och tala om hur vi arbetar här i Sverige. Det tycker jag vi kan vara stolta över. Men vi får inte luta oss tillbaka, det gäller nu att hålla i och hålla ut, säger Kjell Ivarsson.

För det kommer hela tiden nya generationer som måste utbildas i hur man håller koll på och undersöker sina bröst, testiklar och leverfläckar själv hemma, påpekar han. De måste också få information om vikten av att gå på sina screeningprogram eller söka vård om de upptäcker något avvikande. Samtidigt gäller det att avdramatisera och inte skrämma upp.

”Vi är ett land som ligger långt framme när det gäller screening och tidig upptäckt av cancer, det märks inte minst i vårt samarbete med EU”, säger Kjell Ivarsson.

– Här måste vi jobba på flera fronter med återkommande informationskampanjer och möta människor där de är – på stan, i väntrummen, i skolan och på sociala medier och tv. Uthålligheten är det allra viktigaste och vi måste även sänka trösklarna så att det blir lätt att komma på sina screeningprogram, ta sig till ett ”pricktest” av leverfläckar eller vad det nu må vara.

Kjell Ivarsson tar det relativt nya sättet att screena för HPV, med självtest hemma, som ett lyckat exempel där hindren har minskat så att fler ska testa sig.

– HPV-screeningen har gått ett steg längre för att sänka tröskeln tack vare att man nu har en valmöjlighet där man kan testa sig hemma. Dessa självprover har gett effekt på personer som tidigare har uteblivit från sina screeningprogram.

Kjell Ivarsson tillåter sig att bli lite visionär när han kommer in på ämnet HPV och säger att han både tror och hoppas att HPV-screening kommer att bli den första av våra screeningar som kanske inte alls kommer att behövas i framtiden – tack vare det lyckade vaccinationsprogrammet som pågått sedan år 2000.

– I dag har 80–85 procent av alla barn vaccinerats via skolprogrammet. I kombination med vaccinering av personer upp till 26 år, där vi just nu håller på med kampanjen ”Ta gratissprutan mot HPV” för att specifikt fånga upp kvinnor födda mellan 1994–1999, har vi en god chans att faktiskt utrota HPV-infektionsorsakad cancer i framtiden.

Läs hela artikeln

Uppdrag: hitta fler cancerfall tidigt – redan på vårdcentralen

Hur kan fler cancerfall upptäckas tidigare? Och hur stärker man primärvårdens roll i den processen? Det ska läkarna och forskarna Elinor Nemlander och Eliya Abedi ta reda på i sina roller som nationella samordnare i arbetet med tidig upptäckt av cancer.

Frågorna har besvarats av:

Elinor Nemlander, specialist i allmänmedicin, Medicinedoktor, Nationell samordnare för tidig upptäckt av cancer, arbetar annars som distriktsläkare och enhetschef för FoU på Liljeholmens Universitetsvårdcentral forskare vid Karolinska Institutet.

Eliya Abedi, specialist i allmänmedicin, doktorand, Nationell samordnare för tidig upptäckt av cancer, arbetar annars som distriktsläkare på Jakobsbergs Universitetsvårdcentral, forskar vid Karolinska Institutet.

Varför behövs nationella samordnare för tidig upptäckt av cancer?
– Ungefär 85 procent av alla cancerpatienter söker först vård i primärvården. Det gör den symtombaserade vägen helt avgörande – och den måste samspela med screeningprogrammen. För screening fångar vissa cancerformer i ett tidigt skede, men det räcker inte. Genom att ha nationella samordnare får vi ett tydligt uppdrag att hålla ihop och driva arbetet framåt, i nära samarbete med regioner, vårdpersonal och patienter. Målet är en mer jämlik och effektiv diagnostik, där fler fall upptäcks tidigt, oavsett symtom, kön eller var i landet man bor.

Vad går uppdraget ut på?
– Vi har ett tvåårigt uppdrag som nationella samordnare på 20 procent vardera. Fokus är att stärka det nationella arbetet före diagnos – framför allt i primärvården. Vi identifierar hinder och förbättringsområden i dagens processer och bidrar till utveckling av nya arbetssätt, i samverkan med RCC och andra aktörer. Vår roll är att vara en brygga mellan nationell styrning och praktiskt kliniskt arbete, med målet att fler fall ska upptäckas tidigare – genom samverkan, kunskapsutbyte och ett stärkt fokus på primärvårdens avgörande roll i cancervårdkedjan.

Vad är ert främsta fokus just nu?
– Vi fokuserar på flera parallella spår som alla syftar till att förbättra tidig upptäckt av cancer. Ett prioriterat projekt gäller uppföljning av individer med förhöjd risk för cancer, till exempel vid premaligna fynd som sidogångscystor i bukspottkörteln. Här varierar uppföljningen kraftigt mellan regioner, och det saknas enhetliga rutiner. Syftet är att skapa en mer kunskapsbaserad och jämlik hantering – i linje med den nya cancerstrategin.

Elinor Nemlander, specialist i allmänmedicin, Medicinedoktor, Nationell samordnare för tidig upptäckt av cancer, arbetar annars som distriktsläkare och enhetschef för FoU på Liljeholmens Universitetsvårdcentral. Forskare vid Karolinska Institutet.

Eliya Abedi, specialist i allmänmedicin, doktorand, Nationell samordnare för tidig upptäckt av cancer, arbetar annars som distriktsläkare på Jakobsbergs Universitetsvårdcentral. Forskar vid Karolinska Institutet.

Vad hoppas ni uppnå?
– Vi vill bidra till att färre patienter får sin diagnos akut, att fler fall upptäcks tidigare, och att ojämlikheter minskar. Ofta likställs ”tidig upptäckt” med screening, men majoriteten av alla cancerutredningar börjar faktiskt med symtom – inte screening. Det är dags att tydligare lyfta den kliniska vägen, särskilt inom primärvården. Det handlar om att identifiera signifikant cancer – alltså cancer som, om den inte upptäcks i tid, leder till lidande eller för tidig död. Vårt mål är en vård där rätt patient får rätt utredning i rätt tid – på ett sätt som är patientsäkert, resurseffektivt och jämlikt.

Ni studerar också sökmönster i vården – varför?
– Studier visar att många patienter har fler vårdkontakter månaderna före sin diagnos – ofta med diffusa symtom. Vi analyserar nu data om vårdkontakter året före diagnos, med fokus på besöksfrekvens och mönster i patienters kontakt med vården, för att se om det finns mönster som skulle kunna fungera som tidiga varningssignaler. Om vi lyckas identifiera sådana mönster, kan de på sikt användas för att utveckla datadrivna stödverktyg för tidig upptäckt.

Läs hela artikeln

Gamechanger inom onkologi – svensk forskning på väg att förändra spelplanen

Bukspottkörtelcancer slår till snabbt och skoningslöst. Luciano Pavarotti, Ruth Bader Ginsburg, Sven-Göran Eriksson, Johannes Brost. Namnen är många, ödena tragiska. Diagnosen en dödsdom. Men nu spirar hoppet. I ett svenskt laboratorium i Astras gamla lokaler i Södertälje arbetar en stor grupp forskare och experter med en banbrytande teknologi som kommer att förändra allt. Och ge framtidens patienter en ny chans till livet.

Bukspottkörtelcancer är en av de mest aggressiva och svårbehandlade cancerformerna. Femårsöverlevnaden ligger på ynka 10–12 %, oavsett när sjukdomen upptäcks. Detta kan jämföras med bröstcancer, där överlevnaden i tidiga stadier kan vara upp till 99 %. Bukspottkörtelcancer är en av de cancerformer som forskarna har störst utmaningar med att hitta bot och effektiva behandlingar för.

Patienter som får denna diagnos står ofta inför en mycket dyster prognos, där sjukdomen ses som en dödsdom. Men tack vare intensiv forskning tillsammans med mjukvaruutveckling med spets, närmar vi oss målet. Bioteknikföretaget Anocca leder vägen med sin forskning om avancerad immunterapi, som är på väg att revolutionera behandlingsalternativen för denna utsatta patientgrupp.

Specialtränade T-celler

Anoccas kärnverksamhet kretsar kring att utveckla avancerade immunterapier baserade på kroppens egna T-celler, särskilt genom att manipulera och förbättra deras förmåga att känna igen och bekämpa cancer. Förenklat kan det liknas med att immunsystemet är som kroppens egen poliskår och där T-cellerna är insatsstyrkan, specialtränade för att selektivt kunna identifiera och döda cancerceller samtidigt som de skonar friska celler.

Det händer här och nu

Forskarna i Södertälje gör det som länge verkade omöjligt, de utvecklar skräddarsydda T-cellsreceptorer som kan identifiera och bekämpa cancerceller med en precision som tidigare varit otänkbar. Denna banbrytande forskning möjliggör att T-celler inte bara känner igen avvikelser på cellens yta, utan också kan upptäcka och angripa mutationer djupt inuti cellerna. Genom att kombinera genetisk information från patientens blod och tumörbiopsier skapar man behandlingar som är exakt anpassade för varje individ och patientgrupp. Det här är inte en vision om framtidens forskning – det händer här och nu.

Skräddarsydd behandling för fler patienter

Man har redan kommit en bra bit på väg mot visionen att skapa ett bibliotek av T-cellsreceptorer som täcker flera olika patientgrupper. Detta innebär att fler patienter kan få tillgång till skräddarsydd immunterapi, inte bara för bukspottkörtelcancer och andra cancerformer, utan även för andra svårbehandlade sjukdomar. Anocca teknologi är världsledande och underbyggs med för närvarande över 50 godkända patent och flera är under behandling.

– Anocca har i det tysta byggt upp ett banbrytande företag inom TCR-baserade terapier, med kraftfulla plattformar för att identifiera nya T-cellsmål, isolera och validera de bästa T-cellsreceptorerna mot tumörer samt en stark, industriledande kapacitet för tillverkning av cellterapiprodukter, säger Dr Michael Kalos, internationellt känd expert inom T-cellterapi och immunterapi, med över 25 års erfarenhet inom cellterapi, från bla University of Pennsylvania, Fred Hutchinson Cancer Research Center och globala forskande läkemedelsföretag som Eli Lilly och Janssen

– Cellterapi har redan förändrat behandlingen av blodcancer – frågan är nu om den kan ha samma effekt på solida tumörer. Min uppfattning är att Anocca är en av de ledande aktörerna som driver denna utveckling framåt, med imponerande precision och expertis, säger professor Christoph Springfeld, MD, PhD, från Universitetssjukhuset i Heidelberg övertygande.

Läs hela artikeln

Nyheter i utvecklingen av Min vårdplan

Min vårdplan är ett digitalt verktyg för ökad jämlikhet, kvalitet och personcentrering i cancervården som möjliggör delaktighet och inflytande för patienter genom hela vårdförloppet. Verktyget finns via e-tjänsten Stöd och behandling på 1177. Som vanligt händer det alltid mycket på Min vårdplanområdet.

Aktuellt
Nya versioner finns nu för:

  • Min vårdplan lungcancer
  • Min vårdplan myelom
  • Min vårdplan njurcancer

På gång
Nya Min vårdplan med planerad publicering i juni:

  • Min vårdplan kronisk lymfatisk leukemi (KLL)
  • Min vårdplan lymfom
  • Min vårdplan vulva
  • Min vårdplan cancer i lever, gallvägar och gallblåsa

Möjlighet att delta i arbetsgrupper för Min vårdplan cancer
Nu finns chansen att ingå i en nationell arbetsgrupp och bidra till viktig vårdutveckling inom Min vårdplan cancer. Specifik kompetens efterfrågas för att stärka det nationella samarbetet. Är du intresserad av att dela med dig av din kunskap och bli en del av arbetsgruppen? Kanske vill du till och med ta på dig rollen som arbetsgruppens ordförande?

Min vårdplan är en del av RCC:s kunskapsstöd och ingår i den nationella kunskapsstyrningen. Patientinformationen i Min vårdplan möjliggör att varje vårdmöte baseras på den bästa tillgängliga kunskapen. För att utveckla Min vårdplan för varje diagnos bildas nationella arbetsgrupper med bred förankring inom olika professioner. Arbetsgruppens huvudsakliga uppgift är att utarbeta och granska sakinnehållet, med stöd och struktur genom hela processen.

För mer information om vad det innebär det att delta i en nationell arbetsgrupp och hur du ansöker. Kontakta samordnaren för Min vårdplan, Claire Micaux, [email protected]

Se hela artikeln

Kraftsamling på Karolinska: Internationell djupdykning i trippelnegativ bröstcancer

Bröstonkologer från nio länder deltog när Karolinska Universitetssjukhuset för första gången bjöd in till ett preceptorship inom bröstcancer. I fokus stod trippelnegativ bröstcancer (TNBC), en gång en subtyp med få behandlingsalternativ och dyster prognos, nu ett fält i snabb utveckling. Under två intensiva dagar fick deltagarna fördjupa sig i föreläsningar, case-diskussioner och studiebesök.

Det finns ingen etablerad svensk översättning av ”preceptorship”, men det brukar beskrivas som en strukturerad och tidsavgränsad insats för kompetensutveckling där erfarna experter handleder och ger stöd till kolleger i syfte att stärka klinisk färdighet, professionell trygghet och självständighet inom ett specifikt område.

Ett digert program

Som värd stod Andri Papakonstantinou (bilden), sektionschef och överläkare i onkologi vid Karolinska Universitetssjukhuset, som utformat programmet i samarbete med kollegan Theodoros Foukakis, professor i onkologi, överläkare och ordförande i nationella vårdprogramgruppen för bröstcancer.

– Det har hänt otroligt mycket inom TNBC på bara några år, säger Andri Papakonstantinou. Från att ha haft kemoterapi som i princip enda behandlingsmöjlighet har vi nu fått flera nya alternativ som påtagligt förbättrat prognosen för våra patienter.

De behandlingsmöjligheter som tillkommit på senare år är dels immunterapi som sedan 2022 också kan ges vid primär sjukdom, PARP-hämmare för patienter med BRCA-mutation och, vid metastaserad sjukdom, antikroppsläkemedelskonjugat. Men det digra programmet sträckte sig långt bortom de nya läkemedlen.

– Vi ville belysa TNBC ur flera vinklar, säger hon. Det handlade om allt från omics, AI-bildanalys och kontrastförstärkt mammografi till theranostics, onkofertilitet och värdet av fysisk träning vid TNBC – för att nämna några exempel.

Programmet var ambitiöst och speglade både bredden och djupet i dagens TNBC-vård. Förutom biologi, biomarkörer och läkemedelsbehandling – såväl neoadjuvant som adjuvant och vid metastaserad sjukdom – avhandlades också teman som genetisk ärftlighet, kirurgiska överväganden och kontaktsjuksköterskans roll. Specifika sessioner ägnades åt läkemedelsutveckling, potentialen av nya radiofarmaka, AI-baserad precisionspatologi och det för Sverige tämligen unika bröstcancerregistret.

– Vi ville visa upp hela bredden av Karolinskas approach till bröstcancer i allmänhet och trippelnegativ i synnerhet, säger Andri Papakonstantinou. Vi jobbar väldigt teambaserat och multidisciplinärt. Våra patienter kommer till ett och samma ställe oavsett om de ska träffa en kirurg, onkolog eller radiolog. Vi har också ett nära samarbete mellan sjukhus och universitet – klinik och forskning samverkar, och det är en fördel att vi sitter så nära varandra geografiskt.

Läs hela artikeln

PCiP – Prostatacancer i praktiken – Vad alla behandlande läkare bör känna till

Johnson&Johnson bjuder in till en digital och interaktiv utbildningsserie som är LIPUS-granskad och certifierad! Detta innebär att vår kursbeskrivning har kvalitetssäkrats enligt professionens kriterier, vilket garanterar att kursen innehåller relevanta mål och innehåll för er som arbetar med prostatacancerpatienter.

Denna serie är riktad till alla som arbetar med patienter som har prostatacancer och som önskar fördjupa sina kunskaper om hela sjukdomsförloppet, från diagnos till behandling av metastaserad kastrationsresistent prostatacancer. Utbildningen är både lättillgänglig och effektiv, och den har noggrant uppdaterats i enlighet med det senaste nationella vårdprogrammet.

Utbildningsschema:

  • DEL 1: Tidig sjukdom
    Datum: 2 september, 12.10–12.55
  • DEL 2: Progredierande
    Datum: 16 september, 12.10–12.55
  • DEL 3: Avancerad sjukdom
    Datum: 30 september, 12.10–12.55

Plats: Digitalt via Zoom

Vetenskapliga kommittén önskar er välkomna!
Jon Kindblom MD, PhD och Johan Styrke MD, PhD

Utbildningsserien bekostas av Johnson & Johnson och är kostnadsfri för deltagare.

För frågor gällande anmälan, kontakta:
Andrea Castrillon
Business Operations Specialist
Email: [email protected]

För frågor gällande utbildningen, kontakta:
Erik Åhlin
Medical Advisor
Email: [email protected]

Forsknings- och Utvecklingsstipendium

Vårt Forsknings- och Utvecklingsstipendium på 250 000 kronor ska göra det möjligt.

Stiftelsens stipendium är en viktig del i vårt arbete med att utveckla cancervården här i närheten.

Stiftelsens stipendium är en viktig del i vårt arbete med att utveckla cancervården här i närheten. Vi drivs av tanken att även den lokala forskningen spelar en stor och betydande roll. För resultaten givetvis, men också för att göra regionen till en intessantare arbetsplats.

Vi brukar säga att en koppling till vårt län är ett plus men inget krav. Det väsentliga är att framstegen blir till nytta och glädje för kronobergarna.

Karolinska Hematology Seminar XXIII

Karolinska Hematology Seminar XXIII

In 2025, the Karolinska Hematology Seminar is organized for the twenty-third time. The seminar is a one-day webinar with the aim of offering State-of-the-art lectures by internationally leading experts in selected hematological areas. The lectures are followed by interesting discussions and exchange of experience between participants and lecturers.

Welcome!

PROGRAM
Friday September 5

State-of-the-art lectures on Indolent lymphoma, Multiple myeloma, Autoimmune hemolytic anemias, Myeloproliferative neoplasms, and Acute myeloid leukemia.

08.30-08.40 Welcome to Webinar
Magnus Björkholm, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden

08.40-09.50 Indolent lymphoma: an update
Pier Luigi Zinzani, Seràgnoli Institute of Hematology, University of Bologna, Bologna, Italy.
Discussant: Tove Wästerlid, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.

09.50-10.00 “Leg stretcher”, coffee break

10.00-11.10 Multiple myeloma: an update
Pieter Sonneveld, Erasmus MC Cancer Institute, Rotterdam, The Netherlands.
Discussant: Johan Lund, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.

11.10-11.20 “Leg stretcher”, coffee break

11.20-12.30 Autoimmune hemolytic anemias: an update
Wilma Barcellini, Policlinico of Milan, Milan, Italy
Discussant: Christian Kjellander, Stockholm South General Hospital, Stockholm, Sweden.

12.30-13.30 Lunch

13.30-14.40 Myeloproliferative neoplasms: an update
Claire Harrison, Guy´s and St Thomas NHS Foundation Trust, London, United Kingdom.
Discussant: Anna Ravn Landtblom, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.

14.40-14.50 “Leg stretcher”, coffee break

14.50-16.00 Acute myeloid leukemia: an update
Courtney D. DiNardo, The University of Texas MD Anderson Cancer Center, Houston, Texas, USA.
Discussant: Stefan Deneberg, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden.

16.00-16.10 Concluding Remarks and End of Seminar
Magnus Björkholm

The seminar takes place digitally and is free of charge.
Karolinska Hematology Seminar is for you who are clinically active in hematology or oncology.

Register by August 27, 2025 at the latest.
For questions, please e-mail: [email protected]

Welcome!
Magnus Björkholm
Karolinska University Hospital

IASLC 2025 World Conference on Lung Cancer

FSL Kongress 2026

Hematologidagarna

Benign hematologi årsmöte

ST-dagarna 2025

BIO-Europe