Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Nytt möjligt mål för cancerbehandling upptäckt

Forskare har identifierat en mekanism som styr cancertumörers tillväxt. I framtiden kan upptäckten leda till nya läkemedel mot en rad olika cancersjukdomar.
Det rör sig om ett protein som binder genetiskt material, och som forskarna nu visar även kontrollerar egenskaper som styr tumörutveckling.Proteinet, som kallas HnRNPK, binder till det budbärar-RNA (mRNA) som de båda generna IER3 och IER3-AS1 kodar för. Dessa gener är högaktiva i flera former av cancer. När HnRNPK binder in till dessa geners mRNA förhindras bildandet av dubbelsträngat RNA mellan dem och de hålls åtskilda.

Tumörtillväxten påverkas
– När dessa RNA hålls separerade hjälper de tumörer som är beroende av tillväxtfaktorer att växa. Utan proteinet HnRNPK neutraliseras de egenskaper som främjar tumörtillväxt, vilket öppnar för utveckling av läkemedel som blockerar proteinet HnRNPK, säger Chandrasekhar Kanduri, professor i medicinsk genetik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.Studien visar också att proteinet HnRNPK på liknande sätt binder in till flera andra budbärar-RNA för att förhindra bildande av dubbelsträngat RNA.Upptäckten ger möjlighet att indirekt påverka tillväxtfaktorn FGF-2, som är en välkänd nyckelspelare i processen där stamceller mognar ut till olika celltyper och även för embryons tidiga utveckling.

Färre biverkningar
– Med tanke på den avgörande roll som FGF-2 spelar i människans normala utveckling skulle det ge för stora biverkningar att använda läkemedel riktade direkt mot tillväxtfaktorn. Den mekanism som vi nu identifierat ingår i samma signalkedja, men längre nedströms. Mekanismen har därför potential att bli ett mer attraktivt alternativ för cancerbehandling med färre biverkningar, säger Meena Kanduri, docent i molekylär medicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.Det krävs mer forskning för att säkerställa att fyndet går att överföra från cellodling och studier i möss till människa. I nästa steg planerar forskargruppen att genomföra utökade studier som mer i detalj undersöker hur det paret av gener som regleras av FGF-2 kontrollerar tumörens tillväxtmiljö.

Vetenskaplig artikel:
HnRNPK maintains single strand RNA through controlling double-strand RNA in mammalian cells.

Tecentriq rekommenderas för adjuvant behandling av icke småcellig lungcancer

Rekommendation och sammanvägd bedömning

Tillståndets svårighetsgrad är hög.
Tillståndet är sällsynt.
Osäkerheten i det vetenskapliga underlaget är måttlig.

Adjuvant behandling med Tecentriq har visat statistiskt signifikant förbättrad sjukdomsfri överlevnad jämfört med best supportive care i en öppen, randomiserad fas 3–studie.

Inom ramen för regionernas samverkansmodell för läkemedel har nationell upphandling genomförts för Tecentriq. Avtalet innebär att regionerna får en del av kostnaden återbetald.

En sammanvägd bedömning av ovanstående faktorer gör att Tecentriq kan betraktas som kostnadseffektivt.

Läs hela rekommendationen här

5-års data är nu publicerade för Braftovi® (enkorafenib) och Mektovi® (binimetinib) vid BRAF-muterat metastaserat eller lokalt avancerat malignt melanom1

I femårsuppföljningen av studien som nu har publicerats konstateras att resultaten överensstämmer med vad som har redovisats tidigare. 2 För kombinationsbehandlingen med Braftovi® (enkorafenib) plus Mektovi® (binimetinib) var totalöverlevnaden vid 5 år 35% jämfört med 21% för gruppen som fått vemurafenib (HR 0,64 (95% CI:0,50:0,81)).

Den progressionfria överlevnaden (primärt effektmått) var med enkorafenib plus binimetinib 14,9 månader i median jämfört med 7,3 månader för de vemurafenibbehandlade (HR, 0,51; 95% CI, 0,40:0,67).

Biverkningsmönstret för kombinationen visar resultat i linje med tidigare uppdateringar. Till de vanligare biverkningarna hör illamående, diarré, kräkningar och trötthet. Inga överraskningar eller bieffekter har tillkommit och kombinationen ökar inte heller risken för feber eller ljuskänslighet, vilket är vanliga biverkningar med andra behandlingsalternativ.

  • Det är viktigt att patienter som behandlas i studier följs upp under en längre tid. BRAF- + MEK-hämmare är ett huvudalternativ vid behandling av BRAF-muterat avancerat malignt melanom, och de nu presenterade långtidsresultaten styrker att effekten kvarstår i minst 5 år säger professor Gustav Ullenhag, Akademiska sjukhuset i Uppsala.

I fas III-studien Columbus ingick 577 patienter med BRAF-muterat, lokalt avancerat eller metastaserat malignt melanom. Studien var uppdelad i tre armar där patienterna antingen behandlades dagligen med enkorafenib plus binimetinib, enbart enkorafenib eller enbart med vemurafenib. Huvudsyftet var att jämföra skillnaden i tid till dess att cancern åter började växa, så kallad progressionsfri överlevnad. Fyra kliniker från Sverige deltog i studien; Akademiska sjukhuset i Uppsala, Karolinska universitetssjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Gävle sjukhus. Behandling med enkorafenib plus binimetinib har funnits i Sverige sedan 2019.

Omkring hälften av alla patienter med malignt melanom har en mutation i BRAF-genen vilket gör att en viss signalväg ständigt är påslagen och orsakar tumörtillväxt. BRAF-hämmaren enkorafenib stänger av signalen vid ett protein som kallas BRAF och hindrar därmed signalen till tumörcellen att fortsätta växa. MEK-hämmaren binimetinib ges i kombination med enkorafenib och riktar in sig på samma signalsystem men stänger av ett annat protein, MEK. När de båda läkemedlen ges i kombination förstärks effekten. 1

Läs hela nyheten på Pierre Fabres webbsida

”Är stolt över mitt engagemang i de europeiska cancerfrågorna”

Efter drygt tre år som nationell samordnare och ordförande i Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) på SKR lämnar Hans Hägglund för nytt uppdrag som läkare inom cellterapi och allogen stamcellstransplantation (CAST) på Karolinska Universitetssjukhuset. Vi passade på att ställa några frågor om den svenska och den europeiska cancervården och vad som är viktigt för effektiv utveckling framåt.

Hur mår svensk cancervård idag?
– Cancervården är en stor del av den svenska hälso- och sjukvården, den börjar vanligtvis i primärvården och involverar i princip alla sjukhusets verksamheter, den avancerade sjukvården i hemmet och den palliativa vården. Men den inkluderar även egenvård och rehabilitering inom och utanför hälso- och sjukvården. Det gör att det inte finns några enkla svar. Vi har alla under en längre period utmanats av en pandemi som har inneburit att en stor del av sjukvården har ställt om för att ta hand om patienter med covid-19. Vård efter behov har prioriterats, vilket har inneburit att vården av cancerpatienter har prioriterats, och som coronakommissionen konkluderade är det i stor utsträckning personalens förtjänst, ett stort och ödmjukt tack till vårdpersonalen som gjort ett fantastiskt arbete under en utmanande tidsperiod.

Men även cancervården har påverkats, invånare har avstått från att söka vård på grund av oro för smitta eller för att undvika att belasta vården, men det har också varit tillfälliga neddragningar i screeningverksamheter och tillfälligt ändrade rekommendationer för utredning och behandling. Vi har följt utvecklingen och påverkan av covid- 19 på cancervården och har i flera rapporter beskrivit att antalet nydiagnostiserade tumörer har minskat men att den kliniska forskningen i såväl vuxensom barncancervården inte påverkats negativt.

– Sedan länge är bristen på vårdpersonal, vårdplatser, tillgänglighet och fortsatta ojämlikheter de största utmaningarna för vården, efter pandemin utmanas sjukvården dessutom av uppskjuten vård och en sommar med dess utmaningar.
– Min bedömning är – trots allt – att cancervården mår bra, Sverige har en cancervård och resultat som ligger i topp vid internationella jämförelser, vi har engagerad och motiverad personal i vården, välfungerade processer och nationella kunskapsstöd. Vi har ett gott samarbetsklimat regionalt och nationellt, vi har god tillgång till modern diagnostik och behandling, och det pågår forskning och utveckling med innovativa lösningar som digitalisering och AI inom cancervården.

Läs hela artikeln

Vägen från akademisk forskning till precisionsdiagnostik i rutinsjukvård – så utvecklades analysverktyget Stratipath

Historiskt har cancerdiagnostik utförts genom analys av vävnadsprover i mikroskop av en patolog. Diagnostiken är helt avgörande för att patienten ska få korrekt behandling. Precisionsmedicin ställer nya krav på mer komplex diagnostik såsom genexpressionsanalyser. Digitalisering av patologi i kombination med en enorm utveckling av beräkningskraft öppnar upp nya möjligheter för diagnostiska beslutsstöd som ökar både precision och hastighet i diagnostiken.
Det här är historien bakom Stratipath som utvecklat världens första CE-IVD-märkta produkt för riskstratifiering av bröstcancerpatienter, baserat på digitala mikroskopibilder. Bildanalys baserad på artificiell intelligens (AI) kommer att möjliggöra att betydligt fler patienter får ta del av precisionsmedicin eftersom den är snabbare, mer lättillgänglig och har lägre kostnad än motsvarande genexpressionsanalyser.

Sverige anses vara ett av de ledande länderna globalt inom digital patologi. Digitaliseringen av patologi innebär att patologen utför sitt arbete framför ett virtuellt mikroskop, en monitor i stället för vid mikroskopet. Fördelarna med digital patologi är många; ökad patientsäkerhet, bättre överblick, tillgång till digitala verktyg och möjlighet till extern konsultation.

Digital patologi har möjliggjort användningen av traditionell bildanalys där enkla system kan hjälpa patologen att exempelvis beräkna uttryck av biomarkörer som Ki67 i tumörceller. Men digital patologi ställer stora krav på datalagring, scanning och nya IT-system, vilket också innebär stora kostnader för sjukhusen. En digital mikroskopibild innehåller mångdubbelt mer information och är betydligt större än en röntgenbild.

Fördelarna med digital patologi kommer inte per automatik att medföra vinst för sjukvården eller för den enskilda patienten. Däremot möjliggör digital patologi användning av avancerad bildanalys baserad på AI, vilket flertalet experter är ense om krävs för att ge ”return-of-investment” i sjukvården. Den akademiska forskningen inom AI-baserad bildanalys, så kallad computational pathology, sker i snabb takt och möjligheterna är närmast oändliga. Identifiering av cancerceller och klassificering av vävnadsförändringar, eller att förutsäga mutationer och genuttryck direkt från rutinfärgade digitala vävnadssnitt, är exempel på resultat från AI-baserade system som sannolikt kommer att ändra om vårt nuvarande sätt att diagnostisera cancer1–5. Ett par företag erbjuder kliniskt godkända produkter som exempelvis nu används inom svensk prostatacancerdiagnostik6.

Patologin kämpar ständigt med brist på personal och en ökande mängd prover som kräver avancerad diagnostik. Samtidigt, och med all rätt, kräver beslutsfattare och patienter snabba och felfria diagnoser. Kalkylen går helt enkelt inte ihop. Därför är det inte förvånande att utvärderingar visar på bristande kvalitet och stora regionala skillnader i diagnostik. Inom bröstcancersjukvården där korrekt bedömning av biomarkörer i patologin är avgörande för patientens behandling, har vi identifierat stora skillnader i diagnostiken både mellan och inom sjukhus, vilket bidrar starkt till att patienter får ojämlik behandling utifrån bostadsort7.

TUMÖRBIOLOGIN AVGÖR RISK FÖR ÅTERFALL
En bröstcancers aggressivitet bestäms till stor del av dess tumörgrad, vilken i sin tur analyseras av patologen genom en tidskrävande och noggrann procedur där flera parametrar undersöks och summeras. Framförallt för patienter med östrogenreceptor- uttryckande tumörer (ER+) spelar tumörgrad en viktig roll för behandlingsrekommendationer. Patienter med tumörgrad 1 har låg risk för lymfkörtelmetastasering och återfall medan patienter med tumörgrad 3 har betydligt sämre prognos. Denna information ligger till grund för den medicinska behandlingen. Även om tumörgrad är en robust prognostisk faktor så faller drygt 50 procent av alla tumörer in i en intermediär kategori, tumörgrad 2. För patienter med grad 2-tumörer innebär det en intermediär risk, vilket har mycket begränsat kliniskt värde.

För att bättre kunna bedöma en patients risk för återfall används numera två kommersiella CE-märkta analyser baserade på genexpression som beslutsstöd. Några uppenbara begränsningar är att metoderna är väldigt dyra (25 000–30 000 SEK), kräver inköp av speciell utrustning alternativt att prover skickas direkt till USA för analys. Ett större problem är tidsåtgången; i normalfallet får den behandlande läkaren vänta minst en till två veckor på analyssvar. Sammantaget gör det att produkterna inte blir tillgängliga för alla patienter som har behov av prognostiska analyser.

Läs hela artikeln