Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Allt fler kvinnor lever länge även med spridd bröstcancer

År 2013 diagnostiserades 9 123 fall av kvinnlig bröstcancer i Sverige. Den åldersstandardiserade incidensen har i vårt land mer än fördubblats under de senaste årtiondena, från cirka 80 fall per 100 000 kvinnor år 1970 till 190 fall år 2013. Men samtidigt har dödligheten minskat, vilket anses bero på såväl förbättrad diagnostik som behandling. Den relativa femårsöverlevnaden för kvinnor med bröstcancer är nu i Sverige närmare 90 procent, en av de högsta i världen. Trots dessa framsteg är bröstcancer fortfarande en av de vanligaste dödsorsakerna bland kvinnor i vårt land. År 2012 avled 1 450 kvinnor i bröstcancer, och nästan alla av dessa hade metastaserad sjukdom. Vid diagnostillfället är det mindre än fem procent som har spridd bröstcancer, men varje år drabbas mellan 1 400 och 1 500 kvinnor av återfall och fjärrmetastaser. Den relativa femårsöverlevnaden vid bröstcancer som har metastaserat (stadium 4) är för närvarande cirka 20 procent.

ÄVEN SPRIDD SJUKDOM KAN GÅ ATT BOTA
Tack vare den förbättrade behandlingen ökar ständigt det antal kvinnor som har eller har haft bröstcancer. År 2012 var det 97 208 kvinnor i Sverige som levde med en bröstcancerdiagnos. Jonas Bergh uppskattar att drygt 15 000 av dessa hade spridd sjukdom.
– Metastaserad bröstcancer har betraktats som i princip obotlig, men det synsättet håller på att ändras, säger Jonas Bergh. Med modern behandling är det inte bara allt fler kvinnor som lever i många år med spridd sjukdom, utan mycket tyder också på att ett antal procent av dessa kan botas helt. Själv har jag några patienter med spridd bröstcancer som har behandlats sedan början av 1990-talet och som nu levt i 20- 25 år utan tecken på återfall. Dessa och många andra fall är starka indikationer på att även metastaserad sjukdom kan kan gå att bota.
– Behandlingen av spridd bröstcancer blir alltmer individualiserad och anpassad till cancercellernas specifika kännetecken, fortsätter Jonas Bergh. På senare år har vi bland annat lärt oss att det är viktigt att biopsera även återfall och metastaser, eftersom dessas genuttryck och övriga biologiska egenskaper kan skilja sig från primärtumörens. Detta har blivit ett stort forskningsområde, där viktiga insatser har gjorts av bland annat en forskargrupp här på Karolinska institutet som leds av Linda Lindström, docent i molekylär och genetisk cancerepidemiologi.

Läs hela artikeln som PDF

Data från pågående studier med daratumumab på ASH

Data från pågående studier med daratumumab på ASH

Data från pågående studier med daratumumab i kombination med standardbehandling visar på långvarig effekt hos patienter med recidiv eller refraktärt multipelt myelom

Ny data om daratumumab presenterades under kongressen American Society of Hematology (ASH).

Resultat från två studier visar att 72 procent av patienterna med recidiv eller refraktär multipelt myelom som behandlades med daratumumab i kombinationsbehandling inte upplevde någon sjukdomsprogression eller återfall upp till 18 månader efter avslutad behandling.
Daratumumab i kombination med pomalidomid och dexametason som tredje linjens behandling gav snabba och långsiktiga resultat hos patienter med recidiv eller refraktär multipelt myelom, med minst två eller fler behandlingar med lenalidomid och bortezomib samt som inte svarade sin senaste behandling.
Enbart behandling med daratumumab gav en medianöverlevnad på 20 månader hos patienter som genomgått behandling för recidiv eller refraktärt multipelt myelom och som inte längre svarade på redan godkända behandlingar. 83 procent upplevde en stabilisering eller förbättring i sin sjukdomsbild och 31 procent av upplevde en partiell effekt eller bättre.
Läs pressmeddelandet från Janssen i sin helhet via det bifogade dokumentet.

Myelom är en cancersjukdom som uppstår i benmärgen. Det är en kronisk sjukdom, vilket betyder att den i nuläget inte helt går att bota. I Sverige drabbas cirka 500-600 personer varje år av myelom.[1]

Vården kan spara miljarder med ny teknik

Vården kan spara miljarder med ny teknik
Det finns en stor öppenhet i Sverige för nya digitala vårdlösningar, tre av fyra deltagare i en studie som gjorts av PwC kan tänka sig att övervakas i hemmet av en trådlös hjärtmonitor. Över hälften av deltagarna kan tänka sig att kontrollera vitala värden hemma med hjälp av en apparat kopplad till en smart telefon. Bara 6 procent av deltagarna säger sig vara mest oroliga för den egna patientsäkerheten när de använder sig av en virtuell vårdlösning. Nya digitala och virtuella vård lösningar skulle kunna generera årliga besparingar i miljardklassen visar beräkningar från PwC.

Medan många andra branscher, som exempelvis bank och detaljhandel, blivit allt mer effektiva och kundinriktade tack vare ny teknologi så har hälso- och sjukvårdssektorn precis börjat använda sig av fördelarna med den nya virtuella teknologin. Enkäten som legat till grund för PwC:s studie innehöll frågor om deltagarnas inställning till att använda digitala verktyg i sin kommunikation med vården. Den genomfördes under våren 2015 och besvarades av 1 034 personer i Sverige. Svaren visar att det bland deltagarna finns en stor öppenhet för nya digitala och virtuella vårdlösningar och att man är beredd att interagera med vården med hjälp av modern teknik. 40 procent av deltagarna är positiva till virtuella vårdlösningar framför traditionella och ungefär lika många tror att virtuell vård kan leda till snabbare tillgång till vård. Sverige är ett av världens mest uppkopplade länder och tre av fyra personer har en smart telefon.

Läs hela artikeln som PDF

Laparoskopi vid kirurgisk behandling av cancer i tjock- och ändtarm

Laparoskopi vid kirurgisk behandling av cancer i tjock- och ändtarm
Resultaten av en ny studie visar att laparoskopisk teknik vid kirurgisk behandling av cancer i tjock- och ändtarm är fördelaktigt för patienten den första tiden efter operationen. Eva Haglind, överläkare, professor, kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra och Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet, redogör här för studien.

Tarm- och ändtarmscancer är sammantaget en av de allra vanligaste tumörsjukdomarna, både för män och kvinnor. Under den senaste dekaden har långtidsresultaten efter behandling av ändtarmscancer förbättrats i Sverige. Cancer lokaliserad i ändtarmen medför hög risk för funktionella störningar och för att patienten får en tillfällig eller permanent stomi.

STANDARDBEHANDLING ÄR ATT AMPUTERA DELAR AV ÄNDTARMEN
Grunden för botande behandling av ändtarmscancer är att med kirurgisk teknik avlägsna tumören, med tillägg av strålning och eventuellt cytostatika. Beroende på tumörklassifikation får vissa patienter cytostatika före operationen och vissa får även cytostatika efter operationen. Den kirurgiska teknik som hittills varit standard är öppen kirurgi, det vill säga att öppna bukväggen i medellinjen i ett långt snitt för att skapa åtkomst till bukhålan. Operationen innebär att fria ändtarmen med sitt tarmkäx för att därefter avlägsna den helt eller delvis. Om tumören är belägen i den nedersta delen av ändtarmen gör man oftast ett ingrepp som är en kombination av bukingreppet och ett ingrepp nerifrån så att hela ändtarmen inklusive ändtarmsöppningen avlägsnas, en amputation. Detta medför permanent stomi (tjocktarm). Om tumören är belägen i övre delen av ändtarmen kan oftast operationen utföras så att ändtarmsöppningen sparas och tarmen skarvas samman efter att avsedd del tagits bort. Många av dessa patienter får en tillfällig stomi (tunntarm) för att skydda tarmskarven under läkningen. Den avlägsnas någon gång under det första året efter operationen och därmed återställer man tarmens kontinuitet.

Läs hela artikeln som PDF

Nytt trappsteg inom myelombehandling

Med omkring 600 nya fall per år är myelom den näst vanligaste blodcancersjukdomen i vårt land, efter lymfom. I takt med ökade behandlingsmöjligheter och ökad överlevnad, blir det allt fler människor som lever med myelom under många år. En kartläggning i Stockholms läns landsting visade att antalet personer med myelom hade ökat med nästan 50 procent på de tio åren mellan 2003 och 2013. I hela landet var det 2013 drygt 3 000 personer som levde med diagnosen. Ändå har myelom länge varit en relativt okänd sjukdom, framhåller Bo Björkstrand, som även är ordförande i Svenska Myelomgruppen inom Svensk Förening för Hematologi.
– Fotbollsspelaren Klas Ingesson, som tyvärr gick bort i myelom i fjol, gjorde en viktig insats genom att berätta om sin sjukdom och göra den mer känd. Det kan betyda mycket för de tusentals människor som lever med myelom, säger han.

”ENORM UTVECKLING”
När Bo Björkstrand började som underläkare vid Motala lasarett 1982, blev han ansvarig för hematologivården eftersom han var intresserad av området och ”ingen annan ville”. Patienter med hematologiska maligniteter som krävde mer komplicerad behandling remitterades till de större sjukhusen, men myelompatienter togs om hand vid de mindre. Behandlingsvalet var okomplicerat eftersom det vid den tiden i princip bara fanns en enda behandling att tillgå vid myelom. Standardbehandlingen hade varit densamma sedan början av 1970-talet – cytostatikumet melfalan (Alkeran) i kombination med prednisolon.
– När den behandlingen inte hjälpte längre, fanns inget annat att sätta in. Det har skett en enorm utveckling sedan dess, säger Bo Björkstrand. År 1986 lämnade han Motala för hematologen vid Huddinge sjukhus, där han även började forska. Hans huvudområde inom den akademiska forskningen är stamcellstransplantation vid myelom, en behandlingsform som etablerades i slutet av 1980-talet och då innebar ett viktigt framsteg. Autolog stamcellstransplantation i kombination med högdosbehandling med melfalan är fortfarande första linjens behandling för den dryga tredjedel av patienterna som bedöms kunna tolerera behandlingen utan för stora risker. Det handlar främst om yngre patienter, upp till 65-70 år. Stamcellstransplantation är en mycket effektiv behandling och det är vanligt att patienten i åratal blir helt symtomfri.
– Det finns stamscellstransplanterade myelompatienter som inte fått tillbaka några sjukdomstecken på 25 år, berättar Bo Björkstrand.

Läs hela artikeln som PDF