Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

STUDIE AV UNGA VUXNA CANCERÖVERLEVARE

STUDIE AV UNGA VUXNA CANCERÖVERLEVARE

Många unga canceröverlevare brottas med känslan av att inte vara attraktiva och de är i många fall också missnöjda med sin sexuella förmåga. Vi som arbetar i vården ska inte vara så rädda för att ställa svåra frågor om sex eller självmord. Den här gruppen behöver extra stöd och det finns ett stort behov av mer kunskap och en förändrad vårdorganisation, skriver Maria Olsson, disputerad i pediatrik vid Sahlgrenska akademin och specialistsjuksköterska inom cancerrehabilitering på universitetssjukhuset.

Att få en cancerdiagnos i åldrarna 15 till 29 år innebär stora påfrestningar för individen. Förutom de fysiska biverkningarna av cancer och cancerbehandling beskrivs även känslan av förlorad kontroll över sitt eget liv som enorm. Sjukdom och behandling innebär i många fall långa sjukhusvistelser vilket leder till avsaknad av det som pågår ute i det vanliga livet, som utbildning, fritidsaktiviteter, vänner och fester – delar som är viktigt för en ung människas utveckling. Idag är den medicinska behandlingen effektiv och flertalet tonåringar och unga vuxna överlever sin cancersjukdom, men vi vet lite om hur livet blir efter behandlingen. För att dessa unga individer ska kunna återgå till ett normalt liv med arbete, social samvaro, samliv och fungera som människor kan det finnas behov av rehabilitering. Det är därför av stor vikt att fylla de kunskapsluckor som finns och få en samlad kunskap kring möjliga följdtillstånd, följdsjukdomar och behov efter cancerbehandling för denna grupp. Denna studie hade som mål att ge tonåringar och unga vuxna som behandlas för cancer en röst, genom att belysa upplevda behov och fånga upp fysiska och psykiska följdtillstånd och följdsjukdomar relaterat till cancerbehandlingen.

BEHOV AV ÅLDERSANPASSAD MILJÖ
I en inledande fas av avhandlingsarbetet inbjöds tonåringar och unga vuxna, via sjukhusen där de vårdats, till fokusgrupps- intervjuer med målet att identifiera behov som var viktiga för gruppen canceröverlevare. De skulle vara i åldrarna 15 – 29 år och avslutat sin cancerbehandling. Intervjuerna bandades, skrevs ut och analyserades enligt den kvalitativa metoden, innehållsanalys. Resultatet visade bland annat behovet av en mer åldersanpassad miljö, både fysisk och psykosocial. De upplevde sig vara på fel plats, antingen bland barn med illaluktande blöjor eller bland äldre människor som talade om frågor som de upplevde som ointressanta. De talade om behovet av att få möta en personlig vård, de önskade bli sedda inte bara som sin diagnos. Vidare beskrev de behov av psykosocialt stöd under och efter behandlingen. De beskrev även avsaknad av samtal kring frågor som rör sexualitet.

Nästa fas av avhandlingen, den andra delstudien, hade en kvantitativ ansats och datainsamlingen genomfördes via Regionala Cancer Centrum i Väst, Sydöst, Uppsala-Örebro och Norr. Ett frågeformulär konstruerades baserat på tidigare studier, fokusgruppsintervjuerna samt mångårig erfarenhet från enheten för cancerepidemiologi i Göteborg. Detta formulär sändes ut till tonåringar och unga vuxna som behandlades under åren 2010–2011, samt till en kontrollgrupp. 540 deltagare, med en svarsfrekvens på 74 procent, besvarade en enkät som innehöll frågor om självskattad mental hälsa, depression och ångest, livskvalitet, kroppsuppfattning, sexuella funktioner och fertilitet samt demografiska fakta såsom ålder, kön, utbildning och civilstånd. Avslutningsvis fick de också frågor kring upplevelsen av att delta i undersökningen.

Läs hela artikeln

 

Så kan behandling vid svår halsbränna förebygga cancer

Så kan behandling vid svår halsbränna förebygga cancer

Långvarig och svår reflux är den största riskfaktorn för cancer i matstrupen – av typen adenocarcinom – som är en aggressiv och svårbehandlad cancer. Reflux behandlas vanligen med medicin som gör magsäcksinnehållet mindre surt, vilket oftast tar bort eller minskar symtomen. Ett alternativ är operation (antirefluxkirurgi), som hindrar magsäcksinnehållet att komma upp i matstrupen. Tidigare studier har inte entydigt visat att dessa behandlingar förebygger matstrupscancer, men studierna har inte varit tillräckligt stora och haft tillräckligt lång uppföljningstid för att säkra slutsatser ska kunna dras om eventuellt långsiktigt cancerförebyggande effekter. En studie vid Karolinska Institutet med närmare en miljon nordiska patienter visar nu att medicinsk eller kirurgisk behandling av svår halsbränna förebygger cancer i matstrupen. Bakom studien står professor Jesper Lagergren och läkaren John Maret-Ouda som här sammanfattar de intressanta
resultaten.

Gastroesofageal refluxsjukdom drabbar mellan 10 och 20 procent av den vuxna befolkningen i västvärlden.1, 2 Utöver att påverka livskvaliteten negativt är refluxsjukdom även den främsta riskfaktorn för att utveckla adenocarcinom i esofagus, en cancer med stigande incidens, krävande behandling och dålig prognos.3 Gastroesofageal reflux kan behandlas medicinskt med protonpumpshämmare, som verkar genom att göra maginnehållet mindre surt och därmed minska symtomen, eller kirurgiskt, där ett mekaniskt och fysiologiskt hinder skapas som förhindrar backflöde upp i matstrupen. Om behandling mot gastroesofageal refluxsjukdom minskar risken för att utveckla esofagusadenocarcinom har inte tidigare kunnat säkerställas vetenskapligt, då tidigare studiervarit små eller haft för kort uppföljningstid för att säkert kunna fastställa samband lång tid efter operationen. Syftet med studien var därför att undersöka hur effektiv behandling av gastroesofageal refluxsjukdom påverkar risken att utveckla esofagusadenocarcinom i en multinationell kohortstudie med lång och komplett uppföljning.

Läs hela artikeln

ADVINCE-STUDIEN I UPPSALA: Söker efter patienter med neuroendokrin tumörsjukdom

ADVINCE-STUDIEN I UPPSALA: Söker efter patienter med neuroendokrin tumörsjukdom

AdVince är en ny form av immunterapi som just nu utvärderas som behandling av cancer vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Patienter som behandlas har progressiv neuroendokrin tumörsjukdom med dottertumörer i levern. De har genomgått åtminstone två etablerade behandlingar för sin tumörsjukdom innan denna experimentella behandling kan prövas. Nu söks patienter som genomgått två etablerade behandlingar för sin neuroendokrina tumörsjukdom och som är friska nog att klara av en experimentell behandling. MAGNUS ESSAND, PROFESSOR, INSTITUTIONEN FÖR IMMUNOLOGI, GENETIK OCH PATOLOGI, UPPSALA UNIVERSITET, [email protected] KJELL ÖBERG, PROFESSOR EMERITUS I ONKOLOGISK EDOKRINOLOGI, UPPSALA UNIVERSITET OCH AKADEMISKA SJUKHUSET, KJELL.OBERG@

AdVince är ett onkolytiskt adenovirus (förkylningsvirus) som på genetisk väg byggts om så att det selektivt dödar tumörceller och aktiverar immunsystemet att attackera cancern. Glädjande är att positiva resultat redan uppnåtts för några av de patienter som behandlats. Den pågående AdVince-studien är en klinisk fas I-prövning där det huvudsakliga målet är att titta på behandlingens säkerhet. Studien syftar till att etablera läkemedlets maximalt tolererbara dos och den har fyra dosnivåer med tre patienter på varje nivå. Förutom att titta på biverkningar undersöks förstås om patienten svarar på behandlingen i form av bromsad tumörtillväxt eller om tumörer minskat i omfång. En komplett behandling består av fyra injektioner över cirka sex veckors tid. AdVince injiceras med hjälp av röntgenbaserad teknik via blodkärl från ljumsken in i levern. Patienten utvärderas en månad senare med kombinerad avancerad medicinsk teknik (CT, MR, PET).

Läs hela artikeln

CNS PÅ ASCO: HOPP OM KOMMANDE GENOMBROTT

CNS PÅ ASCO: HOPP OM KOMMANDE GENOMBROTT

Inga stora genombrott i fokus i år, men tonen i diskussionerna andas framtidstro och sessionerna är välbesökta. Det skriver ST-läkaren Karin Kårehed i en sammanfattande rapport från ASCO där hon flera gånger får associationer till Al Capone, gangsterfilmer och maffiametoder.

Hello, my name is Tony. Welcome to Chicago.” Med de orden slår chauffören igen dörren och limousinen glider iväg från Chicagos flygplats O´Hare och in mot centrum. Det skulle kunna vara en scen ur en gangsterfilm, men i bilen sitter inte Al Capone utan ett tiotal trötta onkologer från Sverige på väg till ASCO-möte. Golvet i bilen är fullpackat med våra resväskor och sätena är med nöd och näppe stora nog för antalet passagerare. Vi sitter alltså ordentligt ihopklämda med benen ovanpå vårt bagage. Trots den glamorösa auran konstaterar vi att det hade det varit betydligt bekvämare med en vanlig buss. Något missförstånd i bokningen har gjort att den första bussen enbart har plats för halva gruppen och efter en lång väntan är detta den transport som tydligen står till buds. Det är obekvämt men känns ändå passande för en stad som Chicago.
Jag reser till ASCO inom ramen för cancerakademins satsning där ST-läkare från hela landet får ansöka om att tillsammans med en specialist bevaka ett på förhand bestämt tumörområde och sedan rapportera detta vid ett möte i Sverige i augusti. Min uppgift är att bevaka CNS-tumörer tillsammans med Roger Henriksson från Umeå.

Läs hela referatet

Njurcancer och prostatacancer

Njurcancer och prostatacancer
EAU-kongressen i Köpenhamn i mars i år samlade som vanligt över 10 000 deltagare från hela världen som under fem dagar lyssnade och granskade över 2 000 abstracts av vilka nästan två tredjedelar var uroonkologiska. Det är, som alla för – står, ett omöjligt jobb att redogöra för all den kunskap och vetenskap som nästan 1 400 abstracts innebär, skriver docent Johan Stranne i en kunskapsspäckad sammanfattning där han ”identifierar några träd i den stora skog som visades upp”.

Till min hjälp har jag tagit den så kallade ”Congress Highlightsgruppen” (fd Oncoforum) från ISMAR healthcare, som skickar urologer och onkologer från olika europeiska länder till de stora uroonkologiska kongresserna i världen för att försöka samla in de 20–30 kliniskt mest relevanta nyheterna från varje kongress. Jag var själv på EAU som reporter för prostatacancer tillsammans med en belgisk onkolog, Dr Valérie Fonteyne, och tillsammans kunde vi till slut enas om ett 20-tal abstracts kring prostatacancer. Parallellt arbetade andra urologer och onkologer med njurcancer och blåscancer. Resultatet kommer ju aldrig att vara heltäckande för en så stor konferens, men här är ett litet axplock från ett axplock. Om vi börjar uppifrån med njurcancer så är det lätt att konstatera hur njurcancer och prostatacancer har bytt fokus med varandra de senaste åren. För några år sedan handlade njurcancerdiskussionerna mest om nya mediciner för avancerad sjukdom medan prostatacancerdiskussionerna handlade om screening, nervsparande kirurgi och aktiv monitorering eller möjligen fokalbehandling av småtumörer. Idag handlar prostatacancerdiskussionerna mer och mer om nya mediciner medan njurcancer handlar om screening, nefronsparande kirurgi och aktiv monitorering. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen i diskussionerna.

HITTAS SOM BIFYND
Ett exempel gäller screening av njurcancer. Idag hittas de flesta njurcancrar som bifynd till andra undersökningar, till exempel DT njursten eller ultraljud aorta. Som följd av det har andelen metastaserade sjukdomsfall vid diagnos sjunkit över tid. Då det, förutom självklar direkt patientnytta för enskilda patienter, även är väldigt dyrt att behandla metastaserad njurcancer idag frågar sig Roizman et al om screening med ultraljud för njurcancer kan vara kostnadseffektivt för patienter äldre än 60 år (Roizman S. Eur Urol Suppl 2018 17(2);e296). I studien har man använt en så kallad Markovmodell för att beräkna hur mkt man skulle kunna spara i behandlingskostnader på att hitta fler tumörer tidigt genom screening. För att få en rimlig kostnad per QALY (quality adjusted life year), ett mått som ofta används i de här sammanhangen, behöver man få ner kostnaden för ett ultraljud till under 36 US-dollar/undersökning.

Överbehandling av njurcancer är ett annat parallellproblem till prostatacancer. Tanabalan et al redovisar därför en retrospektiv studie på 510 patienter om hur biopsier av små njurtumörer både har högt diagnostiskt värde i kombination med låg komplikationsfrekvens (Tanabalan C. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e301). Ett ökat användande av biopsier i den här patientgruppen skulle därför potentiellt kunna minska överbehandling markant. Vad gäller robotassisterad operation av njurcancer tittade Larcher et al på hur kirurgisk erfarenhet påverkar risken för perioperativa komplikationer vid robotassisterad partiell nefrektomi (RAPN). I en prospektiv multicenterstudie på 457 patienter kunde man visa att ischemitiden minskar kraftigt under de första 150 fallen för att sedan plana ut (Fig 1a). Vad gäller Clavien-Dindo-komplikationer ≥2 fortsätter förbättringen fortfarande efter 300 fall (Fig. 1b) (Larcher A. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e907).

Vad gäller betydelsen av positiva marginaler vid partiell nefrektomi kunde Jang et al visa, i en multicenterstudie, att positiva marginaler ökar risken för återfall av njurcancer med nästan åtta gånger, åtminstone om marginalen är över 1 mm ( Jang WS. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e1035). Detta faktum är nog viktigt att ha i åtanke om man överväger enukleativ partiell nefrektomi av tumören. I en serie med 127 konsekutiva patienter vid ett italienskt center för njurkirurgi kan Campi et al visa att, trots att så många som 60 procent av patienterna har hel eller delvis tumörinväxt i kapseln, endast 2,5 procent har positiv marginal (Campi R. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e1034). Om 2,5 procent är mycket eller lite kan man säkert diskutera, men efter fem år kunde man inte påvisa något återfall. Dock ska man nog påtala att 2,5 procent av 127 patienter endast innebär tre patienter. I andra änden av spektrumet av njurcancerkirurgi redovisar Bex et al resultat från SURTIME-studien, en fas IIIstudie på metastaserad njurcancer som randomiserats till direkt kirurgi med postoperativ Sunitinib jämfört med tre cykler av preoperativ Sunitinib före operation, följt av postoperativ fortsatt Sunitinibbehandling efter operationen. Studien är tyvärr stängd till följd av för låg inklusionstakt, men av de 94 patienter som randomiserats i studien har ingen av de patienterna som randomiserats till neoadjuvant Sunitinib progredierat så att nefrektomi blivit omöjligt. Dock uteblir all nytta av neoadjuvant cytoreduktion av tumören helt i studien. (Bex A. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e1).

Läs hela artikeln