Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Vad kan analyser av cellfritt tumör-DNA bidra med?

Vad kan analyser av cellfritt tumör-DNA bidra med?

Det återstår mycket arbete innan analys av cellfritt tumör-DNA går att använda som ett värdefullt kliniskt verktyg. Däremot är det uppenbart att många av de möjligheter som metoden medför, som en bättre och säkrare patientuppföljning samt möjligheter till en mer individanpassad behandling, är något som kommer att efterfrågas allt mer inom den närmaste framtiden. Det skriver Christoffer Vannas, ST-läkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och doktorand vid Cancercentrum, Göteborgs universitet, i en aktuell översikt av fältet.

Vid behandling av cancer är det av central betydelse att vi har markörer att följa för att utvärdera behandlingsrespons. För detta har vi ett flertal olika metoder som vi använder oss av i vår kliniska vardag. Några exempel är klinisk utvärdering med inspektion och palpation, radiologisk utvärdering, eller mätning av tumörspecifika biomarkörer. Några vanliga tumörrelaterade biomarkörer är till exempel PSA för diagnostisk hjälp och behandlingsutvärdering i samband med prostatacancer, eller CA199 vid pankreas- och gallgångscancer. Biomarkörer är ett stort hjälpmedel i vår kliniska vardag, men användningen och tolkningen av dem är inte okomplicerad. Ett vanligt problem med biomarkörer är att de har en låg specificitet, det vill säga uttrycks även i en frisk population och påverkas av andra orsaker som inte har med cancern att göra. PSA kan bland annat stiga vid prostatiter eller vid benign prostatahyperplasi (BPH), medan CA199 kan stiga vid alla former av gallstas. Då en stor andel av alla tumörformer inte har någon tillförlitlig biomarkör för utvärdering av behandlingsrespons, och då många av nuvarande biomarkörer inte är tillräckligt tillförlitliga för att vi ska våga basera våra kliniska beslut på dem, är vi för de flesta patienter beroende av radiologisk utvärdering för bedömning av behandlingsrespons. Detta är ett problem, dels på grund av doserna joniserande strålning patienterna utsätts för vid upprepade DT- och slätröntgenundersökningar, dels på grund av det ökade remissflödet till en redan pressad röntgenverksamhet, då patienter med onkologiska sjukdomar blir allt fler och lever allt längre. Det finns således ett stort behov av att finna nya metoder för mer specifik, säkrare och billigare uppföljning av våra patienter. Frågan är om analys av cellfritt tumör-DNA är en möjlig metod för att lösa detta problem?

Läs hela artikeln som PDF

Förbättrad förstärkarteknik ska ge effektivare cancerdiagnostik

Förbättrad förstärkarteknik ska ge effektivare cancerdiagnostik

I EU-projektet ENEFRF, som står för energieffektiv diagnostik för Positron EmissionTomography (PET), arbetar forskare vid Ångströmlaboratoriet med att förbättra radiofrekvensförstärkare som används i partikelacceleratorer för bland annat PET-scanning. Här skriver Dragos Dancila, docent i teknisk fysik vid Uppsala universitet, om planen att utveckla radiofrekvensförstärkare för nya cyklotroner i samarbete med GE Healthcare i Uppsala. Partikelacceleratorer som cyklotroner används för att producera radioisotoper. Dessa tas sedan i bruk inom positronemissionstomografi, PET, för att spåra och kartlägga tumörer hos patienter.

I PET-scanning används en cyclotron som är en partikelaccelerator för att producera radioisotop-preparat, så kallade radioaktiva markörer. Dessa används för framtagning av tredimensionella bilder av exempelvis ämnesomsättningen i hjärnan, men även bilder på hur olika preparat, till exempel signalsubstanser, rör sig i kroppen för att spåra och identifiera tumörer hos patienter. Vi ser en drastisk ökning av antalet undersökningar med PET-scanning och därmed högre kostnader för samhället. Med uppgraderad teknik kan kostnaderna för underhåll och drift hållas på en lägre nivå. Cancerdiagnostik med PET blir effektivare, mer tillgänglig och även operativa kostnader kommer att minska. En bakgrund till projektet är att vi skulle kunna erbjuda PET-scanning på flera sjukhus, som av ekonomiska eller tekniska skäl i dagens läge inte har råd att förvärva och behålla en sådan dyr teknik. Ett sätt att hantera detta problem är därför att utveckla nästa generations RF-effektförstärkare, vilket minskar både kostnaden för infrastruktur och drift.

AVANCERAD TEKNIK FRÅN UPPSALA
Uppsala universitet har en lång tradition av att utveckla avancerad teknik för medicinska ändamål. Det var i Uppsala för 61 år sedan som en tumör för första gången behandlades med protonstrålning. Det skedde vid dåvarande Gustaf Werner-institutet för kärnkemi, GWI, dagens Svedberglaboratorium, TSL. Undertecknad, Dragos Dancila, docent i teknisk fysik med inriktning mot mikrovågsteknik vid divisionen Solid State Electronics och FREIA-laboratoriet, är projektledare för Eurostars-projektet ENEFRF. Planen är att utveckla radiofrekvensförstärkare för nya cyklotroner i samarbete med GE Healthcare, Comheat AB i Uppsala och Ampegon AG i Schweiz. Min forskning är inriktad på att ge svar på frågorna omökad kraft i SSPA-baserade källor med hög effekt. Målet är att utveckla nästa generation av radiofrekvens-effektförstärkare, solid state power amplifier (SSPA), som presenterar högre effekt, högre effektivitet och det viktigaste ur vetenskaplig synpunkt – att göra tekniken tillgänglig för stora vetenskapliga projekt och avancerad grundforskning. SSPA är en viktig del av radiofrekvenssystem för olika applikationer, inklusive trådlös kommunikation, inom ett brett sortiment av industriell uppvärmning, torkning och bland annat när det gäller partikelacceleratorer som en cyclotron.

Läs hela artikeln som PDF

ESMO I MÜNCHEN – Fokus på behandling med nya indikationer på ESMO

ESMO I MÜNCHEN – Fokus på behandling med nya indikationer på ESMO

Hösten 2018 stod München värd för ESMO med cirka 28 000 kongressbesökare på plats i Bayern. Sammanfattningsvis stod fler behandlingar med nya indikationer samt personalised medicine i fokus för många sessioner. Det presenterades uppdaterade överlevnads data för CK-4/6- hämmare med förlängd överlevnad och även immunologisk behandling vid avancerad bröstcancer. Nya studier med efterföljande diskussioner visade att man ska vara betydligt mer behandlingsintensiv i ett tidigt skede vid avancerad prostatacancer.

På GI-området bjöds det på mängder av presentationer och hela 220 postrar. Det blev en hel del fokus på HCC med nya och gamla preparat men med tidiga resultat och framför allt i asiatiska populationer. Återigen inga riktiga kioskvältare, men det är ju förstås spännande att möjliga behandlingar vid denna svårbehandlade sjukdom i avancerat stadium visar på framsteg. Det visades stort intresse för CheckMate 142-studien där patienter med MSI high vid avancerad kolorektalcancer som behandlades i en fas II-studie med nivolumab och lågdos ipililumab. Responsraten var drygt 50 procent hos obehandlade patienter och man fann en tydlig platå både vad gäller progression och total överlevnad, men studien har endast ett drygt år i median uppföljning varför man ej kan dra förhastade slutsatser av detta.

ATTRACTION 2-studien vid avancerad ventrikelcancer med nivolumab vs placebo vid tredje linjens behandling har tidigare presenterats med en blygsam men ändock signifikant median överlevnadsvinst med 5,3 månader mot 4,1 månader för placebo. Vid uppdatering såg man att kurvorna gick isär till fördel för nivolumab med 11 procent överlevare jämfört med 3 procent vid två år. Ett antal patienter är fortfarande i livet men kurvan lutar tyvärr ned med noll. Vad göra vid progress efter två linjers kemoterapi vid avancerad ventrikel- och cardiacancer? Patienter i den randomiserade TAGS fas III-studien behandlades 2:1 med trifluridine/ tipiracil (TAS-Lonsurf) eller placebo. Studien mötte signifikant (HR = 0,69) sitt primära endpoint med 5,7 månaders överlevnad jämfört med 3,6 månader i placebogruppen. Patienterna hade WHO = 0–1 och var i genomsnitt 64 år gamla och de hade tidigare i medeltal erhållit tre linjers tidigare systembehandling. Objektiv response var 4 procent för TAS-behandlade patienter.

Läs hela artikeln som PDF

Minskad recidivrisk efter modern KOLONCANCERKIRURGI

Minskad recidivrisk efter modern KOLONCANCERKIRURGI

Recidivrisken i Sverige är mindre än de risker som presenteras i vårdprogrammet. Den absoluta vinsten av cytostatika är således mindre och stora patientgrupper behöver sannolikt mindre intensiv – eller ingen – cytostatika efter radikal operation för koloncancer. Det skriver ST-läkaren i kirurgi vid Gävle sjukhus, Erik Osterman, i en sammanfattning av en studie1 som genomfördes då dagens vårdprogram saknar aktuella siffror för recidiv risken efter kirurgi.

Risken för recidiv efter kirurgi för koloncancer har minskat de senaste decennierna tack vare bland annat introduktionen av adjuvant behandling samt förbättrade protokoll för denna.2–4 Även den kirurgiska tekniken har förbättrats och förändrats, till exempel har introduktionen av mesokolisk excision och centrala kärlligatur medfört bättre onkologiska resultat samt mer precis diagnostik då ett bättre preparat når patologen.5 Kvalitetssäkringsprogram och bättre pre och postoperativ vård har också bidragit till den minskade risken.6,7 Den relativa nyttan av adjuvant behandling kvarstår, men den sjunkande recidivrisken medför att den absoluta nyttan minskar. För att kunna avgöra vilka patienter som gagnas av adjuvant behandling behöver alltså recidivrisken fortlöpande undersökas. Svenska och internationella behandlingsriktlinjer baserar sig vanligen på äldre studier där patienterna inkluderats i början av 2000-talet då recidivrisken var högre. 4,8,9

I det svenska vårdprogrammet anges recidivrisken i stadium II vara mellan 10 och 30 procent och i stadium III 35 – 70 procent, men siffrorna är osäkra.9 En indelning baserad på riskfaktorer görs inom varje stadium för att försöka stratifiera ytterligare, dessa presenteras i tabell 1. Syftet med studien var således att bidra med en uppdaterad bild av recidivrisken efter radikal operation för koloncancer. Som utfall valdes femårsrisken för recidiv i stadium I-III baserat på TNM och de riskfaktorer för recidiv som presenteras i de svenska behandlingsriktlinjerna. Sekundärt syfte var att validera de riskfaktorer som används kliniskt, men som inte nödvändigtvis ingår i riktlinjerna.

Läs hela artikeln som PDF

Johan Löf – Cancerprofilen

Inspiration från cancerklinikers väntrum bakom driftig entreprenörs innovationer

Emotionell intelligens, teknisk/matematisk begåvning och ett utpräglat sinne för affärer. När allt detta kombineras i en person kan det hända spännande saker. Troligen föddes entreprenören Johan Löfs planer på att någon gång förbättra vården redan när hans mamma gick bort i lungcancer 1985. Femton år senare grundade han företaget RaySearch Laboratories, som med hjälp av unik mjukvara effektiviserar strålbehandling av cancer. Nu har han utvecklat ett nytt onkologiinformationssystem som ska se till att cancerpatienternas vårdkedja blir mer sammanhängande.

Karriären för entreprenören Johan Löf började med en framgångsrik våffelförsäljning på sommarlovet i Uppland, där familjen hade ett lantställe.
– Jag minns att jag fick ihop 700 kronor en sommar, berättar han. Det var mycket pengar på den tiden. Redan som ung var han driftig, påhittig och nyfiken med ett klart intresse för matematik, och Johan beskriver sin barndom som lycklig. Han bodde i Örnsköldsvik tills han var 14 år, med en pappa som var ingenjör och en mamma som var lärare. Strax efter att familjen flyttat till Sollentuna insjuknade hans mamma i lungcancer.
– Jag var 16 år när hon gick bort, ett och ett halvt år efter diagnosen. Hon fick bra vård på Karolinska, jag tycker att de lade manken till, säger Johan som då var utbytesstudent i USA, men fanns vid mammans sida under den sista tiden. Bara två år senare avled hans pappa. Johan var 18 år och stod helt ensam i världen.
– Men jag hade en stark självkänsla och en mycket bra värdfamilj i USA som tog väl hand om mig när jag återvände dit. Min värdpappa Bob är idag 88 år och vi träffas fortfarande regelbundet. Han var forskare på Hewlett Packard och har under alla år varit en viktig förebild för mig. Numera är han något av en maskot på företaget och han är alltid med på våra årliga träffar.

MATEMATIK ETT STORT INTRESSE
Företaget är alltså RaySearch Laboratories, grundat av Johan för 18 år sedan. – Jag hade tidigt planer på att bli forskare i fysik och har även alltid varit mycket intresserad av matematik. Efter min utbildning på Kungliga Tekniska högskolan (KTH) blev jag doktorand på Karolinska Institutet (KI) vid avdelningen för medicinsk strålningsfysik. Det var under de åren som jag utvecklade matematiska modeller och mjukvara för optimering av strålterapi, säger han.
– När jag läste teknisk fysik upptäckte jag att det gick att tillämpa matematik på cancerforskning, att det var möjligt att med hjälp av mjukvara kunna förbättra träffsäkerheten vid strålbehandling av en cancertumör – och därmed minska skadorna på den intilliggande friska vävnaden.
Att tänka i affärsmässiga termer var inget nytt för den före detta våffelmakaren Johan, men att plötsligt kunna kombinera det affärsmässiga tänket med att göra något riktigt nyttigt för fler, tilltalade honom väldigt mycket.

Läs hela artikeln som PDF