Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

AI förbättrar bedömning av tumörinfiltrerande lymfocyter i bröstcancer

Tumörinfiltrerande lymfocyter (TILs) har visat sig vara en viktig biomarkör för både prognos och behandlingseffekt vid trippelnegativ bröstcancer (TNBC). Högre nivåer av TILs korrelerar med förbättrad överlevnad, både med och utan adjuvant kemoterapi. Traditionellt har bedömningen av TILs utförts manuellt av patologer, men denna metod uppvisar stor variabilitet mellan olika bedömare. Artificiell intelligens (AI) har potential att radikalt förbättra bildanalys inom patologin genom att standardisera och automatisera bedömningen av TILs.

Utmaningar vid implementering av AI inom patologi

Trots förekomsten av flera kommersiella AI-system som fokuserar på histopatologi, har implementeringen av digital patologi inom vården varit långsam. Högkvalitativa AI-system för exempelvis cancerdetektion har funnits i flera år och har erhållit både CE- och FDA-godkännande. Ändå har deras införande i sjukvården på global nivå varit begränsad. Under de senaste åren har olika maskininlärningsmetoder utvecklats för att bedöma anti-tumörimmunitet, vilket har resulterat i ett flertal TIL-biomarkörer med potentiell klinisk tillämpning.

Studiedesign och metodik

I denna studie utvärderades tio icke-kommersiella AI-modeller för bedömning av TILs, med fokus på deras analytiska och prognostiska validitet. Modellerna testades på två kohorter: en retrospektiv analytisk kohort från USA (Yale School of Medicine) och en prospektiv kohort från Sverige (SCAN-B), bestående av patienter med TNBC. Den analytiska validiteten utvärderades genom korrelation med patologers manuella bedömningar av TILs, medan den prognostiska validiteten bedömdes genom modellernas förmåga att prediktera invasiv sjukdomsfri överlevnad (IDFS).

Resultat: Variation i analytisk och prognostisk validitet

Resultaten visade på betydande variationer i den analytiska validiteten mellan de olika AI-modellerna. Korrelationskoefficienterna varierade från 0,63 till 0,73 i den externa valideringskohorten, vilket indikerar en måttlig till god korrelation med manuella bedömningar. Gällande prognostisk validitet visade åtta av de tio modellerna statistiskt signifikanta resultat i den externa kohorten, med liknande och överlappande hazardkvoter (HR) för IDFS.

TILs som robust biomarkör

Resultaten tyder på att AI-modeller har robust prognostisk styrka och kan bedöma TILs i TNBC, även om de utvecklats med begränsade patientkohorter. TILs är en robust biomarkör, vilket sannolikt förklarar varför även modeller med mindre omfattande träning presterade väl. Dock uppstod skillnader i den analytiska prestandan vid jämförelse av korrelationen mellan AI-genererade TILs-poäng och patologers manuella bedömningar i interna och externa valideringskohorter. Alla AI-modeller uppvisade god korrelation i den interna valideringskohorten, men resultaten försämrades i den externa kohorten, vilket resulterade i endast måttlig korrelation. Dessutom ledde en ökning av träningskohortens storlek inte till förbättrade korrelationsresultat, vilket antyder att andra faktorer påverkar modellernas generaliserbarhet.

Läs hela artikeln

AI kan förbättra diagnostik av äggstockscancer

En ny internationell studie ledd av forskare vid Karolinska Institutet visar att AI-baserade modeller kan överträffa mänskliga experter i att identifiera äggstockscancer via ultraljudsbilder. Studien har publicerats i tidskriften Nature Medicine.

Tumörer i äggstockarna är vanliga och upptäcks ofta av en slump. Det råder brist på ultraljudsexperter på många håll i världen, vilket har lett till oro för onödiga ingrepp och försenade cancerdiagnoser. Därför ville vi undersöka om artificiell intelligens kan komplettera mänskliga experter, säger Elisabeth Epstein, professor vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet och överläkare vid Kvinnokliniken, Södersjukhuset.

AI överträffar experter

Forskarna har utvecklat och validerat AI-modeller som kan skilja mellan godartade och elakartade äggstocksförändringar. Totalt använde de över 17 000 ultraljudsbilder från 3 652 patienter vid 20 sjukhus i åtta länder för att träna och testa AI-modellerna. Sedan jämförde de AI-modellernas diagnostiska förmåga mot en stor grupp experter och mindre erfarna ultraljudsundersökare.

Resultaten visade att AI-modellerna presterade bättre än både experter och mindre erfarna undersökare närdet gäller att identifiera äggstockscancer. De uppnåddeen genomsnittlig träffsäkerhet på 86,3 procent jämfört med 82,6 för experterna och 77,7 procent för de mindre erfarna undersökarna.

– Det tyder på att AI-modeller kan erbjuda ett värdefullt stöd i diagnostiken av äggstockscancer, särskilt i svårdiagnostiserade fall och i situationer där det råder brist på ultraljudsexperter, säger Elisabeth Epstein.

Minskat behov av remisser

AI-modellerna kan också minska behovet av remisser till experter. I en simulerad triage (prioritering av patienter) minskade AI-stödet remisserna med 63 procent, samtidigt som andelen felaktiga diagnoser minskade med 18 procent. Detta kan leda till snabbare och mer kostnadseffektiv vård för patienter med äggstocksförändringar.

Trots de lovande resultaten betonar forskarna att ytterligare studier behövs för att fullt ut förstå AI-modellernas potential och begränsningar i klinisk praxis.

– Med fortsatt forskning och utveckling kan AI-baserade verktyg bli en integrerad del av framtidens sjukvård som avlastar experter och optimerar vårdresurserna, men det är viktigt att säkerställa att de kan anpassas till olika kliniska miljöer och patientgrupper, säger Filip Christiansen, doktorand i Elisabeth Epsteins forskargrupp vid Karolinska Institutet och delad försteförfattare tillsammans med Emir Konuk vid KTH.

Läs hela artikeln

Ny studie banar väg för effektivare behandling av barncancer

Forskare vid Karolinska Institutet och Astrid Lindgrens barnsjukhus har kartlagt hur barns immunsystem reagerar vid olika typer av cancer och beroende på barnets ålder. Studien, som publicerats i tidskriften Cell, avslöjar betydande skillnader mellan barns och vuxnas immunsvar och kan leda till nya skräddarsydda behandlingar för barn med cancer.

Immunsystemets aktivering är avgörande för vår förmåga att bekämpa cancer men skiljer sig åt mellan barn och vuxna. För att effektivt kunna behandla barncancer behöver vi ta reda på hur barns immunsystem aktiveras och regleras vid cancer och vilka faktorer som påverkar immunsvaret, berättar Petter Brodin, professor i barnimmunologi vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och barnläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset.

Ny dimension inom precisionsmedicin

Studien omfattar 191 barn i åldern 0–18 år med olika typer av solida tumörer som diagnostiserats vid Astrid Lindgrens barnsjukhus mellan 2018 och 2024. Forskarna har analyserat tumörvävnad och blodprover för att ta reda på vilka genetiska förändringar som finns i tumören och vilka gener som är aktiva och inte i immunsystemet.

– Precisionsmedicin inom cancer har tidigare mest fokuserat på tumörens egenskaper. Genom att kartlägga immunsystemets egenskaper tillför vi en helt ny dimension som kan få stor betydelse för hur barncancer behandlas i framtiden, säger Petter Brodin.

Skillnad mellan barn och vuxna

Resultaten visar att barns immunsystem reagerar annorlunda vid cancer jämfört med vuxnas och att olika tumörer aktiverar immunsystemet i olika grad.

– Vi kan se att barns tumörer generellt är mindre inflammationsdrivande och har färre mutationer, vilket gör att de troligen upplevs som mindre främmande av immunsystemet. Det gör att immunsystemet inte reagerar lika kraftigt för att bekämpa tumören, förklarar Petter Brodin.

– Med det sagt så finns det stora individuella variationer, vilket visar på vikten av precisionsmedicin, det vill säga att anpassa behandlingen för varje patient. Vår studie visar hur detta kan genomföras i praktiken, fortsätter han.

Läs hela artikeln

 

Sahlgrenskas experter om året som gått

Sahlgrenska Universitetssjukhuset summerar året som gått och blickar framåt mot nya möjligheter och utmaningar inom vården. Från banbrytande behandlingar inom barncancersjukvården och bröstcancer till nya metoder för att diagnostisera Alzheimers och bekämpa infektionssjukdomar – sjukhusets experter berättar om framsteg som gör skillnad för patienter och samhället. Med fokus på innovation, hållbarhet och internationellt samarbete rustar Sahlgrenska för att möta framtidens vårdbehov och bidra till en global hälsa. Här får vi ta del av deras insikter och framtidstro.

Karin Mellgren, överläkare Barncancercentrum, Drottning Silvias barnsjukhus:

Vad är det viktigaste som har hänt inom barncancersjukvården under 2024?
– Det viktigaste som hänt under året är att vi öppnat ATMP-centrum för barn på Drottning Silvias barnsjukhus. Vi ser att ATMP-behandlingar i framtiden kommer att ges till många barn och att skapa ett centrum innebär att vi samlar alla kompetenser inom barnsjukvården för att kunna möta en sådan utveckling.

Vad tror du om utvecklingen kommande år?
– Flera ATMP-studier för barn, både inom genterapi och inom CAR-T kommer att öppnas inom en snar framtid. Jag tror att dessa nya behandlingsmetoder kommer att ge oss möjlighet att behandla sjukdomar vi i dag inte kan behandla. Förhoppningsvis kommer vi att kunna bota patienter vi inte kan bota i dag.

Mats Börjesson, föreståndare Centrum för livsstilsintervention, Sahlgrenska Universitetssjukhuset:

Vad är det viktigaste som har hänt inom livsstilsinterventionsområdet under 2024?
– Utifrån min horisont är det viktigaste som hänt 2024 den angelägna och engagerande diskussionen om prevention. I en åldrande befolkning ökar dessutom andelen livsstilsrelaterad ohälsa. Alla är överens om att våra levnadsvanor står för en stor del av vår totala hälsa, liksom att förändrade levnadsvanor skulle få stor hälsoeffekt. Effektiva metoder för levnadsvaneförändring behövs i hälso- och sjukvården. Vår forskargrupp kunde under året presentera en studie som visar att en ökning av konditionstalet hos en arbetsför grupp, mitt i livet, var kopplat till minskade sjukhusinläggningar, framför allt för dem som varit sjukhusinlagda tidigare. Vi kunde också visa att större delen av hälsoeffekten av fysisk aktivitet är kopplat till förbättrad kondition, som ett tecken på en viss mängd aktivitet av tillräcklig intensitet faktiskt genomförts.

Vad tror du om utvecklingen kommande år?

– De kommande åren kommer forskningen inom området sannolikt att koncentreras på hur man kan få individer att ändra beteende, en utveckling mot precisionshälsa. En nyckel är ökad individanpassning av livsstilsråd, men även av stöd till beteendeförändring och uppföljning. För att göra dessa råd mer specifika behövs förfinad metodutveckling för att kunna säkrare uppskatta nuvarande fysisk aktivitetsnivå, kondition och hälsofrämjande kost på en mer detaljerad nivå. Sådan forskning bedrivs på CLI, i samarbete med nyckelpartners inom bland annat Göteborgs universitet och Chalmers.

Läs hela artikeln

Strategier för att optimera immunterapi vid avancerad icke-småcellig lungcancer: Ett fokus på innovation

Behandlingslandskapet för avancerad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) har genomgått ett paradigmskifte med introduktionen av immunterapi. Även om immunterapi har förbättrat överlevnadsresultaten kvarstår betydande utmaningar, såsom oförutsägbara patientresponser och livskvalitetsaspekter. Vår forskning syftade till att adressera dessa komplexiteter genom att förfina behandlingsstrategier och utveckla prognostiska och prediktiva verktyg för att förbättra individanpassad vård för NSCLC-patienter.

Immunterapins roll vid NSCLC

NSCLC står för cirka 85 % av all lungcancer och är fortfarande en ledande orsak till cancerrelaterad dödlighet världen över. Immunterapier som riktar sig mot PD-1/ PD-L1- och CTLA-4 har revolutionerat behandlingen av avancerad NSCLC. Deras kliniska användning kompliceras dock av patientheterogenitet, variationer i immunsvar och närvaron av hjärnmetastaser.

Vår forskning fokuserade på fyra huvudområden:

  1. Kortikosteroider och immunterapi: utvärdering av kortikosteroidanvändningens inverkan på behandlingsresultat.
  2. Effektivitet vid hjärnmetastaser: utforska effektiviteten av immunterapier i en patientundergrupp som ofta utesluts från kliniska studier.
  3. Prediktiva bedömningsverktyg: identifiering av kliniska faktorer som påverkar intrakraniell sjukdomskontroll.
  4. Prognostiska bedömningsverktyg: utveckling och validering av ett robust prognostiskt verktyg för NSCLC-patienter med hjärnmetastaser.

Viktiga resultat
Kortikosteroidanvändning

Vår studie analyserade 196 patienter med avancerad NSCLC behandlade med immunterapi vid Karolinska Universitetssjukhuset och fann att 46 % hade fått kortikosteroider. Patienter som fick steroider för immunrelaterade biverkningar (irAEs) hade likvärdiga överlevnadsresultat jämfört med steroidnaiva patienter (p=0,38). Däremot var steroidanvändning i palliativt syfte associerad med en signifikant sämre överlevnad (Hazard Ratio (HR)=2,7; 95% CI, 1,5–4,9).

Utöver detta fann vi att patienter som behandlades med kortikosteroider för att hantera irAEs uppnådde förbättrad livskvalitet utan påverkan av behandlingsutfallet. Det är viktigt att poängtera att kortikosteroider bör användas när de är kliniskt nödvändiga. Många tidigare studier som undersökt effekten av kortikosteroider är sannolikt drabbade av ”confounding by indication”, vilket kan ha lett till missvisande resultat.

Immunterapi och hjärnmetastaser

Hjärnmetastaser är vanliga bland patienter med avancerad NSCLC och är ofta förknippade med dålig prognos och begränsade behandlingsalternativ. I vår studie på 280 patienter med hjärnmetastaser visade sig singel immunterapi vara effektiv med en intrakraniell objektiv svarsfrekvens (ORR) på 24 %. Medianöverlevnaden för hela kohorten var 6,9 månader, men bland patienter som svarade på behandlingen ökade den till 12,6 månader.

Ett viktigt fynd var att tidigare strålbehandling förbättrade svarsfrekvensen signifikant. Patienter som hade genomgått strålbehandling innan immunterapi hade en intrakraniell ORR på 32 %, jämfört med 17 % hos de som inte hade fått strålbehandling. Detta tyder på att kombinationen av strålbehandling och immunterapi kan vara en framgångsrik strategi för denna patientgrupp.

Vidare noterades att patienter med små hjärnmetastaser (<10 mm) hade en högre sannolikhet att svara på behandlingen jämfört med de med större metastaser (≥10 mm). Detta understryker vikten av tidig upptäckt och behandling av hjärnmetastaser.

Dessa resultat stärker argumentet att inkludera patienter med hjärnmetastaser i framtida kliniska studier och bredda behandlingsrekommendationerna.

Läs hela artikeln