Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Gemenskap ger styrka – kontakten mellan celler skyddar dem mot stress

Cellernas kontaktpunkter kan vara cancerns akilleshäl, antyder ny forskning.

Människans celler behöver kontakter till varandra för att överleva stressituationer som är skadliga för cellers proteiner. Det visar nya forskningsresultat som nyligen publicerats i journalen Cell Reports av en forskargrupp ledd av Lea Sistonen, professor i cellbiologi vid Åbo Akademi.

Forskningsgruppens upptäckt var överraskande, eftersom de undersökta delarna vanligtvis är förknippade med andra processer inne i cellen.

– Vårt arbete visar för första gången att kontakterna mellan cellerna är livsviktiga i stressituationer. Resultaten antyder också att om kontaktpunkterna mellan cancerceller är svaga, är cellerna mera känsliga för läkemedel som orsakar proteinskadande stress, säger Sistonen.

Forskningsprojektet fokuserade på värmechockfaktor 2, ett specialiserat protein som reglerar avläsningen av gener och styr hur generna uttrycks. Syftet var att reda ut hur värmechockfaktor 2 påverkar människocellernas förmåga att överleva olika former av stress som skadar cellens proteiner. Sådan stress kan orsakas av till exempel värme, virusinfektioner eller vissa mediciner som används för behandling av cancer.

Resultaten visar att värmechockfaktor 2 styr uttrycket av de specifika gener som skapar kontaktpunkterna mellan cellerna, och på det viset skyddar celler mot proteinskadande stress.

Det är en slutsats som forskarna kunnat dra efter att de bland annat har studerat hur cancerceller reagerar på ett läkemedel som är vanligt i klinisk behandling av cancer. Det finns en iögonfallande markant skillnad mellan hur cancerceller med normala respektive minskade kontaktpunkter klarar av medicinering med detta läkemedel.

– Kontaktpunkter mellan celler är viktiga för vävnaders normala funktioner och mekanik, och cancerceller utnyttjar dessa kontakter för att bilda aggressiva tumörer och metastaser. Våra resultat visar att cancercellerna blir mycket mera sårbara för mediciner, när man rubbar proteinerna som bildar cell-cell-kontakten, säger Sistonen.

– Sannolikt för de proteiner som förmedlar kontakt mellan cellerna, kadherinerna, signaler vidare inåt cellen, men för att beskriva den processen behövs mera forskning. Individuella skillnader i de här processerna kunde förklara varför läkemedel fungerar väldigt bra för vissa människor och mindre bra för andra.

Projektet som pågår i professor Sistonens forskargrupp hör till CellMech som är en av Åbo Akademis interna spetsforskningsenheter (2019–2023) och undersöker hur mekanisk belastning påverkar cellers och vävnaders signalering och funktioner. Spetsenhetens direktör är professor Cecilia Sahlgren. Läkemedelsutveckling och diagnostik är ett av forskningens profileringsområden vid Åbo Akademi.

Läs artikeln i Cell Reports: https://doi.org/10.1016/j.celrep.2019.12.037

Mera information:
Lea Sistonen
Professor i cellbiologi vid Åbo Akademi
Tfn: +358 50 401 3513
E-post: [email protected]

Ny metod ger säkrare resultat för prostatacancer

Överläkare Tobias Nordström är ansvarig forskare för studien som utvärderar en förbättrad metod att upptäcka prostatacancer. Foto: Cecilia Larsson Lantz.

Den nya metoden förbättrar inte bara diagnostiken, den bidrar även till ökad patientsäkerhet. Den som drabbas av prostatacancer får snabbt en diagnos och behandling, och den som har ofarliga förändringar som inte behöver behandlas slipper både oro och onödiga ingrepp.

– Det här är en stor studie som kommer att gynna våra patienter inom en snar framtid, säger ansvarig forskare Tobias Nordström.

Det handlar om ett forskningsprojekt som heter STHLM3-MR och drivs av Tobias Nordström, överläkare inom Kirurg- och Urologkliniken vid Danderyds sjukhus. Målet med projektet är att utveckla och utvärdera bättre metoder för att upptäcka och diagnosticera prostatacancer.

Under två år (2019-2020) bjuder projektet in 60 000 män i åldern 50–74 år för att studera risken för prostatacancer med hjälp av en ny metod som är skonsammare och mer precis för deltagarna än det traditionella sättet att diagnosticera prostatacancer.

– Det är väldigt spännande att arbeta med ett projekt som ligger så nära den kliniska verksamheten. Det här är en stor studie som ger mycket värdefull kunskap och som kommer att gynna våra patienter inom en snar framtid, säger Tobias Nordström.

Magnetkamera ger exakta resultat

STHLM3-MR studerar om blodprovet ”Stockholm3”, i kombination med magnetkamera-undersökning (MR) innan vävnadsprovtagning, kan vara ett bättre sätt att upptäcka prostatacancer. Blodprovet utvecklades inom projektet i ett tidigare skede och har använts framgångsrikt under flera år.

– Traditionellt tas vävnadsprover med ultraljudsvägledning, men en undersökning med magnetkamera visar exakt var eventuella cellförändringar i prostatan finns, vilket gör att man kan ta riktade vävnadsprov därifrån. Det ger mer representativa resultat, men det är också skonsammare för patienten. I framtiden kan det bli så att vi inte behöver genomföra vävnadsprovtagning hos patienter som gjort en magnetröntgen och den inte på några förändringar, säger Tobias Nordström.

Patientsäkerhet och riktade insatser

Den nya metoden syftar till att göra vården bättre bland annat genom förbättrad diagnostik, men även bidra till ökad patientsäkerhet. Den som drabbas av prostatacancer ska snabbt få diagnos och behandling, och den som har ofarliga förändringar som inte behöver behandlas ska slippa både oro och onödiga ingrepp.

Under året ska STHLM3-MR-metoden jämföras med den traditionella, och resultatet ska svara på om man kan öka möjligheten att upptäcka behandlingskrävande cancer samtidigt som färre män behöver genomgå undersökningar.

– Det handlar helt enkelt om att vi ska bli bättre på att erbjuda rätt män rätt undersökning och behandling. Förhoppningen är att vi i inom något år har så mycket kunskap om den nya metoden att Socialstyrelsen kan fatta ett beslut kring hur en organiserad prostatacancertestning kan utformas, säger Tobias Nordström.

Cancerfonden beslutade i november 2019 om att stödja Tobias Nordströms forskning om förbättrad diagnostik och behandling av prostatacancer med 800 000 SEK/år i tre år. Projektet är resultatet av ett samarbete mellan flera kliniker inom Region Stockholm. Forskningen genomförs vid Institutet för kliniska vetenskaper vid Danderyds sjukhus och institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik vid Karolinska Institutet.

Därför finns ett behov av bättre undersökningsmetoder

Prostatacancer är den främsta orsaken till cancerdöd bland män i Sverige. I Sverige drabbas årligen omkring 10 000 män av prostatacancer och cirka fem procent av män avlider av prostatacancer. Ungefär två tredjedelar av män över 50 år i Stockholmsregionen har tagit blodprovet PSA för att se om de har, eller har ökad risk att drabbas av prostatacancer.

Men det traditionella PSA-provet är ett ”trubbigt verktyg” som kan missa behandlingskrävande cancer, men det kan också bidra till överdiagnosticering och onödig vård av ofarliga cellförändringar. Män som har ett förhöjt PSA-prov genomgår vävnadsprov på flera, förbestämda ställen i prostatan, oavsett var cellförändringarna finns. Detta medför både obehag och risk för infektioner och blödning efteråt.

Mot bakgrund av denna problematik startade STHLM3-projektet 2012, vars syfte är att förbättra metoder för att upptäcka och diagnosticera prostatacancer.

Inom projektet har ett nytt blodprov ”Stockholm3” utvecklats. Det upptäcker minst lika många män med behandlingskrävande cancer, samtidigt som det minskar antalet genomförda vävnadsprover och minskar risken att upptäcka små, ofarliga förändringar.

STHLM3-MR är en utveckling av det tidigare arbetet och kombinerar Stockholm3 med undersökning av prostatan med magnetkamera som har god förmåga att avbilda tumörer i prostatan. Resultatet från MR-undersökningen visar var i prostatan ett vävnadsprov bör tas. Hos cirka en tredjedel av patienterna indikerar inte MR något område med cellförändringar och onödig vävnadsprovtagning kan då undvikas.

Inom STHLM3-projektet har man även utvecklat ett verktyg som genom artificiell intelligens (AI) som kan hjälpa patologen att tolka svar från vävnadsprovtagning. AI-metoden kan i princip felfritt avgöra om ett vävnadsprov innehåller cancer eller inte, samt uppskatta cancertumörens utbredning i biopsin. Detta ger patologen mer tid att fokusera på de svårdiagnostiserade fallen. Läs mer om det verktyget här.

Vid frågor kontakta:

Tobias Nordström, ansvarig forskare
Överläkare, Med Dr Kirurg- och Urologkliniken
Danderyds Sjukhus
Mobil: 070-5391791

Ny undersökning från Bröstcancerförbundet: Var tredje bröstcancerpatient återvänder till arbetet för tidigt

Ny undersökning från Bröstcancerförbundet: Var tredje bröstcancerpatient återvänder till arbetet för tidigt

Nära 30 procent av de som behandlats för bröstcancer har gått tillbaka till arbetet innan de känt sig redo. Det visar en enkätundersökning bland Bröstcancerförbundets medlemmar på temat bröstcancer och arbetsliv. Dessutom lämnade 15 procent sitt arbete som en direkt konsekvens av sjukdomen. En bröstcancerdiagnos ställer livet på sin spets och ger för många en livslång nedsatt arbetsförmåga.

Varje år får nära 8000 kvinnor och 60 män i Sverige bröstcancer, och idag lever det 100 000 personer med egen erfarenhet av sjukdomen. En bröstcancerbehandling kan ge biverkningar och seneffekter i form av exempelvis cancerrelaterad trötthet, koncentrationssvårigheter och smärta. Seneffekterna kan sitta i under lång tid och påverka arbetsförmågan. Det vittnar bröstcancerförbundets medlemmar om, 28 procent menar att de gått tillbaka till arbetet innan de känt sig redo.

– Arbetsförmåga är komplext och uppstår och påverkas av en rad olika faktorer. Ofta är det först när du är tillbaka i sammanhanget på jobbet som du märker vad som fungerar och vad du klarar av, säger Hanna Rönnqvist, arbetsterapeut på Centrum för cancerrehabilitering vis Sabbatsbergs sjukhus.

Bröstcancern bromsar karriären

En bröstcancerdiagnos sätter livet och karriären på paus. Nära 40 procent av respondenterna i undersökningen anser att bröstcancern haft en negativ påverkan på deras möjligheter att utvecklas och göra karriär. Dessutom svarar drygt 30 procent att sjukdomen påverkat löneutvecklingen negativt. För 15 procent går det så långt att de helt slutar arbeta som en konsekvens av diagnosen. En dryg tredjedel (32 procent) av de som valde att sluta sa upp sig själva.

– Arbetsgivare behöver lära sig mer om vad det innebär att behandlas för cancer och hur det påverkar arbetsförmågan. På så sätt kan fler canceröverleverare få ett bra och hållbart arbetsliv. Något som kommer gynna alla parter i slutändan, säger Elisabeth Schesny, specialist inom arbetslivsfrågor och ledamot i Bröstcancerförbundets styrelse.

Kollegor viktigaste stödet

Majoriteten av bröstcancerpatienterna upplever att de fått ett bra stöd från sin arbetsgivare, 65 procent svarar att de fått ett bra stöd under sjukdomsperioden. Det viktigaste stödet var det från kollegor (47 procent), följt av anpassning av arbetstider (39 procent). Majoriteten av respondenterna (53 procent) var helt sjukskrivna under behandlingsperioden. Men samtidigt valde hela 20 procent att arbeta under tiden för behandling och 25 procent arbetade vissa perioder av behandlingsperioden.

Bröstcancer i siffror:

  • Varje timme får en kvinna beskedet bröstcancer.
  • Nära 8000 kvinnor och 60 män insjuknar årligen i bröstcancer
  • Cirka 80 procent överlever sjukdomen.
  • Bröstcancer är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor under 65 år i Sverige.
  • Två av tre tumörer upptäcks vid mammografiscreening.

Ytterligare insikter från undersökningen:

  • 11 procent upplevde att det var svårt att prata med sin arbetsgivare
  • 15 procent fick stöd från vården inför samtal med sin arbetsgivare
  • 43 procent upplevde att kontakten med försäkringskassan var bra

Topp-fem viktigaste stödet från arbetsplatsen:

  1. Stöd från kollegor, 47 procent
  2. Anpassning av arbetstider, 39 procent
  3. Anpassning av arbetsbelastning och krav, 25 procent
  4. Anpassning av arbetsuppgifter, 22 procent
  5. Det fanns en plan för hur jag skulle arbeta, 21 procent

15 procent lämnade sitt arbete, de fem vanligaste anledningarna var:

  1. Sa upp mig själv, 32 procent
  2. Valde att gå i pension tidigare, 27 procent
  3. Fick sjukersättning, 13,5 procent
  4. Blev uppsagd, 13 procent
  5. Vill ej svara, 8 procent

Om undersökningen:

I oktober 2019 genomförde Bröstcancerförbundet en undersökning bland sina medlemmar för att ta reda på bröstcancerdrabbades erfarenhet av arbete under och efter behandling. 2462 medlemmar deltog i en webbenkät. Respondenterna är kvinnor och var vid tillfället för diagnos i åldrarna: 31-40 år (10 procent), 41-50 år (30 procent), 51-60 år (36 procent), 61-70 år (18 procent) och 71-80 år (5 procent).

48 miljoner för att tidigt hitta sjukdomar med hjälp av kroppens egna nanopartiklar

En ”snackis” bland cancerforskare är vesiklar, nanopartiklar som i miljardtal flödar i våra blodådror och som visat sig bära på information om kroppen håller på att bli sjuk. Nu finns hopp om att kunna fånga in och avkoda vesiklarnas budskap via ett vanligt blodprov.

Thomas Laurell, professor i biomedicinsk teknik vid LTH, blev nyligen utnämnd till rådsprofessor av Vetenskapsrådet. I utnämningen ingick 48 miljoner kronor för att utveckla en teknik som kan fånga in extracellulära vesiklar, alltså vesiklar utanför cellerna, med hjälp av ultraljud.

Vesiklar kan beskrivas som små bubblor som utsöndras från cellerna och som innehåller olika typer av biomolekyler som kan tas upp av, och påverka, andra celler. Enligt Thomas Laurell har det uppstått en stor uppmärksamhet inom cancerforskningen kring dessa små budbärare.

– I våra kroppar finns fler vesiklar än celler. De fungerar som vårt eget internet. Även om det inte finns bakterier eller patogener i blodet, finns vesiklarna där och bär på information om patientens sjukdomstillstånd. Det gäller bara att kunna fånga och avkoda dem.

En av sjukdomarna som han vill testa om den tidigt går att spåra via vesiklar är sepsis, en sjukdom som skördar fler dödsoffer än de vanligaste cancerformerna.

– I sju fall av tio går inte sjukdomen att upptäcka via ett vanligt blodprov. Bakterierna finns i andra organ. Dessutom är sepsis en heterogen sjukdom och kunskapsläget är rätt skralt, säger han.

Tillsammans med bland andra Johan Malmström, professor i infektionsmedicin vid Medicinska fakulteten, ska han de närmaste åren utveckla en ultraljudsteknik som ska kunna ge besked om en patient bär på sjukdomen, även om det inte råkar finns några bakterier i blodet.

Dessutom skulle analystiden kunna kapas från ett dygn såsom idag, till  bara någon timme, är tanken.

Tekniken är kommersiell inom tio år om allt går väl, spår Laurell.

Den bärande idén är att tvinga in vätskan i extremt smala kanaler, så kallad mikrofluidik, och fånga in dem med ultraljud. När vätskor flödar i mikrometersmala kretsar i exempelvis ett mikrochip beter de sig inte längre kaotiskt utan väldigt förutsägbart.

Det gör det lättare att separera och anrika partiklar, vilket Laurell gör med hjälp av ultraljud eller akustofores. Partiklar reagerar nämligen olika på ljud beroende på fysikaliska egenskaper.

I första skedet är utmaningen att kartlägga den grundläggande fysiken kring hur akustiska fält påverkar vesiklarna.

– När vi förstår detta bättre, kan vi börja utforma mikrochip som både effektivt och selektivt fångar in extracellulära vesiklar.

För Thomas Laurell innebär anslaget en möjlighet att förverkliga en dröm som han burit på länge:

– Beskedet är en lättnad och en fantastisk möjlighet. Vi har sökt pengar tidigare men inte nått ändra fram. Fortfarande vaknar jag och tänker ”wow, hur gick detta till”. Det ska bli kul, nu är det mer forskning och mindre ansökningsskrivande som gäller.

Utöver Johan Malmström kommer Thomas Laurell i projektet även samarbeta med medicinforskarna Adam Linder, David Erlinge, Stefan Scheding, Hans Lilja, Yvonne Ceder och David Ley.

FAKTA Rådsprofessor

Rådsprofessorsprogrammet är en bidragssatsning från Vetenskapsrådet som syftar till att stödja forskning av allra högsta kvalitet.  De beviljade medlen ska ge de mest framstående forskarna en möjlighet att koncentrera sig på sin forskning och långsiktigt planera och ta risker för att åstadkomma banbrytande resultat. Åtta forskare i Sverige utsågs till rådsprofessor 2019 av Vetenskapsrådet. Thomas Laurell får 48 miljoner kronor fördelat under en tioårsperiod. Läs mer https://www.vr.se/soka-finansiering/beslut/2019-06-25-radsprofessorprogrammet.html

Thomas Laurell, Professor, +46 46 222 75 40 [email protected]

Cancerrisk trots modern behandling av ulcerös kolit

Patienter som har den inflammatoriska tarmsjukdomen ulcerös kolit löper ökad risk att dö av tjocktarmscancer eller ändtarmscancer, trots modern behandling. Risken har dock minskat under senare år. Det visar en ny studie som forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med danska forskare, publicerat i den vetenskapliga tidskriften The Lancet.

Även tidigare forskning har visat att patienter som har ulcerös kolit har en ökad risk för tjocktarms- och ändtarmscancer (kolorektal cancer). Därför finns screening-rekommendationer för patientgruppen. Men i vilken utsträckning har nya behandlingsmetoder gjort att cancerrisken minskat? Den omdiskuterade frågan får nya svar i en stor studie där 96 000 patienter som diagnostiserades med ulcerös kolit under åren 1969-2017 ingår. Resultatet visar att patienter med ulcerös kolit fortfarande löper en ökad risk att utveckla och dö av kolorektal cancer.

Ola Olén, forskare vid Institutionen för medicin Solna, Karolinska Institutet. Fotograf: Sjukhusfotograferna på SÖS

– Risken för kolorektal cancer har minskat kraftigt under de senaste 30 åren. Men trots det har patienter som fått tillgång till modern behandling för ulcerös kolit och screening för kolorektal cancer en klart förhöjd risk, säger Ola Olén, forskare vid Karolinska Institutet.

Sett över hela studieperioden 1969 – 2017 var risken för att en patient med ulcerös kolit skulle få diagnosen kolorektal cancer 66 procent högre än för kontrollgruppen. Motsvarande siffra för dödlighet i kolorektal cancer var 59 procent högre. Begränsat till den senaste femårsperioden var riskökningen 38 procent för kolorektal cancer och 25 procent för dödlighet i samma cancer.

Studien skiljer sig från tidigare undersökningar eftersom den tagit hänsyn till patienternas tumörstadier när cancerrisken värderats och dessutom undersökt dödlighet. På det sättet ville forskarna säkerställa att riskerna inte överskattas. Bakgrunden är att regelbunden screening, i form av endoskopiundersökningar, kan tänkas upptäcka även relativt tidiga former av kolorektal cancer som annars inte hittas.

– Ett viktigt resultat i studien är att riskerna verkligen är förhöjda, men det är stor skillnad mellan olika patientgrupper, säger Ola Olén.

Särskilt hög risk att drabbas av kolorektal cancer har patienter med utbredd inflammation (extensiv kolit), leverkomplikationen primär skleroserande kolangit, ärftlighet för kolorektal cancer eller sjukdomsdebut i barndomen.

Studien pekar på ett behov av att utveckla vården, enligt Jonas F Ludvigsson som också är medförfattare.

Jonas F Ludvigsson, professor vid Karolinska Institutet.Fotograf: Gustav Mårtensson

– Screeningen skulle kunna fungera ännu bättre eftersom patienter med ulcerös kolit fortfarande löper en ökad risk att dö av tjocktarmscancer. Vår studie visar att screening och behandling av de här patienterna kan förbättras ytterligare, säger Jonas F Ludvigsson, professor vid Karolinska Institutet.

Forskning har finansierats av bland annat Sveriges läkarförbund, Mag-tarmfonden, Karolinska Institutet stiftelser, det Strategiska forskningsområdet i Epidemiologi vid Karolinska Institutet, Cancerfonden, Region Stockholm, Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning, FORTE och Independent Research Fund Denmark.

Publikation: “Colorectal cancer in ulcerative colitis: A Scandinavian population-based cohort study”. Ola Olén, Rune Erichsen, Michael C Sachs, Lars Pedersen, Jonas Halfvarson, Johan Askling, Anders Ekbom, Henrik Toft Sørensen, Jonas F Ludvigsson, The Lancet, online januari 2020.

För mer information, kontakta:
Ola Olén, forskare
Institutionen för medicin Solna, Karolinska Institutet
Tel: 070-327 09 74
E-post: [email protected]