Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Det stora intresset en slags opportunism

Det stora intresset en slags opportunism – men gensaxens upptäckare bryr sig inte om avundsjuka

Som barn var hon en riktig plugghäst. På fritiden ville hon mest läsa detektiv böcker och bara vara i fred på sitt rum. Men en klok och klarsynt faster förutspådde tidigt att hon skulle få ett både framgångsrikt och äventyrligt liv. Idag nämns professor Emmanuelle Charpentiers namn allt oftare
i Nobelprissammanhang i samband med hennes pionjärarbete inom genteknologi – framförallt hur CRISPR-Cas9, den så kallade gensaxen – fungerar.

Det första man kan slå fast när man möter denna 51-åriga fransyska är att hon inte på något vis ser ut som Nobelpristagare av tradition tenderar att göra. Emmanuelle Charpentier ser faktiskt mer ut som en ung rockstjärna med sitt ostyriga lockiga hår och sin ovanligt ungdomliga utstrålning. Inget av detta hade man förstås påpekat om hon hade varit en man, men det första intrycket när vi träffas i samband med årets Scheelepris är minst sagt frapperande.
– Voilá, nu blir det tydligt hur gammal jag faktiskt är, säger hon med ett vänligt skratt när hon tar fram sina läsglasögon för att kolla ett textstycke om CRISPR-Cas9 i ett internationellt magasin. Att denna professor råkar vara född i Frankrike under revolutionsåret 1968 kanske har gett henne ett permanent skydd mot att bli gammal, vem vet.
– Ja, jag är definitivt a ”Child of the Revolution”. Min mamma var ute och demonstrerade med mig i magen under studentupproret i maj 1968, säger Emmanuelle som föddes och växte upp i en förort 25 kilometer söder om Paris. Hennes mamma har arbetat som sjuksköterska inom psykiatrin och hennes pappa som trädgårdsmästare och botaniker.
– Min mammas yrke är min enda koppling till vården och under en period hade jag faktiskt planer på att utbilda mig inom psykiatrin. Min pappa som är som ett levande uppslagsverk inom botanik gav mig en förkärlek för biologi och det vetenskapliga kunnandet. Båda är väldigt aktiva och energiska personer, raka motsatsen till soffpotatisar. De var också väldigt tidigt ute med att vara jämställda i praktiken. Min husliga pappa passade mina syskon redan på 50-talet, min mamma hatade Barbie-dockor och jag lekte ofta med pojkar.

– Faktum är att jag aldrig har sett mig själv som en kvinna utan i första hand ”bara” som en person. Det är kanske därför jag egentligen aldrig har sett några könsbundna begränsningar. Hon växte upp med betydligt äldre syskon och visade tidigt en stark självständig ådra.
– Jag behövde nästan ingen tillsyn, jag gjorde aldrig något busigt utan var mest en allvarlig liten plugghäst som älskade skolan och skötte mig exemplariskt med högsta betyg i nästan alla ämnen. För att vara född under ett revolutionsår var jag allt annat än ett rebelliskt barn, jag hade faktiskt inte ens någon tonårskris.
– Det enda jag ville var att vara ifred, göra mina läxor och läsa detektivböcker. Jag har alltid älskat att analysera, lösa problem och få en förklaring till allt. Länge drömde jag om att bli en kvinnlig detektiv, tillägger hon. Och det är väl inte helt fel att konstatera att en stor del av den drömmen skulle komma att gå i uppfyllelse. Att vara forskare har ju många likheter med att vara detektiv, det är bara arten av upptäckter som är annorlunda.

Att Emmanuelle, som ju älskade att studera, skulle fortsätta till universitetet var självklart. Och att hon skulle stanna i Frankrike var från början också en självklarhet.
– Jag valde bort att läsa medicin eftersom jag helt saknar Florence Nightingale-genen, jag tog omvägen dit via biologin. Det som intresserade mig i medicin var det vetenskapliga, inte det kliniska. Men eftersom jag tyckte att allt var spännande och helst också ville studera nästan allt hade jag faktiskt problem med att välja ämne för min PhD, men det blev inom mikrobiologi. Som ung kunde hon aldrig föreställa sig att hon en dag skulle bo och arbeta utanför Frankrike.
– På den tiden hade jag knappt en tanke på att lämna mina kvarter. Så när min faster, som jag inte träffade så ofta, sade till mig när jag var 10 år att jag skulle komma att få ett äventyrligt liv skrattade jag högt. Det var så fullständigt otänkbart. Ordet äventyr passade verkligen inte ihop med min personlighet.

Läs hela artikeln

CTOS I TOKYO

CTOS I TOKYO – Inspirerande möte banar väg för fortsatt utveckling

Varje år i november arrangerar Connective Tissue Oncology Society (CTOS), den internationella föreningen för sarkom-onkologi, sitt årliga möte. Arrangemanget har hittills växlat mellan USA och Europa, men senast ägde mötet för första gången rum i Asien och mer specifikt i Japans huvudstad Tokyo. Här redogör biträdande överläkare Andri Papakonstantinou, överläkare Christina Linder-Stragliotto och Lilian Smedberg, onkologisjuksköterska, för den viktigaste nya kunskapen som presenterades på sarkomområdet.

Deltagare ges en fantastisk möjlighet att träffa sarkomintresserade och experter från olika discipliner: onkologer, kirurger, ortopeder, radiologer, patologer, forskare, sjuksköterskor, fysioterapeuter, patient-representanter, och listan kan göras ännu längre. Som vanligt varmötet mycket intressant och innehöll lovande forskningsresultat, men egentligen saknas fortfarande de riktigt stora framgångarna som kan leda till en längre överlevnad för sarkompatienter. Första dagen ägnades först åt uppdateringen av WHO:s (Världshälsoorganisationen) klassificering där större vikt läggs på molekylära förändringar. Årets fokus var på ”små rundcelliga tumörer” och en intressant föreläsning handlade om sarkom med CIC-DUX4-fusion, som är den vanligaste genetiska avvikelsen hos EWSR-1-negativa små rundcellstumörer. CIC-DUX4-fusion uppstår från t(4;19)(q35;q13) eller t(10;19)(q26;q13). Denna genetiska avvikelse förekommer framförallt i mjukdelstumörer och är förknippad med ett aggressivt kliniskt förlopp samt betydligt sämre överlevnad än hos patienter med klassiskt Ewing sarkom.

KRÄVS INTERNATIONELLT SAMARBETE
En annan typ av förändring är sarkom med BCORCCNB3- fusion. Fusionen är vanligast vid små rundcellstumörer i ben, hos patienter av manligt kön, och dessa patienter har betydligt bättre överlevnad än patienter med tumörer med CIC-DUX4-fusion; de så kallade 3 Bs (boys, bone, better). BCOR-CCNB3-positiva tumörer svarar också betydligtbättre på kemoterapi och har hittills inkluderats i olika Ewing-studier, tidigare feldiagnostiserade som Ewing. Värt att nämna är att ”små rundcelliga tumörer” är en mycket sällsynt tumörform totalt sett, och internationellt samarbete krävs för att få tillräckligt med tumörmaterial. En annan föreläsning ägnades åt Next Generation Sequencing (NGS) där man konstaterar att vi kan få ut väldigt mycket information om genetiska förändringar som kan förbättra diagnostiken i omkring 11 procent av fallen, men det är trots allt få förändringar som vi i nuläget har något läkemedel att rikta mot. Exempelvis utgör tumörer med förändringar i kinasuttryck som idag kan behandlas med läkemedel endast cirka 4–5 procent. Vid sarkom fann man också att TMB (tumor mutational burden) ofta är låg men kan skilja mycket mellan enskilda tumörer, samt att MSI (microsatellitinstabilitet) är anmärkningsvärt låg vid denna tumörform. Immunterapi har heller inte varit särskilt framgångsrikt vid sarkom där MSI kan vara en viktig markör för chans till respons vid immunterapi vid andra tumörformer. Vidare diskuterades klonal heterogeneitet vid sarkom. Hur förändras kloner under utveckling av primärtumören? Är speciella kloner ansvariga för återfall/metastasering? Kan behandling riktas mot specifika kloner för att undvika metastasering? Sammanfattningsvis tros progression av primärtumören först drivas av förlust av olika kloner och sedan leds utvecklingen av en enskild klon. Lokalt återfall är polyklonalt i större utsträckning och metastasering drivs slutligen av en klon som selekteras fram. Viktigt är att göra ny biopsi på metastaserna för att få bättre kunskap om hur kloner med metastaserande egenskaper selekteras!

Läs hela artikeln

HER2-positiv bröstcancer: Ny skonsammare neoadjuvant terapi

HER2-positiv bröstcancer: Ny skonsammare neoadjuvant terapi

Lika effektiv men skonsammare neoadjuvant terapi mot HER2-positiv bröstcancer, förlängd överlevnad med checkpoint-blockad mot trippelnegativ bröstcancer samt betydelsen av fysisk aktivitet även under cytostatikaterapi. Det var några teman för 2019 års symposium om precisionsmedicin vid bröstcancer, som hölls i Stockholm den 25 oktober under ledning av Ana Bosch, onkolog och forskare vid Lunds universitet och Jonas Bergh, professor och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Thomas Hatschek, docent och överläkare, Bröstcentrum, Karolinska Universitetssjukhuset och institutionen för onkologi och patologi, Karolinska Institutet, Stockholm, redogjorde för data från den svenska studien PREDIX HER21, som presenterades vid 2019 års ASCO (American Society of Clinical Oncology). För närvarande rekommenderas neoadjuvant terapi vid HER2-positiv bröstcancer i stadium II och III. Nuvarande standardbehandling är kemoterapi plus trastuzumab och pertuzumab (DTB), som visat sig resultera i hög frekvens av patologisk komplett respons (45–80 procent beroende på subtyp av tumör och på vilka cytostatika som använts). I fas II-studien PREDIX HER2 ingick 202 kvinnor med HER2-positiv bröstcancer med en tumör större än 20 millimeter eller verifierade lymfkörtelmetastaser. Patienterna randomiserades till antingen neoadjuvant standardbehandling med sex kurer av docetaxel, trastuzumab och pertuzumab, (DTP) eller till behandling med trastuzumab emtansin (T-DM1). Behandlingarna gavs var tredje vecka. Vid utebliven respons eller svår läkemedelsrelaterad toxicitet under pågående behandling tillät protokollet byte till den andra behandlingen. Båda grupperna fick postoperativ behandling med epirubicin och cyklofosfamid och därefter ytterligare 11 behandlingar med trastuzumab samt endokrin behandling i 5–10 år för patienter med hormonreceptor-positiv (HRpositiv) bröstcancer. Sammanlagt 190 kvinnor kunde utvärderas med avseende på patologisk komplett respons, pCR. Medianåldern var 52 år (26–74 år), och båda grupperna var likvärdiga när det gällde exempelvis tumörernas histologiska typ och grad. Knappt två tredjedelar av tumörerna var HR-positiva.

LIKVÄRDIG EFFEKT MEN BÄTTRE LIVSKVALITET
Totalt uppnåddes patologisk komplett respons (pCR) hos 45,3 procent av patienterna, 46,4 procent av de som fick standardbehandlingen DTP och 44,1 procent av de som fick T-DM1. Av de kvinnor vars tumörer var HR-positiva uppnåddes pCR hos 35,3 procent, 35,9 procent i DTP-gruppen och 34,6 procent i T-DM1-gruppen. Bland kvinnor med HR-negativa tumörer uppnåddes pCR hos totalt 62,0 procent, 66,7 procent i DTP-gruppen och 57,9 procent i T-DM1-gruppen. Svåra biverkningar (grad 3–4) relaterade till behandlingen var betydligt vanligare i DTP-gruppen, 68 tillfällen jämfört med 16 tillfällen i T-DM1- gruppen. Febril neutropeni var också Thomas Hatschek presenterade den svenska studien PREDIX HER2 som visade att trastuzumab emtasin gav likvärdig effekt men mindre biverkningar än nuvarande neoadjuvant standardterapi mot HER2-positiv bröstcancer i stadium II och III. 42 onkologi i sverige nr 1 – 20 betydligt vanligare hos de som fick DTP (28) än hos de som fick T-DM1. Forskarna konstaterade att neoadjuvant behandling med TDM-1 gav likartad effekt men mindre toxicitet än DTP, oavsett hormonreceptorstatus, och att T-DM1 har potential att bli en ny standard för neoadjuvant terapi.

I en separat livskvalitetsstudie2 användes EORTC QLQ-C30 och EORTC-BR23 för att utvärdera de 190 kvinnornas upplevda livskvalitet efter de sex cyklerna av neoadjuvant terapi. För sju av de femton variablerna i EORTC QLQ-C30 och fem av sju subskalor i EORTC-BR23 visade resultaten statistiskt signifikanta fördelar för T-DM1-gruppen jämfört med DTPgruppen. Alla statistiska skillnader var av moderat eller stor klinisk signifikans (10 eller fler skalpoäng). Forskarnas slutsats är att trastuzumab emtansin kan vara ett användbart behandlingsalternativ på grund av att terapin ger lägre toxicitet och förbättrad livskvalitet jämfört med DTP. Sammanfattningsvis konstaterade Thomas Hatschek att resultaten från PREDIX HER2 inte visat några statistiskt signifikanta skillnader i pCR-frekvensen mellan den grupp av kvinnor som fått neoadjuvant behandling med docetaxel, trastuzumab och pertuzumab och den grupp som istället fått trastuzumab emtansin. I båda grupperna uppnådde kvinnor med HER2- postitiv och hormonreceptornegativ bröstcancer högre pCR-frekvens än de som både var HER2-positiva och ERoch/ eller PR-positiva. Effekten var likartad oavsett tumörens storlek. Däremot var antalet biverkningar färre och livskvaliteten betydligt bättre hos de kvinnor som fick behandling med T-DM1. Thomas Hatschek hoppades därför att resultaten från PREDIX HER2 kan bidra till en skonsammare, ”nedtrappad”, standard för neoadjuvant terapi vid HER2-positiv bröstcancer. Han framhöll dock att dessa data behöver verifieras genom liknande studier, och det behövs kompletterande analyser för att närmare identifiera de subgrupper av patienter som är lämpliga för behandlingsalternativet trastuzumab emtasin.

Läs hela artikeln

Emerging Expert Program – Lung Cancer

Inbjudan

Emerging Expert Program – Lung Cancer (EEP lungcancer)

Svenska lungcancerstudiegruppen (SLUSG) har genom Emerging Expert Program Lung Cancer (EEP lungcancer) skapat ett utbildningskoncept för att möta den snabba utvecklingen inom lungcancerområdet. Utbildningen tar avstamp i de utmaningar lungcancerorienterade läkare möter i den kliniska vardagen. Föreläsningar och seminarier utgår från att deltagaren har god ämneskunskap och har som målsättning att utmana deltagarna till ytterligare fördjupning i ämnet.

EEP lungcancer ges som utbildningsinternat en gång per termin under fyra terminer. Målet är att deltagare skall följa hela utbildningsprogrammet men i mån av plats kommer möjlighet ges att delta i enstaka utbildningsinternat. En uttalad målsättning med utbildningen är att ett nationellt nätverk mellan lungcancerorienterade läkare byggs upp för att möjliggöra kunskapsutbyte.

MÅLGRUPP

Utbildningsprogrammet vänder sig till läkare inom specialiteterna Lungmedicin, Onkologi, Thoraxkirurgi, Thoraxradiologi och Patologi. Deltagare bör ha ett tydligt fokus mot behandling och utred­ning av lungcancer och vara förtrogen med current practice. Utbild­ningsplatser kommer dock även erbjudas ST-läkare med tydligt lungcancerfokus och seniora läkare med önskan om att uppdatera sin kunskap.

KURSDATUM

Kurs 1 – Molekylär patologi och målstyrda terapier, kursansvariga Maria Planck, Lund,
Patrick Micke, Uppsala, 10 – 11 november 2020 – sista ansökningsdag 9 oktober via www.cancerakademin.se

Kurs 2 – Utredning och SVF, kursansvariga Anders Vikström, Linköping, Stefan Barath, Lund,
16 – 17 mars 2021

Kurs 3 – Lokalt avancerad sjukdom, kursansvariga Per Landelius, Uppsala, Andreas Hallqvist,

Göteborg, hösten 2021

Kurs 4 – Cytostatika och Immunterapi, kursansvariga Mikael Johansson, Umeå, Ana Carneiro, Lund, våren 2022.

LOKAL

Lejondals slott, Lejondals allé 6, Bro
http://www.lejondalsslott.se/

Kursavgift
Ca 3.000 kr exkl moms per kurstillfälle.

KURSINTYG

Kursintyg utfärdas efter varje kurstillfälle.

INFORMATION OM KURSEN SAMT ANMÄLAN

Ytterligare information om kursen, program samt anmälan finner ni via nedanstående länk:

https://cancerakademin.se/evenemang/6413/

Välkomna!

Oscar Grundberg
Kursansvarig

Mötet genomförs i samarbete med Cancerakademin och med stöd från Läkemedelsindustrin

Högintensivt fokuserat ultraljud ny möjlighet mot prostatacancer

Högintensivt fokuserat ultraljud ny möjlighet mot prostatacancer

Akademiska blir första sjukhuset i Sverige med att införa högintensivt fokuserat ultraljud, HIFU, som potentiellt botande behandling mot prostatacancer. Metoden innebär att tumörvävnad bränns bort med ultraljud riktat enbart mot själva tumörområdet inne i prostata. Behandlingen startar efter årsskiftet inom ramen för en klinisk studie. Här beskriver docent Michael Häggman fördelarna med den nya behandlingen.

Vid många tumörformer i parenkymatösa organ har en central behandlingsprincip varit att behandla hela det tumörbärande organet, till exempel vid bröst-, njur-, urinblåseoch prostatacancer. Vid flera av dessa tumörformer har dock en mer konservativ, organbevarande kirurgisk behandlingsstrategi vunnit insteg, med andra ord sektorsresektion vid bröstcancer, partiell nefrektomi eller värmeablation vid njurcancer, öppen urinblåseresektion i tillämpliga fall. Prostatacancer har hitintills kurativt behandlats med helorganbehandling (radikal prostatektomi eller strålbehandling). Prostatacancer är till yttermera visso mannens vanligaste tumörsjukdom med omkring 10 000 nya fall per år och med 2 500 dödsfall/år också den vanligaste orsaken till manlig cancerdöd.

Helorganbehandling av prostatacancer – med radikal prostatektomi eller fulldos strålbehandling – är dock belastat med livskvalitetspåverkande bieffekter (impotens, inkontinens, rektala biverkningar av strålning och sena strålningsrelaterade bieffekter med fistlar etc). Robotassisterad prostatektomi har inte kunnat visas ha lägre incidens av impotens eller inkontinens jämfört med öppen operation. Behovet av en mindre biverkningsbelastad kurativ behandling för prostatacancer står klart. Det främsta argumentet mot en organbevarande (fokal) behandling av prostatacancer har varit att tumören i de flesta fall är multifokal. Tidigare bilddiagnostik med transrektalt ultraljud, CT, har inte kunnat påvisa enskilda tumörer, med transrektalt ultraljud ses mindre än 50 procent av tumörerna som en iakttagbar förändring. MR prostata har under de sista 5–10 åren förfinats och standardiserats med det så kallade PIRADS-systemet, där enstaka lesioner karaktäriseras standardiserat. Detta har gett möjlighet till korrelation med operationspreparat, tumörgradering, staging etc och öppnat nya möjligheter både för riktad biopsidiagnostik och i förlängningen riktad, fokal behandling. Fusion av MR och ultraljud i realtid har gett möjlighet att rikta biopsier och med stor säkerhet diagnostisera enskilda tumörlesioner i prostata ned till storleksordning 5 mm. Detta öppnar för möjligheten att med fusionsledning rikta en fokal behandling.

Läs hela artikeln