Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Lanserar nytt stöd för mor- och farföräldrar till barn med cancer

När ett barn drabbas av cancer påverkas hela familjen. För mor- och farföräldrar blir sorgen dubbel – sorg över det sjuka barnbarnet, men också över vad det egna barnet tvingas gå igenom. Nu lanserar Barncancerfonden riktat stöd för mor- och farföräldrar.

– Mor- och farföräldrar är ofta en bortglömd grupp sett till stöd och vägledning i samband med ett barnbarns cancerdiagnos och behandling. Med det här materialet kan vi hjälpa drabbade mor- och farföräldrar att bearbeta sina egen känslor och samtidigt ge dem verktyg i att kunna stödja sina egna barn, säger Katarina Gold, chef för avdelningen för råd och stöd på Barncancerfonden.

Ett cancerbesked innebär att livet drastiskt förändras. För många kan det vara svårt att ta till sig all information till en början, medan andra vill veta så mycket det bara går.

– En annan vanlig reaktion hos den äldre generationen är en känsla av att saker sker i fel ordning. Att de själva bör stå på tur att bli sjuka, inte barnbarnet. Det kan skapa ilska och frustration, en känsla av att livet är orättvist, säger Lennart Björklund, psykoterapeut och diakon med mångårig erfarenhet av att möta föräldrar till svårt sjuka barn.

Under 2018 och 2019 arrangerade Barncancerfonden, under ledning av Lennart Björklund, samtalsdagar för mor- och farföräldrar till cancerdrabbade barn. Med utgångspunkt från samtalsdagarna har en filmserie i fem avsnitt tagits fram. Varje avsnitt behandlar ett tema, och ackompanjeras av ett omfattande skriftligt studiematerial med fördjupning och diskussionsfrågor. Filmerna och studiematerialet kan användas individuellt eller som ett diskussionsunderlag för en samtalsgrupp.

Mer information om stödet finns på Barncancerfondens hemsida.

Mor- och farföräldrars egna tips till andra drabbade:

  • När barnbarnet är under behandling, vänta inte på att föräldrarna ska be dig om hjälp. Ta egna initiativ som till exempel att lämna matlådor eller städa.
  • Ingen människa kan vara förberedd för att hantera ett barns död. Det gäller att kapitulera inför det och inse att du inte har alla svar.
  • Tveka inte att söka hjälp om du känner att oron eller sorgen blir svår att hantera.
  • Hitta någon annan än ditt eget barn att prata med om allt det svåra. Det kan vara en arbetskamrat, en god vän eller ett syskon.
  • Försöka hitta andra som varit med om liknande saker, det hjälper mycket att känna att du inte är ensam.

UTAN HOPP KAN VI INTE LEVA – vad betyder det vid pankreascancer

UTAN HOPP KAN VI INTE LEVA – vad betyder det vid pankreascancer

Att leva utan hopp är att upphöra att leva, skrev Fyodor Dostoyevsky (1821–1881). Denna tanke kan de flesta erfarna läkare bekräfta eller kan i vart fall berätta om hur fort det gått utför sedan en patient inte längre sett någon mening med att leva vidare. Den semantiska förklaringen till ordet hopp är enligt Wikipedia ”en kombination av längtan efter något och en förväntan om att en gång få mottaga det”. Enligt katolsk tro är hoppet nedlagt i människors hjärtan av Gud, varför hoppet ingår i de så kallade gudomliga dygderna. Som cancerläkare upplever man emellertid inte alltid hoppet som så gudomligt, men man lär sig att hoppet inte kan definieras av en person eftersom det ändrar sig beroende på i vilken situation man är. Låt oss beskriva olika hopp hos en genomsnittlig patient med exokrin pankreascancer där sjukdomen visar sig vara i ett inte botbart stadium.

VID DIAGNOSSTÄLLANDET
När en patient får diagnosen pankreascancer är det sällan helt oväntat – han eller hon har nästan alltid genom sina symtom förstått att det kunde röra sig om en malign sjukdom. Trots det blir de flesta så tagna av det definitiva beskedet att de sällan ställer några frågor genast efter det att de blivit informerade. Därför är det klokt att vid det första informationstillfället ge en begränsad mängd information
– i patientens huvud ekar ”cancer, cancer, cancer” och hörselförmågan för annat minskar drastiskt. Av detta skäl bör man redan vid första tillfället tala om när man kommer tillbaka för att diskutera vad som ska göras framöver. Vid detta nästa tillfälle är patienten på ett annat sätt mentalt förberedd och är då inriktad på när canceroperationen ska göras. Hon eller han hade i detta stadium ett hopp om att cancern skulle kunna opereras bort. Inte sällan får läkaren också frågan om man är säker på att det rör sig om en elakartad tumör. När väl dessa frågeställningar retts ut är det vanligt att patienten vill åka hem så snart som möjligt, men med en tidsangivelse för när läkarna ska påbörja behandlingen med strålning, cellgift eller något annat. All tidsfördröjning är oförståelig för den sjuke. Patientens övertygelse om att behandlingen kommer att vara verksam är oftast i detta stadium så stor att den inte bör kallas för hopp; behandling av cancer måste sättas igång. Kanske kan man kalla det ett hopp, men då endast i förhållande till att behandlingen ska bota cancern. Om man förklarat att bukspottkörtelcancer inte idag går att bota med strålning och cytostatika ser de flesta patienter ändå fram mot ett eller flera år av liv framför sig. De anhörigas hopp vid diagnosställandet ser vanligen lite annorlunda ut. En vanlig första fråga är om läkaren verkligen är säker på diagnosen. Kan det föreligga ett misstag? Kan man säkert på en biopsi eller cytologi säga att det rör sig om cancer? Om den anhörige då fått klart för sig att de involverade läkarna vet vad de talar om uppkommer ofta frågan om var behandlingen ska ske: finns det bättre behandling på andra platser i Sverige? Bör patienten åka utomlands för att få största möjliga chans till bot? Även i de fall patienten är i mycket dåligt allmäntillstånd ser de anhöriga inte sällan möjligheten till bot som reell – hoppet lever.

Läs hela artikeln

Dags att höja ambitionsnivån för den palliativ vården!

Dags att höja ambitionsnivån för den palliativ vården!

Tillgången till kunskap och nationella kunskapsstöd inom den palliativa vården har tydligt förbättrats under de tio åren med nationella cancerstrategin. Tyvärr har det inte resulterat i att patienternas behov av palliativ vård och omvårdad tillgodoses i tillräcklig utsträckning. Det menar Christiane Ricken, specialist i gynekologi, obstetrik och palliativ medicin och överläkare i de palliativa teamen i Karlstad, Säffle och Kristinehamn. Christiane Ricken är även läkarchef vid onkologikliniken på Centralsjukhuset i Karlstad och processledare för palliativ vård i RCC Uppsala-Örebro. Hon anser att utvecklingen inom den palliativa vården gått och går alldeles för långsamt och att det nu är dags att öka tempot ordentligt.

År 2009 lämnade den av regeringen tillsatta utredningen med namn “En nationell cancerstrategi” betänkandet som ligger till grund för de senaste tio årens cancerstrategi till statsrådet och chefen för Socialdepartementet1. I betänkandet konstateras att “den palliativa vården har förbättrats under det senaste decenniet, men fortfarande finns brister och skillnader i såväl tillgänglighet som kvalitet och likvärdig vård kan inte erbjudas över landet”, att “det har skett en utveckling av kunskap och kompetens, men i otillräcklig omfattning” samt att “i enlighet med riksdagens riktlinjer för prioriteringar bör den palliativa vården ges hög prioritet inom sjukvården. Trots detta är resursbehoven uppenbart eftersatta. Med tanke på det dåliga utgångsläget i kombination med de framtida resursmässiga utmaningarna finns det en allvarlig risk för att den palliativa vården även framgent kommer att vara underförsörjd i förhållande till behoven och till den höga prioritet som området borde ha”. Vid ett nytt betänkande inför en cancerstrategi som täcker det kommande decenniet skulle man tyvärr inte behöva ändra mycket i ovanstående text.

Både när det gäller den allmänna palliativa vården, det vill säga den som förväntas kunna tillhandahållas av personal med grundläggande kunskap inom palliativ vård, och den specialiserade palliativa vården som ska komma till insats när patientens symtom eller livssituation kräver just specialistkunskap i form av tillfällig konsultation eller permanent kontakt med ett helt team.

Läs hela artikeln

Cancerceller sprids med hjälp av kopparbindande protein

​Forskare vid Chalmers har visat att proteinet Atox1, som finns i högre koncentration i bröstcancerceller, deltar i den process som gör att cancercellerna börjar röra sig från den primära tumören och bildar metastaser i andra delar av kroppen. Detta gör proteinet till en potentiell biomarkör för bedömning av sjukdomens aggressivitet, men också till en möjlig måltavla för nya läkemedel. Resultaten publicerades nyligen i tidskriften PNAS.

De flesta dödsfall relaterade till bröstcancer beror på att cancern sprider sig, det vill säga att cancerceller lämnar huvudtumören och bildar metastaser i andra delar av kroppen, till exempel skelettet, levern eller lungorna. Men de molekylära mekanismerna bakom migration, det vill säga spridning, av cancerceller, har inte varit kända.

Bröstcancer sammanfaller med högre kopparnivåer i tu​mörer

Tidigare studier har visat att bröstcancer, likt andra cancersorter, sammanfaller med högre nivåer av koppar i blod och tumörceller hos patienterna. Men man har inte vetat exakt vad cancercellerna använder denna extra koppar till.

Koppar och andra metalljoner är livsviktiga för många av cellernas biologiska funktioner och krävs i små, men kontrollerade mängder, för att kroppen ska fungera bra. Fria kopparjoner är farliga och all koppar i vår kropp är bunden till proteiner. Koppar får vi i oss med maten och den transporteras sedan till rätt ställen med hjälp av transportproteiner.

MEGALiT – möjliggör skräddarsydd behandling mot cancer genom ett modernt studieupplägg

MEGALiT – möjliggör skräddarsydd behandling mot cancer genom ett modernt studieupplägg

En multicenter fas II-kombinerad paraply- och korg studie med omfattande insamling av biomaterial för translationell forskning. Behandling sker med godkända läkemedel och planen är att tillämpa avancerade diagnostiska plattformar som beslutsstöd i dagligt kliniskt arbete. Samtidigt som man systematiskt samlar in vävnadsmaterial som kan ligga till grund för framtida forskning. Detta är storsatsningen MEGALiT som här utförligt och högintressant beskrivs av Hannah Karlsson, projektledare för MEGALiT vid Kliniska forsknings- och utvecklingsenheten på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Minst var tredje person kommer under sin livstid att få ett cancerbesked. 1 Vi ser tydligt att vården idag ställs inför situationer där patienter med avancerad cancer har progredierat på standardbehandling, och man har uttömt alla tillgängliga behandlingsalternativ. Som läkare kan det upplevas frustrerande att inte kunna erbjuda läkemedel som är godkända för andra typer av cancerformer än den som patienten de möter har. Det finns stöd för behandling med godkända läkemedel utanför indikation, vilket kan motiveras om det sker systematiskt och inom ramen för forskning då resultaten kan samlas in på ett kontrollerat sätt och komma fler till gagn. Vi behöver därför inom en studie använda genetisk analys som grund för behandlingsbeslut, utöka prospektiv insamling av biomaterial och bereda tillgång till läkemedel så att vi kan erbjuda jämlika förutsättningar över hela landet. För att kunna genomföra detta krävs en modell och infrastruktur som idag inte är utvecklad och tillgänglig i Sverige. Att behandla enligt principen för precisionsmedicin innebär att individanpassa och skräddarsy behandlingen för individen baserat på (idag främst) de genetiska egenskaperna hos en cancer (”genetiskt betingad sjukdom”). Precisionsmedicin innebär de facto ett paradigmskifte inom cancervården.

Cancer grupperas och behandlas traditionellt efter ”organklass” och nationella behandlingsrekommendationer beskrivs i vårdprogrammen utifrån organspecifik tumörtyp. Konceptet precisionsmedicin utgår ifrån att varje patient är unik med sin sjukdom och därmed utreds/diagnostiseras därefter. Genetiska markörer bidrar till att förutsäga vilken behandling som kan fungera för en specifik patient, att en målstyrd behandling kan ges till rätt patient i rätt tid. Det är här initiativet MEGALiT kommer in i syfte att bidra till att skapa jämlik cancervård över hela landet, samt skapa ytterligare behandlingsmöjligheter för svårt sjuka cancerpatienter.

VAD ÄR MEGALiT?
När man hör ordet MEGALiT tänker nog många på enorma stenbumlingar och Stonehenge. För ett projekt som är så komplext och omfattande som detta kan det faktiskt vara en lämplig bild/ föreställning att ha i bakhuvudet. Precisionsmedicin-projektet MEGALiT (A MolEcularly Guided Anti- Cancer Drug Off-Label Trial) initierades under 2017 utifrån två parallella initiativ från Uppsala och Lund där initiativtagarna till de båda projekten möttes i samband med ett vetenskapligt möte i USA. De fann att de hade en gemensam målbild kring den kliniska studie de ville starta och såg värdet i att slå sig samman för att jobba på bred front och undvika parallella utvecklingsspår. Arbete med att ta fram ett studieprotokoll och bygga upp en projektstruktur initierades. MEGALiTstudien presenterades även i sin dåvarande form i september 2017 för Genomic Medicine Sweden (GMS) som vid tidpunkten nyligen expanderat till ett nationellt initiativ inom precisionsmedicin med fokus på diagnostik. Målsättningen för MEGALiT var, och är även idag, att behandla patienter systematiskt och inom forskning med avseende på behandlingseffekt och toxicitet, i samarbete med industrin. Ett 20-tal läkemedelsbolag bjöds tidigt in till potentiellt samarbete inom studien, med stort intresse som följd. Ur denna skara har sedan ett fåtal bolag klivit fram som engagerade partners. Under 2018 anslöt även Sahlgrenska Universitetssjukhuset som samarbetspartner och ytterligare en klinik där patienter kommer att behandlas inom ramen för studien. Under studiens planeringsarbete har även en dialog kontinuerligt hållits med DRUP-teamet i Nederländerna som med sin precisionsmedicinstudie, The Drug Rediscovery Protocol (DRUP Trial), koordinerad från Netherlands Cancer Institute (NKI) i Amsterdam, är en av våra förebilder inom precisionsmedicin i Europa och en samarbetspartner som har stöttat MEGALiT från start samt utgör en framtida partner avseende utvärdering av studiedata.

MEGALiT har vuxit över tid och är idag en klinisk studie, ett samarbete mellan sjukvården, akademien och industrin, en möjlighet till lärande avseende implementering av precisionsmedicin i multicentermiljö och en gruppinsats av MEGALiTs studiegrupp. I samband med studiens utformande och utveckling dyker flertalet frågeställningar och behov upp, många kända sedan tidigare – genom studien får vi en möjlighet att adressera dem. Vi har därför inlett ett brett utvecklingsarbete tillsammans med våra samarbetspartners avseende exempelvis effektiv datainsamling och provhantering, utvecklande av processer och effektiva arbetsflöden, verktyg och riktlinjer för precisionsmedicinska studier, vilka under gång kommer att utvärderas och tillämpas i den kliniska studien MEGALiT.

Läs hela artikeln