Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Träning kan förebygga var femte fall av njurcancer

Internationella Njurcancerdagen 18 juni:

Fysisk aktivitet och träning kan förebygga cancer. För njurcancer kan var femte fall (22 %) undvikas genom ett fysiskt aktivt liv.

Även under pågående cancerbehandling reducerar träning risken för återfall, biverkningar, sjukhusinläggningar och sjukskrivningar.

Det är dags att på bred front införa träning i den svenska cancersjukvården.

Studier visar att träning påverkar nästan alla delar i behandling och återhämtning vid bland annat njurcancer: det kan minska cancerrelaterad trötthet, ångest och depression, stärka immunförsvaret och förbättra livskvaliteten och resultaten av behandlingen. Fysisk aktivitet vid njurcancer kan vara livsavgörande för patienter. Därför är det märkligt att inte fysisk aktivitet är en del av både cancersjukvården och det förebyggande informationsarbetet från statens och regionernas sida.

– Vi har i Sverige en nationell cancersamordnare Hans Hägglund på Sverige kommuner och regioner, SKR som jobbar direkt underställt regeringen – detta borde hamna på hans skrivbord, säger Jörgen Jehander.

Det övergripande temat för Njurcancerföreningen 2020 är HOPP och alla patienters rätt till nya behandlingar. Överlevnadschanserna vid njurcancer har ökat markant tack vare stora forskningsframgångar.

– Men flera nya kombinationsbehandlingar har fått nej av de svenska myndigheterna och det drabbar nu även njurcancerpatienter som blir utan effektiv behandling trots att den finns. Nya kombinationsbehandlingar är på ingång vilket ger HOPP till patienterna. Det är djupt oroande om de fråntas njurcancerpatienterna. Även de behandlingar som finns erbjuds olika beroende på var i landet man bor, vilket är orättvist, konstaterar Jörgen Jehander.

Frågan kommer diskuteras på det seminarium som Njurcancerföreningen genomför den 16 september. Mer information om seminariet och den svenska kampanjen ”Vi måste prata om fysisk aktivitet” finns att läsa på www.njurcancerforeningen.se

Algoritm hittade oväntade behandlingar mot HÖGRISKNEUROBLASTOM

Algoritm hittade oväntade behandlingar mot HÖGRISKNEUROBLASTOM

Forskare vid Uppsala universitet har med hjälp av en datoralgoritm identifierat en ny lovande behandling mot sjukdomen neuroblastom, en nervcancer hos barn som kan vara livshotande. Upptäckten, som här beskrivs av Elin Almstedt som forskar vid Rudbecklaboratoriet i Uppsala, kan på längre sikt leda till en ny form av behandling för barn med svår eller framskriden sjukdom. Istället för att använda traditionella metoder för läkemedelsutveckling har forskargruppen utvecklat en ny datoralgoritm som kan väga samman stora mängder genetisk och farmakologisk information från europeiska och amerikanska sjukhus och universitet. Algoritmen föreslog sedan nya behandlingar som skulle kunna påverka sjukdomens grundmekanismer.

Neuroblastom är en cancer i det sympatiska nervsystemet som drabbar ett tjugotal barn i Sverige varje år. Diagnosen är kliniskt heterogen, vissa barn uppvisar spontan tillbakagång av metastaserad sjukdom med minimal behandling, medan andra inte överlever trots intensiv behandling. Neuroblastom delas därför in i ett antal riskgrupper baserat på kliniska och molekylära riskfaktorer som styr valet av behandling1. Patienter med lokaliserade tumörer utan ytterligare riskfaktorer har god prognos och kan i vissa fall följas med observation utan
att behandling behöver sättas in. Patienter med metastaserade tumörer och ytterligare riskfaktorer, till exempel ålder över 1,5 år, låg differentieringsgrad eller högt uttryck av onkogenen
MYCN, klassas som högriskpatienter. Sådana patienter får en omfattande behandling inklusive cytostatika, kirurgi, stamcellstransplantation, strålbehandling och behandling med retinolsyra som inducerar differentiering i tumörcellerna. Trots detta överlever bara hälften av patienterna med högriskneuroblastom fem år efter diagnos. I sökandet efter nya specifika och målriktade terapier har forskningen fokuserat på att identifiera mutationer i onkogener som driver tumören. Tyvärr har DNA-sekvensering av neuroblastom och många andra pediatriska tumörer identifierat ett ganska litet antal gener med återkommande mutationer. Målriktade behandlingar har därför varit svåra att utveckla enbart baserat på DNA-sekvensering. Med undantag för neuroblastompatienter med överaktiverat ALK (anaplastic lymphoma kinase) som kan behandlas med ALK-inhibitorer, har inga målriktade behandlingar visat någon klinisk effekt.

Läs hela artikeln

Risk för spridd njurcancer bedöms med DNA-markör

Risk för spridd njurcancer bedöms med DNA-markör

Det är möjligt att förutsäga risken för att njurcancer ska spridas utanför njuren genom att analysera skillnader i så kallad DNA-metylering i tumören vid diagnos. Det visar en ny avhandling som här sammanfattas av Emma Andersson-Evelönn, forskare vid Institutionen för medicinsk biovetenskap och Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet.

Klarcellig njurcancer är den vanligaste formen av njurcancer och drabbar årligen cirka 1 000 personer i Sverige1. Till riskfaktorerna för att utveckla njurcancer hör manligt kön, rökning, övervikt, hypertoni och kronisk njursjukdom2. Den klassiska symtomtriaden associerad med njurcancer är hematuri, flanksmärta och en palpabel massa i buken för lokalen av njuren. Symtomgivande tumörer har blivit alltmer ovanliga när njurcancer ofta upptäcks accidentellt när patienter undersöks med datortomografi (DT), magnetkameraundersökning (MRT) eller ultraljud med annan frågeställning än njurcancer. Detta har lett till att andelen metastaserade tumörer vid diagnos har sjunkit till under 20 procent i Sverige. Är sjukdomen lokal vid diagnos är prognosen god med över 90-procentig femårsöverlevnad, men trots tidig upptäckt och icke-metastaserad sjukdom vid diagnos riskerar upp till 30 procent av patienterna att drabbas av tumörprogression. En utmaning är att identifiera dessa patienter för att ge dem de bästa förutsättningarna för god livskvalitet och förbättrad prognos.

Alla patienter behandlas efter det Nationella vårdprogrammet för njurcancer, det inkluderar partiell eller radikal nefrektomi och vid behov systemisk behandling vid tumörspridning. Partiell nefrektomi innebär att endast den drabbade delen av njuren avlägsnas, detta är möjligt om tumören är liten och används för att spara njurfunktion. Om det på DT är tecken till tumöröverväxt till binjure eller lymfkörtlar, eller om detta upptäcks vid operation, evakueras även dessa. Patienter som har metastaserad sjukdom vid diagnos gynnas ofta av att primärtumören evakueras och även i vissa fall metastaser. Utöver detta behandlas patienter med systemisk behandling med tyrokinkinashämmare, mTOR-hämmare och immunterapi1. Ingen av de tilläggsbehandlingar som används till metastaserad sjukdom har visat sig gynna patienter med icke-metastaserad sjukdom och hög risk för tumörprogression.

Läs hela artikeln

Nytt testsystem för bröstcancer avslöjar hur tumörens omgivning påverkar cancercellerna

Nytt testsystem för bröstcancer avslöjar hur tumörens omgivning påverkar cancercellerna

Delar av den tumörvävnad som normalt kasseras vid cancerkirurgi bär på hittills outnyttjad kunskap om sjukdomen, visar studier vid Göteborgs Universitet. Forskningen utgör grund för en ny experimentell plattform för cancerdiagnostik, prognoser och för att testa cancerläkemedel. Här sammanfattas den nya kunskapen av forskarna Anna Gustafsson, Emma Jonasson, Göran Landberg och Anders Ståhlberg.

Bröstcancer är idag den vanligaste cancerformen blandkvinnor i Sverige. Sjukdomen har många olika kliniska uppträdanden och tumörbiologiska egenskaper och bröstcancer kan delas in i flera olika undergrupper med delvis olika prognos. Kategorisering av bröstcancer görs efter sedvanlig patologiundersökning och med hjälp av histologi och uttryck av specifika proteinmarkörer såsom hormonreceptorer och celldelningsmarkörer. Även storskaliga eller riktade genuttrycksanalyser används för att kategorisera sjukdomen. Diagnostisk information inkluderande viktiga parametrar som tumörgrad och tumörstorlek används sedan tillsammans med kliniska observationer för att bestämma lämplig behandling för patienten.

Överlevnaden hos bröstcancerpatienter har successivt ökat under de sista 30 åren och idag överlever 9 av 10 kvinnor sin bröstcancer vilket beror på bättre och mera effektiva behandlingar samt tidigare detektion av sjukdomen. Trots förbättrad överlevnad avlider runt 1 400 personer i Sverige årligen av sjukdomen (Cancer i siffror, 2018). Även om vissa undergrupper av bröstcancer har sämre prognos än andra är det svårt att efter operation och primär handläggning av patienten avgöra vilka tumörer som kommer att vara de mest aggressiva. Ett mera individanpassat behandlingsbeslut skulle kunna användas om man på förhand kunde identifiera de bröstcancerpatienter som har stor sannolikhet att få en spridd cancersjukdom. Kan man dessutom utvärdera vilken behandling som är mest effektiv för respektive undergrupp och patient skulle det medföra kraftfullare behandling där det verkligen krävs men samtidigt skulle man undvika överbehandling av bröstcancerpatienter med bättre prognos.

Läs hela artikeln

Studie visar samband mellan assisterad befruktning och risk för prostatacancer

Studie visar samband mellan assisterad befruktning och risk för prostatacancer

Män som söker sjukvård för barnlöshet och assisterad befruktning visade sig ha högre risk för prostatacancer än de som har blivit pappor på naturlig väg. Det skriver Yvonne Lundberg Giwercman, professor i experimentell patologi med inriktning mot cancer vid Lunds universitet i en gedigen genomgång av kunskapsläget på området. Tillsammans med professor Aleksander Giwercman, Reproduktionsmedicinskt centrum i Lund, redogör hon för en ny studie där forskarna velat jämföra risken för att utveckla prostatacancer hos tre grupper: de som blir föräldrar genom IVF- respektive ICSI-assisterad befruktning och de som får barn genom naturlig befruktning.

Enligt en definition från WHO, Världshälsoorganisationen, betyder infertilitet en oförmåga att uppnå graviditet och barn efter ett års oskyddat samlag. (https://www.who. int/reproductivehealth/topics/infertility/ definitions/en/). Epidemiologiska studier har indikerat, att 15–20 procent av alla par i reproduktiv ålder har infertilitetsproblem, vilket betyder att infertilitet är lika vanligt som till exempel cancer eller diabetes. Bland infertila par finns underkategorier som relaterar till störningar i reproduktionsfunktionen hos endast den ena parten, men för många par består barnlösheten av en kombination av både manliga och kvinnliga faktorer. I minst 50 procent av alla infertilitetsfall räknar man dock med att den manliga partnern har nedsatt fertilitet, vilket medför, att 8–10 procent av alla män har störd reproduktionsfunktion.

DEFEKT TESTIKELFUNKTION
Fundamentalt vid utredning av manlig reproduktionsfunktion är att göra en analys av sädesvätskan. Denna analys inkluderar: ejakulatvolym, spermiekoncentration, totalt antal spermier samt spermiernas rörlighet och morfologi (normalt eller avvikande utseende). Även om man har normal spermakvalitet är det dock ingen garanti för fertilitet och vice versa – män med onormal spermakvalitet kan också stundom bli pappor; i synnerhet om testosteron, FSH (follikelstimulerande hormon), LH (luteiniserande hormon) och SHBG (sex-hormonbindande globulin) ligger inom referensintervallet. I de flesta fall beror manlig fertilitetsrubbning på defekt testikelfunktion, som i sin tur leder till minskad spermieproduktion och försämrad män har ofta atrofiska testiklar och höga nivåer av hypofyshormonerna FSH och LH samt låg eller något nedsatt testosteronkoncentration i cirkulationen. Det är ovanligare att minskad spermieproduktion beror på en störning i hypofysen eller i hypotalamus eller ett stopp i sädesledarna. Andra sällsynta orsaker är autoimmunitet med antikroppar mot de egna spermierna, ejakulations- och erektionsstörningar eller onormal funktion av sädesblåsorna eller prostata.

Läs hela artiklen