Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Hjärntumör attackeras av kroppens eget försvar

Anna Dimberg tittar på ett objektglas

– Vi hoppas vi kunna hitta sätt för immunsystemet att hjälpa till att få bukt med de här tumörerna, säger Anna Dimberg, docent vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.Foto/bild: Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse

Glioblastom är en svår typ av hjärntumör som idag inte går att bota. Anna Dimberg och Magnus Essand forskar om en metod att aktivera det egna immunförsvaret, genom att bygga ett ”boot camp” i hjärnan, där immunförsvarets T-celler tränas. Ett specialdesignat virus kan också hjälpa till att bekämpa tumören.

Hjärntumörer av typen glioblastom är otroligt aggressiva och än så länge finns det ingen behandling sin botar patienter.

– Kirurgi, strålning och kemoterapi är det som används, men det är inte tillräckligt eftersom tumörerna redan har hunnit sprida sig i hjärnan. Så därför hoppas vi kunna hitta sätt för immunsystemet att hjälpa till att få bukt med de här tumörerna, säger Anna Dimberg, som är docent vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.

Att aktivera immunförsvaret i hjärnan är dock inte helt lätt, eftersom hjärnan har en helt annan immunologi än resten av kroppen. De så kallade T-cellerna som kan attackera tumörer har svårt att ta sig in i hjärnan och den immunologiska reaktionen sätts inte igång lika effektivt.

– Hjärnan måste skydda sig själv från en stark inflammation eftersom svullnad inne i hjärnan är väldigt farligt. Så hjärnan måste vara skyddad. Det finns få immunceller som kan aktivera T-cellerna och i regel saknas också T-celler, säger Magnus Essand, som är professor vid samma institution.

Aktivera T-cellerna i hjärnan

Men just i det här fallet kan T-cellerna rädda liv och därför arbetar forskarna med att hitta vägar att få ett starkt immunsvar inne i hjärnan genom att aktivera T-cellerna och hjälpa dem att komma in i vävnaden.

Vanligtvis sker aktiveringen av immunförsvaret i lymfkörtlar. När det gäller hjärnan måste molekylerna som tumörcellerna uttrycker transporteras ned till lymfkörtlar i nackregionen för att man ska kunna få till en immunreaktion mot tumören.

– Immunförsvaret måste lära sig att känna igen tumören och det är en ganska ineffektiv transport till lymfkörtlarna. Det vi vill göra är att skapa en lymfkörtelliknande struktur i närheten av tumören i hjärnan, så att man ska kunna få ett immunsvar på plats, säger Anna Dimberg.

Magnus Essand liknar det vid ett fältsjukhus eller ett ”boot camp” för immunförsvarets T-celler som krigar mot tumören. Dessutom använder forskarna ett specialdesignat virus som en målsökare för att nå fram till hjärnan.– Virus utlöser ett starkt immunsvar. Vi jobbar med två olika typer av virus som båda har förmåga att leta sig upp till blodkärlen i hjärnan. Virusen för med sig byggmaterialet som behövs för att påbörja byggandet av det här fältsjukhuset eller boot campen. En annan fördel med dessa virus är att de kan infektera tumörcellerna, så att immunsystemet känner igen tumörcellerna ännu bättre.

– Vi vill också förändra blodkärlen i hjärnan så det blir lättare för T-celler att ta sig in i tumören. Vi angriper det här på flera olika sätt och har väldigt lovande resultat i våra djurstudier, så vi hoppas verkligen att det här är något man kommer att kunna använda i framtiden, säger Anna Dimberg.

Lång väg till färdig behandling

Det är dock lång väg kvar innan en sådan här behandling kan nå ut till vården. Förutom goda resultat i sina prekliniska studier, behöver forskarna vara säkra på att behandlingen inte ger oönskade biverkningar eller långvariga toxiska effekter. Magnus Essand har tidigare utvecklat virus som idag används för att behandla cancer på Akademiska sjukhuset så han vet att det är mycket som krävs innan forskningsresultaten når patienterna.

– Hela processen måste dokumenteras väldigt väl, innan man ansöka hos Läkemedelsverket och dessutom ska en etisk kommitté ge sitt godkännande. Läkemedelsverket har ett stort regelverk som måste följas och deras uppgift är att titta på säkerheten från patientens perspektiv och ställa kritiska frågor.


Förutom goda resultat i sina prekliniska studier, behöver forskarna vara säkra på att behandlingen inte ger oönskade biverkningar eller långvariga toxiska effekter. Foto: Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse

Det gäller för forskarna att visa att behandlingen inte leder till farlig inflammation och att de nya strukturerna inte blir kvar i hjärnan efter att tumören är borta, vilket skulle leda till att det kvarstår en hyperreaktivitet i hjärnan.

– Vårt anslag sträcker sig fem år och det är nånstans där man kan tänka sig att vi har de data som krävs för att gå vidare till Läkemedelsverket. Först behövs det väldigt mycket grundforskning, konstaterar Anna Dimberg.

Det har visat sig att de lymfkörtelliknande strukturerna kan utvecklas i närheten av flera olika typer av cancer så intresset är stort inom forskarvärlden. Men än vet man väldigt lite om exakt hur de fungerar och hur den immunologiska aktiveringen sker.

– Det är mycket vi måste ta reda på under resans gång, så det är väldigt spännande även ur ett biologiskt perspektiv. Hoppet är förstås att det ska leda till något som kan vara till nytta för patienten, säger Anna Dimberg.

Annica Hulth

Fakta: Immunterapi mot hjärntumörer

Projektet “Breaking barriers to efficient immunotherapy of brain tumours“ har fått anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, med 31 500 000 kronor under fem år. Projektet startade i januari 2020 och leds av docent Anna Dimberg och professor Magnus Essand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet. Professor Bengt Westermark och professor Elisabetta Dejana vid samma institution medverkar också i projektet och bidrar med viktig expertis i neuroonkologi och blod-hjärn-barriärens biologi.

Ny forskning ger hopp om behandling för aggressiv hjärntumör

fr v: Giulia Saronio, Magnus Essand, Tina Sarén, Di Yu, Vendela Parrow och Annette Roos har deltagit i projektet

Med genetiskt modifierade celler hoppas forskare vid Uppsala universitet skapa en behandling för Glioblastom, en aggressiv hjärntumör som vården ännu saknar botemedel mot. ”Vår ambition är att påbörja kliniska studier inom fyra år, säger Magnus Essand, professor i genterapi.

Immunonkologi, att använda kroppens immunsystem mot cancersjukdomar, är ett vetenskapligt fält på stark frammarsch. År 2017 godkändes CAR T-celler vid behandling för lymfom och akut lymfatisk leukemi. Nu hoppas Magnus Essand och Di Yu, forskare vid Uppsala universitet, kunna utveckla tekniken till en behandling för Glioblastom, en aggressiv hjärntumör som vården ännu saknar botemedel mot.

– Metoden bygger på att utnyttja kroppens T-celler och deras förmåga att döda tumörer. Vår ambition är att extrahera dem ur patienten, tillföra en chimär antigenreceptor, CAR, med förmåga att selektivt identifiera glioblastomceller och återföra dem i kroppen. Att utveckla en CAR T-cellsprodukt är en omfattande process som vi påbörjade för flera år sedan, men resultaten är fortsatt lovande och vi går nu in i den sista prekliniska fasen, säger Magnus Essand, professor i genterapi.

Ett stort steg framåt togs i samarbete med SciLifeLabs Drug Discovery and Development Platform, (DDD), en nationell resurs som bistår landets forskare att utveckla nya substanser med utsikt att omsättas i framtida läkemedel. Det gemensamma projektet CAR T-cells for the treatment of Glioblastoma inleddes i december 2017 och resulterade nyligen i ett patent på en potentiell CAR T-bindning.

– Gruppen presenterade ett högkvalitativt projektupplägg som vår plattform har valt att prioritera hela vägen i mål. Att tillämpa vår kompetens inom antikroppar på CAR T-celler var en ny erfarenhet som gett oss betydelsefull kunskap inom avancerad cellterapi. Jag är personligen också mycket imponerad av forskargruppens engagemang och kommer att följa deras fortsatta arbete med stort intresse, konstaterar Vendela Parrow, projektledare vid DDD.

Med fokus på flexibilitet, utförlig dialog och effektiv problemlösning avslutades projektet 3 juni, efter två och ett halvt år som prioriterat projekt på DDD-plattformen. Vid ett möte i Uppsala Biomedicinskt centrum överlämnades ett symboliskt USB-minne, och båda parter betonade samarbetets synergieffekter och produktivitet.

– Att få tillgång till den expertis och teknik DDD tillhandahåller var direkt avgörande för oss att ta vårt arbete vidare. Att deras team genom hela processen även varit föredömligt tydliga i sin kommunikation kring gjorda framsteg har gjort det till en mycket lärorik tid, säger Tina Sarén, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.


En antikropp som binder till ett tumörantigen som uttrycks av glioblastom togs fram och en chimär antigen receptor (CAR) skapades genom att koppla antikroppen till en T-cellsreceptor. T-celler som bär på CAR känner därmed igen och dödar glioblastomceller.

Härnäst ska Magnus Essand och Di Yu validera resultaten för fortsatt utveckling innan arbetet med att skapa ändamålsenliga vektorer vidtar. Med bibehållet tempo hoppas de kunna ta steget till kliniska studier inom de kommande fyra åren.

– Ytterst få framsteg har gjort kring behandling för Glioblastom. Tumören ger ofta upphov till svåra symptom och medianöverlevnaden efter diagnos är bara drygt ett år. Visionen att skapa ett botemedel känns alltjämt avlägsen, men jag hoppas att vi inom överskådlig framtid kommer att kunna erbjuda en terapi som bidrar till en såväl förlängd som kvalitativ överlevnad för Glioblastompatienter, säger Magnus Essand.

Magnus Alsne

 

Fakta

  • Forskargruppen utvecklar nya immunceller, så kallade CAR T-celler, och modifierade virus som kan förändra tumörers mikromiljö och förbättra utfallet för cancerimmunterapi.
  • SciLifeLabs DDD-plattform erbjuder stöd till akademiska forskare i Sverige som har idéer kring potentiella läkemedelskandidater.
  • DDD-plattformen erbjuder branschstandardinfrastruktur, expertis och strategiskt stöd i syfte att hjälpa projekt framåt i arbetet att skapa ett prekliniskt proof-of-concept.
  • Projekt kan fokusera på en terapeutisk human antikropp eller läkemedel bestående av små molekyler.

Livesänt webinar från MSD, måndag 6 juli 2020 17:00-18:30

An interactive, live webinar discussing the current treatment options, as well as patient cases in advanced renal cell carcinoma, featuring Dr. Brian Rini.

  • Overview of IO/TKI and IO/IO therapies for advanced RCC.
  • Key criteria for treatment decisions.
  • Adverse event management.
  • Discussion of selected patient cases provided by the Swiss RCC Net.

Participants will have the possibility to engage with the speaker during a live Q&A session.

More info and registration

SE-RCC-00003 06/20

Stor andel barn som haft hjärntumör drabbas av hjärntrötthet

I en ny studie var 70 procent av barn som haft hjärntumör och 30 procent av dem som haft leukemi drabbade av hjärntrötthet. Trots att det kan leda till svårigheter med inlärning och sociala samspel har det hittills saknats en metod för att följa upp och mäta hjärntrötthet.

Barn som behandlas för cancer drabbas ofta av sena komplikationer, antingen av sjukdomen eller av behandlingen. En vanlig komplikation är hjärntrötthet, en sorts ”mental hårddiskkrash” som kan leda till svårigheter med koncentration, inlärning och socialt samspel. Bland deltagarna i en ny studie vid Skånes universitetssjukhus var 70 procent av barnen som haft hjärntumör och 30 procent av barn som haft akut lymfatisk leukemi (ALL) drabbade av hjärntrötthet.

Trots det finns inte hjärntrötthet med som en faktor i de så kallade uppföljningsprotokollen efter barncancer och fram tills nu har det även saknats ett instrument att utvärdera hjärntröttheten med. Elin Irestorm, neuropsykolog vid psykologenheten på Skånes universitetssjukhus, har lett studien i vilken hon även översatt, utvärderat och implementerat ett instrument för att mäta hjärntrötthet.

– Studien visar hur vanligt det är med hjärntrötthet och jag hoppas att det ska leda till att man kan fånga upp och hjälpa dessa barn i framtiden, med psykologiskt stöd, hjälpinsatser eller annan behandling, säger hon.

Studien pekar även på att symptomen för hjärntrötthet och depression, som också är vanligt efter barncancer, överlappar varandra. Bland annat symptom som trötthet, svårigheter med minne, inlärning och koncentration samt humörsvängningar. I och med det ser Elin Irestorm en ökad risk för att barn får fel hjälp, eller ingen hjälp alls.

– Endast genom att erbjuda alla barn som genomgått barncancer en ordentlig neuropsykologisk utredning så kan man säkerställa att de får rätt hjälp och stöd och anpassningar för rätt problem, säger hon.

Katarina Gold är chef för avdelningen för råd och stöd på Barncancerfonden vars fokus bland annat ligger på att förbättra livsvillkoren för barncanceröverlevare.

– Resultaten av denna studie har stor betydelse. Den sätter fingret på hur stor andel av den växande gruppen barncanceröverlevare som utan rätt hjälp riskerar att få stora utmaningar i livet, både i skola och arbetsliv. Fler insatser och anpassningar behöver göras, säger hon.

Om barncancer

  • Varje dag drabbas ett barn i Sverige av cancer.
  • Cancer är den vanligaste dödsorsaken bland barn mellan 1 och 14 år i Sverige.
  • Cirka 85 procent av barnen överlever, men det varierar mycket beroende på cancertyp.
  • 7 av 10 överlevare drabbas av sena komplikationer.

Studien i korthet

  • Är den första studie som tittat på hjärntrötthet hos barncanceröverlevare i Sverige och jämfört barn som behandlats för hjärntumör eller ALL med friska barn.
  • Visar att hjärntrötthet var vanligt hos överlevarna, 70 procent av barnen i studien som behandlats för hjärntumör led av hjärntrötthet och motsvarande siffra för barn som behandlats för ALL var 30 procent.
  • Är en delstudie i en större avhandling om hjärntrötthet efter barncancer.

Så gjordes studien

  • Barn i åldrarna 8-18 år som behandlats för hjärntumör alternativt ALL fick genomgå en utvärdering med hjälp av instrumentet Multidimensional Fatigue Scale. Resultaten jämfördes med resultaten hos en kontrollgrupp med friska barn.
  • Totalt deltog 60 barn som behandlats för cancer samt 60 barn som ingick i kontrollgruppen i studien.
  • Studien har delvis finansierats av Barncancerfonden.

Sarclisa godkänt för behandling av patienter med recidiverande och refraktärt multipelt myelom

Europakommissionen godkänner Sarclisa (isatuximab) för behandling av patienter med recidiverande och refraktärt multipelt myelom

  • Europakommissionens godkännande baseras på data från den första randomiserade fas 3-studien (ICARIA-MM) utvärderande en anti-CD38 monoklonal antikropp kombinerat med pomalidomid och dexametason (pom-dex)
  • Sarclisa i kombination med pom-dex reducerade signifikant risken för progression eller död med 40% jämfört med enbart pom-dex
  • I Sverige insjuknar ungefär 600 patienter årligen i multipelt myelom och cirka 3 700 patienter lever idag med sjukdomen

Stockholm – 4 juni 2020– Europakommissionen har godkänt Sarclisa® (isatuximab) i kombination med pomalidomid och dexametason (pom-dex) för behandling av vuxna patienter med recidiverande och refraktärt multipelt myelom, som tidigare har genomgått minst två behandlingar, där tidigare behandling inkluderat lenalidomid och en proteasomhämmare och med uppvisad sjukdomsprogression vid senaste behandlingen.

Sarclisa är en monoklonal antikropp som binder till ett specifikt epitop på CD38-receptorn på myelomcellerna.

Europakommissionsgodkännandet av Sarclisa innebär ett viktigt tillägg till behandlingsalternativen och kan komma att innebära en ny standard för behandling av patienter med recidiv eller som har blivit refraktära till tidigare behandlingar,” säger John Reed, M.D., Ph.D., Global Head of Research and Development på Sanofi. “Sarclisa i kombination med pom-dex visar en median progressionsfri överlevnad på nästan ett år, en förbättring med fem månader jämfört med endast pom-dex hos patienter som redan har progredierat på minst två tidigare behandlingar.”

Effekten av Sarclisa och säkerhetsprofilen i en patientgrupp som är svår att behandla I fas 3-studien ICARIA-MM visade Sarclisa som tillägg till pom-dex (kombinationsbehandling Sarclisa, n=154) en statistisk signifikant förbättring av progressionsfri överlevnad (PFS), med en median PFS om 11,53 månader jämfört med 6,47 månader i kombinationen pom-dex (n=153) (HR 0,596, 95% CI: 0,44-0,81, p=0,001). Kombinationsbehandling med Sarclisa visade också en signifikant högre ORR (overall response rate) jämfört med enbart pom-dex (60,4% jmf. 35,3%, p<0.0001). I ytterligare analyser visade kombinationsbehandling med Sarclisa en behandlingsnytta i utvalda subgrupperingar som reflekterar klinisk praxis, inkluderande patienter med hög cytotoxisk risk, de som är 75 år och äldre, patienter med njurinsufficiens och patienter refraktära mot lenalidomid jämfört med enbart behandling med pom-dex.

“Då patienter upplever återfall av sin multipla myelomsjukdom eller blir refraktära mot sin pågående behandling, blir de mer svårbehandlade med en allt sämre prognos. I ICARIA-MM-studien, visade kombinationsbehandling med Sarclisa en konsekvent behandlingsnytta i subgrupperingarna av de patienter med återfall och refraktär multipelt myelom,” säger Philippe Moreau, M.D., Department of Hematology, University Hospital of Nantes, France. “Sarclisa erbjuder ett viktigt behandlingsalternativ och en ny potentiell standardbehandling för dessa patienter med återkommande, refraktär sjukdom.”

De vanligaste biverkningarna som observerade med Sarclisa (inträffar hos 20% eller fler av patienterna) är neutropeni (46,7%), infusionsrelaterade reaktioner (38,2%), pneumoni (30,9%), övre luftvägsinfektion (28,3%), diarré (25,7%) och bronkit (23,7%).

De vanligaste allvarliga biverkningar är pneumoni (9,9%) och neutropen feber (6,6%).

För ytterligare information kring säkerheten se produktresumén för Sarclisa (www.fass.se).

En viktig ny möjlighet för behandling av multipelt myelom Sarclisa administreras som en intravenös infusion (IV) och doseras 10 mg/kg kroppsvikt i kombination med pom-dex. De första fyra veckorna ges Sarclisa en gång per vecka och därefter varannan vecka tills sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet. Förutsatt att inga infusionsreaktioner uppstår tar den första infusionen tre till fyra timmar, den andra infusionen mindre än två timmar och efterföljande infusioner kan minskas till 75 minuter. En behandlingscykel är 28 dagar.

Om Sarclisa (isatuximab)
Sarclisa är en monoklonal antikropp som binder till en specifik epitop på CD38-receptorn. CD38 uttrycks uniformt och i stor utsträckning på de maligna myelomcellerna, vilket gör dem till ett mål för antikroppsbaserad behandling såsom Sarclisa. Isatuximab är designad för att inducera programmerad celldöd (apoptos) och immunomodulerande aktivitet.

Sarclisa fortsätter att utvärderas i flera pågående fas 3-studier i kombination med tillgängliga behandlingar inom området multipelt myelom. Studier pågår även avseende behandling av andra hematologiska maligniteter och solida tumörer. Säkerheten och effekten för dessa ytterligare områden har i dagsläget inte utvärderats av någon regulatorisk myndighet.

Referenser1 Kazandjian. Multiple myeloma epidemiology and survival: A unique malignancy. Semin Oncol. 2016;43(6):676-681. doi:10.1053/j/seminoncol.2016.11.004

2 International Myeloma Foundation. Myeloma Action Month. http://mam.myeloma.org/educate/.

Accessed January 2019. 2/6.

3 João C, Costa C, Coelho I, Vergueiro MJ, Ferreira M, Silva MG. Long&dash;term survival in multiple myeloma. Clinical Case Reports. 2014;2(5):173-179. doi:10.1002/ccr3.76. 3. Schey SA, Morris J, Maguire Á, Dhanasiri