Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Reblozyl godkänt som behandling av vuxna med transfusionsberoende anemi vid MDS respektive beta-talassemi

Den Europeiska kommissionen godkänner Reblozyl som behandling av vuxna med transfusionsberoende anemi vid myelodysplastiskt syndrom respektive beta-talassemi

  • Reblozyl (luspatercept) reglerar mognadsprocessen av röda blodkroppar i sent stadium för att potentiellt minska eller eliminera behovet av regelbundna transfusioner med röda blodkroppar
  • Reblozyl är ett medel för erytroid mognad, och det första läkemedlet i sin klass att bli godkänt inom EU 

Bristol Myers Squibb meddelade den 26 juni att den Europeiska kommissionen har godkänt Reblozyl (luspatercept) som behandling av vuxna patienter med transfusionsberoende anemi vid myelodysplastiskt syndrom (MDS) respektive beta-talassemi. Indikationerna för Reblozyl är följande:

  • Vuxna patienter med transfusionsberoende anemi orsakad av myelodysplastiskt syndrom (MDS) med mycket låg, låg och medelhög risk, som har ringsideroblaster och som visat otillräcklig respons på eller som inte är lämpade för behandling med erytropoietin.
  • Vuxna patienter med transfusionsberoende anemi förknippad med beta-talassemi.

– Anemi är det vanligaste problemet vid myelodysplastiskt syndrom (MDS) och ger en klart sämre livskvalité, som ytterligare påverkas av ett behov att få regelbundna blodtransfusioner på sjukhus, för de drabbade patienterna. Blodtransfusionerna ger på sikt också ett skadligt järnöverskott i kroppen. Läkemedel som förbättrar anemin och minskar behovet för blodtransfusioner är därför en viktig del i behandlingen av MDS. Hitintills har enbart erytropoietinbaserade behandlingar funnits att tillgå men dessa fungerar enbart under en viss tid eller inte alls. Dagens godkännande av Reblozyl innebär ett ytterst välkommet tillskott i behandlingsarsenalen för blodtransfusionskrävande MDS patienter och har visats inte bara kunna leda till ett minskat transfusionsbehov utan i vissa fall till och med ett transfusions-oberoende. Reblozyl ges var tredje vecka subkutant och tycks ha hanterbara biverkningar, säger Lars Nilsson, överläkare vid kliniken för hematologi, onkologi och strålningsfysik, Skåne universitetssjukhus.

– Godkännandet av Reblozyl är en mycket efterlängtad nyhet. Anemi är en allvarlig konsekvens av sjukdomen beta-talassemi, där det idag finns begränsat med behandlingsmöjligheter. Påverkan av anemi på livskvaliteten är stor och Reblozyls effekt på blodtransfusionsbehovet kan för dessa patienter bli betydelsefull, säger med dr Christian Kjellander, specialist i internmedicin och hematologi vid Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm.

Reblozyl är ett medel för erytroid mognad, och är det första läkemedlet i sin klass som godkänts inom EU. Godkännandet baseras på resultat från de pivotala fas III-studierna MEDALIST och BELIEVE som utvärderar effekt och säkerhet av Reblozyl som behandling av anemi vid myelodysplastiskt syndrom (MDS) respektive beta-talassemi.

– Vi är mycket glada för detta godkännande av Reblozyl och vi kommer nu arbeta intensivt för att göra Reblozyl tillgängligt för dessa patienter i Sverige så snart som möjligt, säger Anna Åleskog, medicinsk direktör på Bristol Myers Squibb Sverige.

Om MEDALIST

MEDALIST är en randomiserad, dubbelblind, multi-center och placebokontrollerad fas III-studie som utvärderar säkerheten och effekten av Reblozyl och ”bästa stödjande vård ”(BSC) vid myelodysplastiskt syndrom (MDS), jämfört med placebo och BSC hos vuxna med mycket låg, låg- eller medelrisk MDS enligt IPSS-R. Alla patienter i studien var i behov av transfusioner med röda blodkroppar och antingen refraktära eller intoleranta mot dagens standardbehandling med erytropoesstimulerande (ESA) läkemedel, eller ESA-naiva med låg sannolikhet för behandlingssvar på grund av endogena serumnivåer av erytropoietin på ≥ 200 U/L. Patienterna i studien hade inte fått sjukdomsmodifierande behandling för MDS tidigare.

Studiens primära effektmått uppnåddes och behandling med Reblozyl visade en statistisk signifikant förbättring avseende minskat behov av transfusioner med röda blodkroppar under de första 24 veckorna av studien. 37,9 procent av patienterna som behandlades med Reblozyl var transfusionsfria i minst åtta veckor, jämfört med 13,2 procent av patienterna som fick placebo. Studiens sekundära effektmått uppnåddes också, vilket var transfusionsoberoende under minst 12 veckor inom de första 24 och 48 veckorna av studien, och uppnåddes hos en signifikant större andel patienter som fick Reblozyl jämfört med placebo.

Majoriteten av de behandlingsrelaterade biverkningarna (TEAE) var av grad 1-2. TEAE av grad 3 eller 4 rapporterades hos 42,5 procent av patienterna som fick Reblozyl och hos 44,7 procent av patienterna som fick placebo. Avbrott på grund av en biverkning (grad 1-4) inträffade hos 4,5 procent av patienterna som fick Reblozyl. De vanligaste (>10%) biverkningarna inkluderade trötthet, muskuloskeletal smärta, yrsel, diarré, illamående, överkänslighetsreaktioner, hypertoni, huvudvärk, övre luftvägsinfektion, bronkit och urinvägsinfektion.

Resultaten från fas III-studien MEDALIST presenterades för första gången på ”Plenary Session” på den årliga ASH-kongressen (American Society of Hematology) i december 2018 (ASH Abstract #001), och valdes ut som ”the Best of ASH” det året. I januari 2020 publicerades resultaten från MEDALIST-studien i New England Journal of Medicine.

OM MDS

Myelodysplastiskt syndrom (MDS) är en grupp nära besläktade blodcancersjukdomar som kännetecknas av ineffektiv produktion av friska röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar, vilket kan leda till anemi och frekventa eller allvarliga infektioner. MDS kan även med tiden utvecklas till akut myeloisk leukemi (AML). Patienter med MDS som utvecklar anemi behöver ofta regelbundna blodtransfusioner för att öka antalet friska röda blodkroppar i blodet. Dessa blodtransfusioner är förknippade med en ökad risk för transfusionsreaktioner, infektioner och järnöverskott. I Sverige lever omkring 3 200 personer med MDS och drygt 400 personer insjuknar årligen. Inom EU5, det vill säga de fem mest folkrika länderna i Västeuropa: Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien, lever cirka 50 000 patienter med MDS.

Om BELIEVE

BELIEVE är en randomiserad, dubbelblind, multi-center och placebokontrollerad fas III-studie som utvärderar Reblozyl och ”bästa stödjande vård ”(BSC) jämfört med placebo och BSC hos vuxna patienter med anemi orsakad av beta-talassemi som behöver regelbundna transfusioner med röda blodkroppar, så kallad transfusionskrävande beta-talassemi. I studien deltog patienter med transfusionsbehov om 6-20 enheter erytrocytkoncentrat inom 24 veckor utan någon transfusionsfri period längre än 35 dagar under denna tid.

Studiens primära effektmått uppnåddes då behandling med Reblozyl visade en statistisk signifikant förbättring avseende minskat behov av transfusioner med röda blodkroppar under veckorna 13 till 24 jämfört med baslinjens 12-veckors intervall före randomisering (21,4% för Reblozyl jämfört med 4,5% för placebo). Studiens sekundära effektmått uppnåddes också, vilket var en reduktion av transfusionsbördan på minst 33 procent (med en minskning av minst två enheter) under veckorna 37 till 48, vilket uppnåddes hos en signifikant större andel patienter som fick Reblozyl jämfört med placebo. Studien uppnådde också ett explorativt effektmått, där 70,5 procent av patienterna som behandlades med Reblozyl uppnådde en minskning med minst 33 procent om minst två enheter under 12 veckor i följd, jämfört med 12-veckors intervallet före behandlingen, jämfört med 29,5 procent av patienterna som fick placebo.

Majoriteten av de behandlingsrelaterade biverkningarna (TEAE) som rapporterades var av grad 1-2. Avbrott på grund av en biverkning (klass 1-4) inträffade hos 5,4 procent av patienterna som fick Reblozyl. De vanligaste biverkningarna (>10%) var huvudvärk, skelettsmärta, artralgi, trötthet, hosta, buksmärta, diarré och yrsel.

Resultaten från fas III-studien BELIEVE presenterades för första gången på ”Plenary Session” på den årliga ASH-kongressen (American Society of Hematolog) i december 2018, och valdes ut som ”the Best of ASH” det året. I mars 2020 publicerades resultaten från BELIEVE-studien i New England Journal of Medicine.

Om beta-talassemi

Beta-talassemi är en ärftlig blodsjukdom orsakad av en genetisk skada i proteinet hemoglobin. Sjukdomen är förknippad med ineffektiv erytropoes, vilket resulterar i produktion av färre och mindre friska röda blodkroppar. Detta leder ofta till svår anemi som i sig kan ge upphov till en rad allvarliga komplikationer. Behandlingsalternativen för anemi orsakad av beta-talassemi är begränsade, och består huvudsakligen av upprepade transfusioner av röda blodkroppar som potentiellt kan bidra till järnöverskott, vilket kan orsaka allvarliga komplikationer som skador på olika organ. Idag saknas säkra uppgifter om hur många personer i Sverige som har beta-talassemi, och antal transfusionsberoende personer med beta-talassemi uppskattas till cirka 100 personer. I USA, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien, lever uppskattningsvis cirka 17 000 patienter med beta-talassemi.

Om Reblozyl

Reblozyl (luspatercept) är det första läkemedlet för erytroid mognad i sin klass, och som i djurmodeller visat sig stimulera mognadsprocessen av röda blodkroppar i sent stadium. Bristol Myers Squibb och Acceleron utvecklar Reblozyl tillsammans som en del av ett globalt samarbete. Reblozyl är sedan tidigare godkänt i USA

För mer information om Reblozyl, se www.ema.europa.eu

Ny behandling av barncancern neuroblastom – effektiv utan svåra biverkningar

Den aggressiva formen av cancersjukdomen neuroblastom drabbar främst barn under två års ålder. Behandlingen är väldigt tuff och medför svåra biverkningar. Ruth Palmer, professor vid Sahlgrenska Akademin, vill belysa en annan metod som är både effektiv och skonsam. Ett anslag om 3,9 miljoner kronor från Lundbergs forskningsstiftelse används till modern teknik som hjälper forskarna att hitta nya sätt att slå ut neuroblastomcellerna.

Ruth Palmer
Ruth Palmer

Behandlingen består idag av kirurgi, cellgifter, strålbehandling och stamcellstransplantation. Det är i många fall otroligt tufft för patienterna och biverkningarna och komplikationerna är svåra. Att det handlar om små barn under utveckling gör det än mer besvärligt. De flesta svarar bra på behandlingen men ungefär hälften får återfall och då har läkarna inte mycket att sätta in.

Ruth Palmer, professor vid Avdelningen för medicinsk kemi och cellbiologi vid Sahlgrenska Akademin, utgår i sin forskning från det faktum att vid neuroblastom har den anaplastiska lymfomkinasreceptorn, ALK-receptorn, förändrats. Vetenskapen tror att den receptorn spelar roll för nervsystemets utveckling, men när under utvecklingen den ska vara aktiv eller hur mycket vet man inte. Vid neuroblastom är ALK-receptorn ständigt påslagen vilket resulterar i en konstant produktion av nervceller som fortsätter att dela sig.

Flugsortering
Flugsortering

Samma förändring hos ALK-receptorn förekommer i mellan fem och åtta procent av alla lungcancerfall. De behandlas med medicin i form av ALK-hämmare. Läkemedlet dödar inte tumören men gör att den slutar att växa.

Eftersom grundorsaken till både lungcancern och neuroblastom ligger i ALK-receptorn menar Ruth Palmer att ALK-hämmare också borde kunna användas för att behandla barn med neuroblastom. Det har provats på ett fåtal fall, där man konstaterat att ALK-receptorn varit ständigt aktiv, med positiva resultat.

Ruth Palmer tror att när ALK-hämmaren stänger av celldelningen hos tumörcellerna förändras dessa och blir mer mogna och nervcellslika. Hon tror också att patientens eget immunsystem kan spela en viktig roll efter att ALK-hämmaren har bromsat tumören.

I Sverige behandlas nu en handfull neuroblastompatienter med ALK-hämmare. Ruth Palmer vill se fler och vill därför öka kunskapen om ALK-receptorn och hur den verkar i sitt biologiska sammanhang. Det gör hon och hennes team genom att införa olika mutationer i DNA hos bland annat bananflugor.

”Det behövs mer vetenskapliga data som visar att läkemedlet fungerar. Då kan fler läkare våga ge ALK-hämmare som första behandling och avstå cellgifter,” säger Ruth Palmer.

Med modern teknik siktar Ruth Palmer och hennes forskarkollegor också på att hitta sätt att slå ut neuroblastomcellerna och att stimulera immuncellerna. Det är här som anslaget på 3,9 miljoner kronor från Lundbergsstiftelsen gör skillnad. Det används dels till en kamera med avancerad bildanalysator och hög kapacitet, dels till en bioprinter som skapar vävnad i 3D.

Sanjay Sukumar medarbetare
Sanjay Sukamar, medarbetare

”Med bioprintern kan vi lägga celler i olika lager för att sedan odla. En tumör består av en komplex blandning av celler. Där finns inte bara cancerceller utan också stödceller och immunceller till exempel. Med bioprintern kan vi kontrollera organisationen av de olika celltyperna. I vanlig cellodling dör cellerna om vi behandlar med ALK-hämmare men troligen inte i 3D-odlingen.”

Målet är att få immunsystemet extra aggressivt mot tumörcellerna så att det tillsammans med ALK-hämmaren kan oskadliggöra tumören. Det skulle göra en enorm skillnad för de drabbade barnen.

Fakta om neuroblastom: Neuroblastom drabbar nästan bara barn under två år.I Sverige diagnostiseras årligen 20-30 barn med neuroblastom.Neuroblastom är en cancer som utgår från det sympatiska nervsystemet, den uppkommer ofta i binjurarna eller nervvävnaden utefter ryggraden.Sjukdomen förekommer i två varianter – en snällare och en aggressivare, så kallad högriskneuroblastom, där tumören spridit ut sig i kroppen.Symtomen varierar mycket. Den snällare formen av sjukdomen ger ofta få symtom och tumören kan upptäckas som en knöl i buken. Den aggressiv varianten ger diffusa symptom som ökar i takt med att tumören sprids; ont i kroppen, blodbrist, skelettsmärtor med mera.Prognosen skiljer sig mellan de olika typerna och ju yngre barnet är när det diagnosticeras desto bättre möjlighet till bot. Idag överlever drygt 60 procent av de som får högriskneuroblastom, motsvarande siffra för de snällare varianterna är drygt 85 procent.Det pågår intensiv forskning kring neuroblastom. Källa: Cancerfonden www.cancerfonden.se

På Lundbergstiftelsens hemsida finns en intervju med Ruth Palmer:
https://www.lundbergsstiftelsen.se/2019/ruth-palmer/ ‎

Fotograf: Annika Söderpalm

Nationell bröstcancerstudie startad i Umeå

Nationell bröstcancerstudie startad i Umeå

En nationell studie har startats för att undersöka om kirurgi kan vara ett sätt att minska dödligheten vid spridd bröstcancer. Den nya studien som leds från Umeå universitet ska utvärdera effekten av kirurgi vid bröstcancer som har spridit sig till levern.

– Spridd bröstcancer har hög dödlighet och därför är det viktigt att undersöka alla behandlingar som kan tänkas hålla tillbaka sjukdomen, säger Oskar Hemmingsson, kirurg och forskare vid Umeå universitet.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige med fler än 8 000 nya insjuknanden varje år. Trots att allt fler idag kan botas med modern kirurgi och onkologisk behandling, dör årligen cirka 1 400 kvinnor av bröstcancer i Sverige. Vid avancerad sjukdom, där cancern har spridit sig med dottertumörer, metastaser, utanför bröstets lokala lymfkörtlar, har det varit omdiskuterat huruvida kirurgisk behandling är effektiv.

Efter ett par år med förstudier och planering är studien Breclim, breast cancer liver metastases, nu igång och de första studiedeltagarna har inkluderats.

Den aktuella studien syftar till att ta reda på om kirurgisk behandling i levern är något som bör erbjudas bröstcancerpatienter där cancern har spridit sig till levern. Vid metastaser i levern, överlever idag bara cirka hälften av bröstcancerpatienterna efter tre år.

De som erbjuds att frivilligt delta i studien, är patienter som har opererats för bröstcancer och har utvecklat begränsad spridning till levern. Efter onkologisk behandling sker en slumpvis fördelning till antingen fortsatt onkologisk behandling i form av cytostatika och hormonbehandling eller att få samma behandling men kombinerat med kirurgiskt ingrepp i levern. Patienterna följs i tre år då studieformulär fylls i regelbundet för att beskriva det fortsatta sjukdomsförloppet. Studien planeras att omfatta 200 patienter runt om i Sverige.

Breclim-studien stöds av Bröstcancerförbundet och Vetenskapsrådet. Den har även uppmärksammats vid kongressen för European Society of Surgical Oncology och fått pris för bästa studieförslag. När studien nu har startat, hoppas forskarna att om några år kunna besvara frågan om det finns en fördel med kirurgi vid spridning av bröstcancer till levern.


Information om studien
https://www.umu.se/forskning/projekt/the-breclim-trial/

För mer information, kontakta gärna
Oskar Hemmingsson
Universitetslektor och överläkare
Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap
E-post: [email protected]

Förbättrad SVF-statistik på cancercentrum.se

Med den nya SVF-statistiken på cancercentrum.se kan man följa hur respektive region ligger till i relation de nationella SVF-målen för olika diagnoser.

Hur många av alla som insjuknar i cancer har utretts enligt standardiserade vårdförlopp? Och hur många av de SVF-utredda patienterna har fått starta sin behandling inom angiven tidsram? Svaren finns nu lätt åtkomliga i RCCs nya SVF-statistik.

Regionala cancercentrum följer upp i vilken mån regionernas arbete med standardiserade vårdförlopp i cancervården når upp till de två nationella mål regeringen satt upp. Det är dels inklusionsmålet; minst 70 procent av de som insjuknar i cancer ska ha utretts enligt SVF, dels ledtidsmålet; minst 80 procent av de som utretts enligt SVF ska ha startat sin behandling inom angiven tidsram i respektive SVF.

För att underlätta denna uppföljning har SVF-statistiken på cancercentrum.se uppdaterats och kompletterats med nya grafer. Graden av måluppfyllelse på såväl nationell som sjukvårdsregional och regional nivå går nu enklare att läsa av.

– Väntetidsuppföljningen i cancervården är ingen exakt vetenskap, det finns ett antal osäkerhetskällor som man måste ha i bakhuvudet när man granskar statistiken. Men de nya graferna kan förhoppningsvis bidra till en mer nyanserad bild av hur väntetiderna i cancervården utvecklas, säger Helena Brändström, RCCs nationella samordnare för SVF.

Lättare göra analyser och jämförelser
Nu finns det också ett par nya grafer som dels visar hur väntetiderna utvecklats över tid, dels hur mycket längre de patienter som inte fått starta sin behandling inom tidsramen har fått vänta.

Den nya statistiken underlättar analyser och jämförelser dels mellan diagnoser och behandlingstyper, dels mellan och regioner och sjukvårdsregioner.

Ändå svårt dra generella slutsatser
Trots förbättrad statistik är det svårt att få fram en övergripande och sammanfattande beskrivning av ”väntetidsläget för cancervården i Sverige”.

– För att kunna uttala sig om hur väntetidsläget ser ut måste man först och främst förhålla sig till inklusionsmålet inom aktuell diagnos, eftersom väntetiderna bara visas för de patienter som inkluderats i SVF, säger Helena Brändström.

Hon förklarar att om inte inklusionsmålet är uppfyllt inom en viss diagnos, och framförallt om man ligger långt ifrån det 70-procentiga inklusionsmålet, redovisas väntetiderna enbart för en begränsad del av alla cancerpatienter som insjuknat i den cancerformen. Det kan då ge en helt annan bild än det verkliga väntetidsläget för samtliga patienter.

På samma sätt kan man behöva analysera hur väntetidsläget ser ut för olika behandlingsformer inom en viss diagnos för att man ska kunna uttala sig om hur länge alla patienter med den diagnosen har fått vänta på behandling.

– Det kan vara stora skillnader mellan patienter vars första behandling är en operation och de vars första behandling är en läkemedelsbehandling, säger Helena Brändström.

Frågor och svar
Förutom den uppdaterade statistiken finns information om hur statistiken är beräknad och hur den ska tolkas i form av ett antal frågor och svar i anslutning till graferna.

Statistik om antal patienter i standardiserade vårdförlopp

Statistik om väntetider i standardiserade vårdförlopp

Foto: Lars Lanhed
Bildmontage: Bo Alm

Ny funktion funnen hos blodplättar i tumörers blodkärl

Forskare vid Uppsala universitet har upptäckt en hittills okänd funktion hos blodplättar i cancerceller. I musmodeller har blodplättarna visat sig bidra till att bevara blodkärlsbarriären och på så sätt begränsa spridningen av tumörceller till andra delar av kroppen. Studien är publicerad i tidskriften Cancer Research.


Blodkärl och blodplättar i tumörvävnad. Foto: Yanyu Zhang

Blodplättar, eller trombocyter som de också kallas, är små cellfragment som bildas i benmärgen och cirkulerar i blodet. Om vi skadar oss och börjar blöda klumpar de ihop sig och täpper till såret samt hjälper blodet att koagulera.

När blodplättarna aktiveras, vilket sker i sår men även i tumörer, frisätter de mängder av ämnen till sin närmiljö. Ett av dessa ämnen kallas platelet-derived growth factor B (PDGFB).


Blodplättar aktiveras i blodkärl vid sår men även i tumörers blodkärl. Studien visar att PDGFB som frisätts från blodplättar vid aktiveringen spelar en viktig roll för att locka stödjeceller till blodkärlen och för att motverka spridning av tumörceller. Källa: Yanyu Zhang

I studien har forskarna undersökt vad som händer om de avlägsnade PDGFB i blodplättar men inte i andra celler, hos individer med cancer. Det visade sig att PDGFB från blodplättar var nödvändigt för att locka till sig stödjeceller till tumörernas blodkärl. I frisk vävnad däremot fyllde blodplättarna inte den här funktionen. Saknades PDGFB i blodplättarna vid cancer ökade mängden cirkulerande tumörceller och spred sig till andra delar av kroppen i mycket högre grad.

Tidigare studier har visat att PDGFB från en annan sorts celler, så kallade endotelceller som täcker blodkärlen insida, är nödvändig för att locka till sig stödjeceller till kärlen när de bildas. Enligt den nya studien behövs även PDGFB från blodplättar för den här funktionen i tumörer, vilket skiljer dem från frisk vävnad.

Ur medicinsk synvinkel kan det vara en fördel att i vissa situationer minska blodplättsaktiviteten för att förhindra blodproppar, till exempel vid cancer. Det finns även tidigare forskning som visar på att blodplättarna kan medverka till spridning av tumörceller.

– Våra data visar att blodplättsaktiveringen vid cancer inte bara är negativ. PDGFB som frisätts när blodplättarna aktiveras kan istället bidra till att upprätthålla blodkärlsbarriären i tumörer och därmed motverka spridning av tumörceller. Det är därför viktigt att den specifika funktionen hos blodplättarnas olika molekyler tas med i beräkningen vid utvecklingen av nya behandlingar, säger Anna-Karin Olsson som leder forskargruppen bakom studien.

Referens: Zhang et al. (2020), Platelet-specific PDGFB ablation impairs tumor vessel integrity and promotes metastasis, Cancer Research. DOI: 10.1158/0008-5472.CAN-19-3533